Prästadömets kraft Äldste John H Groberg i de sjuttios kvorum "Således ser vi att även om kraften i prästadömet är obegränsad, är vår enskilda förmåga att utöva prästadömets kraft begränsad av vår grad av rättfärdighet och renhet." Mina medbröder i prästadömet överallt! Jag hoppas vi uppskattar den ovärderliga förmånen att få bära Guds prästadöme. Dess betydelse är ofattbar. Världar, ja flera universum, har skapats, skapas och kommer att skapas eller organiseras genom dess kraft. Förordningar utförs genom dess kraft som, när de åtföljs av rättfärdighet, gör det möjligt för familjer att vara tillsammans för evigt, att synder blir förlåtna, att sjuka botas, att blinda kan se och att till och med liv kan återställas. Gud vill att vi, hans söner, ska bära hans prästadöme och lära oss använda det på rätt sätt. Han har förklarat att: Ingen makt, intet inflytande kan eller bör göra sig gällande i kraft av prästadömet utom genom överbevisning, långmodighet, mildhet, saktmod och oskrymtad kärlek, genom godhet och sann kunskap."1 Ty om vi "öva kontroll, herravälde eller tvång över människobarnens själar (särskilt våra hustrur och barn) genom någon grad av orättfärdighet, se, då undandraga sig himlarna för oss; Guds Ande bedrövas och när den undandragit sig oss är det slut med den mannens prästadöme eller myndighet."2 Således ser vi att även om kraften i prästadömet är obegränsad, är vår enskilda förmåga att utöva prästadömets kraft begränsad av vår grad av rättfärdighet och renhet. Precis som det krävs rena kablar, anslutna på rätt sätt, för att leda elektrisk kraft, krävs det oskyldiga händer och rent hjärta för att förmedla prästadömets kraft. Smuts och orenhet försvagar eller hindrar genomströmningen av elektrisk kraft. Orena tankar och handlingar hindrar den enskildes prästadömskraft. När vi är ödmjuka, och har oskyldiga händer, rent hjärta och sinne, är inget rättfärdigt omöjligt. Ett forntida orientaliskt ordspråk lyder: "Om en människa lever ett rent liv, kan inget skada honom."3 I sin kärlek till oss har Gud bestämt att varje värdig man, oavsett tillgångar, utbildning, färg, kulturell bakgrund eller språk, kan bära hans prästadöme. Sålunda kan varje man som ordinerats på rätt sätt och som har oskyldiga händer och rent hjärta och sinne få tillgång till prästadömets obegränsade kraft. Jag lärde mig denna läxa som ung missionär i Söderhavet för många år sedan. Mitt första område var en liten ö, åtskilliga mil från missionskontoret, där ingen talade engelska och där jag var den ende vite mannen. Jag fick en missionärskamrat från platsen, han hette Feki och tjänade som byggnadsmissionär och var präst i aronska prästadömet. Efter åtta dagar och nätter med sjösjuka på en liten, illaluktande båt, kom vi till Niuatoputapu. Jag kämpade med hettan, myggen, den annorlunda maten, kulturen och språket, och även med hemlängtan. En eftermiddag hörde vi ångestfyllda rop och såg en familj komma med sin åttaårige sons slappa, till synes livlösa kropp till oss. De grät högljutt, han hade ramlat ner från ett mangoträd och reagerade inte för någonting. De trofasta föräldrarna lade honom i mina armar och sade: "Du har melkisedekska prästadömet, ge oss honom tillbaka frisk och kry." Även om mina kunskaper i språket fortfarande var begränsade, förstod jag vad de ville och jag blev rädd. Jag ville springa därifrån, men den kärlek och tro som jag såg i föräldrarnas och syskonens ögon, gjorde att jag inte kunde röra mig ur fläcken. Jag tittade förväntansfullt på min kamrat. Han ryckte på axlarna och sade: "Jag har inte rätta myndigheten. Du och grenspresidenten har det melkisedekska prästadömet." Jag grep efter det sista halmstrået och sade: "Detta är grenspresidentens plikt." Jag hade knappt sagt det förrän grenspresidenten kom fram. Han hade hört tumultet och lämnat sin trädgård. Han var svettig och täckt av jord och lera. Jag vände mig till honom och förklarade vad som hänt och försökte överlämna den lille pojken till honom. Han tog ett steg tillbaka och sade: "Jag ska gå och tvätta mig och sätta på mig rena kläder. Sedan ska vi välsigna honom och se vad Gud har att säga." Jag ropade nästan i panik: "Förstår du inte! Han behöver hjälp nu!" Han svarade lugnt: "Jag vet att han behöver en välsignelse. När jag har tvättat mig och satt på mig rena kläder, ska jag komma med invigd olja och vi ska närma oss Gud och se vad hans vilja är. Jag kan inte, och vill inte, närma mig Gud med smutsiga händer och leriga kläder." Han gick och lämnade mig med pojken i famnen. Jag var mållös. Till slut kom han tillbaka, med ren kropp och rena kläder, och jag kände att han också var ren i hjärtat. "Nu", sade han, "är jag ren, och nu ska vi närma oss Guds tron". Denne underbare tonganske grenspresident, med rena händer och ett rent hjärta, gav en vacker och kraftfull prästadömsvälsignelse. Jag kände mig mer som ett vittne än som medverkande. Jag tänkte på psalmistens ord: Vem får gå upp på Herrens berg . . . ? