När en kvinna väljer att sätta Kristus främst i sitt
hjärta ... sätter hon Herren främst i sitt hem och i sin
familj.
Systrar, jag tycker att det är en härlig lära att vi kan
välja att ge Kristus hela vårt hjärta – att vi kan välja
att sätta Frälsaren och Återlösaren främst. Jesu
Kristi evangelium kan skrivas hos oss var och en, ”inte med bläck
utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor
av kött, på människohjärtan”1. Vi valde
att följa Kristus i vårt första tillstånd. Vilken glädje
att vi kan välja honom varje dag under vårt jordeliv.
Som förbundskvinnor i många olika länder är det viktigt
att vi sätter Kristus främst i vårt liv. Vi behöver
honom verkligen i dessa ”farofyllda tider”2! Han är
källan till styrka och trygghet. Han är ljus. Han är liv.
Hans frid ”övergår allt förstånd”3.
Som vår personlige Frälsare och Återlösare inbjuder
han oss, en och en, med öppna armar att ”komma till honom”4 på ett
mycket personligt sätt. Systrar, när en kvinna accepterar Frälsarens
inbjudan stärks hon personligen och andra välsignas genom hennes
rättfärdiga inflytande.
Jag tror att när en kvinna väljer att sätta Kristus främst
i sitt hjärta, i sitt liv, så sätter hon Herren främst
i sitt hem och i sin familj, vare sig det är en familj bestående
av en person eller många. Var en kvinna än bor och vilka omständigheter
hon än har i rollen som hemmets och familjens hjärta, så återspeglas
det som finns i hennes hjärta i hemmets miljö och anda.
Under ett besök i Japan bjöd en ledare i kyrkan hem oss till sig.
Vi kände oss hedrade av denna möjlighet men undrade vad hans hustru
skulle tänka om att maken bjöd hem besökare från Salt
Lake City helt apropå. På vägen dit ringde mannen sin hustru
och gav henne vad som kändes som femton minuter till att förbereda
sig för detta oväntade besök.
Från det att vi kom in, tog av oss skorna och blev värdigt emottagna
av en ung, älskvärd hjälpföreningssyster, kände
jag en anda av ordning, frid och kärlek. De små barnen skyndade
upp på övervåningen med sina leksaker. I den här familjen
på åtta personer, varav sju fortfarande bodde hemma, var det
tydligt vad som värdesattes. Det fanns bevis på Herrens inflytande överallt – bilder av Frälsaren på väggen, ett familjefoto och en bild
av templet på en framträdande plats. Välanvända skrifter
och kyrkans videofilmer stod prydligt uppradade på en hylla. ”Andens
frukt ... kärlek, glädje, frid
... vänlighet, godhet, trohet”5 rådde i det hemmet.
Jag föreställde mig det lilla rummet fyllt av barn i alla åldrar,
där föräldrarna satt vid det låga bordet och ”talade
om Kristus ... fröjdade sig i Kristus ... predikade om Kristus ... profeterade
om Kristus ... på det [deras] barn må veta på vilken
källa de måste rikta sina blickar för att få förlåtelse
för sina synder”6. Jag kände vilket svar barnen
i det här hemmet skulle ge på frågan som äldste Jeffrey
R Holland ställde: ”Vet [våra] barn att vi älskar
Gud av allt vårt hjärta och att vi längtar efter att få se
hans Enfödde Sons ansikte och falla ned vid hans fötter?”7 Jag
tror att svaret på den frågan i detta japanska hem skulle vara
ett kraftfullt ja!
När en kvinna väljer att sätta Kristus främst väljer
hon inte bara att göra Kristuslika
gärningar varje dag utan också att lära sin familj att göra
samma sak. Och ni vet, kära systrar, att det är i vår dagliga
strävan att göra Kristuslika gärningar som vi får våra
största prövningar.
En mor gjorde sitt bästa för att undervisa om omvändelsens
steg i sitt hem. Sedan kom dagen då hon hjälpte sin femårige
son att införliva principerna när hon följde honom till affären
där han skulle erkänna att han hade stulit en chokladbit. Den upplevelsen
kommer pojken aldrig att glömma. Han fick personligen lära sig
att ta ansvar för sina handlingar. Han var rädd, men lämnade
tillbaka chokladbiten, bad affärsinnehavaren om ursäkt och lovade
att aldrig mer stjäla. Jag är glad att kunna säga att han
har hållit sitt löfte. Jag vet, för det var jag som var mamman
och min son var femåringen.
