Kraften i att undervisa om läran Äldste Henry B Eyring i de tolv apostlarnas kvorum Vi kan till och med lära ett barn att förstå Jesu Kristi lärdomar. Det är därför möjligt att med Guds hjälp undervisa om frälsande lärdomar på ett enkelt sätt. Det har funnits krig mellan ljus och mörker, mellan gott och ont, sedan före världens skapelse. Kriget rasar fortfarande och antalet offer verkar stiga. Alla har vi älskade familjemedlemmar som blir illa tilltygade av förstörarens makter, han som vill göra alla Guds barn olyckliga. För många av oss har det funnits sömnlösa nätter. Vi har försökt lägga så många goda krafter vi kan till virrvarret av krafter som påverkar människorna i riskzonen. Vi har älskat dem. Vi har varit så goda exempel vi kunnat. Vi har vädjat i bön för dem. En vis profet gav oss för länge sedan råd om en annan kraft som vi ibland kanske undervärderar och använder för litet. Alma var ledare för ett folk som hotades att förintas av grymma fiender. Inför denna fara kunde han inte göra allting och därför måste han välja. Han kunde ha byggt fästningsverk eller tillverkat krigsmateriel eller utbildat soldater. Men han hoppades bara på seger om han fick Guds hjälp, och för att få den visste han att folket måste omvända sig. Därför valde han att först försöka en sak: "Emedan ordets predikan hade den verkan att leda åhörarna till att göra det som var rätt ­ ja, emedan den gjorde ett mycket kraftigare intryck på människornas sinnen än svärdet eller något annat som hade hänt dem ­ trodde Alma, att det nu skulle vara rådligt att försöka Guds ords kraft på dem" (Alma 31:5). Guds ord är den lära som Jesus Kristus och hans profeter undervisat om. Alma visste att lärans ord hade stor kraft. De kan öppna människors sinnen så att de förstår andliga ting, sådant som inte kan förstås med det normala sinnet. Och de kan öppna hjärtat så att det känner Guds kärlek och älskar sanningen. Frälsaren använde sig av båda dessa kraftkällor i 18:e kapitlet i Läran & förbunden, när han undervisade dem om sin lära som ville tjäna honom som missionärer. Tänk medan ni lyssnar på den unge man i er familj som nu tvekar inför att förbereda sig för en mission. Detta handlar om hur Mästaren undervisade två av sina tjänare, och om hur du skulle kunna undervisa den unge man som du älskar om hans lära: "Nu, Oliver Cowdery, talar jag till dig och även till David Whitmer, givande eder detta såsom befallning. Ty se, jag befaller alla människor överallt att omvända sig, och jag talar till eder som till min apostel Paulus, ty I ären kallade med samma kallelse, varmed han kallades. Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade i Guds ögon" (L&F 18:9­10). Han börjar med att säga hur mycket förtroende han har för dem. Sedan drar han deras hjärtan till sig genom att säga hur mycket hans fader och han själv älskar varje människa. Därefter går han till grunden i sin lära. Han beskriver hur mycket vi har orsak att älska honom: "Ty se, Herren, eder Återlösare, led döden i köttet, varför han led alla människors pina, på det alla människor måtte omvända sig och komma till honom. Och han uppstod åter från de döda, på det att han måtte föra alla människor till sig, på det villkor att de omvända sig. Och huru glädjer han sig icke över den själ som omvänder sig!" (L&F 18:11­13). Efter att ha undervisat dem om sin mission, för att öppna deras hjärtan, ger han dem sitt bud: "Därför ären I kallade att ropa omvändelse till detta folk" (L&F 18:14). Slutligen öppnar han deras ögon så att de kan se bortom förlåten. Han tar med sig dem och oss till en framtida tillvaro, beskriven i den stora frälsningsplanen, där vi en dag kommer att befinna oss. Han berättar för oss om underbara förenanden, som är värda att vi ger upp allt för att få glädjas åt: "Om så skulle ske, att I arbeten hela edert liv med att ropa omvändelse till detta folk och därigenom fören blott en enda själ till mig, huru storligen skolen I icke glädjas med honom i min Faders rike! Och om I kunnen glädja eder storligen över en enda själ, som I haven fört till mig i min Faders rike, huru mycket större glädje skolen I icke hava, om I fören många själar till mig!" (L&F 18:15­16). I dessa få verser undervisar han om läran för att öppna våra hjärtan för hans kärlek. Och han undervisar om läran för att öppna våra ögon så att vi kan förstå andliga verkligheter, osynliga för varje förstånd som inte är upplyst av sanningens ande. Behovet av att öppna ögon och hjärtan säger oss hur vi måste undervisa om läran. Läran får sin kraft när den Helige Anden bekräftar att den är sann. Vi förbereder dem vi undervisar, så bra vi kan, på att motta stillsamma maningar genom den milda och stilla rösten. Detta kräver åtminstone en del tro på Jesus Kristus. Det kräver åtminstone litet ödmjukhet, litet vilja att överlämna oss åt Frälsarens vilja. Personen du hoppas kunna hjälpa kanske inte har