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta."4 På denna lilla ö gick en värdig prästadömsbärare upp på Herrens berg och prästadömets kraft kom ner från himmelen och bemyndigade en liten pojke att leva vidare. Med ögon som glödde av trons eld sade grenspresidenten vad jag skulle göra. Ytterligare tro och insatser krävdes, men på tredje dagen återförenades den lille åttaårige pojken, full av liv, med sin familj. Jag hoppas att ni förstår och känner sanningen i detta. Detta var en liten ö mitt ute på stora havet – utan elektricitet, utan sjukhus, utan läkare – men inget av detta spelade någon roll, för förutom att där fanns stor kärlek och tro, fanns där en grenspresident som bar melkisedekska prästadömet, som förstod betydelsen av att ha oskyldiga händer och ett rent hjärta, och av att uttrycka det genom att ha en ren kropp och rena kläder, och som utövade prästadömet i rättfärdighet och renhet enligt Guds vilja. Denna dag var hans personliga kraft i prästadömet tillräcklig för att stå i förbindelse med prästadömets obegränsade kraft över jordiskt liv. När jag ser upp i himlen på kvällen och begrundar de ändlösa galaxer som finns där, förundras jag över hur liten vår jord är, och hur oändligt liten jag själv är. Ändå känner jag mig inte rädd, ensam, betydelselös eller fjärran från Gud. För jag har bevittnat kraften i hans prästadöme när den utövas med rena händer och ett rent hjärta på en liten ö i ett stort hav. Bröder, denna förmåga är tillgänglig för oss alla, oavsett var, när eller under vilka omständigheter vi lever, så länge som våra händer, hjärtan och sinnen är oskyldiga och rena. Det finns ingen personlig kraft i prästadömet utan personlig renhet. Vi måste helt enkelt arbeta flitigare för att rena våra liv genom att tjäna andra på ett mer kristuslikt sätt. Det finns alltid tillfällen att tjäna – i våra familjer, i kyrkan, på mission, i tempel och bland våra medmänniskor. Uppriktigt tjänande kräver hårt arbete, djupgående uppoffringar och fullständig osjälviskhet. Ju större uppoffringar desto större grad av renhet. Gud, som är full av ljus, liv och kärlek, vill att vi ska inneha och använda hans prästadöme på rätt sätt, så att vi kan vidarebefordra detta ljus, detta liv och denna kärlek till alla omkring oss. Å andra sidan vill Satan, mörkrets furste, motarbeta samma ljus, liv och kärlek så mycket han kan. Eftersom det inte finns något Satan kan göra när det gäller prästadömets kraft, koncentrerar han all sin energi på att försöka begränsa vår egen förmåga att utöva kraften i prästadömet genom att få oss att smutsa ner våra händer, hjärtan och sinnen genom övergrepp, vrede, underlåtenhet, pornografi, själviskhet och allt annat ont som han kan lura oss att tänka eller göra. Han vet att om han kan smutsa ner oss tillräckligt som individer, kan han i samma grad fjärma oss från den renhet som behövs för att utöva prästadömet till att ge mer ljus, liv och kärlek till denna jord och alla dess invånare – tidigare, nuvarande och framtida. Mina kära bröder, sälj inte ert prästadömes dyrbara förstfödslorätt för barnförbjudna skräpfilmer. Kom ihåg att sandslotten som vi bygger på jordelivets strand, kommer till slut, hur noggrant byggda de än är, att spolas bort av vågorna. Endast oskyldiga händer och ett rent hjärta och sinne tillåter oss att utnyttja prästadömets yttersta kraft till att verkligen välsigna andra och så småningom kunna bygga eviga boningar som är vackrare och mer bestående än vad vi nu kan föreställa oss. Jag har själv fått erfara att Gud lever, att Jesus är Kristus, att han är min vän och er vän. Jag vet att Jesus är det fullkomliga exemplet på ren prästadömskraft. Följ honom. Jag ber att vi alla må tjäna med större renhet i hjärtat, så att vår personliga kraft i prästadömet till slut kan bli fullständig genom den fullkomliga kärleken hos honom, vars prästadöme vi bär. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. L&F 121:41–42. 2. L&F 121:37. 3. Tillskriven Buddha. 4. Ps 24:3–4.