Likt en outsläcklig låga Äldste M Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum En sak är säker ­ buden har inte förändrats . . . Rätt är fortfarande rätt. Fel är fortfarande fel ­ oavsett hur mycket det accepteras socialt eller politiskt. Bröder och systrar, det har varit två inspirerande dagar, och jag hoppas att mitt tal också ska bidra till undervisningen och andan under denna generalkonferens. Ibland har jag förmånen att få officiera i templet när två värdiga unga människor gifter sig och beseglas i Herrens hus. Detta är alltid speciella stunder för släkt och vänner. Känslorna vid dessa tillfällen är en härlig och tillfredsställande blandning av jordisk lycka och evig glädje, som syns i tårfyllda ögon på mödrar som bett om denna dag av allt sitt hjärta. Man ser det i ögonen på fäder som, för första gången på månader, tänker på något annat än hur de ska kunna betala alla kostnader för bröllopet. Men främst ser man det i ögonen på en rättskaffens brud och brudgum som trofast levt enligt evangeliets lärdomar och hållit sig borta från världens frestelser. Det är en speciell, obestridlig känsla som de som förblivit rena och kyska kan känna. Alltför många av våra unga män och kvinnor ger efter för påtryckningarna från en värld fylld av syndfulla budskap och omoraliskt uppförande. Lucifer för ett brutalt krig om både de ungas och de gamlas själar, och antalet offer ökar. Världens normer är lika skiftande som sanden i en vindpinad öken. Det som man förr aldrig hörde talas om eller var oacceptabelt hör nu till det vardagliga. Världens perspektiv har förändrats så dramatiskt att de som väljer att hålla fast vid traditionella moraliska normer nu betraktas som underliga, nästan som om de måste ursäkta sin önskan att hålla Guds bud. Men en sak är säker ­ buden har inte förändrats. Ingen ska tro något annat. Rätt är fortfarande rätt. Fel är fortfarande fel ­ oavsett hur mycket det accepteras socialt eller politiskt. Vi tror på kyskhet före äktenskapet och trofasthet livet ut. Denna norm är en absolut sann norm. Den är varken beroende av opinionsundersökningar, situationer eller omständigheter. Det finns ingen anledning att diskutera den eller andra evangelienormer. Men det behövs föräldrar, ledare och lärare som oförväget hjälper våra ungdomar lära sig förstå, älska, värdesätta och leva efter evangeliets normer. Föräldrar och ungdomar måste gemensamt försvara sig mot en skicklig och försåtlig motståndare. Vi måste vara lika hängivna, effektiva och beslutsamma i våra ansträngningar att leva efter evangeliet som motståndaren är i sina ansträngningar att förgöra det ­ och oss. Vi har en stor utmaning framför oss. I farozonen är de odödliga själar som vi älskar. Får jag föreslå fyra sätt på vilka vi kan befästa våra hem med tro och i synnerhet hjälpa våra ungdomar förbereda sig att vara anständiga, rena och kyska, fullständigt värdiga att gå in i templet. Det första är kunskaper om evangeliet. Den viktigaste, livsförändrande kunskap jag känner till är kunskapen om att vi verkligen är barn till Gud, vår evige Fader. Detta är inte bara doktrinärt riktigt, det är andligt avgörande. Frälsaren sade i sin mäktiga förbön: "Och detta är det eviga livet: att de känner dig den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus" (Joh 17:3). Att känna vår himmelske Fader, och förstå vilket förhållande vi har till honom som vår Fader och vår Gud, är att finna mening i detta liv och ha hopp om ett liv efter detta. Våra familjer behöver känna att han är verklig, att vi faktiskt är hans söner och hans döttrar och arvingar till allt som han har ­ nu och i evighet. Med denna kunskap som skydd är det mindre sannolikt att familjemedlemmarna söker djävulska nöjen och mer sannolikt att de ser på Gud och blir vid liv (se 4 Mos 21:8). På något sätt behöver vi ingjuta i våra hjärtan det kraftfulla vittnesbördet om Jesu Kristi evangelium, ett sådant vittnesbörd som våra förfäder pionjärerna hade. Tänk på hur det var när Nauvoo föll i september 1846, de heligas odrägliga förhållanden i fattiglägren. När rapporter nådde Vinterkvarteret kallade Brigham Young genast samman bröderna. Efter att ha förklarat situationen och påmint dem om att de slutit förbund i templet i Nauvoo om att ingen som ville följa med, oavsett hur fattig han eller hon var, skulle lämnas kvar, gav han dem denna märkliga uppfordran: "Nu är tiden inne att