Carol B Thomas
Första rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap
Hur kan vi tillämpa den andliga kraften i dopet på principen om anständighet? Vi hoppas att en av de saker som skiljer er från världen är hur ni klär er.
Mina kära unga vänner, vad vi älskar er. Vilken välsignelse det är att få vara här med er i kväll. För inte så länge sedan ställde äldste Robert D Hales, en medlem i de tolvs kvorum, denna fråga: "Vet våra unga kvinnor vad deras dopförbund innebär?" Och sedan sade han: "Jag önskar att ni ville lära dem det." Jag minns att jag tänkte för mig själv:
Förstår jag helt betydelsen av mina egna dopförbund? Låt oss därför i kväll tala några minuter om vad det verkligen betyder att bli medlem i Jesu Kristi Kyrka av Dagars Heliga och hur vårt dop kan välsigna vårt liv. Frälsaren har liknat vårt dop vid att bli född på nytt.
Jag vill att ni ska tänka på två av de viktigaste stunderna i ert liv: den dag ni föddes och den dag ni döptes, två mycket viktiga födelser i denna livstid. Ingen av oss kan minnas den dag vi föddes. Ni kan bara föreställa er att er mamma höll er tätt intill sig och drömde om vad det skulle bli av er.
Men det är troligtvis inte lika svårt att minnas dagen ni döptes er andra födelse. Hör vad Lan-Ting, en bikupsflicka från Filippinerna, skrev om sitt dop: "Det kändes som om jag blivit född på nytt. Vilken högst märklig känsla av renhet, syndfrihet! Min mors tårar rann som en kaskad av pärlor, och jag kunde se att det var glädjetårar! Min mor sade allvarligt: 'Lan-Ting, idag känner jag mig lättad att få säga att jag kan överlämna dig åt Herren. Jag litar på att han kommer att följa dig på livets väg'" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor).
Dopet är vår andliga pånyttfödelse. Det renar oss från topp till tå och låter oss få Frälsarens sällskap genom den Helige Andens gåva. Han kommer att följa var och en av oss längs livets väg.
Det händer fyra saker när vi döps och konfirmeras: (1) vi blir medlemmar i Kristi kyrka och lovar att följa honom; (2) vi får våra synder förlåtna; (3) det öppnar vägen till det celestiala riket; och (4) det är början till vår helgelse (se Bible Dictionary, s 619). Vi kan säga att vi "blir heliga".
De första tre punkterna är ganska självklara. Låt oss ikväll koncentrera oss på den fjärde punkten: bli heliga. Vad innebär det att bli helig? Eftersom ni erhållit den Helige Anden har ni förändrats. Ni är en annorlunda person. Det betyder att ni inte längre kan vara en del av världen; ni kan aldrig gå tillbaka dit. Äldste Hales har sagt: "Hjälp våra unga kvinnor att förstå att när de döps, tas de 'ut ur världen' och 'in i konungariket'" (anteckningar från mötet för Unga kvinnors generalkommitté, 5 dec 1997). Ni tas ut ur mörkret och in i Kristi ljus. Det är början på ett helt nytt liv.
Äldste Henry B Eyring, en annan medlem i de tolvs kvorum, minns när han döptes. På hemvägen hade han bara en enda tanke: "Oj då, gratisåkningen är slut." Och det är sant. Efter vårt dop har vi alla fått välsignelsen att få ansvara för varje handling i vårt liv.
Det finns en berättelse om den franske kungen Ludvig XVI:s son. Som ung man blev han kidnappad av ondskefulla män när de störtade kungen från tronen. I sex månader utsattes han för allt det smutsiga och simpla som livet hade att erbjuda, ändå gav han aldrig efter för trycket. Detta förbryllade hans kidnappare, och de frågade honom varför han hade så stor moralisk styrka. Han svarade enkelt: "Jag kan inte göra det ni ber om, för jag föddes till kung" (se biskop Vaughn J Featherstone, "The King's Son", New Era, nov 1975, s 35). Ni föddes som döttrar till en kung. Genom att låta döpa er har ni blivit lovade kunglighetens välsignelser när ni helgar er och blir heliga.
Och hur gör vi detta? Hur kan vi bli mer heliga så att vi kan göra anspråk på vårt kungliga arv? Kristus har sagt: "Följen . . . mig, . . . gören det som I haven sett mig göra" (2 Nephi 31:12).
Jag skulle vilja berätta om några unga kvinnor som följer Kristi ljus:
En laurelflicka från Arizona skriver: "Det var i oktober och tiden för vår årliga skoldans närmade sig snabbt, men jag var bara 15 och ett halvt när en pojke bjöd mig till dansen. Jag funderade på om jag skulle säga ja och träffa honom på dansen. Mina föräldrar skulle inte få reda på det. Men sedan insåg jag att det spelade ingen roll om mina föräldrar inte visste det vår himmelske Fader och Jesus Kristus vet alltid och de är viktigast. Jag gick inte på dansen. I stället bjöd jag hem mina väninnor. Jag kände mig så glad och fri och full av liv" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor).
