Född på nytt President James E Faust andre rådgivare i första presidentskapet "För att vi till fullo ska kunna tillgodogöra oss syndernas förlåtelse genom Frälsarens försoningsoffer måste vi börja med omvändelse och dop och sedan tillväxa genom den Helige Andens gåva." Mina kära bröder och systrar och vänner, ansvaret att tala till er alla är av största vikt för mig. Jag ber att ni ska förstå det jag säger. Mitt dop in i denna kyrka var en av höjdpunkterna i mitt liv. Jag var åtta år gammal. Mina föräldrar undervisade mig och mina bröder om betydelsen av denna viktiga förordning. Min mor talade om för mig att jag efter dopet skulle hållas ansvarig för det jag gjorde som inte var rätt. Jag minns så tydligt min dopdag. Jag döptes i dopfunten i tabernaklet på Temple Square. De som döptes bar vita overaller och en efter en leddes de varsamt nerför trappan, ner i vattnet. Ett av barnen som döptes den dagen kom inte helt och hållet under vatten, så man gjorde om förordningen. Det var nödvändigt, för som det står i skrifterna symboliserar dopet "död, begravning och uppståndelse och kan endast utföras genom nedsänkning".1 Det är också enligt det mönster Frälsaren gav som döptes i floden Jordan, där det fanns gott om vatten. Matteus skriver: "När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet."2 Även om jag bara var åtta år gammal trängde dopbönens ord djupt in i min själ. Efter att ha sagt mitt namn sade, broder Irvin G Derrick, som döpte mig: "Med fullmakt av Jesus Kristus döper jag dig i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn. Amen."3 Sedan jag döptes har över elva miljoner människor döpts in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, på liknande sätt och med samma myndighet. De har döpts i igenfrusna sjöar, i hav eller dammar, av vilka somliga grävdes enbart för det ändamålet. En av dessa dammar är av stor historisk betydelse. År 1840 kände Wilford Woodruff, en av de tolv apostlarna som var på mission i England, att han skulle gå till en landsbygdskommun nära Ledbury. Där mötte han John Benbow som hade en stor bondgård och en liten damm. John presenterade honom för en församling som kallades Förenade brödraskapet, som var ivrig att höra evangeliets budskap. Eftersom dammen var allt som stod till hans förfogande den 7 mars 1840, skrev han senare i sin dagbok: "Jag tillbringade större delen av dagen med att rensa ur en damm och förbereda den för dop, ty jag insåg att många skulle ta emot den förordningen. Efteråt döpte jag 600 personer i den dammen."4 Frälsaren lärde oss att alla män och kvinnor måste födas på nytt. Nikodemos, en medlem av judarnas råd, kom i hemlighet till Frälsaren en natt och sade: "'Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.' Jesus svarade: 'Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.'"5 Nikodemos blev förbryllad och sade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus förklarade för honom att han talade om att födas andligen. Han sade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande."6 Vi behöver alla födas andligen, vare sig vi är 8 eller 80 – eller 90 år. När Luise Wulff från Östtyskland döptes 1989 utbrast hon: "Där var jag – 94 år gammal och född på nytt."7 Vår första födelse äger rum när vi föds hit till jorden. Vår andra födelse börjar när vi döps i vatten av någon som bär Guds prästadöme och fullbordas när vi konfirmeras, och "sedan kommer [våra] synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden".8 För några år sedan berättade Albert Peters om när han och hans kamrat fick vara med om hur en man blev född på nytt. En dag besökte de Atiatis hydda i byn Sasina på Samoa. Där fann de en orakad, ovårdad, vanskapt man som låg på en säng. Han bad dem komma in och säga vilka de var. Han var glad att höra att de var missionärer och ville höra deras budskap. De höll första diskussionen, bar vittnesbörd för honom och gick. På vägen samtalade de om Atiatis tillstånd. Han hade haft polio 22 år tidigare, vilket hade gjort att han varken kunde röra armar eller ben. Hur skulle någon som var så rörelsehindrad någonsin kunna bli döpt? Dagen därpå när de kom för att besöka sin nya vän var de oförberedda på den förändring som hade ägt rum hos honom. Han var glad och nyrakad. Han hade till och med bytt sängkläder. "I dag", sade han, "börjar jag leva igen, för igår blev mina böner besvarade och ni kom till mig. . . . I över 20 år har jag väntat på att någon skulle komma och berätta