arbeta", sade han. "Låt förbundets eld, det förbund ni ingick i Herrens hus, brinna i era hjärtan likt en outsläcklig låga . . . " (Journal History of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 28 sep 1846, s 5, kursiveringen tillagd). Trots avsaknaden på nästan allt i Vinterkvarteret rullade inom några dagar många vagnar österut för att rädda de heliga i fattiglägren längs Mississippifloden. Vi hör ofta talas om de lidanden och de uppoffringar som de första heliga utstod, och vi frågar oss: "Hur kunde de klara det? Vad var det som gav dem en sådan styrka?" En del av svaret ligger i president Youngs mäktiga ord. Dessa första sista dagars heliga hade ingått förbund med Gud, och dessa förbund brann likt en outsläcklig låga i deras hjärtan. Ibland frestas vi att låta bekvämlighet i stället för förbund styra våra liv. Det är inte alltid bekvämt att leva enligt evangeliets normer och försvara sanningen och vittna om återställelsen. Det är vanligtvis inte bekvämt att berätta om evangeliet för andra. Det är inte alltid bekvämt att tacka ja till en kallelse i kyrkan, särskilt om den tänjer våra förmågor. Tillfällena att tjäna andra på ett meningsfullt sätt, som vi förbundit oss att göra, kommer knappast vid lägliga tidpunkter. Men att leva ett liv enligt vad som är bekvämt för inte med sig någon andlig kraft. Kraften kommer när vi håller våra förbund. När vi ser på dessa första heligas liv, ser vi att deras förbund var den främsta kraften i deras liv. Deras exempel och vittnesbörd var kraftfulla nog att påverka deras barn i generation efter generation. Medan våra barn växer upp, behöver de få kunskap av föräldrarna på ett rättframt och tydligt sätt om vad som är lämpligt och inte lämpligt. Föräldrar behöver undervisa barnen om att hålla sig borta från alla slags pornografiska bilder och berättelser. Barn och ungdomar behöver få höra från föräldrarna att pornografi av alla slag är djävulens verktyg, och om någon ägnar sig det minsta åt detta, har det kraft att förslava, avtrubba och till och med förstöra människoanden. Barnen behöver undervisas om att inte använda ett vulgärt språk och att aldrig missbruka Herrens namn. Dåliga skämt bör aldrig återges. Lär familjen att inte lyssna på musik som lovordar det djuriska. Tala till dem i klartext om sex och vad evangeliet lär om kyskhet. Låt denna kunskap komma från föräldrarna i hemmet och på lämpligt sätt. Alla i familjen behöver känna till reglerna och bli andligt stärkta så att de kan hålla dem. Och om misstag begås måste Herren Jesu Kristi underbara försoning förstås och accepteras, så att den fullständiga och ibland svåra omvändelseprocessen kan ge förlåtelse och fortsatt hopp inför framtiden. Vi får aldrig ge upp vår egen eller familjens strävan efter evigt liv. Tyvärr har alltför många föräldrar i dagens värld avsagt sig ansvaret att undervisa sina familjer om dessa värderingar och andra lärosatser i kyrkan, i tron att andra kommer att göra det: kamratgruppen, skolan, kyrkans ledare och lärare, eller rent av media. Varje dag lär sig och fyller våra barn sina sinnen och hjärtan med erfarenheter och uppfattningar som har en djupgående inverkan på deras värderingar. Bröder och systrar, vi behöver undervisa varandra och ingjuta en djupare tro i våra hjärtan för att stärka oss med modet att hålla buden i en värld där orättfärdigheten hela tiden ökar. Vi behöver bli så djupt omvända till Kristi evangelium att förbundets låga kommer att brinna i våra hjärtan likt en outsläcklig låga. Och med en sådan tro kommer vi att göra det som behövs för att hålla oss trofasta och värdiga. Det andra är kommunikation. Ingenting är viktigare i relationerna mellan familjemedlemmar än en öppen och ärlig kommunikation. Detta gäller särskilt när föräldrar försöker undervisa sina barn om evangeliets principer och normer. Förmågan att rådgöra med våra ungdomar ­ och vad som kanske är ännu viktigare, att verkligen lyssna till deras bekymmer ­ är den grund som framgångsrika relationer byggs på. Ofta förmedlar det vi ser i ögonen och det vi känner i hjärtat mycket mer än det vi hör eller säger. Ett ord till er barn: Var aldrig respektlösa mot era föräldrar. Även ni måste lära er lyssna, särskilt till mammas och pappas råd och till Andens maningar. Vi behöver uppmärksamma och ta vara på de speciella undervisningstillfällen som ständigt ges i våra familjerelationer, och vi behöver besluta