Äldste Angel Abrea
i de sjuttios kvorum
Den Helige Anden har kraften att ge oss ljus och kunskap i vårt liv, men vi måste betala priset när vi söker att få honom som följeslagare.
Jag skulle vilja ha en låtsaskonversation med prästadömsbärarna. Jag tror att detta informella tillvägagångssätt hjälper mig att förmedla mitt budskap. I diskussionen tänker jag använda namnen på mina sonsöner. Jag vill att ni föreställer er att dessa namn är era och att jag talar direkt till var och en av er unga män.
Min käre James, när du som liten pojke bar ditt vittnesbörd sade du: "Jag vet att evangeliet är sant. Jag vet att Jesus Kristus är Guds Son. Jag vet att Joseph Smith var en sann profet." Du visste detta eftersom andra talat om det för dig. Eftersom du litade på dina föräldrar, din biskop och andra så ifrågasatte du aldrig denna kunskap. Men nu när du får mer självständig kunskap om allt det som detta intensiva och vackra liv erbjuder dig, så märker du ofta att inte alla människor har samma vittnesbörd om den "Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker" (Fil 4:7).
Kanske har du, Jonathan, redan lagt märke till att somliga vuxna är skeptiska och inte vill tala med dig om försoningens vackra begrepp, uppståndelsen och det eviga livet. Istället ber de dig att "äta, dricka och vara glad, ty i morgon skola vi dö" (2 Nephi 28:7). Du ser andra som desperat trevar efter svar som de inte finner. Och ändå vill de förmedla en kunskap till dig om det som de inte själva har. Andra säger: "Visst, det kan vara sant, men det är inte säkert att det är det. Det bästa vi kan göra är att leva på det sätt som vi finner mest lämpligt och om det sedan finns ett liv efter detta så får vi se vad som händer."
Nu, Andrew, jag kan förstå de tankar och känslor som du kan ha i ditt sinne och i ditt hjärta. Jag kan förstå att när du lyssnade till dessa olika budskap, du då frågade dig vad som är rätt och vad som inte är det.
Jag är säker på att många frågor har dykt upp i ditt sinne. Sanningen är den att du inte blir fördömd för att du undrar eller frågar, om du gör en uppriktig ansträngning att finna svaret. Våra mentala förmågor har vi fått för att vi ska använda dem. Tro grundad på personlig bön, studier och lydnad är mer varaktig än blind tro. Den är mer givande och förvisso är den bättre förankrad.
Och du, Paulus, minns du när Frälsaren sade: "Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket" (Matteus 18:3-4)? Vi har nytta av att behålla ett barns ödmjukhet och läraktighet, men vi måste förvissa oss om att vi fortsätter att utvecklas och att vi inte nöjer oss med den begränsade kunskap eller insikt om evangeliet som ett barn har. Kom ihåg, Paulus, vad aposteln, med samma namn som du, sade till korinthierna: "Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet" (1 Kor 14:20).
Och nu, min käre Russell, kanske du frågar dig själv: "Om det är så, måste jag själv söka efter svaret? Kan någon ha ett sådant vittnesbörd? Är det en gåva som bara ges till några få? De som säger att de vet, är det bara någonting som de tror att de vet, eller har de övertygat sig själva genom ett psykologiskt knep?"
Som svar på dina frågor, och för att ytterligare belysa dessa ting, låt mig få berätta för dig att äldste John A Widtsoe sade att de som har ett sant vittnesbörd om evangeliet har den "högsta typen av kunskap. Det kommer som en uppenbarelse när sanningen är känd och åtlydd. . . Det är verkligen människans dyrbaraste ägodel" ("What does it Mean to Have a Testimony?" Improvement Era, maj 1945, s 273; kursivering till-lagd). Inser du att ett vittnesbörd beskrivs som den högsta formen av kunskap och "människans dyrbaraste ägodel", och att Frälsaren i Läran och förbunden beskriver den som en kunskap "som skall bo i ditt hjärta" (L&F 8:2)?
Kanske är det svårt att förstå i din ålder, men vårt vittnesbörd är någonting som vi ska ta med oss till nästa liv. Vi ska lämna alla våra jordiska ägodelar bakom oss, men denna kunskap, denna inre övertygelse, kommer att stanna kvar hos oss. Tänk på Joseph Smith. De som tog hans liv kunde inte ta hans "dyrbaraste ägodel" hans vittnesbörd. Profeten Joseph tog denna ovärderliga ägodel med sig genom dödens slöja in i den evighet där Herren hade lovat honom "en tron . . . i min Faders rike" (L&F 132:49). Men samtidigt är detta vittnesbörd, tillsammans med ett "namn och rykte, vilka icke kunna utblottas" (L&F 135:3), kvar här hos oss. Vi hör hur Guds profet kraftfullt vittnar att "[Kristus] lever. Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde" (L&F 76:2223).
Min käre Matthew, nu när du har haft möjlighet att se ett vittnesbörds eviga natur, kan vi fortsätta vårt samtal och visa att du kan få ett eget vittnesbörd om du gör det som är nödvändigt för att få ett.
