Äldste Dallin H. Oaks
i de tolv apostlarnas kvorum
Han har gett oss sin försoning, sitt evangelium och sin kyrka, en helig kombination som ger oss visshet om odödlighet och möjlighet att uppnå evigt liv.
För några år sedan hade jag roligt åt en skämtteckning i en dagstidning som föreställde en präst i samtal med ett par hippie-klädda på motorcykel. "Vibrukargå i kyrkan", sade den ene till prästen. "Vi har varit på väg i åratal . . . vi har bara inte kommit fram ännu."1
Många i vår släkt och bland våra vänner har inte heller kommit fram till kyrkan ännu. De kanske deltar då och då, men de åtnjuter ännu inte alla de välsignelser som aktivitet och tjänande i kyrkan ger. Andra kanske går regelbundet till kyrkan, men avstår från förpliktelser och från att söka den andliga pånyttfödelse som kommer av att vi överlämnar våra hjärtan till Gud. Alla dessa går miste om unika välsignelser i det här livet, och de riskerar att gå miste om de härligaste välsignelserna i livet härefter.
Paulus lärde att Herren gav oss profeter och apostlar för att göra de heliga mer fullkomliga "till att utföra sin tjänst . . . att bygga upp Kristi kropp" (se Ef 4:12). Personer som inte är helt och fullt aktiva i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och inte söker att bli andligen omvända, går miste om erfarenheter som är väsentliga enligt den gudomligt upprättade lycksalighetsplanen. Kyrkans lärdomar och verksamhet är väsentliga för att åvägabringa evigt liv för människan (se Moses 1:39).
Det är min bön att många av dem som hör mig tala ska få ett andligt vittnesbörd om hur viktig kyrkans uppgift är att uppbygga och upphöja Guds barn. Jag ber särskilt om att de som ännu inte åtnjuter välsignelserna av fullständig aktivitet och engagemang i kyrkan, ska söka efter och få detta vittnesbörd och handla i enlighet därmed.
För omkring tio år sedan, då jag var på en stavskonferens i Förenta staterna, presenterades jag för en medlem som inte varit aktiv i kyrkan på många år. "Varför borde jag bli aktiv i kyrkan igen?" frågade den här medlemmen mig. Med tanke på allt som Frälsaren har gjort för oss, svarade jag att det borde vara lätt att uppoffra något för att tjäna honom och våra medmänniskor. Min frågeställare tänkte på detta en stund och sedan gav han denna häpnadsväckande replik: "Vad har han gjort för mig?"
Detta häpnadsväckande svar fick mig att fundera på vad det är människor förväntar sig få av Jesus Kristus, av hans evangelium och av aktivitet i hans kyrka. Jag tänkte på några andra som sagt att de slutade upp med att gå till kyrkan för att kyrkan inte "tillgodosåg deras behov". Vilka behov var det de förväntade sig att kyrkan skulle tillgodose? Om allt de söker efter är umgänge och sällskapsliv, kanske de blir besvikna i en viss församling eller gren och vänder sig till andra umgängen. Det finns tillfredsställande sällskapsliv i många organisationer. Om de bara vill få hjälp med att lära sig evangeliet, kan de försöka göra det genom den litteratur som finns. Men är dessa ändamål kyrkans huvudsakliga uppgift? Är det allt vi kan förvänta oss att få genom Jesu Kristi evangelium?
Det har sagts att det vi får beror på vad det är vi söker. Människor som bara går till kyrkan för attfånågot timligt kan bli besvikna. Aposteln Paulus skrev nedlåtande om sådana som inte tjänar "vår Herre Kristus utan sin egen buk" (Rom 16:18). De som går till kyrkan för attgenågot till sina medmänniskor ochtjänaHerren blir sällan besvikna. Frälsaren lovade att "den som mister sitt liv för min skull skall finna det" (Matt 10:39).
Kyrkan ger oss tillfällen till att tjäna Herren och våra medmänniskor. Om vi gör det på rätt sätt och av rätt orsak, belönas vi av detta tjänande långt utöver vad vi utfört. Miljontals medlemmar tjänar osjälviskt och effektivt som ledare eller lärare i kyrkans organisationer, och de som gör detta får uppleva den omvändelse som beskrevs av profeten som manade oss: "Kommen till Kristus och varden fullkomnade i honom" (Moro 10:32).
I hela mitt liv har jag blivit välsignad genom mitt medlemskap och min aktivitet i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det är omöjligt att beskriva alla de sätt varpå kyrkan har välsignat mitt liv och mina älskades liv. Men jag vill ge er några exempel i hopp om att det ska tillföra personlig övertygelse till de principer jag talat om.
