Hedra prästadömet Biskop H David Burton Presiderande biskop Prästadömet är inte någonting som vi tar av oss under veckan och sätter på oss på söndagen. Det är en förmån och välsignelse att utöva 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. God kväll, bröder. I månader har vi oroat oss för om denna byggnad skulle bli klar till generalkonferensen. Ett mirakel har inträffat ­ ett mirakel som möjliggjorts genom att både professionella och vanliga män och kvinnor har visat osedvanlig hängivenhet, offervilja och inspiration som vida överstiger normala förväntningar på personer som utför detta slags arbete. Jag uttrycker min uppriktiga tacksamhet till mina rådgivare och till var och en som har bidragit med sitt kunnande till detta projekt. Jag har varit i denna byggnad många gånger under dess uppförande, men när jag ikväll ser den fylld med prästadömsbärare så fortsätter jag att häpna över dess storlek och skönhet. För dem som känner till vanlig fotboll är avståndet från där jag står till balkongens sista rad omkring 3/4 av en fotbollsplans längd. Samma avstånd motsvarar tre basketbollplaner placerade med kortändan mot varandra, eller nästan fyra tennisbanor som lagts ihop på samma sätt. En golfare skulle förmodligen välja en järnnia i ett försök att slå bollen till den sista balkongraden, och en sprinter i världsklass skulle springa avståndet på omkring nio sekunder. För att använda ett ord som jag ofta hör ­ den är verkligen häftig! När tillfällen har erbjudit sig har jag tyckt om att delta i eller se på idrottsevenemang. Då och då antyder min hustru att tidsintervallen mellan dessa tillfällen är alltför kort. Hon har utan tvivel rätt. I många idrotter är det så att om en deltagare eller tränare placerar den ena handens utsträckta fingrar i en vinkelrätt position mot den andra handens handflata, så är det ett tecken på time out. Tävlingen avbryts tillfälligt medan tränare och spelare diskuterar strategin. Uttrycket "time out" används också av en del föräldrar för att för sina barn beskriva ett tillstånd som de kommer att försättas i om de fortsätter att handla tvärt emot sina föräldrars önskningar. "Time out" ger en person möjlighet att fundera över sitt uppförande. Mina unga vänner och kolleger inom aronska prästadömet, låt oss ålägga oss "time out" denna kväll för att diskutera några prästadömsangelägenheter. För några veckor sedan talade jag med mitt 16-åriga barnbarn. Jag frågade vad hon skulle säga till de unga männen i det aronska prästadömet om hon fick möjlighet att tala till dem. Hon sade: "Jag skulle tala om för dem att de ska visa respekt för prästadömet och vara prästadömsbärare sju dagar i veckan, istället för bara en dag, på söndagen. Några pojkar visar inte respekt för prästadömet eftersom de använder svordomar, en del ser pornografi och några använder droger." Jag är säker på, mina unga bröder, att ni håller med om att svordomar, pornografi och droger inte hör hemma i en prästadömsbärares liv. Prästadömet är inte någonting som vi tar av oss under veckan och sätter på oss på söndagen. Det är en förmån och välsignelse att utöva 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Svordomar och råhet har blivit en vardaglig företeelse och accepteras av många som ett normalt sätt att uttrycka sig. Vår känsla för vad som är rätt och fel har fördunklats av ett ständigt bombardemang av svordomar och råhet. Det frodas i musik, skolor, sport, affärscenter och på våra arbetsplatser. Mycket av den vardagliga konversationen kläs i råa formuleringar och öppet hädiska uttryck, ibland under humorns täckmantel. Nyligen provade jag skor på ett stort varuhus. Fyra unga män tittade på vad de kallade för missionärsskor. Det var tydligt att åtminstone två av de unga männen hade fått missionskallelser och att de var där för att finna skor som var lämpliga för missionsarbete. Jag blev förvånad över att få höra en kaskad av råa uttryck och några svordomar som rutinmässigt tycktes slinka ur dem. När de lade märke till att någon annan var i närheten hörde jag en av dem säga: "Det är bäst att vi tänker på vad vi säger", samtidigt som han nickade åt mitt håll. President Hinckley har sagt: "Samtalet är väsentligt i vänskapliga, sociala aktiviteter. Det kan vara glatt. Det kan vara lättsamt. Det kan vara allvarligt. Det kan vara roligt. Men det får inte vara ohyfsat, rått eller fräckt om man har en ärlig tro på Kristus" (Teachings of Gordon B. Hinckley [1997], s 494). Svordomar och prästadömet är oförenliga. Inte heller går svordomar och missionärsarbete ihop. Råa och fräcka uttryck, om de ingår i våra samtal, måste avlägsnas från vårt ordförråd. Samtalet är ett av fönstren till vår själ. Låt oss under vår "time out" samtala om pornografi. Under de senaste åren har pornografin spritt sig som en löpeld. Vi utsätts dagligen för den. Pornografi är lika vanebildande som många av de substanser som vi inte ens skulle kunna tänka oss att föra in i vår kropp. Pornografins följder är katastrofala. Ha i åtanke att den "store bedragaren" inte vill att vi ska vara lyckliga eller