En bikupsflicka som heter Rebecca skrev detta i sin dagbok: "Ibland tycker jag det är mycket svårt på högstadiet. Det finns en i min klass som svär en hel del. Därför håller jag en liten bön för att få hjälp att inte bry mig om honom och för att inte svordomarna ska fastna i tankarna. Och det hjälper. Om vi ber kan det lösa även våra minsta problem" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor).
En annan ung kvinna sade: "Det senaste året har jag inte haft många vänner, men det har inte gjort mig nedslagen, för Andens frid har fyllt min själ . . . Även i de stunder när jag känner mig ensam eller osäker bland andra människor, har Herren funnits där för mig" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor).
En MIA-flicka från Utah skrev: "Förra året hade jag en del personliga svårigheter. Jag förlorade Anden och sedan hände något otroligt. Jag gick till min biskop. Jag kan inte minnas att jag någonsin känt mig så rädd. Men Herren var med mig i rummet, han höll min darriga hand. Jag visste att jag kunde bli förlåten. Det har varit en svår tid jag har fått ödmjuka mig, omvända mig och lära från början igen att be. Men Han fanns där. Han lämnade mig aldrig en minut. Jag har varit på båda sidorna, och det är definitivt på den ljusa sidan vi ska vara" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor).
Tusen tack, unga kvinnor, för er önskan att följa Frälsarens ljus. Alla har ni svåra situationer i livet, men ni känner källan till er andliga styrka. Varje gång ni ber eller bär vittnesbörd eller försvarar det som är rätt, stoppar ni de onda krafterna i ert liv.
När ni går längs korridorerna i skolan och ser alla de andra eleverna, tänker ni då inom er Jag är annorlunda? Ni är inte bättre än de, men er kunskap om och er förpliktelse mot Frälsaren gör er annorlunda, och den skillnaden kan vara en fördel, en välsignelse.
Något av det svåraste för många av er är anständighet. Hur kan vi tillämpa den andliga kraften i dopet på principen om anständighet? Vi hoppas att en av de saker som skiljer er från världen är hur ni klär er. Marcie Matthews, en laurelflicka från Chicago i Illinois, berättar så här:
"1998 var ett år då jag fick se resultatet av många lektioner, tal och råd i Unga kvinnor omsättas i praktiken. Jag är som de flesta andra mormonflickor. Att kunna hålla sig trofast och stark har inte varit lätt. Jag sätter upp mål hela tiden som hjälper mig stärka mitt vittnesbörd och mina normer.
För en tid sedan hade vi en veckoträffaktivitet som handlade om vikten av att vara anständig. Under varje tidigare lektion hade jag tyckt att jag var anständigt klädd, men jag visste att det ändå fanns något jag kunde ändra på mina shorts och min kjollängd. Det var den svaghet som jag visste jag hade, men som jag förträngt. Alla hade korta shorts, minishorts och minikjolar, och jag hade köpt mina för egna pengar. Sedan hörde jag lektionen om anständighet. Jag gick hem med en önskan att gå rakt till garderoben och kasta bort allt som inte var anständigt, så att det inte skulle kunna fresta mig. Efteråt talade jag med mina föräldrar. Jag antar att jag hoppades att de skulle säga att det inte var något fel med mitt sätt att klä mig och sedan låta mig fortsätta med det.
Senare på kvällen sade min pappa att han var stolt över mig och att han skulle vilja köpa ett par knälånga klänningar som jag kunde ha i kyrkan. Nästa steg var att gå igenom alla mina kläder och ge bort allting. Det var svårt för mig att skiljas från mina älsklingskjolar och shortsen som jag tyckte så mycket om, men jag gjorde det. Ni kommer aldrig att se mig i korta shorts eller korta kjolar igen.
Jag har aldrig mått bättre. Jag älskar att kunna gå in i templet och kyrkan och känna att jag är ett Guds barn och att jag representerar honom . . . med de kläder jag bär.
Jag uppmanar alla unga kvinnor att göra samma sak. Det hjälper er att ta reda på vem ni är och vad ni står för. När vi måste ge upp något som är en del av oss, kommer vi att få många fler välsignelser än vi kan föreställa oss" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor).
Marcies härliga exempel är en sammanfattning av Unga kvinnors tema. Ni vet den delen som lyder: "Vi står såsom vittnen om Gud under alla tider och i allting" och i alla balklänningar.
Vi har talat om den andliga kraften i vårt dop. Vi kan förnya denna kraft varje vecka när vi värdigt tar sakramentet. "Det finns inte något mer uttrycksfullt uttalande än sakramentsbönerna. Vi inbjuder er att lära er utantill förbunden och löftena i bönerna om brödet och vattnet" (äldste Dallin H Oaks, anteckningar som författaren har). Begrunda deras mening så att de kan välsigna ert liv.
Jag ber att ni ska vara aktsamma om era dopsförbund. När ni håller era böner, särskilt varje lördagskväll, be då er himmelske Fader hjälpa er att förbereda er inför att ta sakramentet, så att dopets andliga kraft kan finnas i ert liv. I Jesu Kristi namn, amen.
Previous
