Lydnad ­ vägen till frihet President James E Faust andre rådgivare i första presidentskapet Lydnad leder till verklig frihet. Ju mer vi åtlyder uppenbarad sanning, desto friare blir vi. Mina älskade bröder! Jag står i denna talarstol i kväll med en känsla av djup kärlek och respekt för er trofasthet och lydnad i att hedra det prästadöme ni bär. Jag har bett om ledning i det jag ska säga, eftersom jag vill höja en varnande röst. I dagens samhälle suddas skillnaderna mellan rätt och fel ut av högröstade, förföriska röster som vill ha bort allt som verkar återhållande i mänskligt beteende. De förespråkar frihet utan avseende på följderna. Jag hävdar tveklöst att sådant beteende leder raka vägen till undergång. I kväll talar jag till denna kyrkas prästadöme, och särskilt till de unga männen inom aronska prästadömet, om hur man blir verkligt fri. Lydnad leder till verklig frihet. Ju mer vi åtlyder uppenbarad sanning, desto friare blir vi. President David O McKay berättade en gång om sin häst, Dandy, som ville ha fullständig frihet, och inga tyglar. President McKay sade: "När han var sadlad var han hur villig, medgörlig och samarbetsvillig som helst . . . Men Dandy hatade begränsningar. Han var missnöjd när han var bunden och brukade gnaga på tjudret tills han var fri. Han sprang inte iväg, han ville bara vara fri. Han trodde att andra hästar tyckte likadant och brukade fortsätta och lossa deras rep . . . Hans nyfikenhet och önskan att utforska grannskapet ledde till svårigheter för honom och mig. En gång blev han påkörd av en bil på landsvägen . . . Medan han återhämtade sig från detta, och fortfarande driven av sin rastlöshet, inspekterade han staketet utefter hela dess längd. Han fann till och med grinden säkrad med ståltråd . . . En dag hade emellertid någon glömt att säkra grinden. Dandy upptäckte det, öppnade den och tog en annan häst . . . med sig, och tillsammans gick de . . . till ett gammalt skjul som användes som förråd. Dandys nyfikenhet fick honom att puffa upp dörren . . . Där fanns en säck med spannmål. Vilket fynd! Ja, och vilken tragedi. Det fanns råttgift i säden. Efter några minuter låg Dandy och den andra hästen i smärtsamma spasmer, och en stund senare var båda döda." President McKay fortsatte: "Hur lika Dandy är inte många av våra ungdomar! . . . De är impulsiva, fulla av liv, fulla av nyfikenhet . . . Också de lider av begränsningar, men om de hålls sysselsatta, ges omsorgsfull och korrekt ledning, så visar de sig besitta ansvarskänsla och stora möjligheter. Men om de vandrar utan ledning bryter de alltför ofta mot de rätta principerna, vilket ofta leder till ondskans snaror, till olyckor och till och med döden."1 Att vi tyglas, eller lydigt underkastar oss begränsningar, är nödvändigt för vår personliga tillväxt och utveckling. Nyligen var det ett tv-program som handlade om vilda hästar som tämjs av interner vid ett fängelse. Då internerna blev vän med hästarna lärde de sig tålamod, att tygla sitt humör, respekt för andra samt värdet av att arbeta inom ett system. Då de såg hästarna lära sig lyda deras kommandon, insåg de att samma sak hade tillämpning på dem själva. De såg hur de kunde ha undvikit de fruktansvärda misstag som hade gjort att de hamnat i fängelse. Jag vill tillägga att lydnad mot rättfärdiga principer skulle ha gett dem frihet från sociala missförhållanden, skam, förnedring och skuldkänslor. Liksom hästarna kunde de fortfarande lära, utvecklas och uträtta saker. Vi hör många övertygande röster som kräver frihet från gränser, särskilt moraliska gränser. Vi lär emellertid av världens historia att alla framgångsrika samhällen satt gränser. Tänk på jorden själv. Den formades av materia och var från början tom, öde och mörk. Sedan inträdde ordning då Gud befallde att ljuset skulle skiljas från mörkret. Guds befallning åtlyddes och jorden fick sin första dag, följd av den första natten. Sedan befallde Gud att atmosfären skulle skapas, och han organiserade solen, månen och stjärnorna till att lysa på sina bestämda tider. Efter en serie befallningar och åtlydnad till dessa befallningar, var jorden inte bara beboelig, utan vacker.2 Broder Jake Garn, före detta senator, färdades