När ni ordineras till ett ämbete i prästadömet,
tilldelas ni myndighet. Men kraften kommer av att utöva denna myndighet
i rättfärdighet.
Mina kära bröder i prästadömet! Även om vi kommer
från olika länder har vi, som Paulus sade, ”en Herre, en
tro, ett dop”1. Men trons styrka inom var och en av
oss utvecklas individuellt, inte i grupp.
Tänk till exempel på tron hos en pojke, omkring åtta år
gammal, som skulle opereras för akut blindtarmsinflammation. När
han låg på operationsbordet, tittade han upp på kirurgen
och sade: ”Vill du be för mig, doktorn, innan du opererar?”
Kirurgen tittade förvånat på pojken och sade: ”Tyvärr
kan jag inte be för dig.”
Då sade den lille pojken: ”Om du inte vill be för mig, så får
du vänta medan jag själv ber.” Pojken knäföll där
på operationsbordet, knäppte händerna och började be.
Han sade:
”Himmelske Fader, jag är bara en liten föräldralös
pojke. Jag är hemskt sjuk, och dessa läkare ska operera mig. Vill
du vara snäll och hjälpa dem så att de gör det riktigt?
Himmelske Fader, om du gör mig frisk ska jag vara en snäll pojke.
Tack för att du gör mig frisk.” Sedan lade han sig på rygg,
tittade upp på läkarnas och sköterskornas tårfyllda ögon
och sade: ”Nu är jag klar.”2
Han blev helt återställd fysiskt, och hans andliga kraft utvecklades.
Ni bröder är äldre och ni har förlänats prästadömet.
Era prästadömskvorum ger tillfällen till vänskap, tjänande
och lärande. Men ansvaret att utveckla kraften i prästadömet är
personligt. Endast som enskild person kan ni utveckla en fast tro på Gud
och lära er älska personliga böner. Endast som enskild person
kan ni hålla Guds bud. Endast som enskild person kan ni omvända
er. Endast som enskild person kan ni kvalificera er för frälsningens
och upphöjelsens förordningar. Och när er hustru beseglas
till er, kommer hennes kraft och potential att öka
er egen.
Jag tillhör ett underbart prästadömskvorum. Vi gläder
oss åt ett värdefullt brödraskap. Vi ber tillsammans, vi
tjänar tillsammans. Vi undervisar, älskar och hjälper varandra.
De tolv kommer från olika bakgrund med erfarenheter av affärsliv,
utbildning, juridik och vetenskap. Men ingen kallades att tjäna på grund
av sin bakgrund. Faktum är att alla män som kallas till positioner
med prästadömsansvar utväljs för att de är den de är
och för den de kan bli.3
Ni kommer i hela ert liv att ha en mängd olika plikter och ansvar.
Många av dessa är tillfälliga och kommer att överlåtas
när ni blir avlösta. (Ni har troligtvis inget emot att avlösas
från en kallelse att rensa ogräs på välfärdsfarmen.)
Men ni kommer aldrig att avlösas från ansvaren som har med er
egen och er familjs utveckling att göra.
När ni ordineras till ett ämbete i prästadömet, tilldelas
ni myndighet. Men kraften kommer av att utöva denna myndighet i rättfärdighet.
Ansvar inför Herren
Alla, från kyrkans president till den senast kallade diakonen, är
ansvariga inför Herren. Vi ska vara sanna och trofasta och leva enligt
varje princip och lära som han har givit oss. Vi kan inte kompromissa
med en uppenbarelse eller en befallning som överlämnats åt
oss. Han litar på att vi ska ”bygga upp Guds rike, och upprätta
hans rättfärdighet”4.
En dag kommer var och en av oss att avlägga räkenskap inför
Herren.5 Insikten om detta framkom tydligt i ett allvarligt samtal
som jag för många år sedan hade med en kär vän
som snart skulle lämna det jordiska. Jag frågade honom om han
var redo att dö. Jag glömmer aldrig vad han svarade. Modigt och
med övertygelse sade han: ”Mitt liv är redo för inspektion.”
När profeten Joseph Smith stod inför döden, sade han: ”Jag
går som ett lamm till slaktbänken, men jag är lugn som en
sommarmorgon. Jag har ett oskyldigt sinne inför Gud och alla människor.”6
Nu är tiden inne att förbereda er för er slutgiltiga intervju.
