Äldste H Bruce Stucki
i de sjuttios kvorum
När han uppenbarar för oss, genom att tala till vår levande profet idag, att vi behöver göra mer . . . då behöver vi träda fram och säga: "Här är jag, sänd mig."
Jag skulle vilja berätta för er om en liten fågel som låg på en parkeringsplats. Under natten hade den slungats ut från boet av den kraftiga blåsten. Antagligen hade den kläckts fram bara några dagar tidigare. Den hade inte många fjädrar, men tillräckligt för att man skulle se att det var en vanlig sparv.
När den låg där och väntade på vad dess öde skulle bli, fick en ung kvinna, som var på väg till sin bil på parkeringen, syn på den lilla sparven och tog upp den. Hon kände medlidande med den hjälplösa lilla fågeln och tog den med sig hem för att sköta om den. Hon gjorde i ordning ett bo åt den i en korg med mjuka servetter, som hon ofta bytte för att bädden skulle vara ren och bekväm för den lilla fågeln.
Hon gav den mat flera gånger om dagen och såg att den fick krafter, och inom några dagar öppnade den ögonen och kunde se för första gången. Den såg flickan som gav den mat, och familjen som bodde i huset. Den hörde och blev van vid ljuden omkring sig, och den var inte rädd.
Efterhand som dagarna gick kunde den hoppa omkring, och den flyttades från korgen och sattes i en ren fågelbur.
Den litade på flickan och familjen, och när den ville ha mat brukade den pipa och flaxa ivrigt med sina allt större vingar. När dörren till buren öppnades brukade den hoppa ut och sätta sig på flickans hand och sitta där tålmodigt medan hon matade den.
Den brukade sitta på hennes hand när hon gick runt i huset och till och med när hon gick utomhus. För att hjälpa den bli van vid världen utanför, där den snart måste bo, brukade flickan ta den med sig ut på gräsmattan, där hon och hennes syster brukade sitta under ett träd och prata, medan fågeln tittade sig omkring och iakttog allt.
Det blev dags för flickan och hennes syster att åka på ett flickläger, så fågeln fick följa med flickorna under deras vecka i Cedar Mountain. Det var där som den försökte flyga för första gången. Den flög från flickans hand till de låga grenarna på ett träd i närheten.
Den var glad att komma tillbaka till den välbekanta handen och tryggheten i flickans kärlek, och fastän den lärde sig att flyga lämnade den henne inte. När flicklägret var över kom fågeln hem med flickorna och fortsatte sina flyglektioner.
Flickan, som insåg att fågeln snart måste förena sig med sina egna, tog ut den på gräsmattan och uppmuntrade den att flyga sin väg. Den flög tvärs över gräsmattan till en liten tall, där den slog sig ned och tittade sig omkring. Flickan lämnade den där, i tron att den nu skulle förena sig med de andra fåglarna, och hon gick tillbaka in i huset.
Det dröjde inte länge förrän det hördes ett pip på framsidan av huset, och när flickan gick ut för att se vad fågeln pep för, flög den från trädet och landade på hennes hand, och hon matade den.
De första kvällarna kom fågeln tillbaka till huset och ville vara inne hos familjen över natten. Men snart började den stanna utomhus med sina nyfunna vänner som bodde i träden intill huset. När flickan, som var min dotter Trinilee, gick ut och visslade, svarade den och kom och satte sig på hennes hand, och hon brukade mata den.
Denna lilla fågel och min dotter lärde mig en viktig läxa om tro och tillit. Fastän den bara var bråkdelen så stor som sin människovän och kunde varit i livsfara bland människorna, litade den på henne. Den hade tro på att den inte skulle komma till skada och att hon skulle ge den mat och den lydde när hon kallade den till sig.
Har ni någonsin funderat över vår tro, bröder? Har vi denna slags tillit och tro på Herren? Lyder vi när han gör tecken åt oss att tjäna och få andlig näring av honom?
Vi borde sträva efter att få vara i hans närhet, och lyda när han kallar på oss. Ändå saknar många av oss tron och tilliten att komma till Herren, när han ropar på oss. Han uppmanar oss idag att vara trofasta och förtrösta på honom, så att han kan ge oss andlig näring.
"Kristus har sagt: Om I viljen hava tro på mig, skolen I hava makt att göra vadhelst jag finner vara gagneligt" (Moroni 7:33).
"Gån därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn" (Matt 28:19).
Det finns ett brådskande och viktigt arbete att utföra i alla länder och bland alla människor. Det finns många underbara unga män och kvinnor, äldre systrar och par som har kallats att tjäna och som har lytt och trofast utför en mission för Herren.
Det finns ett stort behov av många fler missionärer, däribland gifta par. Som president Hinckley sade den 21 februari 1998 i en satellitöverföring: "Med gemensam ansträngning, med insikt om den plikt som åvilar var och en av oss som medlemmar i kyrkan och med uppriktig bön till Herren om hjälp, skulle vi kunna fördubbla antalet" omvändelsedop.
"Ty se, marken är redan vit till skörd, och se, den som brukar lien med hela sin styrka samlar ett förråd, så att han icke omkommer utan bringar frälsning till sin själ" (L&F 4:4).
Det finns inget viktigare arbete som vi kan utföra vid den här tiden, inget som ger större glädje och belöning.
Frälsaren, som talade genom profeten Joseph Smith, sade till John Whitmer: "Och se, nu säger jag dig, att det som kommer att bliva av största värde för dig är att predika omvändelse för detta folk, så att du må föra själar till mig, att du tillsammans med dem måtte njuta vilan i min Faders rike. Amen" (L&F 15:6).
Bröder, jag tror på vår himmelske Fader, och jag litar på honom, och när han uppenbarar för oss, genom att tala till vår levande profet idag, att vi behöver göra mer, och att fler av oss behöver engagera sig i arbetet att föra själar till Kristus, då behöver vi träda fram och säga: "Här är jag, sänd mig" (Jes 6:8).
I en psalm jag tycker mycket om står det:
O kommen, I Guds män, gån ut hans namn att ära!
Gån ut i världen än att alla folkslag lära.
("O kommen, I Guds män", Psalmer, nr 201)
Och efter deras dop behöver vi hjälpa dem vandra på vägen mot upphöjelse, stödja dem tills de har en fast grund och ett vittnesbörd som bär dem genom tiden och till evigt liv.
Jag älskar verkligen min himmelske Fader och vår Frälsare, Herren Jesus Kristus, och jag är tacksam för de många välsignelser och möjligheter de har gett mig. Jag ber av hela mitt hjärta och hela min själ att jag ska motsvara planerna som de har för mig, vilka planerna än må vara.
Jag ber att vi alla ska ha lika stor tro och förtröstan på Herren som den lilla sparven hade på min dotter, och lyda när Herren kallar.
Jag ber att vi alla verkligen ska göra detta tillsammans i Jesu Kristi namn, amen.
Previous
