President Thomas S Monson
förste rådgivare i första presidentskapet
Ni kommer alla att få de där lärostunderna när ni blir vittne till er mors kärlek, er fars styrka och Guds inspiration.
Mina kära systrar, vilken välsignelse det är för mig att stå framför er denna kväll och att tänka på att förutom alla som är samlade här i tabernaklet, finns det tusentals fler som ser och lyssnar på mötet via satellitöverföring. Jag ber om Herrens hjälp.
Henry Wadsworth Longfellow beskrev er och er framtid i en klassisk dikt. Han skrev:
Hur skön du är, o ungdomsvår, hur ljus
Med allt ditt hopp och dina illusioner!
En löftets bok, en saga utan slut,
var mö hjältinna och var man en vän!
1
Ni dyrbara unga kvinnor, ni mödrar, ni lärare, ni ledare i Unga kvinnor, får jag lämna några tankar och förslag till er hjälp att leda era steg genom jordelivet och till vår himmelske Faders celestiala rike.
Jag har noggrant valt ut fyra handlingar för er vägledning och eviga lycka. De är:
1. Blicka uppåt
2. Se inåt
3. Sträck dig utåt
4. Sträva framåt
Låt oss först tala om maningen att blicka uppåt.
Vår himmelske Fader har gett oss alla en önskan att sträva uppåt. Orden i skrifterna är klara och tydliga: "Fäst blicken på Gud och lev".2 Inget problem är för litet för hans uppmärksamhet eller för stort för honom för att besvara trons bön. Bönen är verkligen porten till andlig kraft. Ni kan be med ett syfte när ni inser vilka ni är och vad vår himmelske Fader vill att ni ska bli.
Det blir inte svårt att nalkas Gud i uppriktig bön när ni minns aposteln Paulus ord: "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?"3
Om ni vill glädja vår himmelske Fader, hedra er far och er mor som han har befallt. De älskar er innerligt. Er glädje är deras glädje, och er sorg är deras sorg. De önskar er den himmelska ledning som Herren ger.
Jag har hört några uppgivna föräldrar tala om en dotter eller son som en "förskräcklig tonåring". Jag kallar er mycket hellre för "förunderliga tonåringar".
Det har aldrig varit meningen att livet skulle vara en dans på rosor. Ni kommer alla att få de där lärostunderna när ni blir vittne till er mors kärlek, er fars styrka och Guds inspiration.
Jag bad äldste Russell M Nelson om tillåtelse att berätta en historia om sorg, som blev lättare på grund av vetskapen om vår himmelske Faders plan.
Äldste och syster Nelson välsignades med nio döttrar och sedan en son. De är en lycklig familj som står varandra nära. När barnen var yngre samlades de en kväll runt sina föräldrar, och pappan började undervisa dem. Han sade: "Många gifta par kallas att gå på mission, och när det gäller missionspresidenter tar de med sig sina barn till det område där de ska verka." Sedan ställde han den viktiga frågan: "Om er mamma och jag kallades till en sådan uppgift, skulle ni följa med oss?"
Han väntade på deras svar. En dotter sade: "Pappa, de skulle inte kalla dig, eftersom jag är hejaklacksledare i skolan!"
Ett barn som var lite äldre svarade: "Jag kan inte åka. Jag läser på universitetet."
Fler tonårssvar kom tills lilla Emily, med sin rena själ, svarade: "Pappa, om du kallades skulle jag följa med dig."
Det var egentligen så att alla barnen var villiga att följa med, men Emilys djupsinniga men enkla svar rörde dem till tårar.
Åren gick snabbt förbi. Barnen gifte sig. Barnbarnen kom. Då slog den fruktade cancern till mot Emily, och efter en ståndaktig och modig kamp gick hon bort.
Äldste Nelson talade vid begravningsgudstjänsten. Jag har aldrig hört ett vackrare eller mer rörande tal. Han talade om frälsningsplanen och beskrev Guds löften angående familjens eviga natur. Han sade tyst: "Emily har bara tagit examen lite tidigare än vanligt från jordelivet." Vilket ögonblick av lärdom!
När den stora familjen gick bakom kistan bar äldste Nelson två av Emilys små barn i famnen. Alla som var närvarande fick insikt om sanningen och lärde sig något. Vi inspirerades att blicka mot himlen.
För det andra: Se inåt.
