Ditt eviga hem President Thomas S Monson Förste rådgivare i första presidentskapet Man skulle kunna säga att vi håller på att bygga eviga hem. Vi är lärlingar i yrket ­ inte skickliga hantverkare. Vi behöver gudomlig hjälp om vi ska lyckas i vårt byggnadsarbete. En dag under Frälsarens personliga verksamhet tog han Petrus, Jakob och Johannes med sig upp på ett högt berg, och "där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: 'Herre, det är bra att vi är med."1 Det är en historisk händelse att vi idag har samlats i detta storartade konferenscenter och i andra byggnader på tempelplatsen och över hela världen. Vi får tårar i ögonen och hjärtat fylls med tacksamhet när vi upprepar titeln på den vackra psalmen "Gud vare tack".2 Uppförandet av denna byggnad har länge varit på planeringsstadiet. Vi har behövt en mycket större byggnad för att de som kommer till konferensen och andra evenemang under året ska få plats. Skickliga byggnadsarbetare har arbetat med hjärtan och händer för att uppföra en byggnad värdig Herrens gudomliga godkännande. "Bra, du är en god och trogen tjänare."3 När Jesus verkade bland människorna för länge sedan på en plats långt härifrån, talade han ofta i liknelser, på ett språk som folket bäst förstod. Ofta talade han om hur man bygger ett hus och jämförde det med åhörarnas liv. Talade man inte ofta om honom som "snickarens son"? Han förkunnade: "Varje. . .[hus] som är splittrat blir ödelagt, och . . . kan inte bestå."4 Senare varnade han: "Se, mitt hus är ett ordningens och icke ett oordningens hus."5 I en uppenbarelse som gavs genom profeten Joseph Smith i Kirtland, Ohio, den 27 december 1832, gav Mästaren rådet: "Ordnen eder, bereden allt som behöves och byggen ett hus, ja, ett hus för bön, för fasta, för tro, för lärdom, för härlighet, för ordning, ja, ett Guds hus."6 Var kunde någon av oss hitta en bättre planritning för att vist och riktigt kunna bygga ett hus där man personligen kan vistas i hela evigheten? Man skulle kunna säga att vi håller på att bygga eviga hem. Vi är lärlingar i yrket ­ inte skickliga hantverkare. Vi behöver gudomlig hjälp om vi ska lyckas i vårt byggnadsarbete. De ord aposteln Paulus lärde ut ger oss den visshet vi behöver: "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?"7 När vi kommer ihåg att var och en av oss bokstavligen är en son eller dotter till Gud, är det inte svårt för oss att nalkas vår himmelske Fader i bön. Han inser värdet i det råmaterial som vi kallar livet. "Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade i Guds ögon."8 Hans uttalande finner gensvar i vår själ och ger oss mening med livet. Det finns en lärare som leder oss i våra ansträngningar om vi bara tror på honom ­ han som är Herren Jesus Kristus. Han ger oss inbjudan: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."9 Det sades om Jesus att han "blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag".10 Har vi beslutsamheten att göra likadant? Det finns en mening i den heliga skriften som innehåller en hyllning till vår Herre och Frälsare, om vilken det sades: "Han vandrade omkring och gjorde gott."11 I sitt brev till sin älskade Timotheos gav Paulus oss ett sätt varpå vi kan förbättra oss och på samma gång hjälpa andra som i tysthet begrundar och sedan högt frågar: "Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?"12 Aposteln Paulus svarar Timotheos och hans ord ger var och en av oss en allvarlig uppmaning. Låt oss hörsamma hans inspirerade råd: "Var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet."13 Låt oss undersöka denna allvarliga undervisning som på ett mycket verkligt sätt är riktad till oss. För det första, var en förebild i ord. "Uppbyggen varandra inbördes"14, sade Herren. Kommer ni ihåg rådet som ges i en populär sång för Söndagsskolan? All den kärlek du har skall i minnet stå kvar och alltid i livet ge tröst. Låt oss jämt tala gott till varandra och lysa och värma vart bröst.15 Betänk iakttagelsen som gjordes av Mary Boyson Wall, som firade sin 105:e födelsedag för några år sedan. Hon gifte sig med Don Harvey Wall i templet i Salt Lake City år 1913. De firade sin 81:a bröllopsdag strax innan Don dog i en ålder av 103 år. I en artikel i Church News tillskrev hon vanan att tala vänligt sin höga ålder och sitt långa äktenskap. Hon sade: "Jag tror att vi klarade oss igenom allt därför att