Andliga orkaner Äldste David R Stone i de sjuttios kvorum Våra väktare på tornet är kända av oss som apostlar och profeter. De är våra andliga ögon i skyn. En söndagsmorgon för drygt ett år sedan vaknade vi till en vacker dag i Santo Domingo i Dominikanska republiken. Den karibiska solen sken och himmelen var klar. Vinden var svag, knappt ett löv rörde sig i träden. Det var varmt och fridfullt och stilla. Men långt ute till havs, utom räckhåll för våra fysiska sinnen den dagen, nalkades en dödlig förstörare, som var obeveklig och omöjlig att motstå. Orkanbevakningscentret, som hade ansvaret att följa och förutsäga orkanen Georges bana, uppdaterade ständigt informationen som fanns att få på Internet. Denna fridfulla, stilla morgon såg jag, på grund av de ögon som centret sänt upp i skyn, vilken väg stormen väntades ta. Den skulle som en pil träffa Santo Domingo i hjärtat. Inom 48 timmar slog den till mot ön med våldsamt och brutalt raseri, och lämnade efter sig förstörelse, ödeläggelse och död. Den primitiva, våldsamma naturkraften var förvånansvärd. Från vårt relativt säkra hus såg vi hur träd böjdes av kraften i en vind som ömsom tjöt och ven och vrålade. Tryckstyrkan i vinden pressade in regnet i huset runt fönsterkarmarna. De meterhöga vattenmassorna som vällde fram på gatan utanför, och som orsakats av det intensiva regnandet, nådde slutligen sin kulmen och började sjunka undan när det bara fattades några centimeter för att de skulle komma in i vårt hus. I området där vi bodde hade de flesta träden antingen ryckts upp med rötterna eller klyvts av den våldsamma vinden. Träd, grenar, kraftledningar och telefonstolpar hade fallit till marken överallt i staden. Gatorna var blockerade, trafiken var svårframkomlig och strömmen var avstängd i över en vecka. Även om skadegörelsen var stor skulle den varit ännu större utan varningarna från dem som spårar upp och förutsäger och råder människor att förbereda sig. Praktiskt taget alla som förberett sig tillräckligt klarade sig genom orkanen ganska oskadda. Jag är så tacksam till dessa män och kvinnor som ägnar tid och uppmärksamhet åt att spåra upp och övervaka dessa oväder. Deras varningar och råd i rättan tid räddar liv och skyddar människor. De som inte bryr sig om varningarna får betala priset för att de medvetet låter bli att lyssna till dessa väktare, vars ansvar det är att övervaka, varna och rädda. Hur hemsk den skadegörelse och förstörelse och död som dessa skräckfyllda fysiska kraftfenomen än kan orsaka, åstadkoms det ännu värre förödelse i människors liv genom andliga orkaner. Dessa ursinniga krafter orsakar ofta långt större förödelse än fysiska cykloner, eftersom de förstör våra själar och berövar oss våra eviga perspektiv och löften. När det fysiska ovädret har passerat, kan vi börja ställa våra liv och hem i ordning igen. Men en del andliga orkaner sveper oss in i ett kaos, där vi omges och kontrolleras av kraftfulla och förödande inflytanden vars konsekvenser vi bara dunkelt kan uppfatta just då. Liksom virvlande cykloner kan andliga orkaner faktiskt vara omärkbara tills de är nästan inpå oss, men de kan också slå till med våldsamt och brutalt raseri. Vi ställer oss i dessa andliga orkaners väg när vi ger efter för vrede, alkohol och missbruk; lusta och tygellöshet; lösaktighet och pornografi; droger, stolthet, snikenhet, våldsamheter, avund och lögner ­ listan är lång. Kanske verkar det ett tag som om livet går vidare som förut, och under en sådan stillsam period syns inga tecken på den fruktansvärda vedergällning som ska komma. Men så plötsligt har dessa sataniska krafter fått grepp om oss. De ödelägger vårt liv och för med sig ångest och kval, depression, förtvivlan och övergivenhet. Alltför ofta för de också med sig bedrövelse, sorg, lidande och hjärtesorg för våra nära och kära. Efter deras destruktiva framfart är det ofta svårare att reparera en andligt förstörd själ än det är att bygga upp en ödelagd stad. Det finns virvelvindar av elakhet, illvilja och ondska i rörelse i samhället i dag, och de kommer inte att spara dem som förirrar sig i deras väg. Men vi har också andliga orkanväktare, vars ansvar det är att övervaka och varna, hjälpa oss att undvika andlig skadegörelse, ödeläggelse och till och med död. Våra väktare på tornet känner vi som apostlar och profeter. De är våra andliga ögon i skyn, och de vet, genom inspiration och insikt och ren intelligens, vilken riktning dessa oväder kan ta. De fortsätter att höja sin varnande röst för att berätta för oss om de tragiska konsekvenserna av att uppsåtligt och lättsinnigt överträda Herrens bud. Att avsiktligt ignorera deras varningar är att inbjuda elände, sorg och undergång. Att rätta sig efter dem är att följa Herrens utvalda tjänare till andliga betesmarker av frid och välstånd. Från denna talarstol har de gett oss råd om cyklonerna i vårt samhälle och vår civilisation. De har varnat oss för ondska i dess många former och förklädnader och kallat oss, om och om igen, att åter vandra på Herrens vägar. Det finns tillfällen då vi kanske inte vill höra vad de säger. Det finns tillfällen då vi kanske vägrar att tro på att orkanerna ska komma. Men de kommer i sinom tid, ty de som sår vind kommer att få skörda storm (se Hos 8:7). Herren visste detta, och det finns kanske inget mer gripande ögonblick i skrifterna än det när Herren, då han ser ut över Jerusalem, säger med längtan och kärlek och sorg: "Jerusalem, Jerusalem . . . Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte" (Luk 13:34). Det finns frid och ro, det finns tröst och trygghet i hans evangelium. Om vi bara vill lyssna på dem vars ansvar det är att vaka över och varna, om vi vill ge akt på vad Mästaren själv har sagt, då kommer vårt andliga hus att stå fast, och vi kan låta regnet ösa ner och floderna komma och vindarna blåsa och kasta sig mot vårt hus, eftersom vi byggt på denna berggrund (se Matt 7:24­25). Herren sade: "Och den varnande rösten skall ljuda för alla människor från mina lärjungars mun, vilka jag utvalt i dessa sista dagar" (L&F 1:4). Han sade också: "Vare sig de hava talats med min egen röst eller med mina tjänares, ty det är detsamma" (L&F 1:38). Jag bär vittne om att det finns en Gud i himmelen, som danade himmel och jord och allt som finns i dem. Jag bär vittne om att han har en plan för oss, hans barn. Jag bär vittne om att i förverkligandet av den planen kom hans Son, Jesus Kristus, till jorden för att påta sig världens synder och göra det möjligt för oss att befrias från syndens och ondskans fruktansvärda följder. Han är vår Frälsare och Återlösare, och han sträcker ut sina armar mot oss, liksom han gjorde mot Jerusalem. Han kommer att vara vårt värn och vår beskyddare, och vi kommer att kunna känna oss lugna mitt i stormen och få en tillflykt undan vindens raseri. Må vi alltid lyssna till dem vars ansvar det är att övervaka, varna och rädda. Må vi vandra på Herrens vägar och bevaras på fridens vägar, i Jesu Kristi namn, amen.