Må ni var och en ställa er följande fråga: Vet jag vart jag vill komma, vad jag vill bli och vad jag vill göra?
Herren har svar på sådana frågor: "Söken i de allra bästa böcker efter visdom; söken efter kunskap genom att studera och tro."4
De heliga skrifterna, era föräldrars ledning och den ihärdiga undervisning ni får i Primär, Unga kvinnor, Söndagsskolan, på sakramentsmötena och i seminariet stärker er i er beslutsamhet att vara ert allra bästa jag.
Studera målmedvetet, både i kyrkan och i skolan. Skriv ner era mål och vad ni tänker göra för att uppnå dem. Sikta högt, för ni kan få eviga välsignelser.
Man kan inte vänta sig att man ska kunna se hela livets vägsträcka framför ögonen när man precis påbörjar sin resa. Ni måste förvänta er vägskäl och vägkrökar. Men ni kan inte hoppas på att komma fram till ert önskade resmål om ni planlöst funderar på att svänga åt vänster eller höger. Ni måste fatta meningsfulla beslut.
Som Lewis Carroll berättar i sin välkända bok Alice i underlandet, gick Alice på en stig genom en skog i Underlandet och stigen delade sig i två riktningar. Hon stod där villrådig och frågade Filurkatten, som plötsligt hade dykt upp i ett träd i närheten, vilken väg hon skulle ta. Katten svarade: "Vart vill du komma?"
"Jag vet inte", svarade Alice.
"Då spelar det ju ingen roll, eller hur?" sade katten.5
Vi vet vart vi vill komma. Har vi beslutsamheten och tron att ta oss dit?
"Kom . . . och lär av mig"6, sade Herren. "Kom . . . och följ mig"7, bad han. Genom att svara ja på hans vänliga inbjudan, kan var och en av er bli redo att gå vidare mot nästa mål och sträcka sig utåt i tjänande.
Aposteln Paulus gav er följande visa råd: "Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet."8
Unga systrar, era möjligheter att sträcka er utåt och välsigna andras liv är oräkneliga. Tänk till exempel på förmånen ni har att åka till det heliga templet. Där kan ni söka hjälpa andra som har gått genom slöjan och tjäna som ställföreträdare så att de kan få dopets välsignelser.
En morgon när jag gick till templet såg jag en grupp unga kvinnor som tidigt den morgonen hade deltagit i dop för de döda. Deras hår var vått. Deras leenden strålade. Deras hjärtan var fyllda av glädje. En flicka vände sig om mot templet och uttryckte vad hon kände: "Det här har varit den lyckligaste dagen i mitt liv", sade hon.
Det finns andra möjligheter att tjäna de levande. Ni kan göra det och kan glädja dem oerhört. På sjukhem bor människor som är sjuka och gamla och behöver speciell vård. De längtar efter sina ungdomsdagar. De längtar efter sina familjer och efter sina egna hem.
Vid en gudstjänst som jag var närvarande vid på ett sjukhem, spelade en ung kvinna i er ålder ett violinsolo sedan de rullstolsbundna pensionärerna hade fått sakramentet. De äldre systrarna var så uppskattande. De uttryckte högt sin tacksamhet genom kommentarer som "underbart", "vackert" och "jag älskar dig". Denna distraktion störde inte violinisten utan hjälpte henne snarare att nå nya musikaliska höjder.
Den dagen sade hon till mig: "Jag har aldrig spelat bättre i hela mitt liv. Något verkade lyfta mig över mig själv och min förmåga. Jag kände mig inspirerad av min himmelske Faders kärlek."
Jag påminde henne: "När du står i dina medmänniskors tjänst, är du blott i din Guds tjänst."9
Hon nickade instämmande och lade försiktigt tillbaka fiolen i fodralet, och med glädjetårar strömmande nerför kinderna gick hon tillbaka till sin plats.
Må vi komma ihåg att sträcka oss utåt.
Slutligen: Sträva framåt. Undvik benägenheten att skjuta upp en maning eller ett tillfälle att växa och att tjäna. Att skjuta upp är verkligen att stjäla tid. Möt ditt livs dagliga utmaningar. Hur länge sedan är det du såg in i din mors ögon och sade till henne, utan att hålla något tillbaka: "Mamma, jag älskar dig verkligen." Hur är det med din pappa, som arbetar varje dag för att försörja dig? Fäder tycker om att höra samma uppskattade ord från ett barns läppar: "Jag älskar dig."