mycket av någotdera, men du kan uppmana dem att ha en önskan att tro. Dessutom kan du hämta tröst från en annan av krafterna i läran. Sanningen kan själv bana sin väg. Att helt enkelt höra orden i läran kan så ett trons frö i hjärtat. Och även ett litet frö av tro på Jesus Kristus inbjuder Anden. Vi får mer kontroll över vår egen förberedelse. Vi mättar oss med Guds ord i skrifterna och studerar de levande profeternas ord. Vi fastar och ber för att inbjuda Anden till oss själva och personen som vi hoppas få undervisa. Eftersom vi behöver den Helige Andens kraft, måste vi vara varsamma och försiktiga så att vi inte undervisar om något annat än den sanna läran. Den Helige Anden är sanningens ande. Han kommer att bekräfta det vi undervisar om när vi undviker att spekulera och göra egna tolkningar. Detta kan vara svårt att låta bli. Ni älskar personen som ni försöker påverka. Han eller hon kanske har struntat i läran som de undervisats om. Det är frestande att försöka med något nytt eller uppseendeväckande. Men vi inbjuder den Helige Anden som vår ledsagare när vi är försiktiga och bara undervisar om den sanna läran. Ett av de säkraste sätten att undvika att ens närma sig falska doktriner är att undervisa på ett enkelt sätt. Säkerhet uppnås genom denna enkelhet, och vi förlorar inte mycket på det. Vi vet detta för Frälsaren har befallt oss att undervisa de små barnen om den viktigaste läran. Lyssna till hans befallning: "Åter, om det i Sion eller någon av dess organiserade stavar finnas föräldrar, som hava barn och icke lära dessa att vid åtta års ålder förstå läran om omvändelse, tro på Kristus, den levande Gudens Son, dopet och den Helige Andens gåva genom händers påläggning, så skall synden vila på föräldrarnas huvuden" (L&F 68:25). Vi kan till och med lära ett barn att förstå Jesu Kristi lärdomar. Det är därför möjligt att med Guds hjälp undervisa om frälsande lärdomar på ett enkelt sätt. Vi har flest möjligheter med de unga. Det är bäst att börja undervisa tidigt, medan barnen fortfarande är immuna mot frestelserna från deras dödsfiende, och långt innan sanningens ord kan bli svårare för dem att urskilja i larmet som deras egna problem orsakar. En vis förälder missar aldrig tillfället att samla barnen för att de ska lära sig Jesu Kristi lärdomar. Sådana stunder är mycket sällsynta jämfört med fiendens ansträngningar. För varje timme som kraften i läran förs in i ett barns liv, kan det finnas hundratals timmar med budskap och föreställningar som förnekar eller ignorerar de frälsande sanningarna. Frågan borde inte vara om vi är för trötta att förbereda oss att undervisa, eller om det inte vore bättre att närma sig barnet genom att bara ha roligt tillsammans, eller om barnet börjar tycka att vi predikar för mycket. Frågan är: "Med så litet tid och så få tillfällen, vilka ord om läran kan jag då ge som kommer att befästa barnen mot angreppen på deras tro, vilka säkert kommer?" De ord du talar idag kan vara de som de kommer att minnas. Och tillfället att undervisa kommer snart att ha gått förbi. Åren går och vi undervisar om läran så bra vi kan, men ändå låter sig några inte påverkas. Det ligger sorg i detta. Men det finns hopp i skrifternas uppteckningar om familjen. Tänk på Alma den yngre och Enos. I sina svåra stunder mindes de sina fäders ord, orden om Kristi lärdomar. Det räddade dem. Din undervisning om den heliga läran kommer att bli ihågkommen. Två tvivel kan smyga sig in i ditt sinne. Du kanske undrar om du känner till läran tillräckligt väl för att undervisa om den. Och, om du redan försökt att undervisa om den, kanske du undrar varför du inte ser fler positiva följder. I min egen släkt finns det en berättelse om en ung kvinna som var modig nog att börja undervisa om läran när hon var ny medlem med föga utbildning. Och det faktum att följderna av hennes undervisning inte har upphört, ger mig tålamod att vänta på resultatet av mina egna ansträngningar. Mary Bommeli var min farfars mor. Jag träffade henne aldrig. Hennes dotterdotter hörde henne berätta sin historia och skrev ner den. Mary föddes 1830. Missionärerna undervisade hennes familj i Schweiz när hon var tjugofyra år gammal. Hon bodde fortfarande hemma, vävde och sålde tyger för att hjälpa till att försörja familjen på deras lilla gård. När familjen fick höra talas om läran om Jesu Kristi återställda evangelium, visste de att den var sann. De döptes. Marys bröder kallades på mission, de gick utan penningpung eller ränsel. Resten av familjen sålde sina ägodelar för att åka till Amerika och förenas med de heliga. Det fanns inte tillräckligt med pengar för att alla skulle kunna åka. Mary erbjöd sig att stanna hemma, för hon trodde att hon skulle kunna tjäna ihop tillräckligt på sin vävning för att försörja sig och spara ihop till biljetten. Hon tog sig till Berlin och kom till en kvinna som anställde henne till att väva tyger