President Gordon B Hinckley
Låt oss ta oss tid att meditera lite, att tänka på vad vi kan göra för att förbättra våra egna liv och bli bättre exempel på vad en sista dagars helig bör vara.
Jag är säker på att ni är ganska trötta på att lyssna till mig. Jag ska göra mitt bästa.
Vilken underbar konferens vi haft, mina bröder och systrar. Vi har glatts åt allt som har inträffat. Talarna har varit inspirerade, varenda en. Musiken har varit utsökt. Bönerna har varit vackra och rörande. Vi har blivit upplyfta på alla sätt medan vi deltagit tillsammans.
Det fanns en sång som var populär när jag var ung, som började: "Sången är slut, men melodin stannar kvar."
Jag ber att det ska vara likadant med den här konferensen. När vi far härifrån, hoppas jag att vi har goda minnen av detta tillfälle.
När vi nu återvänder till våra hem, låt oss fara med tacksägelse i hjärtat. Vi har varit närvarande och har deltagit i kyrkans 170:e generalkonferens. Vi har för första gången använt denna stora nya byggnad. Vi har varit här den första och andra april år 2000, inledningen till ett nytt sekel och ett nytt stort millennium. Det ligger något underbart betecknande i allt detta. Det är början till en ny tid.
Jag hoppas att var och en av oss länge ska minnas det vi hört, men än viktigare, det vi känt. Må det bli ett ankare i vårt liv, en ledning att leva efter, en tid av utbildning när vi lärt oss forma vårt handlande mot andra och vår inställning gentemot oss själva.
Jag ber att inverkan av denna konferens ska vara märkbar i våra hem.
Jag hoppas att var och en av oss ska vara en bättre man eller hustru, vänligare mot varandra, mer omtänksam, mer återhållsam i vår kritik och mer generös med beröm. Jag hoppas att vi som fäder och mödrar ska än ivrigare sträva efter att fostra våra barn "i Herrens tukt och förmaning" (Ef 6:4) och behandla dem med respekt och kärlek, uppmuntra vid varje möjlighet och undertrycka kritiska anmärkningar. Jag hoppas att vi som söner och döttrar ska vara mer respektfulla än vi har varit, att vi ska se på våra föräldrar med vetskap om att de älskar oss och att vi ska försöka vara mer lydiga i att följa deras råd.
Må vi som sista dagars heliga söka nå dem som inte delar vår tro. Må vi aldrig ha en anda av arrogans eller skenhelighet. Må vi i stället visa kärlek och respekt och vara hjälpsamma mot dem. Vi är mycket missförstådda, och jag fruktar att mycket av detta är vårt eget fel. Vi kan vara mer toleranta, bättre grannar, mer vänliga, mer av ett föredöme än vi har varit i det förgångna. Låt oss lära våra barn att behandla andra med vänskap, respekt, kärlek och beundran. Det kommer att ge långt bättre resultat än en attityd av självhävdelse och arrogans.
Låt oss studera Herrens vägar, läsa om hans liv och lärdomar i de heliga skrifter som han har gett oss. Låt oss ta oss tid att meditera lite, att tänka på vad vi kan göra för att förbättra våra egna liv och bli bättre exempel på vad en sista dagars helig bör vara.
Låt oss nå ut till världen med vår stora missionsverksamhet och undervisa alla som vill höra om evangeliets återställelse och tala utan fruktan men också utan självrättfärdighet, om undret med den första synen, vittna om Mormons bok och om prästadömets återställelse. Låt oss, mina bröder och systrar, gå ner på knä och be om tillfällen att föra andra till evangeliets glädje.
Som avslutning vill jag nu ge en kort rapport om templen. Just nu har vi 76 tempel i verksamhet. Det är många fler än vi hade bara för några år sedan. Vi ska inviga templet i Palmyra nu på torsdag. Det blir ett storslaget tillfälle. Från templet har man utsikt över den heliga lunden. Sedan på söndag nästa söndag ska vi inviga templet i Fresno, Kalifornien. Vi planerar att inviga 36 nya tempel under år 2000. Jag tror att vi kommer att göra allt det som vi föresatt oss att göra. Ganska många andra som är under byggnad eller planerade kommer inte att färdigställas förrän 2001 eller 2002.
Dessutom tillkännager vi på denna konferens att vi hoppas bygga ett hus åt Herren i Aba, Nigeria. Broder Pace, kanske blir vi försenade i Ghana, men vi hoppas att det inte ska bli någon fördröjning i Nigeria. Andra tempel ska byggas i Asunción, Paraguay; Helsingfors, Finland; Lubbok, Texas; Snowflake, Arizona och någonstans i storstadsregionen i staten Washington.
Följaktligen ska vi fortsätta med att föra ut templen till folket.
Det känns som om vi varit på en storslagen provtur. Byggnaden har varit fullsatt. Jag ser inte en tom stol någonstans. Det är ett underverk! Det är något förunderligt och underbart som vi tackar Herren för av allt vårt hjärta.
Jag ger er min kärlek och välsignelse, samt mitt vittnesbörd om detta gudomliga verk. Gud, vår Evige Fader lever. Ni vet det. Jag vet. Hans älskade Son, den uppståndne världens Frälsare, står vid hans sida. Det vet ni också, liksom jag gör det. De visade sig för profeten Joseph och inledde detta härliga verk. Hur lycko-samma är vi inte som är en del av detta. Låt oss stå lite rakare och låta ädla, goda karaktärsdrag lysa igenom i våra liv, ber jag ödmjukt i hans namn som är vår store Återlösare, ja, i Jesu Kristi namn, amen.
Må Gud välsigna er, mina kära vänner, mina bröder och systrar, mina kolleger i detta stora och heliga verk. Tack så mycket.
SLUTNOT
1. Irving Berlin, "The Song Is Ended (but the Melody Lingers On)" (1927).
Previous