Det är alltför lätt att ta föräldrar för givna och att inte inse hur mycket de faktiskt betyder för oss, och vi för dem. Ett exempel på detta inträffade i ett klassrum. Efter det att man hade studerat magneter i skolan Olympus Junior High, hade man ett prov där följande fråga fanns med: "Vad börjar på 'm' och plockar upp saker?" Mer än en tredjedel av eleverna svarade: "Mamma."
Lämna bakom er tillfälliga prövningar eller hinder som hämmar er utveckling.
En välsignelse ni kan göra er värdiga att få är er patriarkaliska välsignelse. Era föräldrar och er biskop vet när tiden är inne för er att få den. En patriarkalisk välsignelse innehåller kapitel ur boken med ert livs möjligheter. Den blir för er som en fyr på en höjd, som varnar för faror och visar vägen till säkerheten i trygga hamnar. Den är ett profetiskt uttalande från en människa som är kallad och ordinerad till att ge er en sådan välsignelse.
Får jag ta tillfället i akt att uttrycka ett hjärtligt tack, från var och en av er unga kvinnor, till era föräldrar, till era lärare, till era ledare. De är era förebilder. De vet att det kommer besvikelser och dagar av nedstämdhet och personligt missmod i era liv. De visar er hur ni kan höja er över sådana erfarenheter och fortsätta på den väg i livet som leder uppåt och framåt mot celestial härlighet. Kom ihåg att när ni en gång har upplevt briljans blir ni aldrig mer nöjda med det medelmåttiga.
För några år sedan kördes en söt flicka, Jami Palmer, som då var tolv år gammal, i rullstol in på mitt kontor av sina föräldrar. Hon hade fått diagnosen cancer. Hon skulle behöva opereras. Behandlingarna skulle bli många och rehabiliteringstiden lång. Det var en allvarlig stund när vi samtalade. Pappan bad mig att vara med honom då han gav sin modfällda dotter en välsignelse. Hon hade just fått sina drömmar, sina förhoppningar, sina planer uppskjutna på obestämd tid. Vi grät allihop. Hon fick en prästadömsvälsignelse.
Jag har hållit kontakt med Jami och hennes familj. Åren har gått fort. Hon har oinskränkt tjänat andra genom att vara språkrör för stiftelsen "Önska-dig-något", som stöder ungdomar som drabbats av en livshotande sjukdom. Jami har vuxit upp till en vacker ung kvinna. Hon studerar nu på Brigham Young-universitetet. Hon är frisk. Hon har genomgått smältarens eld och har fått sitt liv förlängt. Hon tackar alla som hjälpte henne under de svåra åren, speciellt sin himmelske Fader för livet självt.
En vändpunkt i Jamis liv kom tidigt under cancerbehandlingen. Hon och de andra ungdomarna i hennes församling hade planerat en utflykt till Timpanogosgrottan. Ni som varit där vet att vägen dit är brant och man tror att man aldrig ska komma fram till grottan. Bedrövad sade Jami till sina vänner: "Jag tror inte att jag kan följa med er på utflykten."
"Varför inte?" frågade de.
Jami svarade: "Jag kan inte gå."
Det blev tyst ett ögonblick och sedan svarade någon: "Jami, om du inte kan gå så bär vi dig." Och det gjorde de dit upp och tillbaka!
Unga kvinnor, vill ni blicka uppåt, se inåt, sträcka er utåt och sträva framåt? När ni gör det kommer er belöning att bli stor och er härlighet evig.10
Jag vittnar för er, mina älskade systrar, att vår himmelske Fader lever, att Jesus är Kristus och att vi idag leds av vår tids profet president Gordon B Hinckley.
I Jesu Kristi namn, amen.
SLUTNOTER
1. Henry Wadsworth Longfellow, "Morituri Salutamus", i Valda dikter, tolkade av Hjalmar Edgren. Göteborg, Wettergren & Kerber, 1892, s 127.
2. Alma 37:47.
3. Första Korinthierbrevet 3:16.
4. Läran och förbunden 88:118.
5. Omarbetat citat från Alice i underlandet.
6. Se Matteus 11:2829.
7. Lukas 18:22.
8. Första Timotheosbrevet 4:12.
9. Se Mosiah 2:17.
10. Se Läran och förbunden 76:6.
Previous