Kyrkans inspirerade välfärdsprogram Äldste Joseph B Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum Frälsaren, som har visat oss vägen, gläds åt dem som "alltid kommer ihåg de fattiga och nödlidande, de sjuka och plågade" [L&F 52:40]. Mina kära bröder och systrar, vilken underbar påskdag detta har varit! När jag tänker på Frälsarens liv, ser jag framför mig många av dem som bad honom om hjälp. Jag kan lätt föreställa mig de vanställda benen hos mannen som inte kunnat gå sedan födelsen, eller tårarna som rinner nerför änkans kinder när hon följer sin ende son till graven. Jag ser framför mig de hungrigas tomma ögon, de sjukas darrande händer, de fångnas bönfallande röster och de utstöttas dystra blick. De riktas alla mot en enda man, en man utan rikedomar, utan hem, utan ställning. Jag ser hur denne man, den levande Gudens Son, ser på var och en av dem med oändlig kärlek. Genom att röra vid dem med sina heliga händer tröstar han de nedstämda, botar de sjuka och befriar de fångna. Genom ett ord reser sig den döde från likbåren, och änkan omfamnar sin på nytt levande son. Dessa samt andra förunderliga handlingar av barmhärtighet och godhet, en del välkända, andra i tysthet och mildhet, utgör för mig ett av Frälsarens iögonfallande karaktärsdrag: Hans kärlek till och barmhärtighet mot de förtryckta, de missmodiga, de svaga och de lidande. Ja, dessa barmhärtighetsgärningar är liktydiga med hans namn. Fastän det har gått nästan 2000 år sedan Guds Son verkade på jorden, finns hans kärleksfulla exempel och hans lärdomar fortfarande kvar som en väsentlig del av det vi är som ett folk och det vi är som kyrka. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess medlemmar strävar idag efter att genom det inspirerade välfärdsprogrammet efterlikna hans föredöme genom att arbeta på att minska lidandet och befrämja oberoendet. OMFATTNINGEN AV KYRKANS VÄLFÄRD Kyrkans välfärdsprogram är välkänt i hela världen. Människor kommer från alla håll till kyrkans centrum för att med egna ögon se hur kyrkan tar hand om de fattiga och behövande utan att skapa beroende hos dem som tar emot eller bitterhet hos dem som ger. En president för ett land inställde alla möten för resten av dagen efter att ha besökt Welfare Square (välfärdscentret). "Här finns det något som är viktigare än allt annat jag har på mitt schema", sade han. "Jag måste stanna här och lära mig mer." Under åren har kyrkans välfärdsprogram utökats för att möta det ständigt växande behovet av en expanderande kyrka. I Nordamerika har kyrkan idag 80 gårdar som producerar näringsrik föda för behövande. 80 konservfabriker konserverar och paketerar dessa livsförnödenheter. Över hundra biskopens förrådshus står redo att bistå mer än 10 000 biskopar och grenspresidenter i deras heliga ansvar att finna och hjälpa de fattiga och behövande i sina församlingar och grenar. Femtio Deseret Industries-anläggningar erbjuder arbete och utbildning för tusentals människor. Över hela världen finns det 160 arbetsförmedlingar som hjälper mer än 78 000 människor att få arbete varje år. Kyrkan har 65 socialtjänstbyråer som hjälper gifta medlemmar adoptera barn och ger rådgivning åt dem som behöver det. Jag är säker på att de stora ledare som Herren uppreste för att bana vägen för detta nutida välfärdsprojekt skulle vara mycket nöjda med välfärdsprogrammet idag. HERRENS SÄTT "Det har alltid varit en väsentlig lära hos de sista dagars heliga", skrev president Joseph F Smith, "att en religion som inte har kraft att frälsa folket timligen och göra dem framgångsrika och lyckliga, inte kan förväntas frälsa dem andligen och upphöja dem i det tillkommande livet."1 Det timliga och det andliga är oskiljaktigt sammanlänkade. När