Om frön och jordmåner President James E Faust andre rådgivare i första presidentskapet Vi vill speciellt att ni unga män ska få ett starkt vittnesbörd, med kraftiga rötter, för det är bara då som ert vittnesbörd blir en osviklig kompass för er. Mina kära bröder! Ansvaret att tala till denna väldiga armé av prästadömsbärare har vilat tungt på mig. Jag söker Herrens välsignelse och era böner när jag gör det. Jag är tacksam att jag blev undervisad som barn om hur man sår frön. Tack vare livets under sådde vi frön och odlade gröna ärtor, majs, morötter, rovor, lök och potatis i vår egen trädgård. Jag minns tydligt en ytterst viktig erfarenhet. Min morfar visade oss hur man sår alfalfafrön för hand. Han hade plöjt och harvat marken för att förbereda såbädden. Sedan tog han en handfull frön och med långa svepande rörelser med armen spred han skickligt ut dem, medan han gick fram och tillbaka på fältet i geometriska mönster. Fastän fåglarna åt en del av alfalfafröna växte grödan och det blev ett rikt och bördigt fält i många år. Denna erfarenhet hjälpte mig senare, när jag var missionär, att förstå Frälsarens liknelse om såningsmannen, som egentligen är en liknelse om olika slags jordmåner. Han undervisade om att "en del föll på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. "En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord . . . Men när solen steg, sveddes det och vissnade bort, eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."1 I denna liknelse är fröet detsamma, men det faller i fyra olika jordmåner. Frälsaren förklarade också innebörden av liknelsen. Fröet som "föll på vägkanten" representerar dem som hör Guds ord men inte förstår det och faller i Satans klor. Det andra fröet, som "föll på de steniga ställena", beskriver dem som med glädje hör ordet och utvecklas så länge allt går bra. Men när prövningar kommer och de känner trycket från sina medmänniskor på grund av sin tro, tar de illa upp och uthärdar inte. Det tredje fröet, som "föll där det inte fanns mycket jord", representerar dem som hör ordet, men världslighet och rikedomar betyder mer för dem, och de faller bort från sanningen. Men det sista fröet, som "föll i god jord", representerar dem som hör ordet, förstår det, lever enligt det och får skörda stora eviga belöningar.2 Mormons bok ger flera exempel på frön som föll på vägkanten. Ett av dem finns i berättelsen om zoramiterna. Alma skriver att zoramiterna hade fått Guds ord predikat för sig. "Men de hade fallit i stora villfarelser, ty de ville icke hålla Guds bud . . . "3 Alma leder en mission för att omvända dem. I sin undervisning jämför Alma ordet med ett frö och resonerar som så med dem: "Om I given rum, så att man kan så ett frö i edert hjärta, se, om det är ett verkligt frö eller ett gott frö, och I icke kasten det ut medelst eder otro, vilken gör att I motsätten eder Herrens Ande, se, då skall det börja svälla i edra bröst, och när I kännen dessa svällningsrörelser, då skolen I strax säga inom eder själva: Det måste så vara, att detta är ett gott frö, eller att ordet är gott, ty det har börjat utvidga min själ, ja, det har börjat upplysa mitt förstånd . . . "4 Berättelsen visar att många av de fattiga bland zoramiterna omvände sig och anslöt sig till Ammons rättfärdiga folk i Jershons land efter det att Alma och hans kamrater på nytt sått fröet. En del frön föll på steniga ställen den första tiden i kyrkan när profeten Joseph Smith sände ut kallelser till åtskilliga omvända att gå på mission. En av dem var Simonds Ryder, som ordinerades till äldste den 6 juni 1831 av Joseph Smith. Efter att ha läst uppenbarelsen som gällde honom och funnit att namnet Ryder var stavat med "i" i stället för "y", kände han sig förolämpad. Han var tydligen omedveten om att Joseph Smith ofta dikterade uppenbarelser till skrivare. Hans besvikelse över felstavningen av hans namn ledde inte bara till avfall. Till sist drog han också vanära över sig genom att hjälpa till att tjära och överhölja profeten Joseph med fjädrar.5 Liksom fröet, som föll på steniga ställen, tog Simonds Ryder med glädje först emot ordet, men blev snabbt förnärmad över en bagatell och förlorade sin plats i Guds rike. Ibland kväver tistlar såbädden, som i fallet med den rike unge mannen som frågade Frälsaren vad han behövde göra för att ärva evigt liv. Han säger att han har hållit alla de tio