President Gordon B Hinckley
Herrens ande har varit i detta tabernakel. Det är heligt för oss. Vi hoppas, vi ser fram emot, vi ber att det nya konferenscentret också ska utstråla samma ande.
Mina bröder och systrar! Då vi avslutar denna underbara konferens är vi fyllda av starka känslor. Om allt går som planerat är detta sista gången vi samlas till generalkonferens i detta tabernakel. I 132 år har våra konferenser, med få undantag, kanhända ett halvt dussin, hållits här.
Detta tabernakel påbörjades 1863 och användes första gången vid oktoberkonferensen 1867. Det fanns då ingen läktare i byggnaden. Den byggdes till aprilkonferensen 1870.
Vilken fantastisk och underbar byggnad tabernaklet har varit. Men det har blivit för litet för våra behov. När det byggdes var det ett enormt projekt. Det byggdes för att inrymma alla som önskade närvara vid en konferens. Det ersatte det gamla tabernaklet, som hade byggts söder om denna plats och som rymde cirka 2.500 personer.
Vi hedrar president Brigham Young för hans djärvhet att påbörja uppförandet av denna unika och fantastiska byggnad då detta fortfarande var ett nybyggarområde. Planen för byggnaden var originell. De som skulle bygga den kände inte till någonting liknande.
Dessa stora sandstenspelare upprestes först så att de bildade en oval, cirka 76 meter från öst till väst. På dessa pelare uppfördes en fack-verkskonstruktion. Spännvidden var i de flesta fall cirka 45 meter. Det fanns inga invändiga stödpelare. Domedagsprofeterna förutsade att när de invändiga byggnadsställningarna togs bort skulle taket rasa samman. Takkonstruktionen var nästan tre meter tjock. Den gjordes av ett fackverk i trä som fästes med träplugg. Runt detta virades grönt råläder som när det torkade spände träpluggarna än hårdare.
Sedan lades takskivor ovanpå. Dessa täcktes av takspån. Invändigt spikade man ribbor på väggarna och putsade med kalkmurbruk, och hår från boskap blandades i putsen för att göra den stark.
Byggnadsställningarna togs bort och taket förblev starkt. Det har det varit i ett och ett tredjedels sekel, även om takspånen ersattes med aluminium för ett antal år sedan.
Tabernaklet har fyllt denna kyrkas och detta samhälles behov under alla dessa år. Kyrkans generalkonferenser har hållits här. Profeternas röster har hörts från detta podium. Lagen och vittnesbördet har citerats och förkunnats. Talrika andra kyrkans möten har hållits här. I denna magnifika gamla byggnad har begravningsgudstjänster för älskade ledare hållits. Presidenter för nationen och andra framstående män har talat från den plats där jag nu står. Tabernakelkören har hållit till här ända sedan byggnaden färdigställdes. På senare tid har även Mormon Youth Chorus and Symphony hållit till här. Det här var första stället som Utah Symphony höll till på. Händels Messias har framförts här under många, många år. Oräkneliga konserter av olika slag, en mängd musikensembler och många framstående solister har alla underhållit åhörarskaror i denna fantastiska och unika sal.
Vilken fantastisk och användbar byggnad det har varit. Vilka stora syften den har tjänat. Jag känner inte till någon liknande byggnad i hela världen.
Det är sant att vi med elektroniska hjälpmedel kan sända TV-inspelningar varthelst vi önskar bli hörda. Men att titta på en TV-skärm är inte detsamma som att vara i salen tillsammans med talarna och sångarna.
Det nya samlingshuset, som vi uppför i kvarteret här intill och som vi kallat konferenscentret, kommer att rymma 21.000 personer, och med dess angränsande sal 22.000, närmare 3 gånger så många som i detta tabernakel. Jag vet inte om vi kommer att fylla den, men jag vet att vi har talat till mycket större församlingar av sista dagars heliga. I Santiago i Chile talade vi till exempel till 57.000 på en stor fotbollsstadion; i Buenos Aires i Argentina till 50.000; i Manila på Filippinerna på en stor amfiteater talade vi till 35.000 samlade under ett tak.