vi ger av vår tid, våra talanger och resurser för att ta hand om de sjuka, ge mat åt de hungriga och lära dem som är beroende att stå på egna ben, berikas vi andligen långt bortom vår fattningsförmåga. Herren förklarade i en uppenbarelse till profeten Joseph Smith: "Det är min avsikt att sörja för mina heliga . . . Dock skall det ske på mitt eget sätt, och se, detta är sättet på vilket jag, Herren, beslutat att sörja för mina heliga, så att de fattiga må upphöjas, emedan de rika skola bliva ödmjuka."2 Herrens sätt är att hjälpa människor hjälpa sig själva. De fattiga upphöjs därför att de arbetar för den tillfälliga hjälp de får, de undervisas om rätta principer och de kan sedan ta sig ur fattigdomen och bli oberoende. De rika blir ödmjuka därför att de ödmjukar sig och ger generöst av sina medel åt de behövande. Vi lär medlemmarna att vara oberoende, att göra allt de kan för att försörja sig, och att söka hjälp från sina egna familjer när de behöver bistånd. När medlemmar och deras familjer gör allt de kan för att skaffa det nödvändigaste men ändå inte kan tillfredsställa grundbehoven, då står kyrkan redo att hjälpa dem. I kyrkan har biskopen det bestämda ansvaret att ta hand om "de fattiga, de behövande, de ensamstående föräldrarna, de gamla, de handikappade, de faderlösa, de som blivit änka eller änkling samt andra som har särskilda behov."3 Jag känner till hur en biskop använde sig av sina resurser för att hjälpa en man som bett honom om hjälp. Mannen hade varit lyckligt gift i många år, men på grund av att han senare missbrukat alkohol och narkotika, hade han inte längre något arbete, hem eller familj. Svåra år av ett liv som hemlös hade förnedrat och förödmjukat honom. Med tårar rinnande nerför kinderna bönföll han biskopen om hjälp. Församlingens välfärdskommitté diskuterade fallet. En man kände till en tandläkare som kanske skulle vara villig att laga mannens avslagna framtänder. Hjälpföreningens president föreslog att näringsrik föda från biskopens förrådshus skulle förbättra hans hälsa. En annan föreslog att den här mannen behövde någon som var villig att prata med honom och hjälpa honom dagligen för att hjälpa honom övervinna sitt missbruk. När biskopen lyssnade på förslagen, förstod han att hela församlingen av bröder och systrar var villiga att hjälpa till. Snart märkte biskopen att det stod bättre till med mannen. Prästadömsbröderna gav honom en välsignelse. En barmhärtig tandläkare lagade hans avslagna tänder. Livsmedel från biskopens förrådshus förbättrade hans hälsa. Ett trofast äldre par gick med på att vara hans särskilda hemlärare. De besökte honom dagligen för att hjälpa honom hålla fast vid sitt beslut. Enligt etablerade principer började denne gode broder erbjuda sig att hjälpa andra i församlingen. Långsamt började hans liv bli bättre. Det förtvivlade och eländiga utseendet började gradvis ersättas av ett lyckligt och glatt ansiktsuttryck. Även om det var ett smärtsamt förlopp, så lyckades han befria sig från sitt missbruk. Han blev aktiv i kyrkan. Ett liv i fattigdom och misär vändes till ett liv av hopp och lycka. Detta är Herrens sätt att ta hand om de behövande. KYRKAN OCH HUMANITÄRA HJÄLPINSATSER Kyrkan begränsar inte sin humanitära hjälp till kyrkans medlemmar utan följer profeten Joseph Smiths uppmaning när hans sade: "En man som är fylld med Guds kärlek nöjer sig inte med att endast välsigna sin egen familj utan tänker på hela världen, angelägen om att välsigna hela den mänskliga familjen."4 Han instruerade medlemmarna att "ge mat åt de hungriga, ge kläder till de nakna, ta hand om änkorna, torka de föräldralösas tårar, trösta de sörjande, vare sig de befinner sig i den här kyrkan eller i någon annan, eller