Fråga gärna er själva: ”Betalar jag tionde med villigt
hjärta? Håller jag visdomsordet? Är mitt tal fritt från
oanständigheter och svordomar? Är jag moraliskt rättfärdig? Är
jag verkligt tacksam för försoningen som gör min uppståndelse
verklig och som möjliggör evigt liv? Ärar jag tempelförbunden
som beseglar mig och mina kära för evigt?” Om ni uppriktigt
kan svara ja, utvecklar ni kraft i prästadömet.
Den Helige Andens gåva kan också bidra till denna kraft. Skrifterna
berättar om människor som hade fått den Helige Andens gåva,
men inte visste om det.7 Låt inte detta hända er. Utveckla
denna gåva och kvalificera er för detta löfte från
Gud: ”Uttalen de tankar, som jag ingiver i edra hjärtan, så skolen
I icke komma på skam för människorna, ty det skall givas
eder i samma stund och ögonblick, vad I skolen säga.”8
Personligt ansvar och prästadömets kraft
Prästadömets myndighet har funnits i många tidshushållningar,
till exempel i Adams, Noas, Enoks, Abrahams och Moses tidshushållning,
i tidens mitt, och i jarediternas, nephiternas och andras tidshushållningar.
Alla tidigare tidshushållningar var tidsbegränsade och alla slutade
med avfall. De var också begränsade till mindre segment av jorden.
Vår tidshushållning – tidernas fullhets hushållning – kommer
däremot inte att begränsas tidsmässigt eller till någon
plats. Globalt kommer den att omfatta en hel, fullständig och fullkomlig
förening som sammanlänkar hushållningar, nycklar, krafter
och härligheter från Adams dagar till nuvarande tid.9
Aronska prästadömet återställdes den 15 maj 1829 av
Johannes döparen. Melkisedekska prästadömet återställdes
kort därefter av Petrus, Jakob och Johannes.10 Andra himmelska
budbärare överlämnade vissa bestämda prästadömsnycklar.
Moroni hade nycklar till Mormons bok.11 Mose överlämnade
nycklar till Israels insamling och till att leda de tio stammarna.12 Elias överlämnade
nycklarna till alltings återställelse13, inklusive
Abrahams förbund.14 Och Elia förlänade nycklar
till den beseglande myndigheten.15
Ni vet en hel del om nycklar. I fickan har ni kanske en nyckel till ert
hem eller er bil. Prästadömets nycklar går däremot inte
att ta på, de är osynliga. De ”vrider på” prästadömets
myndighet. En del nycklar förlänar till och med kraft att binda
både i himlen och på jorden.16
Joseph Smith gav prästadömets nycklar till alla de tolv.17 Dessa
nycklar har överlåtits till efterföljande ledare. I dag innehar
president Gordon B Hinckley myndigheten över varje återställd
nyckel som alla de ”som någonsin hava mottagit en utdelning ända
ifrån skapelsens begynnelse”18 förfogat över.
Med dessa lärdomars historiska sammanhang i tankarna, framgår
det tydligt att man inte kan köpa prästadömet. Skrifterna
förklarar: ”Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir
man kallad av Gud, liksom Aron blev det.”19
Att bära prästadömet innebär att ni har ett personligt
ansvar att ära er kallelse. Låt varje tillfälle till tjänande
bidra till att utveckla er kraft i prästadömet. Följ de levande
profeternas exempel när det gäller ert yttre. Därigenom ger
ni tyst uttryck åt att ni verkligen förstår betydelsen av ”det
heliga prästadömet efter Guds Sons sätt”20.
När ni bröder får tillfälle att utöva det melkisedekska
prästadömet, tänk då igenom vad ni ska göra. När
ni lägger händerna på någons huvud uppsänder ni
inte en bön. En sådan kräver naturligtvis inte någon
myndighet. Ni har myndighet att avskilja, ordinera, välsigna och tala
i Herrens namn.21 Kom ihåg hans löften: ”Den som
du välsignar skall jag välsigna”22, och ”Jag
vill giva dig av min Ande ... Då skall du veta ... allt ... som tillhör
rättfärdigheten, men du måste bedja med verklig tro, att
du skall erhålla det.”23
För att ära era kallelser i det aronska prästadömet
bör ni unga män skärpa er i era individuella ansträngningar
att nå fem personliga mål:
-
Skaffa er kunskap om Jesu Kristi evangelium.
-
Vara värdiga att gå ut som missionär.
-
Hålla er
moraliskt rena och berättigade att komma in i det heliga
templet.
-
Fullfölja er utbildning.
-
Upprätthålla kyrkans normer
och vara värdiga er framtida
livskamrat.
Hur kan ni komma ihåg dessa fem mål? Det är lätt.