att de har Jesu Kristi sanna evangelium." I flera veckor undervisade missionärerna den här uppriktige, intelligente mannen om evangeliets principer, och han fick ett starkt vittnesbörd om sanningen och behovet av att döpas. Han bad dem fasta med honom så att han skulle få kraft att gå ner i vattnet och bli döpt. Den närmaste dopfunten fanns 13 km därifrån. Så de bar honom till bilen, körde honom till kapellet och satte honom på en bänk. Deras distriktsledare inledde mötet genom att bära ett kraftfullt vittnesbörd om dopets heliga förordning. Därefter lyfte äldste Peters och hans kamrat upp Atiati och bar honom till dopfunten. När de gjorde det sade Atiati: "Sätt ner mig är ni snälla." De tvekade, men än en gång sade han: "Sätt ner mig." Missionärerna såg lite förvirrade ut, men Atiati log och sade: "Det här är den viktigaste dagen i mitt liv. Jag vet utan minsta tvivel att det här är den enda vägen till evig frälsning. Jag tänker inte låta mig bäras till min frälsning!" Så de satte ner honom på marken. Med största ansträngning lyckades han resa sig upp. Mannen som hade legat till sängs i 20 år stod nu på benen. Sakta, ett vacklande steg i taget, lyckades Atiati gå nerför trappstegen, ner i vattnet, där den överväldigade missionären tog honom vid handen och döpte honom. Atiati bad dem därefter att bära honom till kapellet där han konfirmerades som medlem i kyrkan. Atiati fortsatte att göra framsteg så att han så småningom kunde gå med endast en käpp till stöd. Han sade till äldste Peters att han visste att han skulle kunna gå på dopdagens morgon. Han sade: "Eftersom tron kan flytta ett orubbligt berg, hade jag inget tvivel om att den skulle kunna rätta till mina leder."9 Jag tror att vi med fog kan säga att Atiati verkligen blev född på nytt! När vi döps blir vi i likhet med Atiati andligen födda av Gud och har rätt att få hans bild präntad i vårt medvetande.10 Vi bör erfara en mäktig förvandling i hjärtat11 så att vi kan bli "nya skapelser"12 och utöva tro på vår Herre och Frälsare Jesu Kristi återlösning, så att vi kan hålla fast vid våra värdighetsnormer. De normer som gäller för att få bli döpt in i kyrkan är enkla: "Alla som ödmjuka sig för Gud och önska bliva döpta och komma fram med förkrossat hjärta och bedrövad själ och vittna inför församlingen, att de verkligen hava omvänt sig från sina synder och äro villiga att ikläda sig Jesu Kristi namn och äro beslutna att tjäna honom intill änden och genom sina gärningar klart visa, att de hava mottagit av Kristi Ande till syndernas förlåtelse, skola genom dop upptagas i hans kyrka."13 Dop genom nedsänkning i vatten är "evangeliets inledande förordning och måste åtföljas av Andens dop för att den ska vara fullständig".14 Som Joseph Smith en gång sade: "Man kan lika gärna döpa en säck sand som en människa om dopet icke sker till syndernas förlåtelse och för erhållandet av den Helige Andens gåva. Dopet i vatten är blott ett halvt dop och är till ingen nytta, om det ej åtföljs av den andra hälften – det vill säga dopet av den Helige Anden."15 För att vi till fullo ska kunna tillgodogöra oss syndernas förlåtelse genom Frälsarens försoningsoffer måste vi börja med omvändelse och dop och sedan tillväxa genom den Helige Andens gåva. Som Nephi sade är dopet porten "och sedan kommer edra synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden".16 Dopets port öppnar vägen till andra förbund och välsignelser genom prästadömets och templets välsignelser. Den Helige Andens enastående gåva samt medlemsskapet i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ges genom konfirmation, genom handpåläggning av någon som har prästadömets myndighet. Detta klargjorde Paulus för efesierna: "[Han] frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: 'Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.' 'Vilket dop blev ni då döpta med?' frågade Paulus, och de svarade: 'Johannes-dopet.' Paulus sade: 'Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.' Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. Och när Paulus lade sin händer på dem, kom den heliga anden över dem . . ."17 De som har denna andliga gåva kan – om de är värdiga – åtnjuta större insikt, bli mer berikade och få mer vägledning genom alla livets aktiviteter, såväl andliga som timliga. Den Helige Anden vittnar för oss om sanningen och inpräntar i vår själ Gud Faderns och hans Sons, Jesus Kristi realitet på ett sådant säkert sätt att ingen jordisk makt eller myndighet kan skilja oss från den kunskapen.18 Att inte ha den Helige Andens gåva är på sätt och vis som att ha en kropp utan immunförsvar. Vi tror att Kristi ande ges till alla män och kvinnor.19 Kristi ande skiljer sig från den Helige Andens gåva. Profeten Joseph Smith lärde att "det är skillnad mellan den Helige Anden och den Helige Andens gåva".20 Många utanför kyrkan har fått uppenbarelser genom den Helige Andens kraft som har övertygat dem om evangeliets sanning. Genom den kraften får uppriktiga undersökare ett vittnesbörd om Mormons bok och evangeliets principer före dopet. Men utan den Helige Andens gåva har man begränsad tillgång till den Helige Anden. De som efter dopet och konfirmationen har den Helige Andens gåva kan få ytterligare ljus och vittnesbörd. Det sker därför att den Helige Andens gåva är ett "beständigt vittne och en större gåva än den Helige Andens vanliga manifestationer".21 Det är en större gåva därför att den Helige Andens gåva kan verka som en "renande kraft" och rena en person och helga honom från all synd.22 Eftersom dopet genom vatten och ande är nödvändigt för fullständig frälsning så hör det till tingens eviga natur att alla Guds barn bör få denna möjlighet, också de som levde under tidigare århundraden. Läran om dop för de döda i templet genom levande förstods och utövades i den första kristna kyrkan. I sin storslagna utläggning om uppståndelsen resonerade Paulus på följande sätt: "Vad skall annars de göra som låter döpa sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför låter man då döpa sig för deras skull?"23 Att göra något så livsviktigt för andra som inte kan göra det själva är i sanning kristligt. Genom att offra sitt liv för att sona hela människosläktets synder, gjorde Jesus något för oss som vi inte kan göra för oss själva. Profeten Malaki hänvisade till den tanken när han talade om profeten Elias ankomst, som skulle "vända fädernas hjärtan till barnen, och barnens hjärtan till deras fäder, för att [Herren] inte, när [han] kommer, skall slå landet med tillspillogivning".24 Detta sker i stor utsträckning genom ställföreträdande förordningar för de döda. Ingen annan organisation på jorden gör mer för att uppfylla Malakis löfte än kyrkan. Efter stora omkostnader och ansträngningar vakar nu kyrkan över den största skattkammaren av släktuppteckningar i världen. Kyrkan har 660 miljoner namn på webbplatsen FamilySearch.25 De här uppteckningarna är tillgängliga för alla som önskar använda dem. Jag har levt i så många år efter mitt dop med vatten och har kommit att njuta av den Helige Andens andliga gåvor som jag fick genom Andens dop. Jag konfirmerades för 72 år sedan av en man som hade fullmakt, Joseph A F Everett, en god vän till mina föräldrar och en verkligt ädel man. Jag ber ödmjukt att Anden ska bekräfta vikten av det som jag har talat om. Jag vittnar om att vi inte kan bli helt omvända förrän vi lever "i ett nytt liv"26 och i hjärtat är en ny människa, "renad från sina tidigare synder".27 Och det kan endast ske om vi blir födda på nytt av vatten och ande genom dop och genom att motta den Helige Andens gåva. På så sätt får vi gudomlig förlåtelse och kan därigenom veta i vårt hjärta att vi har fått förlåtelse för våra synder.28 Jag vet att detta är sant och vittnar om det i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Bible Dictionary, "Baptism", s 618; se också Matt 3:16; Apg 8:37–39; Rom 6:1–6; Kol 2:12; L&F 20:72–74; 128:12–13. 2. Matt 3:16 3. Se L&F 20:73. 4. Citerat i Matthias F. Cowley, Wilford Woodruff: History of His Life and Labors (1964), s 117. 5. Joh 3:2–3. 6. Joh 3:4–6. 7. "Född på nytt vid 94 års ålder", Nordstjärnan, jun 1994, s 24. 8. 2 Nephi 31:17. 9. Se Albert Peters, "Ett vacklande steg i taget", Nordstjärnan, jun 1995, s 28. 10. Se Alma 5:14. 11. Se Alma 5:14. 12. Mosiah 27:26. 13. L&F 20:37. 14. Bible Dictionary, "Baptism", s 618. 15. Se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 271. 16. 2 Nephi 31:17; se också L&F 19:31. 17. Apg 19:2–6. 18. Se 2 Nephi 31:18. 19. Se L&F 93:2. 20. Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 172. 21. I James R Clark, sammanst av Messages of the First Presidency of the Church of Jesus Christ of Latter Day Saints, 6 volymer (1965–1975), 5:4. 22. Bible Dictionary, "Holy Ghost", s 704. 23. 1 Kor 15:29. 24. Mal 4:6; se också Joseph Smiths skrifter 2:39; L&F 138:47. 25. Se www.familysearch.org. 26. Rom 6:4. 27. 2 Pet 1:9. 28. Se Mosiah 4:3.