Prästadömets kvorum Äldste D Todd Christofferson i de sjuttios presidentskap Bestäm er nu för att göra allt som står i er makt för att göra ert prästadömskvorum värdigt sitt namn, trofast sin uppgift. År 1918 var broder George Goates en bonde som odlade sockerbetor i Lehi, Utah. Vintern kom tidigt det året och en stor del av betorna frös i marken. För George och hans unge son Francis gick skörden långsamt och mödosamt. Under tiden rasade en influensaepidemi. Den fruktansvärda sjukdomen kostade Georges son Charles liv och tre av Charles små barn, två små flickor och en pojke. Inom loppet av bara sex dagar fick en bedrövad George Goates göra tre olika resor till Ogden, Utah, för att hämta hem kropparna till begravning. Efter dessa tragiska händelser spände George och Francis för sin vagn och satte åter kurs mot betfältet. [På vägen] passerade de vagn efter vagn med betor som kördes till fabriken av deras grannar. När de passerade varandra vinkade kuskarna och hälsade: "Hej, farbror George." "Beklagar sorgen", George." "Hårt slag, George." "Du har många vänner, George." På sista vagnen satt . . . den fräknige Jasper Rolfe. Han vinkade glatt och ropade: "Det var den sista, farbror George!" [Broder Goates] vände sig till Francis och sade: "Jag önskar allt det där vore vårt." När de kom fram till grinden, hoppade Francis ner från den stora betesvagnen och öppnade grinden och [hans far] körde ut på fältet. [George] höll in, stannade hästarna . . . och såg ut över fältet . . . Det fanns inte en sockerbeta på hela fältet. Då gick det upp för honom vad Jasper Rolfe menat när han ropade: "Det var den sista, farbror George!" [George] steg ner från vagnen, tog upp en handfull av den feta bruna mylla som han älskade så mycket och sedan . . . blasten av en beta, och han såg en stund på dessa symboler för sitt arbete, som om han inte kunde tro sina ögon. Sedan satte [han] sig ner på en hög av blast. Denne man som tagit hem fyra av sina kära och begravt dem inom loppet av endast sex dagar, gjort kistor, grävt gravar och till och med hjälpt till med svepningarna ­ denne store man som aldrig tvekade, eller ryggade, eller sviktade under denna hjärtslitande prövning ­ satte sig ner på en blasthög och snyftade som ett litet barn. Så reste han sig, torkade ögonen . . . såg upp mot himlen och sade: "Tack, Fader, för äldsterna i vår församling."1 Det är sådana äldster jag vill tala om ikväll. Jag vill tala om bröder i prästadömet. Jag vill tala om prästadömets kvorum. President Boyd K Packer har förklarat att "i forna tider när en man utsågs att tillhöra en viss organisation, innehöll hans utnämning, alltid skriven på latin, en översikt över organisationens ansvar, klargjorde vilka som skulle vara medlemmar, och innehöll sedan oföränderligt orden quorum vos unum, som betyder 'av vilken vi vill att du skall vara en'".2 "I tidernas fullhets utdelning gav Herren instruktioner om att prästadömet skulle organiseras i kvorum, vilket innebär att utvalda grupper av bröder ges myndighet så att hans arbete kan utföras och hans verk gå framåt. Ett kvorum är ett brödraskap . . . [Medlemskap i ett kvorum] blir den personens rättighet som ordineras till ett ämbete i prästadömet."3 Skrifterna fastslår prästadömskvorumen och deras respektive plikter i Jesu Kristi Kyrka idag, däribland första presidentskapet,4 de tolv apostlarna5 och de sjuttios kvorum.6 De "bofasta tjänarna" i Sions stavar identifieras, högprästerna och äldsterna7 samt aronska prästadömets tre kvorum ­ prästerna, lärarna och diakonerna.8 För sextio år sedan gjorde äldste Stephen L Richards, då medlem i de tolvs kvorum, ett typiskt kraftfullt uttalande om prästadömskvorumens uppgift. Han sade: "Ett kvorum är tre saker: för det första en klass; för det andra ett broderskap och för det tredje en hjälpenhet."9 Låt oss kortfattat granska dessa tre sidor av prästadömets kvorum. För det första är ett kvorum en klass. När ett kvorum eller en grupp i prästadömet träffas som en klass, kan dess medlemmar lära sig tillsammans, "få näring genom Guds goda ord"10 och växa andligen. Vi studerar för att kunna undervisa bättre.11 Från och med i år har prästadömet en studiekurs, som delvis är samma som Hjälpföreningens. Den kan ge ny livskraft åt kvorumen och göra dem till "profetskolor".12 Andra och tredje söndagen i månaden grundar sig studiekursen på kyrkans presidenters lärdomar. Källmaterialet för undervisningen under 1998­1999 är en samling utdrag ur Brigham Youngs predikningar. Det är en text som är rik på lärosatser och tillämpningar. Studiekursen fortsätter fjärde söndagen med Lärdomar för vår tid, ett tillfälle att studera aktuella evangelieämnen som första presidentskapet godkänt. Bröder, ni som är ledare för kvorum och grupper, vi ber er studera instruktionerna som första presidentskapet gett rörande denna nya studiekurs tills ni till fullo förstår dem. Följ dem sedan exakt. Aronska prästadömets kvorum är också välsignade med ypperligt klassmaterial, även om det inte alltid varit så. I början av detta århundrade tryckte en del stavar upp planmässiga lektionsöversikter för aronska prästadömets kvorum, medan andra lät de unga männen själv finna sin väg. Detta resulterade