framgångsrika inom vårt tjänande i det aronska prästadömet. Låt inte lura er, han vill att vi ska vara olyckliga. Hans målsättning är att fånga våra hjärtan genom att locka oss att delta i sådana fruktansvärda saker som pornografi. Håll er borta från den. Vi måste disciplinera oss att undvika böcker, tidningar, musik, bilder, videofilmer, DVD-filmer, hemsidor, teveprogram, ja, allting som innehåller pornografi eller sinnlighet. Pornografin och prästadömet är oförenliga. Respektera prästadömet. Ta en permanent "time out" i fråga om allt pornografiskt inflytande. President Hinckley har påmint oss om att "detta nutida droggissel har blivit en farsot i världen . . . I de flesta fall följer en lång period av olycka, smärta och ånger. Till skillnad från de gamla farsoterna, som man inte kände till något botemedel emot, finns det ett tydligt och relativt enkelt försvar mot illegala droger. Man får helt enkelt låta bli att röra dem" (Nordstjärnan, jan 1990, s 51). Ni skulle inte försätta er i livsfara genom att leka med en dödligt giftig orm. Droger är precis lika farliga som ormens dödliga gift. Vår son kom nyligen hem och fann sin son sittande vid köksbordet med armbågarna på bordet och ansiktet i händerna. En annan son utgjorde en sorglig syn medan han satt i vardagsrummet och stirrade ut genom fönstret. Deras mamma syntes inte till. Vår son frågade pojkarna var hon kunde vara. De pekade på badrummet. Han knackade försiktigt på dörren och frågade: "Älskling, är du där?" Hon svarade: "Jag har tagit time out." Det finns tillfällen då vi vuxna behöver ta "time out". Bröder i melkisedekska prästadömet, skulle ni vilja förena er med oss i "time out"? Under vardagens slit är det lätt att förlora ur sikte våra långsiktiga planer som fäder och prästadömsbärare. Om vi inte är försiktiga kan våra yrken, våra fritidssysselsättningar och kanske till och med våra ämbeten i kyrkan ha en skadlig effekt på vårt ansvar som fäder och makar. President Howard W Hunter hade bara ett tillfälle att tala på ett allmänt prästadömsmöte under sin tid som president för kyrkan. Vid detta tillfälle, i oktober 1994, kallade president Hunter sitt tal för "Var en rättfärdig make och far". I detta mästerliga tal utvecklade han ett antal normer för och förväntningar på oss som bär melkisedekska prästadömet. Jag rekommenderar er att läsa hela talet. I kväll vill jag bara nämna två saker. President Hunter sade: "En man som bär prästadömet betraktar sin familj som ordinerad av Gud. Ert ledarskap för familjen är ert viktigaste och heligaste ansvar. Familjen är den viktigaste enheten i tiden och evigheten och som sådan är den viktigare än alla andra intressen i livet" (Nordstjärnan, jan 1995, s 48). President Harold B Lee sade: "Det viktigaste av Herrens verk som ni eller jag någonsin kommer att utföra, sker inom vårt eget hems väggar" (Stand Ye in Holy Places [1974], s 255). Vi behöver ärligt rannsaka djupet av vår själ. Gör vi allt vi bör göra för att ge våra familjer undervisning i evangeliet och ledning, eller lämnar vi över det åt andra? Ledarskap i familjen kräver ofta att vi omvärderar våra prioriteringar för att kunna finna nödvändig tid. Tidens kvalitet och kvantitet är väsentlig. President Hunter påminde oss också om att: "En man som bär prästadömet leder sin familj i kyrkans aktiviteter så att de förstår evangeliet och står under förbundens och förordningarnas beskydd" (Nordstjärnan, jan 1995, s 50). För att vi ska kunna utföra detta måste vi förvissa oss om att våra liv är i ordning. Hyckleri har aldrig fungerat och det fungerar inte idag heller. Det krävs av oss att vi ska leda i rättfärdighet och att vi ska uppmuntra våra familjer att följa vårt exempel. Led familjen på hemaftonen. Led familjen i studier av skrifterna. Ge prästadömsvälsignelser. Var en ledare när det gäller att hålla personliga böner och familjeböner. President Monson sade: "Kom ihåg att en människa aldrig är större än då hon står på knä" (Thomas S Monson, Nordstjärnan, feb 1988, s 5). En "time out" brukar sluta med några uppmuntrande ord. Bröder, vi kan ha framgång och slutligen vinna kampen. Vi kan hedra och respektera prästadömet sju dagar i veckan, tjugofyra timmar per dygn. Vi kan bannlysa svordomar, pornografi och droger från vårt liv, såväl som andra ohälsosamma eller orena aktiviteter. Vi kan förse våra familjer med det prästadömets ledarskap och den andliga vägledning som de behöver. Vi kan göra allt detta och mycket mer om vi närmar oss Frälsaren, hedrar det heliga prästadöme vi bär och är trofasta mot de förbund vi har ingått. Jag vittnar om att vi går Herrens ärenden. Han är vår Frälsare. Han är vår Återlösare. Han har sonat våra synder. Han är vår förespråkare hos Fadern. Han lever. Han älskar oss utan förbehåll. Vi bär hans prästadöme. Jag älskar president Hinckley, hans rådgivare, de tolv och mina kolleger bland generalauktoriteterna, och jag vittnar om deras godhet, deras storhet och deras auktoritet. Jag älskar er, mina medbröder inom prästadömet, och ber om att vi ska ha framgång. I Jesu Kristi heliga namn, amen.