till familjens kläder. Hon bodde i ett rum för tjänstefolk och satte upp sin vävstol i den del av bostaden där familjen bodde. Det var förbjudet enligt lag vid den tiden att undervisa om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas lärdomar i Berlin. Men Mary kunde inte hålla tyst om de goda nyheterna. Kvinnan i huset och hennes vänner brukade samlas runt vävstolen och höra den schweiziska flickan undervisa. Hon berättade hur vår himmelske Fader och Jesus Kristus hade visat sig för Joseph Smith, om änglabesök och om Mormons bok. När hon kom till Almas uppteckning, undervisade hon om läran om uppståndelsen. Detta skapade vissa problem när det gällde vävningen. På den tiden dog många barn när de var mycket små. Kvinnorna runt vävstolen hade haft barn som dött, några av dem flera stycken. När Mary undervisade om sanningen, att små barn var arvingar till celestiala riket och att dessa kvinnor åter skulle kunna få vara tillsammans med dem och med Frälsaren och vår himmelske Fader, rann tårarna nedför kvinnornas ansikten. Mary grät också. Alla dessa tårar vätte ner tyget som Mary hade vävt. Marys undervisning skapade ett allvarligare problem. Även om Mary bad kvinnorna att inte berätta vad hon talat om för dem, så gjorde de det. De berättade den glädjande nyheten för sina vänner. En kväll knackade det på dörren. Det var polisen. De tog med sig Mary till fängelset. På vägen dit frågade hon polismannen vad domaren hette som hon skulle ställas inför nästa morgon. Hon frågade om han hade familj. Hon frågade om han var en god far och en god make. Polisen log när han beskrev domaren som en världslig man. I fängelset bad Mary om papper och penna. Hon skrev ett brev till domaren. Hon skrev om Jesu Kristi uppståndelse såsom den beskrivs i Mormons bok, om andevärlden och om hur länge domaren skulle behöva tänka och begrunda sitt liv innan han ställdes inför den slutliga domen. Hon skrev att hon visste att han hade mycket att omvända sig från, vilket skulle krossa hans familjs hjärta och även bringa honom mycket sorg. Hon skrev hela natten. På morgonen bad hon polisen att lämna brevet till domaren. Det gjorde han. Senare kallade domaren in polisen på sitt kontor. Brevet som Mary skrivit var obestridligen bevis på att hon undervisade om evangeliet och därmed bröt mot lagen. Men det dröjde inte länge förrän polisen kom tillbaka till Marys cell. Han sade att alla anklagelser mot henne hade dragits tillbaka och att hon var fri att gå därifrån, tack vare det hon skrivit i sitt brev. Hennes undervisning om läran om Jesu Kristi återställda evangelium hade öppnat ögon och hjärtan tillräckligt mycket för att sätta henne i fängelse. Och hennes förkunnelse om omvändelsens lära för domaren hade befriat henne ur fängelset. (Se Theresa Snow Hill, Life and Times of Henry Eyring and Mary Bommeli [1997].) Mary Bommelis undervisning rörde vid fler än kvinnorna runt vävstolen och domaren. Min far, hennes sonson, talade med mig om kvällarna strax före sin död. Han talade om glädjande återföreningar som snart skulle ske i andevärlden. Jag kunde nästan se det klara solljuset och leendena i det paradis som han talade om med sådan övertygelse. Vid ett tillfälle frågade jag honom om han hade något att omvända sig från. Han log. Han småskrattade litet när han sade: "Nej, Hal, jag har omvänt mig hela livet." Den lära om paradiset som Mary Bommeli undervisat dessa kvinnor om var verklig för hennes sonson. Och även varningen till domaren hade format hans liv till det bättre. Detta kommer inte att vara slutet på Mary Bommelis undervisning. Uppteckningen av hennes ord kommer att ge sanna lärdomar till ännu ofödda generationer i hennes släkt. Tack vare att hon trodde att även en ny medlem visste tillräckligt mycket om läran för att undervisa om den, kommer sinnen och hjärtan hos hennes avkomlingar att öppnas, och de kommer att stärkas i kampen mellan gott och ont. Era avkomlingar kommer att undervisa om läran för varandra eftersom ni har undervisat om den. Läran kan göra mer än öppna sinnen för andliga ting och hjärtan för Guds kärlek. När denna lära ger glädje och frid, har den också kraft att öppna munnar. Liksom kvinnorna i Berlin kommer era avkomlingar inte att kunna hålla tyst om de glädjande nyheterna. Jag är tacksam att få leva i en tid när vi och våra familjer har fått evangeliets fullhet återställd. Jag är tacksam för Frälsarens kärleksmission till oss och för de livets ord han gett oss. Jag ber att vi ska kunna dela med oss av dessa ord till dem vi älskar. Jag vittnar om att Gud vår Fader lever och älskar alla sina barn. Jesus Kristus är hans enfödde Son i köttet och vår Frälsare. Han är uppstånden. Vi kan renas genom att lyda Jesu Kristi evangeliums lagar och förordningar. Prästadömets nycklar är återställda. President Gordon B Hinckley innehar dessa nycklar. Jag vet att detta är sant. I Jesu Kristi namn, amen.