ut i rymden tillsammans med ett lag amerikanska astronauter för några år sedan. Då han mindes den utsikt de haft över de väldiga himlarymderna från rymdfarkosten Discovery, sade han: Att kretsa kring jorden är att inse att vi alla är Guds barn och att jorden rör sig enligt Guds lagar. Han talade också om jordens storslagna skönhet, sedd från rymden, och att den är helt överväldigande.3 Den jord vi bor på är en enskild planet som upptar en unik plats i rymden. Men den är också en del av vårt solsystem, ett ordnat system med åtta andra planeter, asteroider, kometer och andra himlakroppar som kretsar kring solen. Liksom jorden är en planet i sig, är var och en av oss en individ i vårt eget livsrum. Vi är individer, men vi lever i familjer och samhällen där ordning skapar ett harmoniskt system som vilar på lydnad mot principer. Lydnad och ordning är inte, som en del påstår, kvävande eller begränsande, utan raka motsatsen. Ordning gav liv och skönhet åt jorden när den var mörk och tom, och likadant är det med oss. Lydnad hjälper oss förverkliga de möjligheter vår himmelske Fader önskar för vår del, så att vi kan bli celestiala varelser, en dag värdiga att leva i hans närhet. Vidare, bröder, en annan del av frihet är tillit. För nära sextio år sedan, när jag skulle gå ut som missionär för första gången, lärde president McKay oss en stor sanning. Han kom in i det rum där vi var församlade i det gamla missionshemmet, utan att säga ett ord. Han gick fram till skrivtavlan, tog upp en krita och skrev: "Det är bättre att vara betrodd än att vara älskad." Jag har begrundat dessa ord och har sett en del goda exempel på detta. Jag ska berätta ett exempel ur skrifterna. Josef, son till Jakob och Rakel, såldes som ung pojke för att bli slav. På grund av svek i Potifars hus sattes Josef i fängelse. Farao hade två drömmar som bekymrade honom. Då han genom munskänken hört talas om Josefs urskillningsförmåga, sände han efter denne för att uttyda drömmarna. Genom inspiration berättade Josef för honom att sju goda år skulle följas av sju års hungersnöd. Farao inte bara accepterade denna sanna uttydning, utan han litade också på Josef och satte honom att vara underställd endast Farao i makt. Åren gick och hungersnöden kom. I sinom tid räddade Josef alla sina bröder och sin far från svält.4 Tack vare att han vunnit obetingad tillit från dem som var över honom, åtnjöt Josef ett stort mått av frihet. Liksom Josef kan också ni bli betrodda av andra, men denna tillit måste förtjänas. Som i allt annat är Frälsaren vårt mönster. Aposteln Paulus skrev: "Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida."5 På vårt eget begränsade sätt kan också vi lära oss lydnad liksom Kristus gjorde. Som små barn lär vi respekt för auktoritet då vi lyder våra föräldrar och på så sätt förtjänar deras förtroende. Om vi inte lyder är vi som gossen Jack, vars far sade till honom: "Varje gång du är olydig, får jag ett grått hårstrå till." "Oj, pappa, " svarade Jack, "det är alltså du som har gett farfar allt hans gråa hår."6 Förhoppningsvis lär vi oss i skolsalen mer om disciplin, vilket hjälper oss att umgås med andra. När lydnad blir vårt mål, är den inte längre något som irriterar. I stället för en stötesten blir det en byggsten. Lydnad mot visdomsordet skyddar oss mot beroenden så att vi inte blir slavar under alkohol, droger och tobak. Våra kroppar förblir friska och våra sinnen klara, eftersom det löfte som är förbundet med denna princip är att "alla heliga, som komma ihåg att hålla och handla efter dessa ord, vandrande i lydnad till buden, skola hava hälsa i naveln och märg i benen".7 Ett ytterligare löfte i denna uppenbarelse är att vi "skola finna visdom och stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter".8 Så genom lydnad får vi också kunskap. Som Frälsaren sade: "Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud."9 Lydnad medför frid när vi fattar beslut. Om vi är fast beslutna att följa buden, behöver vi inte på nytt besluta vilken väg vi ska följa när frestelserna kommer. På så sätt medför lydnad andlig trygghet. Bröder, en annan aspekt av lydnad är vår lydnad mot andliga maningar. Också detta kan vara