Vägen till fullkomlighet President Thomas S. Monson förste rådgivare i första presidentskapet Använd fyra bestämda dygder i ert liv som visat sig vara framgångsrika: En tacksam attityd, en längtan efter kunskap, en stark självdisciplin och en villighet att arbeta. Visst har vårt generalpresidentskap för Unga kvinnor talat väl? Jag understödjer och bekräftar allt som ni hört dessa utmärkta kvinnor säga idag. De är sannerligen vår himmelske Faders tjänarinnor och har lagt fram hans heliga ord. "Lycka", skrev profeten Joseph Smith, "är vår tillvaros syftemål och bestämmelse och skall bliva dess slutmål, om vi fullfölja den väg, som leder till lycka. Den vägen är dygd, uppriktighet, trofasthet, helighet och hållandet av Guds befallningar."1 Men hur finner man den vägen, och än viktigare, hur håller man sig kvar på vägen som leder till fullkomlighet? I Lewis Carrolls klassikerAlice i underlandetkommer Alice till ett vägskäl med två vägar som båda förde framåt men i olika riktningar. Hon frågar Cheshire-katten: "Vilken väg ska jag ta?" Katten svarar: "Det beror på vart du vill komma. Om du inte vet vart du vill komma, spelar det ingen roll vilken väg du tar!"2 Till skillnad från Alice vet var och en av er vart ni vill komma. Detspelarroll vilken väg ni tar, för den väg som ni går i det här livet leder till den väg ni får gå i nästa liv. En medryckande sång som var populär för många år sedan innehåller följande suggestiva text: "Om du genom att önska kan få något att hända, fortsätt då att önska och alla dina problem försvinner." En annan formel för misslyckande kommer från en lite nyare sång: "Oroa dig inte, var glad" ("Don't worry; be happy"). Vårt tema för det här mötet: "Stå på heliga platser" är mycket lämpligare. Jag sätter också värde på orden som följer: "Stå på heliga platser ochlåten eder icke rubbas."3 President George Albert Smith, kyrkans åttonde president, gav oss följande uppmaning: "Låt oss placera våra fötter stadigt på vägen som leder till lycka och det celestiala riket, inte bara då och då, utan varje dag och varje timma, för om vi förblir på Herrens sida om gränsen, om vi stannar kvar under vår himmelske Faders inflytande, kan motståndaren inte ens fresta oss. Men om vi går över till djävulens territorium . . . blir vi olyckliga och vår bedrövelse blir värre allteftersom åren går om vi inte omvänder oss från våra synder och vänder oss till Herren."4 När jag har talat till de unga männen i aronska prästadömet har jag ofta citerat rådet som en far gav sin älskade son: "Om du någonsin befinner dig på en plats där du inte borde vara, så ge dig av!" Samma sanna råd gäller er unga kvinnor här i konferenscentret och alla er som samlats i möteshus runt om i världen. Det har alltid varit min uppfattning att när man har för vaga mål lyckas man sällan, men då man arbetar med konkreta mål, misslyckas man sällan. Därför uppmanar jag er att ni använder fyra bestämda dygder i ert liv som visat sig vara framgångsrika. De är: 1. En tacksam attityd 2. En längtan efter kunskap 3. En stark självdisciplin, och 4. En villighet att arbeta För det första,en tacksam attityd.I Lukasevangeliet, kapitel 17, läser vi om de tio spetälska. Frälsaren, som var på väg till Jerusalem, passerade genom Galileen och Samarien. När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män som på grund av sin sjukdom tvingades hålla sig isolerade från andra människor. De stannade "på avstånd" och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" Fylld av medkänsla och kärlek till dem sade Frälsaren: "Gå och visa er för prästerna." Medan de var på väg dit upptäckte de att de hade blivit botade. I skriften står det: "När en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarit." Frälsaren frågade honom: "'Blev inte alla tio rena? Var är de nio? Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?' Och han sade till honom: 'Stig upp och gå! Din tro har frälst dig.'"5 Genom gudomligt ingripande blev dessa spetälska räddade undan en grym, långsam död och fick sina liv förlängda. Den enes tacksamhet förtjänade Mästarens välsignelse, de nios otacksamhet hans besvikelse. Dagens plågor liknar forntidens spetälska. Våra plågor består, de försvagar, de förgör. De finns överallt. De känner inga gränser. Vi kallar dem själviskhet, girighet, njutningslystnad, grymhet och brottslighet, för att endast nämna några få. Under en regionkonferens förkunnade president Gordon B Hinckley: "Vi lever i en värld fylld av så mycken orenhet. Den finns överallt. Den finns på gatorna. Den finns på televisionen. Den finns i böcker och tidningar . . . Den är som en stor flod, otäck och lortig och tarvlig, som översvämmar världen. Vi måste höja oss över den . . . Världen håller på att förlora sina moraliska normer. Detta kan endast föra med sig elände. Vägen till lycka består av att