Välkomna hem Biskop Keith B McMullin andre rådgivare i presiderande biskopsrådet Tro på Kristus, förtrösta på honom, kom till honom, följ honom . . . steg för steg kommer vägen att öppnas för dig, till dess du . . . har återvänt dit du hör hemma. Mina kära bröder och systrar! Då generalkonferensen närmar sig sitt slut, går mina tankar till dem som känner sig ensamma, rädda, eller som har gått vilse. Om du eller någon du känner finns "där ute någonstans i mörkret" (Gordon B Hinckley, Nordstjärnan, juli 1997, s 48), så var snäll och lyssna! Jordelivet kan jämföras med en resenär på hemresa. Milen verkar långa, timmarna går långsamt, dagens händelser verkar långdragna och tröttande. Men så småningom träder kända vyer fram. Det kan vara kullar eller dalgångar, landsbygdens natur eller mäktiga byggnader, en myllrande huvudled eller en tyst kvartersgata. Vad scenen än föreställer, påskyndar dessa kända vyer resenärens steg, upplivar hans trötta själ och återkallar ljuva känslor av förväntan och frid. Äntligen är han hemma igen. I vår rörliga, livfulla värld upprepas denna hemfärd dagligen i miljoner människors liv. Om vi ser närmare på det, kan vi lära oss mycket om jordelivet av en sådan vanlig händelse. En sak är säker ­ vi begår ett ofantligt misstag om vi tar lättsinnigt på jordelivets resa eller tar vilken stig som helst utan tanke på vart den leder. Som en älskad apostel konstaterat: "Det är förvisso så, i fråga om mänskliga misstag, att man inte skall ha fel när det gäller Guds frälsningsplan. Inget missgrepp kan få mer ofantliga eller eviga följder" (Neal A Maxwell, Nordstjärnan, okt 1984, s 39). Den framgångsrika resenären förstår och handlar rätt ifråga om fyra ting, det vill säga livets oändlighet, syndens natur, omvändelsens skönhet och försoningens kraft. Livet är mer än det biologiska. Innan vi kom till denna jord levde vi i Guds närhet. Hans himmel var vårt hem. Var och en av oss är hans andliga avkomma, och han är vår himmelske Fader (se Abr 3:23­25; Job 38:4­7; Jer 1:5). Tack vare återställelsen av Jesu Kristi evangelium vet vi att födelsen är gudomligt bestämd och är ett nödvändigt steg på vår eviga resa. Herrens profet, president Gordon B Hinckley, har sagt: "Det är ett faktum att allt liv är evigt. Det är den stora, framträdande sanningen. Vi har kommit till världen med en avsikt, enligt en gudomlig plan, och när vi avslutar detta liv kommer vi att fortsätta till något som blir bättre, om vi lever värdiga det" (prästadömets ledarskapsmöte vid en regionkonferens i Charlotte, North Carolina, 24 februari 1996, s 55; kursivering tillagd). Syndens natur gör emellertid denna jordelivets resa till en allt annat än lätt uppgift. Aposteln Paulus skrev: "Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft. Håll dig borta från dem" (2 Tim 3:1­5). På grund av vår skröplighet och sårbarhet blir synden en del av varje resenärs färd. Det är konsekvensen av att vara i lagens, motståndets och handlingsfrihetens skärseld (se Alma 42:17­24; 12:31­34; 2 Nephi 2:11, 15­16, 25­27). "Den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd" (Jak 4:17). Dessutom, oavsett hur goda våra avsikter är eller hur vaksamma vi är, utsätts vi för frestelser under färden. Inte ens Frälsaren undgick det, och de frestelser han utstod i början av sin verksamhet är exempel på dem som ansätter oss. Då president David O McKay talade om dessa frestelser ­ att förvandla stenar till bröd, kasta sig ned från tempelmuren och sälja sin själ för jordens skatter (se Matteus 4:2­10) ­ sade han: Klassificera dem, och ni kommer att finna att under någon av dessa tre kommer nästan varje frestelse som befläckar dig och mig . . . till oss som (1) en frestelse för våra begär, (2) en eftergift för stoltheten, modet och fåfängan hos dem som fjärmat sig från det som hör Gud till, eller (3) ett tillfredsställande av . . . lusten efter världens rikedomar, eller efter makt bland människorna" (Conference Report, apr 1911, s 59). När frestelser ansätter oss lider vi av samvetskval. Ett känsligt samvete är tecken på en sund ande. Den smärta eller skuld vi känner är andens reaktion på frestelser, ofullkomlighet eller synd. Samvetet är varje resenärs sällskap (se Moroni 7:16­19). Det kan också göra färden mycket obekväm, eftersom "alla har syndat" och "Herren icke kan se på synd med den allra minsta grad av överseende" (Rom 3:23; L&F 1:31). Gud vare tack för denna himmelska gåva, för den kan leda oss till omvändelse och samvetsfrid (se Mosiah 4:1­3). Vår himmelske Fader kände till de allvarliga faror vi skulle möta på vår färd genom livet, men han förblir bestämd i sin önskan att få vart och ett av sina barn att återvända hem. Därför gav han oss tid ­ tid till att korrigera våra misstag, tid till att övervinna