"Ingen människa är en ö" Äldste Richard H Winkel i de sjuttios kvorum Nya medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga klarar sig inte på egen hand . . . De behöver oss och vi behöver dem. Bröder och systrar! Det känns så bra att få vara här med er denna eftermiddag. När jag började förbereda mitt tal, tänkte jag en stund på att detta var första gången som jag blivit ombedd att tala i tabernaklet ­ och att det också skulle bli sista gången! Men det är gott att vara här med er vid detta historiska tillfälle i denna historiska byggnad. Jag skulle vilja förflytta mig till en annan plats nu, ja, tala till er om en annan vacker plats. Kaliforniens norra kust är växtplats för världens högsta träd. En promenad genom en orörd urskog av redwoodträd kan vara en av de mest vördnadsbjudande upplevelser man kan få. Dessa träd blir ibland över 2000 år gamla och kan bli över 90 meter höga. Det högsta dokumenterade redwoodträdet var 113 meter högt. Det är högre än längden på en fotbollsplan och cirka 1/3 så högt som Salt Lake-templet. De gigantiska redwoodträden gör dvärgväxter av barrträden och lövträden där omkring ­ och blir således "Mount Everest bland allt levande". "Ja, allt som kommer av jorden är skapat för att vart på sin tid gagna människan både genom att behaga ögat och glädja hjärtat, att giva föda och kläder, att smakas och luktas och att styrka kroppen och vederkvicka själen. Det har behagat Gud att giva allt detta åt människan, ty det har skapats för att brukas med förstånd, icke omåttligt och orättmätigt. Människan kan icke förtörna Gud eller upptända hans vrede i större grad emot sig, än när hon icke erkänner hans hand i allt och icke åtlyder hans befallningar" (L&F 59:18­21). Redwoodträden ute vid kusten är i sanning "kungar" i sitt rike och en härlig skapelse av vår Fader i himmelen. De tycks råda över träden runt omkring på grund av sin överväldigande höjd och majestätiska skönhet. Det finns dock en annan egenskap hos dessa imponerande jättar som sannerligen är anmärkningsvärd och ganska okänd för de flesta av oss. Trots att dessa träd blir över 90 meter höga och kan väga cirka 450 ton eller mer, har de ett mycket grunt rotsystem. Deras rötter går bara 1­2 meter ner i marken, men kan breda ut sig mer än 100 meter. När dessa rötter breder ut sig, sammanflätas de med sina syskonträd och även andra träd. Detta sammanflätande av rötter åstadkommer en nätverkseffekt. De flesta ingenjörer skulle säga att detta grunda rotsystem ändå inte är tillräckligt för att bevara redwoodträden oskadda och skyddade mot starka vindar och vattenströmmar. Dock är de sammanflätade rotsystemen hemligheten bakom deras styrka och lär oss en viktig läxa. Först måste vi erkänna att dessa magnifika jättar helt enkelt inte skulle klara sig på egen hand. Om de inte var förenade med andra familjemedlemmar och hjälpsamma grannar, skulle de inte överleva. Jag skulle vilja att ni begrundade de två första verserna i sången hämtad från John Donnes dikt: Ingen människa är en ö. Ingen människa står ensam. Varje människas glädje är min glädje. Varje människas sorg är min sorg. Vi behöver varandra. Så jag vill försvara varje människa som min broder, varje människa som min vän. ("No Man Is an Island", i A Collection of Inspirational Verse for Latter-day Saints [1963], s 69, sammanställd av Bryan B Gardner och Calvin T Broadhead) Nya medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga klarar sig inte på egen hand. De kan tyckas vara starka i sig liksom redwoodträden, men de behöver oss och vi behöver dem. I en satellitsändning i februari berättade president Hinckley i ett tal om en kvinna som blev medlem i kyrkan förra året. Hon skrev: "'Min färd in i kyrkan var unik och ganska påfrestande. Det senaste året har varit det svåraste året någonsin under mitt liv. Det har också varit det mest givande. Som ny medlem får jag nya utmaningar varje dag.' Hon