oss för nu att hålla hemafton varje måndagskväll. Vi har mäktiga tillfällen att kommunicera genom regelbundna familjeböner och familjens skriftstudier. Skrifterna bidrar till att definiera familjens värderingar och mål, och talar vi med varandra om dem, kommer det att hjälpa familjemedlemmarna att lära sig bli trygga i sig själva, andligt starka och självständiga. Detta kräver tid, och därför behöver vi rådgöra med varandra om hur mycket tevetittande, hur många filmer, videofilmer och tevespel, hur mycket tid på Internet eller aktiviteter utanför hemmet som bör tillåtas. Det tredje är ingripande. Det är föräldrarnas plikt att ingripa när de ser att felaktiga val görs. Detta innebär inte att föräldrar tar bort handlingsfrihetens dyrbara gåva från sina barn. Eftersom handlingsfriheten är en gudagiven gåva kommer det i sista hand alltid att vara upp till dem vad de väljer att göra, hur de väljer att uppträda och vad de väljer att tro. Men som föräldrar måste vi se till att de förstår vad som är lämpligt uppträdande och vad följderna blir för dem om de fortsätter på sin orättfärdiga väg. Minns att det inte finns något som heter olaglig censur i hemmet. Filmer, tidningar, teveprogram, videofilmer, Internet och andra media är där som gäster och bör endast välkomnas om de är lämpliga som familjeunderhållning. Gör era hem till en tillflyktsort där frid och rättfärdighet råder. Låt inte något skadligt inflytande förorena er egen goda andliga miljö. Var vänliga, omtänksamma och hänsynsfulla i det ni säger och i sättet att behandla varandra. Då kommer familjens mål, grundade på evangeliets normer, att göra det lättare att fatta bra beslut. Samma princip gäller er biskopar, lärare och andra ledare i kyrkan, när ni arbetar för att hjälpa familjer. Ni behöver inte stå passiva och titta på när personer inom ert förvaltarskap gör dåliga moraliska val. När någon av våra ungdomar måste fatta viktiga beslut i livet, finns där nästan alltid någon ­ en förälder, en ledare, en lärare ­ som kan betyda mycket genom att ingripa på ett kärleksfullt och vänligt sätt. Det fjärde är exemplet. Precis som det är svårt för en trött seglare att finna vägen tvärs över ett okänt hav utan kompass, är det nästan omöjligt för barn och ungdomar att finna sin väg över livets hav utan det vägledande ljuset från ett gott exempel. Vi kan inte förvänta oss av dem att de ska undvika sådant som är olämpligt, om de ser sina föräldrar kompromissa med principer och inte leva efter evangeliet. Som föräldrar, lärare och ledare, är det vår allvarliga plikt att vara ett kraftfullt föredöme ifråga om rättfärdig styrka, mod, uppoffring, osjälviskt tjänande och självbehärskning. Detta är egenskaper som hjälper våra ungdomar att hålla fast vid evangeliets ledstång och hålla sig kvar på den raka och smala stigen. Jag önskar att jag kunde säga att fokuseringen på kunskaper, kommunikation, ingripande och exempel alltid resulterar i en fullkomlig familj med fullkomliga barn som aldrig avviker från evangeliets normer. Olyckligtvis är det inte så. Men familjer som känner till, undervisar om och lever efter evangeliets principer och normer kommer med större sannolikhet att bespara sig smärtan av allvarliga misstag. När det finns väletablerade mönster för positiv kommunikation och ett trofast exempel är det mycket lättare att rådgöra tillsammans om personliga problem och arbeta sig igenom de nödvändiga förändringar som välsignar var och en i familjen. Lyssna på kung Benjamins viktiga råd: "Jag kan ej uppräkna allt det, varmed man kan begå synd, ty det finnes olika sätt och vis, ja, så många, att jag icke kan räkna dem. Men så mycket kan jag säga eder, att om I icke given akt på eder själva och edra tankar, ord och gärningar samt iakttagen Guds bud och förbliven i tron på det som I haven hört angående vår Herres tillkommelse ända till edert livs slut, så måsten I förgås. Och nu, o människa, minnes detta, och gå ej förlorad!" (Mosiah 4:29­30). Mina bröder och systrar, må Gud välsigna var och en av oss att vårt förbunds eld kan brinna i våra hjärtan likt en outsläcklig låga. Må vi vara förberedda andligen att förnya våra heliga förbund varje vecka när vi tar sakramentet, så att vi ärar Herren och är ivriga att göra vår del i denna högst spännande och underbara tid, att bygga upp hans kyrka genom att stärka våra familjer, är min ödmjuka bön, i Jesu Kristi namn, amen.