våra synder, tid till att förbereda oss för återföreningen. "Dock beviljades människan en tidrymd under vilken hon kunde omvända sig och därför blev detta livet en prövningstid, en förberedelsetid till återförening med Gud" (Alma 12:24). Men vår himmelske Fader visste att även om vi använde varje uns av vår energi, skulle vi inte kunna ta oss hem utan gudomlig hjälp. Därför lovade han: "Vi skall bereda en Frälsare för er!" (Se 1 Nephi 10:4; 13:40; Moses 1:6, 2 Nephi 25:23). Som uppfyllelse av detta löfte kom Jesus Kristus själv i tidens mitt, Guds, den evige Faderns, enfödde Son. Han vandrade på många slags stigar här på jorden, så att han "enligt köttet må kunna bistå sitt folk i deras skröpligheter" (Alma 7:12, se också v 11; Ether 12:27; L&F 20:22; 62:1). Det finns inga bekymmer, kval eller lidanden som inte är välbekanta för honom. Fastän han var syndfri blev han väl förtrogen med våra sorger, för att han skulle veta hur han kunde hjälpa oss (se Jes 53:3­6). Kristus överbryggade svalget mellan dödlighet och odödlighet. Graven kvarhåller inte längre sina fångar. Barmhärtigheten kan tillfredsställa rättvisan. Den förunderliga försoningen, oändlig och evig i sin omfattning, har ägt rum (se Alma 34:8­10, 14­16). Kristus är den uppståndne Herren, vår Frälsare och Återlösare. Vänta därför inte längre (se Alma 13:27; 34:33­35). Tro på Kristus, förtrösta på honom, kom till honom, följ honom (se 3 Nephi 27:13­16; Moroni 10:32­33). Gör upp en lista inom dig på sådant som du vet att du inte borde göra. Sluta idag med att göra åtminstone något av detta, och ersätt det med något som du borde göra. Be till vår himmelske Fader om förlåtelse och om styrka att fullborda denna resa. Då du övervinner ett hinder och går vidare till nästa, lovar jag att vägen steg för steg kommer att öppnas för dig, till dess du, som en trött resenär, har återvänt dit du hör hemma. Thomas (det är inte hans verkliga namn) hade gått vilse. Vi blev bekanta med varandra på en särskild brasafton dit det kom medlemmar som man inte brukar se på söndagarna. Han var då 35 år gammal och hade inte varit aktiv i kyrkan på omkring 20 år. Dagen innan hade Thomas far inbjudit honom att komma till brasaftonen. Thomas sade: "Jag ska tänka på saken." Jag citerar nu från ett brev som hans far skrivit: "Trettio minuter före brasaftonen ringde [Thomas] och bad om att få åka med. Jag kan inte uttrycka den förväntan jag kände då vi gick in i rummet [för att träffa] dig och omkring 40 andra. Det var en speciell känsla och stämning där som påverkade [Thomas] hjärta, och han åkte hem besluten att på nytt läsa de skriftställen i Mormons bok som du hade talat om. Detta ledde till att han läste hela boken och började betala tionde. Han började se sitt liv i ett annorlunda ljus . . . Han slutade använda droger och koffein. Han fortsatte läsa, inte bara Mormons bok utan också Läran och förbunden. Han började gå på sakramentsmötena och . . . började bokstavligen bli en annorlunda person. Vi frågade honom faktiskt skämtsamt: 'Vad har du gjort med vår son?' Det var en stor välsignelse för oss då han intervjuades av biskopen . . . för att få melkisedekska prästadömet. Detta har verkligen blivit ett svar på böner för honom under nästan 20 år" (personligt brev, 1 augusti 1997). Den här berättelsen påminner oss om en annan förälders ord: "Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen" (Lukas 15:24). President Brigham Young sade: "Varje ande var ren och helig när den kom hit från den celestiala världen . . . Han är våra andars Fader, och om vi kunde veta, förstå och göra hans vilja, skulle varje själ vara beredd att återvända till hans närhet. Och när de kommer dit, skulle de se att de hade levt där förut i århundraden, att de tidigare hade lärt känna varje skrymsle och vrå, slotten, stigarna och trädgårdarna, och de skulle omfamna sin Fader, och han skulle omfamna dem och säga, 'Min son, min dotter, du är hos mig igen', och barnet skulle säga: 'O min Fader, min Fader, jag är här igen'" (Journal of Discourses, 4:268). Av all min kraft vittnar jag om att dessa ting är sanna. Kom fram ur skuggan! Ta hela steget in i evangeliets ljus. Njut av omvändelsens ljuva frukter, samvetets frid och den Helige Andens tröst. Låt den här resan ta dig tillbaka dit du hör hemma. Med erinran om en välbekant fras intygar jag detta: "O min Fader, du som tronar i din boning ovan skyn", hur jag längtar att dig möta, att ånyo se din syn.   Då skall jag i tacksam kärlek för min Herre falla ned. Mina tårar två hans fötter, hans, som syndens smärta led.   Tänk att möta Fadern, Sonen ­ hur kan jag väl tacka dem? Då jag hör de ömma orden: "Kära barn, välkomna hem!" (Omarbetning av Eliza R Snow, "O min Fader", Psalmer, nr 190) I Jesu Kristi namn, amen.