Titta på er hand. Låt pekfingret peka på skrifterna. Skaffa
er ur dem en bättre kunskap om Jesu Kristi evangelium och lev sedan
i enlighet med hans lärdomar. Låt långfingret påminna
er om att vara värdiga att gå på mission. Låt ringfingret
påminna er om äktenskap, begåvning, besegling och templets
välsignelser. Låt lillfingret påminna er om att det är
ett andligt ansvar att fullfölja en utbildning.24 Låt
tummen peka uppåt, och påminna er om att upprätthålla
kyrkans normer och vara värdig er eviga livskamrat. Förverkligandet
av dessa fem mål kommer att bli till välsignelse för er.
Ni bärare av det melkisedekska prästadömet bör kvalificera
er för den högsta graden av celestial härlighet. ”Och
för att erhålla den högsta måste man inträda i
denna prästadömets orden (det nya och eviga äktenskapsförbundet).
Den som icke gör detta kan icke erhålla den.”25
Detta förbund äras när ni ärar er hustru. En makes största
angelägenhet bör vara omsorgen om hustrun. Var henne trogen. Tillåt
er aldrig någonsin att titta på pornografi och låt inte
ert språk bli oanständigt. Just de val som görs genom utövande
av vår handlingsfrihet begränsar vår framtida handlingsfrihet.
Ni kan inte utöva handlingsfrihet och samtidigt slippa undan ansvaret
för era val.
Glöm aldrig att ”prästadömets rättigheter stå i
oupplöslig förbindelse med himmelens krafter och dessa kunna icke
kontrolleras eller användas utom genom rättfärdighetens principer”26.
Om vi missbrukar den kraften till att skyla våra synder, att tillfredsställa
vår stolthet, att sträva efter fåfänglig äregirighet,
eller till att öva kontroll över andra genom någon grad av
orättfärdighet, är det slut med både myndigheten och
kraften i prästadömet.27
Bröder, tjäna med vänlighet,
långmodighet, mildhet, saktmod, oskrymtad kärlek, sann kunskap
och kärlek till alla människor.28 Då ska ”prästadömets
lära falla över din själ som himmelens dagg”29.
Vi älskar er och är tacksamma för var och en av er. Vi tackar
er för er tro, ert tjänande och er understödjande kraft. Må ni,
era nära och kära och era efterkommande välsignas genom er
rättfärdiga strävan efter kraft i prästadömet.
Gud lever. Jesus är Kristus. Han leder sin kyrka genom sina profeter
och apostlar. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.
SLUTNOTER
1. Efesierbrevet 4:5.
2. Se George Albert Smith, Sharing
the Gospel With Others, sammanst
Preston Nibley (1948), s 144-145.
3. Se Matteus 20:16; 22:14; 1 Petrusbrevet
2:9; Uppenbarelseboken 17:14; Alma 13:3, 6, 9; 3 Nephi 12:1; Läran
och förbunden
3:10; 52:1; 95:5; 121:34, 40-46.
4. Joseph Smith Translation, Matthew 6:38.
5. Se Hebreerbrevet 13:17; Alma
5:18; 11:43; Läran och förbunden
72:13-16.
6. Läran och förbunden 135:4.
7. Se 3 Nephi 9:20.
8. Läran och förbunden 100:5-6.
9. Se Läran och förbunden
128:18.
10. Se Joseph Smiths skrifter 2:72; Läran och förbunden
27:8, 12.
11. Se Läran och förbunden 27:5.
12. Se Läran och förbunden
110:11.
13. Se Läran och förbunden 27:6.
14. Se Läran och förbunden
110:12.
15. Se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s
291-292; se också Läran
och förbunden 27:9; 110:13-16; 128:21.
16. Se
Matteus 16:19; 18:18; Läran och förbunden 124:93; 127:7;
128:8, 10; 132:46.
17. Se Frälsningens lära, del 3, s
129-131.
18. Läran och förbunden 112:31; se också Läran
och förbunden
128:18.
19. Hebreerbrevet 5:4.
20. Läran och förbunden 107:3;
se Joseph Smith Translation, Hebrews 7:3; Alma 13:1.
21. Se Läran och förbunden
1:20, 38; 84:19-22; 26-27; 107:18-20; 124:39-46; 133:6.
22. Läran och
förbunden 132:47.
23. Läran och förbunden 11:13-14.
24. Se Läran och förbunden
130:18-19.
25. Läran och förbunden
131:2-3.
26. Läran
och förbunden 121:36.
27. Se Läran och förbunden 121:37.
28. Se 2 Tessalonikerbrevet
1:3; Läran och förbunden 121:41-42.
29. Läran och förbunden
121:45.
Previous