Genom att gå till kyrkan varje vecka kan vi ta del av sakramentet som Herren har befallt oss att göra (se L&F 59:9). Om vi gör det med rätt förberedelse och inställning, förnyar sakramentet vårt dops renande verkan och berättigar oss till löftet att vi alltid ska ha hans Ande hos oss. En uppgift för den Anden, den Helige Anden, är att vittna om Fadern och Sonen och leda oss till sanningen (se Joh 14:26; 2 Nephi 31:18). Vittnesbörd och sanning, som behövs för vår omvändelse, är den utvalda skörden av denna förnyelse varje vecka av våra förbund. I livets dagliga beslut och i min andliga tillväxt har jag åtnjutit uppfyllelsen av detta löfte.
Det gör mig ledsen när någon medlem inte förstår den dyrbara välsignelse som den får som håller budet att offra sina sakrament varje sabbatsdag. Vad finns det i livet — på sjöarna eller floderna, på platser med kommersiell underhållning eller i hemmet med söndagstidningen — som kan ge något likvärdigt med dessa välsignelser? Ingen rekreation kan mäta sig med den renande förnyelse och andliga vägledning och tillväxt som Gud har lovat dem som trofast tar del av sakramentet och hedrar honom varje sabbatsdag. Jag tackar Gud för uppfyllelsen av dessa löften i mitt liv och bekräftar att de finns tillgängliga för alla.
När jag nådde min ansvarighetsålder och förstod och upplevde följderna av personlig synd, gav Jesu Kristi evangelium mig friden och modet att gå framåt i kunskapen om att mina synder kunde förlåtas och att det alltid finns hopp och barmhärtighet för dem som kommer till korta.
När jag genomled förlusten av nära och kära, min far, min mor och min hustru, gav den Helige Andens tröstande uppenbarelser mig kraften att kunna fortsätta. Anden bekräftar att det finns en mening med jordiska prövningar och ger oss visshet om uppståndelsen och verkligheten av att familjerelationer kan beseglas för evigt.
I hela mitt liv har jag välsignats av Jesu Kristi evangeliums lärdomar. Enligt lärdomarna i skrifterna och från denna kyrkas ledare och lärare, har evangeliet varit ett ljus på min stig och drivkraften för mitt timliga och andliga framåtskridande. Som Brigham Young undervisade, lär evangeliets lagar "människan att vara sanningsenlig, ärlig, dygdig, måttfull, flitig, sparsam och att älska och utöva varje gott ord och arbete . . . de upphöjer och förädlar människan . . . och om de fullständigt åtlydes, för de med sig hälsa och styrka till kroppen, klarhet i sinnet, kraft i tankegången samt frälsning åt själen."2
Bland de många välsignelser jag fått av evangeliets lärdomar finns de som lovats dem som håller visdomsordet. För mig har de bestått i hälsa och kunskap och förmågan att "springa och icke bliva trött, . . . gå och icke bliva matt", och uppfyllelsen av löftet att "mordängeln skall gå förbi dem såsom Israels barn och icke dräpa dem" (L&F 89:18–21).
Evangeliet lär oss att betala vårt tionde och våra offergåvor, och tillförsäkrar oss välsignelser när vi gör det. Jag vittnar om att dessa löften uppfyllts i mitt liv. Jag har sett himlens fönster öppnas för att skänka mig oräkneliga välsignelser. Till dem hör förmågan att se hur relativt betydelselös egendom, stolthet, bemärkthet och makt i den här världen är i jämförelse med evigheten. Så tacksam jag är för inriktningen och friden som kommer av att med hjälp av evangeliet förstå livets syftemål och dess förhållande till evigheten!
Från mina tidigaste år och genom skolår och äktenskap och medelålder och längre än så, har kyrkan gett mig personlig bekantskap med de finaste människorna i världen. Lärare och klasskamrater i Söndagsskolan och Primär, i scouting och andra ungdomsaktiviteter, i verksamheter inom kvorum, församlingar och stavar, har gett mig förebilder och vänner av bästa tänkbara slag. Naturligtvis har inte vår kyrka ensamrätt till goda människor, men vi har en anmärkningsvärt stor koncentration av dem. Mitt umgänge i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas organisationer har gett mig grundvalen till att känna igen, uppskatta och utöka mina förbindelser med goda människor i andra kyrkor och organisationer.