budorden alltifrån sin barndom och frågar: "Vad är det som fattas?" Jesus, som förstår att den unge mannen är fäst vid sina rikedomar, undervisar honom om evangeliets högre lag: "Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." Matteus skriver att "när ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket".6 Fröet hade planterats inom denne unge man, men på grund av hans rikedomar, hade det fallit bland tistlar och kvävts. Idag, när vi färdas över hela världen, ser vi att många frön har fallit i god jord. Vi träffar underbara, ståndaktiga medlemmar i kyrkan som är trofasta och hängivna. Några av oss, som har sått frön som missionärer, kan ha tyckt att de fröna föll i hård jord. Det är inte alltid möjligt att få reda på följderna av en enstaka kontakt. Under många år kände sig William R Wagstaff, som verkade som missionär i norra centrala staterna 1928­1930, missmodig över att han inte hade döpt fler människor. Sommaren 1929 besökte han och hans kamrat en lantbrukarfamilj som bodde cirka 13 mil väster om Winnipeg. "Broder Wagstaff kom ihåg att han gett en Mormons bok till modern och diskuterat evangeliet med henne under många besök hela den sommaren och nästa. Han mindes att vid varje besök 'brukade hon ta av sig förklädet, och vi satte oss ner och talade om evangeliet. Hon läste och hade en mängd frågor.' Men i slutet av hans mission hade hon fortfarande inte döpts och han tappade kontakten med henne." Broder Wagstaff åkte hem, gifte sig och fick barn. I oktober 1969 deltog han och hans hustru i en sammankomst för tidigare missionärer. "En kvinna kom fram till honom och frågade: 'Är du inte äldste Wagstaff?' . . . Hon presenterade sig som kvinnan som han undervisat på gården utanför Winnipeg. I sin hand hade hon en sliten Mormons bok ­ den som han gett henne 40 år tidigare. 'Hon visade mig boken', berättade han. 'Jag slog upp första sidan och där stod mitt namn och min adress.' Hon berättade sedan för broder Wagstaff om 60 släktingar till henne som nu var medlemmar i kyrkan, däribland en grenspresident."7 Äldste Wagstaff sådde ett frö under sin mission men åkte hem medan det fortfarande låg i jorden. Fyrtio år senare fick han höra om den rika skörd som fröet till slut gett och erfara att "vad man sår får man också skörda".8 Var och en av oss behöver ge näring till våra trosfrön, så att de fortsätter slå rot. President Hinckley har kraftigt uppmanat oss att hjälpa nya medlemmar att förbereda sin själ, så att de trosfrön som missionärerna sår kan växa och utvecklas. Men samtidigt verkar marken bli hårdare, och många är mindre mottagliga för andliga ting. Den moderna teknikens under har bidragit till rationaliseringar i vårt liv som vi inte drömde om ens för en generation sedan, men med den nya tekniken har det kommit en störtflod av nya utmaningar mot våra moraliska principer och värderingar. Några verkar lita mer på teknik än teologi. Jag skyndar mig att tillägga att teknisk kunskap, kommunikationens underverk och den moderna läkekonstens under har kommit från Herren för att stärka hans verk överallt i världen. Ett exempel är att kyrkans webbsida, FamilySearch®, har mer än sju miljoner besökare om dagen. Men Satan är naturligtvis medveten om den stora framgången inom tekniken och drar även han nytta av den för sina syften, som är att förstöra och beröva. Han njuter av pornografin på Internet och snusket i många av våra filmer och TV-program. Han har till och med fått igenom några av sina sataniska budskap i en del av vår moderna musik. För att trons frön ska gro i våra liv, måste vi undvika Satans grepp. Vi måste också förbereda vår egen såbädd för tro. För att göra det behöver vi plöja jorden genom dagliga ödmjuka böner, då vi ber om styrka och förlåtelse. Vi måste harva jorden genom att övervinna vår stolthet. Vi måste förbereda såbädden genom att hålla buden efter vår bästa förmåga. Vi måste vara ärliga mot Herren när vi betalar vårt tionde och andra offergåvor. Vi måste vara värdiga och dugliga att anlita prästadömets underbara krafter för att välsigna oss själva, våra familjer och andra som vi har plikter mot. Det finns ingen bättre plats där vår tros andliga frön kan få näring än i våra tempels heliga rum och i våra hem. Ni unga män med aronska prästadömet bör sträva mycket flitigt efter att skaffa er färdigheter och så mycket utbildning som möjligt. Ni diakoner och lärare