inte i någon kyrka alls."5 Under drygt ett årtionde har kyrkan skeppat ut mer än 27 000 ton kläder, 16 000 ton livsmedel och 3 000 ton läkemedel och undervisningsmaterial för att lindra lidandet bland miljontals av Guds barn i 146 länder i många delar av världen. Vi frågar inte: "Är ni medlemmar i vår kyrka?" Vi frågar bara: "Lider ni nöd?" Vi känner alla till orkanen Mitch som ödelade Nicaragua och Honduras i oktober och november. Med fruktansvärd kraft översvämmade den bostäder och orsakade jordskred. Över 10 000 människor dog och ytterligare två miljoner blev hemlösa. Denna mycket svåra orkan förstörde bostäder och täckte gatorna med lera hård som cement. Nästan genast började kyrkan skicka livsmedel, kläder, läkemedel och filtar till både kyrkans medlemmar och icke-medlemmar. När sändningen anlänt, kom kyrkans medlemmar i hundratal för att lasta av lastbilarna och packa ner förnödenheterna i kartonger. Innehållet i en kartong räckte för att uppehålla livet på en familj i en vecka. Vår käre president Gordon B Hinckley, som är ordförande i Allmänna välfärdskommittén, var mycket bekymrad över lidandet i Centralamerika. Under en sömnlös natt kände han sig manad att resa dit för att visa sin kärlek och sitt stöd till dem som fått utstå sådana stora förluster. Profetens besök var andligt upplyftande och gav hopp till tusentals människor. "Så länge kyrkan har några resurser kvar", sade han till dem "ska vi hjälpa er i ert trångmål."6 Och jag betygar för er, bröder och systrar, att han verkligen är en Guds profet. Och jag stöder honom av hela mitt hjärta. Förutom att kyrkan skickade förnödenheter under olyckans och katastrofens tid, accepterade 1 300 medlemmar ett kall från Herren att tjäna behövande människor i många nationer. Jag skulle vilja ge er två exempel: Broder David och syster Dovie Glines, från Ivins i Utah, bor för närvarande i Ghana i Afrika, där de undervisar i företagsteknik, datorteknik och kontorsdrift dem som vill förbättra sina möjligheter. Broder Mark Cutler är pensionerad kirurg från Clayton i Kalifornien. Han och hans fru, Bonnie, verkar i Vietnam. Broder Cutler är konsult och lärare för lokala läkare. Syster Cutler undervisar sjukhusets läkare och personal i engelska och medicinsk terminologi. VÄLFÄRDEN OCH DEN ENSKILDA MEDLEMMEN Förutom att hjälpa andra är det lämpligt att familjer och enskilda medlemmar granskar sin egen nivå av oberoende. Vi skulle kunna ställa oss följande frågor: Förvaltar vi våra pengar förståndigt? Spenderar vi mindre än vi tjänar? Undviker vi onödiga skulder? Följer vi brödernas råd att "ha ett årsförråd av mat och kläder samt om möjligt ett förråd av bränsle?"7 Lär vi våra barn att värdesätta och inte vara slösaktiga med det de har? Lär vi dem att arbeta? Förstår de vikten av den heliga tiondelagen? Har vi tillräckligt med utbildning och ett arbete vi är nöjda med? Tar vi hand om vår hälsa genom att leva efter visdomsordet? Är vi fria från de negativa effekterna av skadliga ämnen? Om vi i all ärlighet måste svara "nej" på någon av dessa frågor, då kanske vi borde försöka förbättra vårt oberoende. Våra profeter har gett oss fundamentala riktlinjer. För det första är girighet ett av nutidens onda. Ohämmat begär efter materiella ägodelar kan bli en böjelse som fyller våra tankar, tömmer våra resurser och leder till bedrövelse. Några av kyrkans medlemmar betungas mer och mer av onödiga skulder på grund av denna synd. President Heber J Grant sade: "Om det finns något som kan ge frid och belåtenhet till människohjärtat och till familjen, så är det att leva inom ramen för sina tillgångar. Och om det finns något som trycker ner oss och som är nedslående och beklämmande så är det att ha skulder och förpliktelser som vi inte kan uppfylla."8 "Flit, sparsamhet och oberoende är fortfarande de vägledande principerna i detta verk", har president Thomas S Monson, ordförande i kyrkans verkställande välfärdskommitté, påmint oss om. "Vi som ett folk, borde undvika alla onödiga skulder . . . 