vi försökte hjälpa varandra och inte säga några ovänliga ord till varandra."16 För det andra, var en förebild i samtal. På generalkonferensen i oktober 1987 sade president Gordon B Hinckley: "Dåligt språk smutsar ner den som använder det. Om du har lagt dig till med vanan, hur ska du då kunna bryta den? Det börjar med ett beslut. Nästa gång du är benägen att använda ord som du vet är fel stannar du helt enkelt upp. Var tyst eller säg vad du skulle sagt på ett annat sätt."17 François de la Rochefoucauld konstaterade att "en anledning till att det finns så få människor som är lyhörda och behagliga i sitt samtal är att nästan alla bara tänker på vad de själva vill säga, istället för att ge ett klart svar på det som sagts till dem." För det tredje, var en förebild i kärlek. Från Korintierbrevet kommer följande underbara sanning: "Kärleken upphör aldrig."18 Det gläder själen att se hur snabbt kyrkan kommit till undsättning för att hjälpa offer för naturkatastrofer i Moçambique, Madagaskar, Venezuela och på många andra platser. Ofta har vi varit de första på scenen när sådana katastrofer inträffat och haft den största hjälpen att ge. Det finns andra organisationer som på samma sätt ger generös hjälp. Vad är kärlek? När Moroni skrev några av sin far Mormons ord sade han: "Den kärlek, som är Kristi rena kärlek, förbliver evinnerligen."19 President George Albert Smith var en person som exemplifierade kärleken i sitt liv. Genast efter andra världskriget började kyrkan samla ihop varma kläder som skulle skickas till de lidande heliga i Europa. Äldste Harold B Lee och äldste Marion G Romney tog med sig president George Albert Smith till Welfare Square i Salt Lake City för att se på resultatet. De var mycket imponerade av kyrkans medlemmars generositet. De såg hur president Smith betraktade dem som arbetade med att paketera den stora mängden kläder och skor. De såg hur tårarna rann nerför kinderna på honom. Efter några ögonblick tog president George Albert Smith av sig sin nya överrock och sade: "Jag vill att ni skickar den här också." Bröderna sade: "Nej, president Smith, ge inte bort den, det är kallt och ni behöver er överrock." Men president Smith vägrade ta tillbaka den och så skickades hans överrock tillsammans med allt det andra till Europa, där nätterna var långa och mörka och där det inte fanns tillräckligt med mat och kläder. Sändningen anlände. Glädje och tack yttrades högt såväl som i tyst bön. För det fjärde, var en förebild i ande. Psalmisten skrev: "Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och ge mig på nytt en frimodig ande."20 När jag var sjutton år tog jag värvning i Förenta staternas flotta och utbildades i San Diego i Kalifornien. Under de första tre veckorna kändes det som om flottan försökte ta kål på oss, istället för att lära oss hur man överlever. Jag kommer aldrig att glömma den första söndagen i San Diego. Sergeanten sade till oss: "Idag ska alla gå till kyrkan." Så ställde vi oss i formering ute på övningsområdet. Sergeanten ropade: "Alla som är katoliker har sitt möte i Camp Decatur. Framåt marsch! Och kom inte tillbaka förrän klockan tre!" Ett stort antal soldater marscherade iväg. Sedan sade han: "Alla som tillhör den judiska tron har sitt möte i Camp Henry. Framåt marsch! Och kom inte tillbaka förrän klockan tre!" En mindre grupp marscherade iväg. Sedan sade han: "Ni protestanter som är kvar har möte i hörsalen i Camp Farragut. Framåt marsch! Och kom inte tillbaka förrän klockan tre!" Tanken for som en blixt genom mitt huvud: Monson, du är inte katolik. Du är inte jude. Du är inte protestant. Jag valde att stå kvar. Jag tyckte att hundratals soldater marscherade förbi. Sedan hörde jag de ljuvaste ord som en sergeant någonsin yttrat i min närvaro. Han sade: "Och ni män, vad kallar ni er för?" Han hade använt pluralet män. Det var först nu som jag förstod att någon annan stod bakom mig på övningsområdet. Tillsammans svarade vi: "Vi är mormoner." Han kliade sig i huvudet med ett förbryllat ansiktsuttryck och sade: "Jaha, ni får leta reda på en plats att ha möte på ­ och kom inte tillbaka förrän klockan tre." Vi marscherade iväg. Man kunde nästan höra hur vi marscherade till takten av en dikt vi lärt oss i Primär: Våga vara mormon, våga stå ensam. Våga vara fast besluten, och våga låta det bli känt. För det femte, var en förebild i tro. President Stephen L Richards förkunnade när han talade om tron: "Erkännandet av en makt som är högre än människan själv förringar henne inte på något sätt. Om hon i sin tro tillskriver den makt som är större än hon själv välgörenhet och höga mål, så föreställer hon sig en högre bestämmelse och ädlare egenskaper för sitt släkte och blir stimulerad och uppmuntrad i sin tillvaros strävan . . . Hon måste söka, med tro och bön, med hopp om att finna. Ingen sådan uppriktig, bedjande ansträngning kommer att lämnas ohörd. Den utgör själva trons filosofi." 