behöver inte bestämma er för ert slutliga yrke, men ni måste lägga en grund av förberedelser så att ni kan möta livets utmaningar och slutligen försörja er framtida hustru och era barn. På sätt och vis ärar inte unga män sitt prästadöme till fullo, om de inte tidigt vaknar till insikt om sina gudagivna talanger och möjligheter. Jag vet att i vissa delar av världen är detta en mycket svår utmaning, men möjligheterna för er unga män kommer att förbättras om ni lär er en grundläggande färdighet väl. Ni unga män skulle också ha nytta av att lära er ett annat språk. Om ni låter bli att förbereda er i ungdomen, kommer det att vara för sent att börja förbereda er när ni blir vuxna. När jag har umgåtts med några av er ungdomar, har jag undrat varför fröna har fallit i hård jord. Ofta verkar det som om inte tillräckliga ansträngningar har gjorts för att förbereda marken på att ta emot trons frön, så som min morfar gjorde med sitt alfalfafält. Jag tror att många begåvade och speciella och modiga andar har sparats till denna svåra tid. Jag tänker på en skärpt liten pojke som hette Timmy. Timmy hade bara två encentare i fickan när han kom fram till bonden och pekade på en tomat som hängde frestande på en ranka. "Jag ger dig två cent för den", bjöd pojken. "Den sorten är värd fem cent", svarade bonden. "Den här då?" frågade Timmy och pekade på ett mindre, grönare och mindre frestande exemplar. Bonden nickade instämmande. "Okay", sade Timmy, och beseglade köpet med att lägga sina två encentare i bondens hand. "Jag hämtar den om en vecka."9 Ni unga män skulle kunna lära av Timmy, som investerade två cent i en tomat som skulle bli värd fem cent i framtiden. Om ni är villiga att investera nu, kommer ni unga män att få tillfällen att åstadkomma lika mycket som vilken generation som helst som någonsin levat. Men för alltför många faller trons frö bland tistlar, och fröet blir ofruktsamt.10 Ni, mina bröder, som bär Guds heliga prästadöme, kanske undrar varför vi är så angelägna om att trons frön ska utvecklas inom er. Vi vill speciellt att ni unga män ska få ett starkt vittnesbörd, med kraftiga rötter, för det är bara då som ert vittnesbörd blir en osviklig kompass för er, som gör det möjligt för er att stå emot när motståndarens starka vindar blåser. Vi tror att ansvaret för världens frälsning har lagts på denna kyrkas prästadöme. Detta ansvar vilar helt och hållet på oss. Vi kan inte dra oss undan det. Som president Gordon B Hinckley sade: "Om världen ska kunna räddas, måste vi göra det. Vi kan inte fly från det. Inget annat folk i världs-historien har fått ett sådant uppdrag som vi. Vi är ansvariga för alla som har levat på jorden. Det innefattar att göra släktforskning och tempeltjänst. Vi är ansvariga för alla som nu bor på jorden, och det innefattar vårt missionsarbete. Och vi kommer att bli ansvariga för alla som förr eller senare bor på jorden."11 Nu, mina bröder, eftersom vi innehar dessa dyrbara krafter, tror jag att vi kommer att få stå till svars för våra ansträngningar att utföra denna överväldigande skyldighet. Vi kan inte skämmas för evangeliet bara för att det inte är populärt eller socialt acceptabelt. Vi får inte be om ursäkt för det som uppenbarats genom våra profeter i vår tid. Det är Herrens ord till världen. Det finns alltid ett pris att betala om vi ska få ett vittnesbörd om detta heliga verk. Vår tro kommer alltid att prövas.12 Alma sade att när vi känner att trons frö växer, börjar det utvidga vår själ, upplysa vårt förstånd och bli oss välbehagligt. Må Gud välsigna er att ni må få uppleva det som dessa ord beskriver, ber jag om i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Matt 13:4­8. 2. Se Matt 13:19­23. 3. Alma 31:8­9. 4. Alma 32:28. 5. Se Milton V Backman d y, The Heavens Resound: A History of the Latter-day Saints in Ohio 1830­1838 (1983), s 93­94; och Donald Q Cannon och Lyndon W Cook, red, Far West Record: Minutes of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 1830­1844 (1983), s 286. 6. Matt 19:20­22. 7. Julie A Dockstader, "Missionary Moments: A Lot of Rejoicing", Church News, 4 maj 1991, s 16. 8. Gal 6:7. 9. I Jacob M Braudes sammanst, Braude´s Treasury of Wit and Humor (1964), s 175. 10. Se Matt 13:22. 11. Seminarium för missionspresidenter, 25 juni 1999: citerad i " 'Church Is Really Doing Well' ", Church News, 3 juli 1999, s 3. 12. Se L&F 105:19.