I en av de svåra situationer som den trofaste och hängivne unge Nephi hade med sina upproriska bröder, påminde han dem om följande metod att få ett vittnesbörd: Herren förkunnade: "Om I icke förhärden edra hjärtan utan bedjen till mig med tro, förvissade om att I skolen få, och flitigt hållen mina befallningar, skall detta utan tvivel bliva kungjort för eder" (1 Nephi 15:11). Nu ska vi gå igenom de steg som Nephi beskrev.
För det första, förhärda inte ditt hjärta. Sök efter att få veta. Ha med andra ord en intensiv, brinnande önskan efter kunskap. Ge plats för ett frö i ditt hjärta, och om du gör detta, vet du vad som då utlovas? Alma säger till oss: "Den som icke vill förhärda sitt hjärta . . . förunnas . . . att få kännedom om Guds hemligheter" (Alma 12:10).
För det andra, be i tro. Har du i dina studier av skrifterna lagt märke till hur många gånger orden "förvissade att I skolen få" åtföljer befallningen att be och fråga? När vi ber om kunskap måste vi utöva tro innan vi kan få den. För att belysa denna del av vårt samtal ger oss Alma ett bra exempel när han förklarade hur han fick sitt vittnesbörd: "Se, jag har fastat och bett många dagar, att jag själv måtte få kunskap om dessa sanningar, och nu vet jag för min egen del, att de äro sanna, ty Herren Gud har uppenbarat dem för mig genom sin Helige Ande och detta är uppenbarelsens ande, som är i mig" (Alma 5:46).
För det tredje, håll buden. Jag tycker att Mormons bok framhåller de välsignelser vi kan få om vi överflödar i goda gärningar. Kung Benjamin förkunnade för sitt folk: "Om I nu tron allt detta, sen till att I gören det!" (Mosiah 4:10). Och den store missionären Ammon sade: "Ja, den som omvänder sig och utövar tro, som gör goda gärningar och alltid beder utan återvändo skall det bliva givet att få veta Guds hemligheter" (Alma 26:22).
Nu, Cole, har vi analyserat de olika steg vi bör ta när vi strävar efter att få ett vittnesbörd. Men fortfarande återstår den viktigaste hjälpen, den som kan ge oss bekräftelse och absolut förvissning, och det är din rättighet, när du lever värdigt, att ta emot den Helige Anden som följeslagare. Kom ihåg Moronis löfte: "Och genom den Helige Andens kraft kunnen I lära känna all sanning" (Moroni 10:5). Lägg märke till att jag sade ta emot den Helige Anden som följeslagare. Den Helige Anden har kraften att ge oss ljus och kunskap i vårt liv, men vi måste betala priset när vi söker att få honom som följeslagare.
Äldste Marion G Romney skrev en gång: "Det är den Helige Andens mission att uppenbara himmelens sanning till dem som kvalificerar sig för att ta emot den. Var och en av oss, om vi vill, kan kvalificera oss för det. Vi måste emellertid alltid ha i åtanke att han inte kan vistas i en ohelig omgivning. Han är van vid Guds sällskap, för han är bekant med Fadern och Sonen. När vi får den Helige Andens gåva blir vi befallda att ta emot honom. Han är inte befalld att komma till oss. Men om vi av allt vårt hjärta verkligen söker honom kommer han till oss och vägleder oss när vi ska fatta alla avgörande beslut i livet" ("Revelation in Our Personal Affairs", Relief Society Magazine, okt 1955, s 647). Vi har fått den Helige Anden för att den ska vittna om Fadern och Sonen, att Jesus Kristus är vår Återlösare, att det finns en profet på jorden som presiderar över den sanna kyrkan som bär Frälsarens namn, ja Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, och att alla Guds gärningar och löften kommer att uppfyllas i hans egen tid och på hans eget sätt.
Och nu, mitt yngsta barnbarn, Tate, kan vi avsluta detta samtal med att nämna vad ett vittnesbörd är. Kanske det bästa sättet att definiera det vore att se på hur ett vittnesbörd visar sig i vårt liv. Det är att säga: "Jag vill gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet" (1 Nephi 3:7), och sedan handla därefter. Det är att ha den frid som följer av att veta att allt som är möjligt är gjort, att alla förmågor har använts till det yttersta. Det är att följa Herrens befallning till Josua: "Var frimodig och oförfärad . . . var nu inte förskräckt eller försagd. Ty Herren, din Gud, är med dig i allt vad du företar dig" (Josua 1:9). Och det är att "vara tålig i lidanden" (L&F 31:9). Det är att aldrig ge upp utan vara ett exempel för andra människor. Det är att "alltid vara beredd att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt . . ." (se 1 Pet 3:15). Det är att förkunna för denna generation: "Jesus Kristus [är] Guds Son, himmelens och jordens Fader, alltings Skapare från begynnelsen" (Mosiah 3:8). Ja, dessa och många andra kännetecken utmärker ett vittnesbörd. Och detta är mitt vittnesbörd till er, i Jesu Kristi namn, amen.
Previous