21 Gudomlig nåd åtföljer dem som ödmjukt söker detta. Minne Louise Haskins skrev om denna princip i följande vackra dikt: "Jag sade till en man vid porten till det nya året: Ge mig ett ljus, så att jag tryggt kan träda ut i det okända! Och han svarade: Gå ut i mörkret och lägg din hand i Guds hand. Det är för dig bättre än ljus och tryggare än en väg du känner till."22 Var slutligen en förebild i renhet. "Vem får gå upp på Herrens berg, och vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och den som inte svär falskt. Han skall få välsignelse av Herren och rättfärdighet av sin frälsnings Gud."23 Det är som president David O McKay sade: "Vår nations säkerhet hänger på hemmets renhet och styrka, och jag tackar Gud för att kyrkan undervisar om hemmets betydelse, och för det intryck som vänliga föräldrar gett mig, att hemmet måste vara den heligaste platsen i världen. Våra medlemmar är ett folk som bygger hem och de undervisas överallt, från barndomen till ålderdomen, att hemmet måste hållas rent och fritt från världens ondska."24 För många år sedan var jag närvarande vid en stavskonferens i Star Valley i Wyoming, då stavspresidentskapet skulle omorganiseras. Stavspresidenten som skulle avlösas, E Francis Winters, hade trofast verkat under den långa perioden av tjugotre år. Fastän han var en anspråkslös man både till naturen och sina omständigheter, hade han varit en ständig kraftkälla för alla i dalen. På dagen för stavskonferensen var byggnaden fylld till bristningsgränsen. Alla verkade vilja säga ett tyst tack till denne gode ledare som så osjälviskt gett av sitt liv till förmån för andra. När jag stod upp för att tala, manades jag att göra något som jag aldrig gjort förut, eller någonsin gjort härefter. Jag nämnde hur länge Francis Winters hade presiderat över staven. Sedan bad jag alla som han hade välsignat eller konfirmerat som barn att stå upp och förbli stående. Sedan bad jag alla som president Winters ordinerat, avskilt, personligen gett råd eller välsignat, att stå upp. Resultatet var hänförande. Varenda person i församlingen stod upp. Tårar föll ogenerat ­ tårar som bättre än ord förmedlade tacksamheten i deras rörda hjärtan. Jag vände mig till president och syster Winters och sade: "Idag är vi vittnen till Andens utgjutande. Denna stora skara återspeglar inte bara de enskilda medlemmarnas känslor utan också Guds tacksamhet för ett liv som levts väl." Ingen som befann sig i den församlingen den dagen kommer någonsin att glömma hur han eller hon kände sig när vi bevittnade hur Herrens ande yttrar sig. I Francis Winters hade vi sålunda en "förebild för de troende i allt [man] säger och gör, i kärlek, tro och renhet".25 Fasta i tron våra fäder förfäktat, trogna den sak, varför helgon försmäktat. Åt Herrens lag, var natt och dag skola vi ägna vart andetag.26 Att var och en av oss må så göra, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn. Amen. SLUTNOTER 1. Matt 17:2­4. 2. "Gud vare tack" ur Elias av Felix Medelssohn. 3. Matt 25:21. 4. Se Matt 12:25. 5. Läran och förbunden 132:8. 6. Läran och förbunden 88:119. 7. 1 Kor 3:16. 8. Läran och förbunden 18:10. 9. Matt 11:28-30. 10. Luk 2:52. 11. Se Apg 10:38. 12. Apg 8:31. 13. 1 Tim 4:12. 14. Läran och förbunden 136:24. 15. "Låt oss jämt tala gott till varandra", Hymner, nr 104. 16. Från Church News, 21 september 1996. 17. "Missbruka inte Herrens namn", Nordstjärnan, januari 1988, s 43. 18. 1 Kor 13:8. 19. Moroni 7:47. 20. Psaltaren 51:12. 21. I Conference Report, okt 1937, s 35, 38. 22. Nordstjärnan, juli 1991, s 57; "The Gate of the Year", The Oxford Dictionary of Quotations, andra uppl (1953), s 239. 23. Psaltaren 24:3-5. 24. Conference Report, april 1909, s 66. 25. 1 Tim 4:12. 26. "Skall väl Sions ungdom vackla", Psalmer, nr 176, text av Evan Stephens.