Eftersom min far dog innan jag fyllt åtta år, hade jag tidigt anledning att undra över Herrens avsikt med att beröva mig en relation som andra pojkar åtnjöt och tog för given. Men precis som med så många andra jordiska prövningar, fyllde Jesu Kristi evangeliums perspektiv detta tomrum. Så tacksam jag är att min bror och syster och jag fostrades av en änkemor som använde sin tro och våra föräldrars tempelvigsel till att göra vår bortgångne far till en daglig verklighet i våra liv. Vi behövde aldrig känna att vi inte hade en far. Vi hade en far, men han var borta från oss för en tid. Det finns få saker i livet som är viktigare än att vi förstår vår tillvaro i jordelivet och våra möjligheter i evigheten. Äktenskap som beseglats för all evighet i ett Herrens tempel ger varje barn och varje vuxen den möjligheten.
Under årens gång har min aktivitet i kyrkan gett mig tillgång till råd och inspiration från kyrkans ledare beträffande det jag bör göra som make och far och som ledare i min familj. Om och om igen, på stavs- och generalkonferenser, i prästadömets kvorum och i Söndagsskolans klasser, har jag blivit undervisad och inspirerad av underbara och erfarna fäder, mödrar och mor- och farföräldrar. Jag har sökt att följa lärdomarna för att förbättra mitt deltagande i det umgänge som kommer att bestå i evigheten. Jag ska bara ge er ett enda exempel: Jag har blivit undervisad om kraften i en prästadömsvälsignelse — inte bara för att bota, utan för att ge en välsignelse till tröst och vägledning som en far som bär melkisedekska prästadömet har förmånen att ge sina familjemedlemmar. Att lära sig och tillämpa denna princip har gett mig och mina kära den ljuvhet och närhet som endast kan komma av att förnimma Guds prästadömes betydelse i en evig familj.
Jag är också tacksam för de varningar som skrifterna och kyrkans ledare ger beträffande sådant vi ska undvika. Genom att följa sådana råd har jag lyckats undvika de snaror som annars kunde ha fångat och förslavat mig. Alkohol, tobak, droger, pornografi och hasardspel är bara några exempel på farliga ämnen och beroendeframkallande beteenden som vi uppmanats att undvika. Jag vädjar till alla — särskilt till ungdomarna — att lyssna till och hörsamma de mäns och kvinnors ord som Gud kallat att vara era ledare och lärare. Ni kommer att välsignas om ni avstår från att sätta er egen visdom eller egna önskningar före er Skapares bud och hans tjänares varningar.
Skrifterna råder oss att sätta på oss Guds "hela vapenrustning" för att kunna "stå emot på den onda dagen". Vi ges löftet att "rättfärdighetens pansar" och "trons sköld" ska "utsläcka de ondas alla brinnande pilar" (L&F 27:15–17). Jag ber er enträget att lyda dessa lärdomar och göra anspråk på dessa välsignelser. En av dem är vår andliga omvändelse — en "mäktig förändring . . . i våra hjärtan" (Mosiah 5:2) — som hjälper oss bli det som vår himmelske Fader vill att vi ska bli.
Kyrkans ledare säger, som Frälsaren sade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv" (Joh 7:16–17).
Era ledare säger också, liksom kung Benjamin: "Vidare önskar jag, att I skolen betänka deras välsignade och lyckliga belägenhet, vilka hålla Guds bud. Ty se, de äro välsignade i allt, både timligt och andligt, och om de härda ut trofasta allt intill änden, mottagas de i himmelen, där de få bo hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycksalighet" (Mosiah 2:41).
I nutida uppenbarelse har Herren förkunnat: "Jag, Herren, är bunden, när I gören vad jag säger, men när I icke gören vad jag säger, haven I intet löfte" (L&F 82:10).
Vad har vår Frälsare gjort för oss? Han har gett oss sin försoning, sitt evangelium och sin kyrka, en helig kombination som ger oss visshet om odödlighet och möjlighet att uppnå evigt liv. Jag vittnar om att detta är sant, och jag vittnar om Gud Fadern, planens Upphovsman, och om hans Son Jesus Kristus, han som sonade för oss och gjorde alltsammans möjligt, i Jesu Kristi namn, amen.
SLUTNOTER
1. Calvin Grondahl, [Ogden, Utah]Standard-Examiner,26
maj 1990.
2. Brev till redaktören förReligio-Philosophical Journal,7 jan 1869, citerad i Jed Woodworth, "Brigham Young and the Mission of Mormonism",Brigham Young University Studies40, nr 2 (2001):11.
Previous