andligt befriande. Hur många gånger har vi inte ångrat att vi negligerat en maning från en högre källa? Ephraim Hanks är ett slående exempel på en ung mans lydnad mot andliga maningar. Hösten 1856, efter det att han gått till sängs, hörde han en röst säga till honom: "Handkärrekompanierna är i fara och du behövs. Vill du gå och hjälpa dem?" Utan att tveka svarade han: "Ja, jag går om jag är kallad." Han red skyndsamt från Draper till Salt Lake City. När han kom fram hörde han att man bad om frivilliga till att hjälpa de sista handkärrekompanierna komma in i dalen. Ephraim hoppade upp och sade: "Jag är redo nu!" Han stod vid sitt ord och gav sig av genast, ensam. En fruktansvärd storm bröt ut när han körde sin vagn österut över bergen. Den varade i tre dagar, och snön var så djup att det var omöjligt att köra vagn genom den. Så Ephraim beslöt sig för att fortsätta till häst. Han tog två hästar, en att rida på och en till packningen, och banade sig försiktigt väg genom snön till bergen. Mörkret föll medan han ensam slog läger vid Södra passet. Då han skulle lägga sig, tänkte han på de hungriga heliga och bad instinktivt Herren att sända honom en buffel. När han öppnade ögonen efter bönen, såg han till sin förvåning en buffel knappt femtio meter bort. Han siktade, och ett skott fick djuret att falla och rulla ner i den sänka där han slagit läger. Tidigt nästa morgon tog han de två hästarna och buffelköttet och nådde Ice Spring Beach. Där sköt han ytterligare en buffel, trots att det var ovanligt att finna bufflar i den trakten så sent på året. Efter att ha skurit köttet i långa strimlor lastade han sina hästar och fortsatte sin färd. Och nu citerar jag ur Ephraims egen berättelse: "Jag tror att det var en timma före solnedgången när jag fick syn på något som såg ut som en svart strimma i snön. När jag kom närmare, såg jag att den rörde sig. Jag var då övertygad om att detta var det handkärrekompani jag länge letat efter, under ledning av kapten Edward Martin . . . När de såg mig komma hälsade de mig med obeskrivlig glädje, och när de dessutom såg det förråd av färskt kött jag hade med till lägret, visste deras tacksamhet inga gränser. Medan de skockades kring mig sade en: 'Snälla, ge mig ett litet stycke kött.' En annan utropade: 'Mina stackars barn svälter, ge mig lite.' Och barn med tårar i ögonen ropade: 'Ge mig lite, ge mig lite.' . . . Fem minuter senare hade mina hästar befriats från sin extra börda ­ köttet var slut, och under de närmaste timmarna var folk i lägret ivrigt sysselsatta med att tillreda och äta det, med tacksamt hjärta."10 Ja, Ephraim Hanks lydnad mot andliga maningar gjorde att han blev en föregångare och hjälte där han kämpade sig fram ensam i detta fruktansvärda vinterväder och räddade många pionjärers liv. Tack vare att Ephraim lyssnade till Andens viskningar och lydde Brödernas råd, blev han en kraftfull befriare för dessa förtvivlat kämpande pionjärer. Frihet är en dyrbar gåva som kommer till oss när vi lyder Guds lagar och Andens viskningar. Om vi ska undgå förgörelse, sådan som drabbade president McKays häst Dandy och hans kamrat, måste vi bygga stängsel och skyddsräcken, som vi inte får gå utanför. De stängsel vi måste stanna innanför är den uppenbarade sanningens principer. Lydnad mot dessa gör oss verkligt fria att uppnå de möjligheter och den härlighet som vår himmelske Fader har i beredskap för oss. Jag vittnar för er om lydnadens betydelse. Jag vill också vittna för er, mina bröder, om den profetmantel som vilar på president Hinckley som gör det möjligt för honom att ta emot inspiration och ledning från denna kyrkas överhuvud, vår Herre och Frälsare, vilket jag gör i hans namn, ja, Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Citerad i Rick Walton och Fern Oviatt, Stories for Mormons, (1983), s 86­87. 2. Se Abraham 4. 3. Personligt samtal med E Jake Garn, 23 februari 1999. 4. Se 1 Mos 37; 39­42. 5. Hebr 5:8. 6. Omgjord från Jacob M Braude, Braude's Treasury of Wit and Humor (1964), s 147. 7. L&F 89:18. 8. L&F 89:19. 9. Joh 7:17. 10. Se Sidney Alvarus Hanks och Ephraim K Hanks, Scouting for the Mormons on the Great Frontier (1948), s 132­133, 135­136, 140.