Sådana upplevelser får alla familjer när vi arbetar flitigt
på att våra älskade barn, barnbarn och brors- eller systerbarn
ska bli fast grundade i evangeliet. Det krävs övning för att
försöka likna Jesus8 och det blir sedan till en vana.
När vi väljer att sätta Kristus främst får vi hjälp
på så många sätt när vi strävar efter att
undervisa andra att sätta Herren främst. Ibland känns det
inte som om vi utvecklas så mycket, men de dagar då det känns
så, tänker jag på Frälsarens tröstande ord: ”Bliven
därför icke trötta av att göra gott, ty I läggen
grundvalen till ett stort verk.”9
När vi väljer den goda delen och sätter Frälsaren främst
i vårt liv genom att be dagligen om att få hans vägledning
och hjälp, får vi ”kraft och visdom”10 av
Gud. Vi välsignas med andliga insikter som kan stärka vår
familj. När Doug, pappa till tre små barn, oväntat blev arbetslös
fick familjen klara sig på arbetslöshetskassa och på den
lilla summa pengar de sparat, plus lite hjälp från släktingar.
Hans hustru Lori försökte att vara positiv medan båda tog
tillfälliga arbeten för att få ihop pengar. De fortsatte
att göra det rätta – be, läsa skrifterna, besöka templet
och betala tionde. Men trots hundratals ansökningar fick de inte många
arbetsintervjuer och inget jobberbjudande.
En dag, efter att ha sökt arbete i nästan sex månader, ringde
Lori sin mamma. Med tårar i ögonen och en del ilska i rösten
sade hon: ”Jag tror inte att vår himmelske Fader lyssnar på oss.
Jag tror inte jag orkar be mer. Det gör ingen nytta.”
Under telefonsamtalet fick Loris mamma inspirerade ord och tankar när
hon bar sitt vittnesbörd och påminde sin dotter om sådant
hon redan visste. ”Lori, du vet bättre. Du vet att vår himmelske
Fader älskar dig och är medveten om dina behov. Men ibland måste
man vänta. Kanske är det här din guldsmeds eld. Jag vet inte.
Men detta vet jag: Du behöver gå till ditt sovrum nu med en gång
och knäböja i bön och be Herren trösta dig och ge dig
frid. Doug kommer att hitta ett jobb, men det kanske tar ett tag till.
Tänk på alla som älskar dig och ber för dig och hjälper
dig. Du är mycket välsignad.”
Lori upptäckte att när hon knäböjde och bad och nu var
inriktad på Herren, så kunde hon tänka på ett nytt
sätt. Hon inbjöd Frälsarens kärlek till sitt eget liv
och till sitt hem.
Kära systrar, jag har ofta känt Herrens kärlek i mitt liv.
Under bra dagar och under dagar när jag har känt mig oförmögen
att ta itu med problemen jag stod inför, har jag vänt mig till
Herren för att få hjälp. Jag vittnar om att han alltid är
där med sina barmhärtiga, kärleksfulla armar utsträckta
mot mig och mot er. Av hela mitt hjärta förkunnar jag att Jesus
Kristus är min styrka. Han är mitt hopp. Han är min Frälsare
och Återlösare. Tillsammans med er säger jag: ”Jag och mitt
hus, vi vill tjäna Herren!”11 I Jesu Kristi namn,
amen.
SLUTNOTER
1. 2 Korintierbrevet 3:3.
2. Se Gordon B Hinckley, ”Tiderna
vi lever i”, Liahona, jan
2002, s 86.
3. Filipperbrevet 4:7.
4. Se Omni 1:26.
5. Galaterbrevet 5:22.
6. Se 2 Nephi 25:26.
7. ”En bön för barnen”, Liahona,
maj 2003, s 87.
8. Se ”Jag vill gärna likna Jesus”, Barnens
sångbok, s
40.
9. Läran och förbunden 64:33.
10. Alma 31:35.
11. Se Josua 24:15, kursivering tillagd.