återskapa ett starkt familjeliv och av att leva efter moraliska normer, vars värde har bevisats genom gångna sekler."6 Genom att följa president Hinckleys råd kan vi omvandla denna tid till en underbar tid att leva på jorden. Våra möjligheter är obegränsade. Det finns så mycket som är rätt — såsom lärare som undervisar, vänner som hjälper, äktenskap som är lyckliga och föräldrar som gör uppoffringar. Var tacksam för er mor, för er far, för er familj och för era vänner. Uttryck er tacksamhet för era lärare i Unga kvinnor. De älskar er, de ber för er, de arbetar för att hjälpa er. Ni är värdefulla i deras ögon och i er himmelske Faders ögon. Han hör era böner. Han erbjuder er sin frid och sin kärlek. Håll er nära honom och hans Son, så kommer ni aldrig att vara ensamma. För det andra, en längtan efter kunskap. Aposteln Paulus sade till Timoteus: "Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende."7 President Stephen L Richards, som var rådgivare i första presidentskapet för många år sedan, var en djup tänkare. Han sade: "Tro och tvivel kan inte existera samtidigt i ett och samma sinne, det ena jagar bort det andra." Mitt råd till er är att söka efter tron och jaga bort tvivlet. Herren har gett oss följande råd: "Söken i de allra bästa böcker efter visdom; söken efter kunskap genom att studera och tro."8 Vi finner sanning i skrifterna, i profeternas lärdomar, i våra föräldrars undervisning och i inspirationen som kommer till oss när vi knäböjer i bön och söker Guds hjälp. Vi måste vara sanna mot våra ideal, för ideal är som stjärnor. Man kan inte röra vid dem med sina händer, men genom att följa dem kommer man fram.9 Många av era lärare är tillsammans med er här i kväll. Jag hoppas följande beskrivning av en lärare passar in på alla: "Hon skapade en atmosfär i klassrummet där värme och erkännande vävde sin förtrollande väv, där tillväxt och inlärning, fantasins flykt och de ungas livsandar tryggades."10 För det tredje, låt oss tala omen stark självdisciplin. Vår himmelske Fader har gett oss alla förmågan att tänka och resonera och besluta. Med en sådan förmåga blir självdisciplin en nödvändighet. Var och en av oss har fått ansvaret att välja. Ni kanske frågar: "Är det verkligen så viktigt att fatta beslut?" Jag säger till er att våra beslut avgör vår bestämmelse. Ni kan inte fatta eviga beslut utan att de åtföljs av eviga följder. Får jag ge er en enkel formel för hur ni kan bedöma de val ni ställs inför? Den är lätt att komma ihåg: "Du kan inte ha rätt genom att göra fel, och du kan inte ha fel genom att göra rätt." Ert eget samvete varnar er alltid som en vän innan det straffar er som en domare. Herren har gett följande råd genom en uppenbarelse till profeten Joseph Smith: "Det som icke uppbygger är icke av Gud, utan det är mörker. Det som är av Gud är ljus."11 En del dåraktiga människor vänder ryggen åt Guds vishet och följer världens ombytliga mode, den falska popularitetens lockelser och ögonblickets spänning. Det krävs mod att tänka rätt, välja rätt och göra rätt, för en sådan kurs är sällan, om någonsin, den lättaste att följa. Ni kanske blir lite mörbultade under er strävan att utöva självdisciplin, men ni blir alltid en bättre människa. Att uppnå självdisciplin är även i bästa fall en sträng procedur, och allt för många vill att den skall vara lätt och smärtfri. Om vi drabbas av tillfälliga motgångar, består en väsentlig del av vår kamp för självdisciplin av att vi beslutar oss för och är modiga nog att försöka igen. Mina kära unga systrar, jag känner inte till någon sannare beskrivning av er än den som första presidentskapet gav den 6 april 1942: "Hur härlig och nära änglarna är icke den ungdom som är ren. Denna ungdom känner outsäglig glädje här och får evig lycka härefter."12 Evigt liv i vår Faders rike är ert mål, och för att nå det måste ni förvisso utöva självdisciplin. Till sist, låt var och en av oss utveckla envillighet att arbeta.President J Reuben Clark, som för många år sedan var rådgivare i första presidentskapet, sade: "Jag tror att vi är här för att arbeta, och jag tror inte vi kan undvika det. Jag anser att den insikten inte kan genomborra våra själar och vårt väsen för tidigt. Vi måste arbeta för att få framgång eller för att gå framåt. Det finns inget annat sätt."13 "Sätt din hand till Herrens verk"14är inte bara en strof i en omtyckt psalm, det är en uppmaning att börja arbeta. Kanske ett exempel skulle vara till hjälp. Att skjuta upp något är sannerligen en tidstjuv — särskilt när det gäller att ta i och arbeta ordentligt. Jag talar här om behovet av att ni studerar flitigt när ni förbereder er för proven i skolan och, i sanning, proven i era liv. Jag känner till en universitetsstuderande som var så upptagen med att njuta av studentlivet att hon sköt upp sin förberedelse inför en tentamen. Kvällen innan