'betala din skuld . . . och lev av det som blir över' (2 Kung 4:7). Vilket klokt råd det är för oss idag."9 För det andra har Gud från begynnelsen befallt oss att arbeta,10 och han har varnat oss för att vara lata.11 Men sorgligt nog finns det mycket i vår värld som uppmuntrar till sysslolöshet, speciellt i form av tanklös och meningslös underhållning som finns på Internet, TV och i dataspel. För det tredje rekommenderar jag president Hinckleys råd när han sade: "Skaffa er all den utbildning ni kan . . . Uppöva din mentala och fysiska förmåga. Utbildning är möjligheternas nyckel."12 Ja, utbildning är katalysatorn som slipar och skärper våra talanger, färdigheter och förmågor och får dem att blomstra. För det fjärde, de som väljer att följa Frälsarens exempel och vill minska lidandet i världen kan se på den summa de donerar som fasteoffer. Dessa heliga medel används endast för ett ändamål och det är att välsigna de sjuka, de lidande och andra behövande. Att ge ett generöst fasteoffer är till riklig välsignelse för den som ger och låter dem bli medarbetare till Herren och biskopen i arbetet att minska lidandet och främja oberoendet. I våra välbeställda omständigheter borde vi kanske begrunda vårt fasteoffer och se om vi är lika generösa mot Herren som han är mot oss. SLUTORD Om Frälsaren befann sig bland oss på jorden idag, skulle vi finna honom bland de behövande, de lidande, de sjuka. En av anledningarna till det som president Spencer W Kimball sade kan vara att vi borde efterfölja detta exempel: "När vi ser på det i det ljuset, kan vi se att välfärden inte är ett program, utan det är själva kärnan i evangeliet. Det är evangeliet i handling. Det är den högsta principen i det kristna livet."13 När välfärdsprogrammet växte fram från sin enkla begynnelse i mitten på den stora depressionen, var det nog inte många som kunde föreställa sig att det sextio år senare skulle ha blomstrat och växt till den grad att det bokstavligen välsignar miljontals behövande i världen idag. Den vackra psalmen "Så rikt har du välsignat mig" ger oss inspirerad undervisning om att ge. "Så ömt har du beskyddat mig, o Herre kär. Men jag kan inte leva så som du mig lär, om jag ej ger utav mitt bröd, om jag ej hjälper och ger stöd. Må jag se mitt stora överflöd."14 Bröder och systrar, Frälsaren, som har visat oss vägen, gläds åt dem som "alltid kommer ihåg de fattiga och nödlidande, de sjuka och plågade"15. Han gläds åt dem som lyssnar till hans uppmaning att "hjälpa de svaga, upplyfta de slappnande händerna och styrka de matta knäna."16 Må vi följa hans exempel är min bön i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. "The Truth about Mormonism", tidskriften Out West, sep 1905, s 242. 2. L&F 104:15­16. 3. Kyrkans instruktionshandbok, bok 1: Stavspresidentskap och biskopsråd (1998), s 14. 4. History of the Church, 4:227. 5. Times and Seasons, 15 mar 1842, s 732. 6. Tal hållet i Honduras 21 nov 1998; se också "President Hinckley: 'We Will Not Forget You'", Church News, 28 nov 1998, s 3, 6­7. 7.Brev från första presidentskapet 24 jun 1988. 8. Gospel Standards, sammanställd av G Homer Durham (1941), s 111. 9. Conference Report, okt 1988, s 57; eller Ensign, nov 1988, s 46. 10. Se Första Moseboken 3:19. 11. Se L&F 88:124. 12. Teachings of Gordon B. Hinckley (1997), s 172. 13. Conference Report, okt 1977, s 123­144; eller Ensign, nov 1977, s 77. 14. Psalmer, nr 149. 15. L&F 52:40. 16. L&F 81:5.