skriver vidare att när hon blev medlem i kyrkan kände hon inte något stöd från ledarna i församlingen. Hennes biskop verkade likgiltig för henne som ny medlem. Bortstött, som hon kände sig, vände hon sig till missionspresidenten som öppnade möjligheter för henne. Hon påstår att 'kyrkans medlemmar inte vet vad det vill säga att vara ny medlem i kyrkan. Därför är det nästan omöjligt för dem att veta hur de ska stödja oss'" (Gordon B Hinckley, "Finn lammen, föd fåren", Liahona, jul 1999, s 122). Nya medlemmar behöver vår kärlek och vårt stöd. Vare sig vi är medvetna om det eller inte, sträcker de sig ut mot oss liksom rötterna från redwoodträden sträcker sig mot andra slags träd. Vi måste hjälpa och stödja dessa nya medlemmar i deras utveckling, för vi är verkligen deras bröder och systrar. Gör vi inte alla bättre ifrån oss när vi får stöd och kärlek av våra familjer och vänner? Även träd klarar sig bättre när de växer nära tillsammans i dungar. De blir högre, rakare, starkare och ger bättre virke. När ett träd växer för sig självt, får det många grenar. På dessa grenar uppstår kvistar som kan försvaga trädet och försämra dess kvalitet som virke. Ni kanske minns att Kristus, då han organiserade sin kyrka, kallade många att verka ­ apostlar, profeter, patriarker, biskopar, diakoner, lärare, präster etc. Många kallades att verka i hans rike. Dessa kallelser gavs för att stärka medlemmarna, för att organisera kyrkan och välsigna Guds barn. När Frälsaren kallade Petrus, Jakob, Johannes och andra, hade de erfarenhet då? Nej, men han sade att han skulle utbilda dem. Han skulle göra dem till människofiskare. Gjorde hans apostlar och lärjungar misstag? Naturligtvis gjorde de det, men de gavs möjligheter och de lärde sig. På samma sätt kommer våra nya bröder och systrar att lära sig och tillväxa om vi hjälper dem, ger dem kallelser och näring i Guds ord. En av de många andra arterna under redwoodträdens grenverk är ett litet lövträd som heter Lithocarpus densiflorus. Det kallas också för "garv-ek". Garveken tillhör samma familj som de riktiga ekarna, men är lite annorlunda. Det finns miljontals träd av denna art bland de populära redwoodträden. Garveken har många goda egenskaper, men förbises nästan helt och används nästan inte alls. Vilket slöseri, vilken tragedi då man tänker på garvekens potential. Attityden hos många träkonsumenter är: Vi klarar oss utmärkt med de gamla "säkra korten", så varför pröva något nytt? Vi får inte förbise våra nya medlemmars potential eller under-skatta deras förmåga. Tänk på att "han inbjuder dem alla att komma till sig och deltaga av hans godhet. Han förmenar ingen som kommer till honom, svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna, och han kommer ihåg folken, och alla äro jämlika för Gud, både jude och icke-jude" (2 Nephi 26:33). Jag är tacksam för det nätverk av vänner som har gett mig näring under mitt liv, för att jag är född av goda föräldrar, för mina bröder och systrar och släktingar. Jag är särskilt tacksam för kärlek och stöd från min underbara hustru, Karen, och våra lika underbara och tillgivna barn. Jag skulle också vilja säga att jag känner mig mycket lyckligt lottad att ha haft många goda vänner under årens lopp, både i och utanför kyrkan. Jag är tacksam för att nyligen ha fått samarbeta med de enastående missionärerna i Spanien och för de underbara medlemmarna i detta land. Bröder och systrar! Jag vet att vi har en god och vis himmelsk Fader och bär vittnesbörd om hans Son, Jesus Kristus, och om dennes försoningsoffer som berör var och en av oss. Jag bär också vittnesbörd om att kyrkan leds av en stor profet i dag, ja, Gordon B Hinckley. Jag ber Herren välsigna oss alla, att vi må känna större samhörighet och bry oss om varandra, särskilt då vi går in i denna nya era av tillväxt i kyrkan, och in i detta nya, spännande millennium, och jag säger detta i Jesu Kristi namn. Amen!