provet insåg hon att klockan var mycket och att hon inte förberett sig. Hon ursäktade sig med att säga till sig själv: "Vad är viktigare — min hälsa som kräver att jag måste sova, eller de tråkiga studierna?" Ja, ni kan säkert gissa hur det gick. Sömnen vann, studierna förlorade och tentamen blev en personlig katastrof. Förvisso måste vi arbeta. Detta är alltså den formel jag föreslår: 1. En tacksam attityd 2. En längtan efter kunskap 3. En stark självdisciplin, och 4. En villighet att arbeta Varje människa kommer att uppleva stunder av förtvivlan och ett behov av vägledning från en gudomlig källa — även en outtalad vädjan om hjälp. Av hela mitt hjärta och min själ vittnar jag för er att vår himmelske Fader älskar er, tänker på er och aldrig kommer att överge er. Jag skulle vilja belysa detta med en personlig och högt uppskattad upplevelse. Mina uppdrag förde mig under många år till den delen av Tyskland som låg bakom det som kallades järnridån. Under kommunisternas herravälde hade de som bodde i den delen av Tyskland förlorat nästan all sin frihet. Ungdomarnas aktiviteter begränsades, all verksamhet stod under bevakning. En kort tid efter det att jag påtagit mig mina ansvar för detta område, var jag närvarande vid en mycket uppbyggande konferens som hölls i den delen av Tyskland. Efter de inspirerande sångerna och talen kände jag mig manad att tala med de kära ungdomarna utanför den gamla byggnaden. De var inte så många, men de lyssnade till varje ord som jag sade. De hade hungrat efter en Herrens apostels ord och uppmuntran. Innan jag lämnade Förenta Staterna för att närvara vid konferensen hade jag känt mig manad att köpa tre kartonger tuggummi. Jag köpte tre smaker: doublemint, spearmint och juicy fruit. Innan jag och ungdomarna skildes åt gav jag alla två tuggummin var — något som de aldrig smakat förut. De tog emot gåvan med glädje. Åren gick. Jag återvände till Dresden — platsen för vår tidigare konferens. Det fanns nu möteshus, folket hade fått sin frihet. De hade ett tempel. Tyskland var inte längre delat av en politisk gräns utan hade blivit en nation. Ungdomarna var nu vuxna och hade fått egna barn. Efter en inspirerande konferens med många deltagare väntade en mor och hennes dotter på att få tala med mig. Dottern, som var ungefär i er ålder och som talade lite engelska, sade: "President Monson, minns du en gång för länge sedan när du höll ett kort möte med ungdomarna efter en distriktskonferens och då du gav varje pojke och flicka två tuggummin var?" Jag svarade: "Ja, visst minns jag det." Hon fortsatte: "Min mamma var en av dem som du gav den gåvan till. Hon berättade för mig att hon delade det ena tuggummit i små bitar för att det skulle räcka länge. Hon berättade hur härligt det smakade och hur hon värdesatte det." Sedan, under det att hennes mamma log i samtycke, gav hon mig en liten ask. När jag lyfte på locket såg jag det andra tuggummit. Det låg oöppnat efter nära 20 år. Sedan sade hon: "Min mor och jag vill att du ska ha det". Tårar rann, vi kramade om varandra. Sedan sade modern till mig: "Innan du kom till vår konferens för så många år sedan, hade jag bett min himmelske Fader tala om för mig om han verkligen brydde sig om mig. Jag sparade den här gåvan för att jag alltid skulle minnas och kunna lära min dotter att vår himmelske Fader verkligen hör våra böner." Jag visar den gåvan för er här i kväll — den är en symbol för tro och tillförsikt på den himmelska hjälp som vår Fader och hans Son, Jesus Kristus ger er. Må våra tankar denna påskafton gå till honom som sonade för våra synder, som visade oss hur vi bör leva, hur vi bör be och som genom sina egna gärningar visade oss hur vi kan göra det. Född i ett stall, lagd i en krubba, denne Guds Son — ja, Herren, Jesus Kristus — bjuder var och en av oss att följa honom. "Vad glädje för mig syndare, han lever, min Förlossare!"15I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Profeten Joseph Smiths lärdomar, sammanst av Joseph Fielding Smith (1958), s 219. 2. Omarbetat från Lewis Carroll,Alice's Adventures in Wonderland(1992), s 76 3. Se L&F 87:8, kursivering tillagd. 4. Conference Report, april 1944, s 31–32. 5. Luk 17:11–19. 6. Regionkonferens i Berlin, Tyskland, 16 juni 1996. 7. 1 Tim 4:12. 8. L&F 88:118. 9. Se Carl Schurz, 1859, iBartlett's Familiar Quotations,sammanst av John Bartlett, 15:e utg (1980), s 602. 10. Från Grand Street Boys Club and Foundation, citerad iNew York Times. 11. L&F 50:23–24. 12. Messages of the First Presidency of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, sammanst av James R Clark, 6 vol (1965–1975), 6:150. 13. J Reuben Clark d y,Work — Work Always!BYU Speeches of the Year (25 maj 1960), s 4. 14. Will L Thompson, "Sätt din hand till Herrens verk",Psalmer, nr 174. 15. Samuel Medley, "Han lever, min Förlossare",Psalmer, nr 83.