Detta tabernakel kommer att fortsätta att användas till en mängd olika ändamål. Det förväntas att tabernakelkören fortsätter med sin utsändning varje vecka här. Denna byggnad kommer att fortsätta att användas till olika sammankomster i kyrkan och för allmänheten och tjäna en mängd olika syften.
Det kommer att ta ett tag att vänja sig vid den nya samlingslokalen. Men den kommer att bli angenämare. Den kommer att ha luftkonditionering. Sittplatserna kommer att vara bekvämare än dessa hårda träbänkar. Det jag fruktar är att alltför många kommer att somna. Den har inte samma formgivning som detta tabernakel, men den är också unik och underbar. Den representerar det allra senaste när det gäller arkitektur och ingenjörskonst. Det kommer att bli bättre parkeringsmöjligheter.
Vi räknar med att vi nästkommande april kommer att mötas i ett nytt samlingshus då vi inleder ett nytt århundrade och ett nytt årtusende. Byggnaden kanske inte är helt klar då. Orgeln kommer förmodligen inte att vara klar. Det kommer att finnas andra byggnadsdetaljer som behöver tas om hand. Byggnaden kommer förmodligen att invigas om ett år från denna konferens.
Det är en mycket stor och i sanning magnifik byggnad, formgiven och uppförd för att motstå jordbävningar. Den är uppförd i armerad betong försedd med en prydlig granitfasad. Denna granit är samma sten som användes vid byggandet av Salt Lake-templet, med de skönhetsfläckar som finns på båda byggnaderna.
Så när det gäller generalkonferenser säger vi adjö till en gammal och underbar vän. Vi hoppas att den kommer att finnas kvar och att den kommer att vara till nytta under lång tid framöver. Det är ett djärvt steg vi tar. Men denna djärvhet är i harmoni med den enorma satsning kyrkan gör för att nå ut till hela världen.
Vi har ingen önskan att överglänsa Brigham Young eller hans arkitekter William H Folsom, Henry Grow och Truman O Angell. Vi önskar bara bygga på den enorma grund som president Young lade då han inledde detta förunderliga arbete här i dalarna i väst.
När vi i dag stänger portarna till detta tabernakel och ser fram emot öppnandet av portarna till det nya konferenscentret nästkommande april, gör vi det med kärlek, med uppskattning, med respekt, med vördnad ja, med tillgivenhet för denna byggnad och för dem som har gått före oss, som byggde så ordentligt och vars hantverk har varit till nytta så länge.
En byggnad får sin egen personlighet. Herrens ande har varit i denna byggnad. Den är helig för oss. Vi hoppas, vi ser fram emot, vi ber att den nya byggnaden också ska utstråla samma ande.
Nu lämnar jag med ord som har talats så ofta från denna fantastiska samlingssal mitt vittnesbörd, min välsignelse och min kärlek, till er mina kära bröder och systrar i detta underbara verk. Detta verk är sant. Ni vet det, liksom jag vet det. Det är Guds verk. Ni vet det också. Det är Jesu Kristi återställda evangelium. Det är vägen till lycka, planen för frid och rättfärdighet.
Gud vår evige Fader lever. Hans Son, vår Återlösare, den uppståndne Frälsaren för världen, lever. De visade sig för den unge Joseph för att skingra slöjorna genom att påbörja ett stort återställelseverk och införa tidernas fullbordans hushållning. Mormons bok är sann. Den talar som en röst ur jorden till vittnesbörd om Herrens gudomlighet. Prästadömet med sina nycklar, sin myndighet och alla sina välsignelser finns på jorden.
Vi delar dessa underbara gåvor. Så vi säger, som till en gammal vän, farväl. Må Guds välsignelser vila över detta heliga och underbara samlingshus. Och må vi, liksom de som ofta har kommit hit för att ta del av Anden som känns här, leva värdiga titeln sista dagars heliga, ber jag ödmjukt i Herren Jesu Kristi namn. Amen!
Previous