i "några ovanliga prästadömsmöten enligt våra normer. En grupp bärare av lägre prästadömet delade till exempel in sin klasstid i religiösa lektioner och läsning av äventyrsböcker som Tom Sawyer, Djungelboken, Skriet från vildmarken, Pigs Is Pigs och Frank among the Rancheros".13 Idag sker sådant "kulturellt berikande" vid andra tidpunkter och i andra sammanhang. När kvorumen träffas som en klass är tiden reserverad för ting av en högre ordning. Dagens studiekurs i aronska prästadömet tar upp ämnen som "Våra förbund styr våra handlingar", "Respekt för mödrar och deras gudomliga roll", "Att värdera och uppmuntra personer med handikapp" och "Moraliskt mod", bara för att nämna några. Aronska prästadömets kvorum förtjänar en riktig prästadömsklass som en del av en gedigen kvorumupplevelse. För det andra är ett kvorum ett broderskap. På generalkonferensen i oktober 1982 berättade äldste Robert L Backman om något som en ung man vid namn Mark Peterson varit med om. Strax efter det att han ordinerats till diakon bestämde diakonernas kvorumpresidentskap tid med Mark och hans föräldrar i deras hem. "Precis på den överenskomna tidpunkten ringde dörrklockan. Medlemmarna i presidentskapet stod på trappan, klädda i kostym, vit skjorta och slips, och var och en hade med sig skrifterna. De satte sig ned med Mark och hans föräldrar, inledde med bön och överlämnade sedan en dagordning till alla närvarande. Presidenten slog sedan upp skrifterna och lät Mark och hans far läsa de ställen som talade om det aronska prästadömets kraft, vad det är och diakonens särskilda uppgifter. Presidenten talade sedan om Marks egna ansvar och plikter: hur han skulle klä sig, hur han skulle dela ut sakramentet, fungera som budbärare, samla in fasteoffer. Sedan frågade de honom om han hade några frågor. Vid slutet av besöket välkomnade de honom till kvorumet och erbjöd hjälp närhelst han behövde det. Då de gått . . . sade Mark till sin pappa: 'Vilka fantastiska killar!'"14 Broderskapet i prästadömskvorumen kan verkligen vara imponerande. När jag blev medlem i ett sjuttios kvorum, antog jag att jag med tiden kanske skulle accepteras av mina bröder om jag kunde visa mig värdig deras sällskap. Jag hoppades att någon dag hålla måttet och bli godkänd. Jag blev förvånad när jag omedelbart välkomnades och från början behandlades som en broder, som en jämlike av män som hade många fler talanger och åstadkommit mycket mer än jag. Jag har fått stöd och uppmuntran, kärlek och undervisning i mitt kvorum från allra första dagen jag blev medlem i det. Följaktligen känner jag en innerlig önskan att bidra till kvorumarbetet och hjälpa mina bröder så mycket jag kan. President David O McKay lärde: "Om prästadömet bara avsåg personlig utmärkelse eller enskild upphöjelse, skulle det inte behövas några grupper och kvorum. Själva förekomsten av sådana grupper, inrättade genom gudomligt bemyndigande, visar vårt beroende av varandra, det oumbärliga behovet av ömsesidig hjälp och assistans."15 Och låt oss komma ihåg att brödraskapet i kvorumen aldrig sätts på prov hårdare än då det handlar om nydöpta bröder och deras familjer. Kvorumens och gruppernas ledare bör på varje församlings- och grensråd vara språkrör för hur vi kan behålla de nyomvända. För det tredje är ett kvorum en hjälpenhet. När jag tidigare talade om den nya studiekursen för melkisedekska prästadömet, nämnde jag inte vad som äger rum första söndagen i månaden. Detta är ett mycket speciellt möte. Första söndagen träffas prästadömsbärarna i kvorum och grupper för att lära sig om sina plikter och planera sitt arbete. På dagordningen står utbildning och diskussion, rapporter och uppgifter. Det är dags att lära sig hur prästadömets förordningar och välsignelser korrekt administreras. Det är dags för prästadömets göromål. Det är dags att sätta prästadömet i arbete. Jag kan tänka mig just ett sådant möte för åttio år sedan i Lehi, Utah, när äldsterna gjorde upp en plan för hur de skulle skörda sockerbetorna åt sin sorgbetyngda broder, George Goates. Både melkisedekska och aronska prästadömets kvorum finner sin själ i tjänandet. Vår presiderande högpräst och vårt föredöme är Jesus Kristus som förklarade: "Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."16 För många år sedan uttryckte president Gordon B Hinckley något av en vision angående prästadömets kvorum. Han sade: "Det blir en förunderlig dag, mina bröder ­ det blir en dag när Herrens avsikter går i fullbordan ­ när våra prästadömskvorum blir ett ankare av styrka för varje man som tillhör dem, när varje sådan man med rätta skall kunna säga: 'Jag är medlem i ett prästadömskvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag står beredd att hjälpa mina bröder i alla deras behov, på samma sätt som jag är övertygad om att de är beredda att hjälpa mig. När vi arbetar tillsammans skall vi tillväxa andligt som Guds förbundssöner. När vi arbetar tillsammans kan vi utan förvirring och utan fruktan stå emot varje motvind som kan blåsa, vare sig den är ekonomisk, social eller andlig.'"17 Vi får inte skjuta upp eller vänta längre på förverkligandet av denna stora dag. Var och en av er som mottagit en ordination i prästadömet tillhör ett kvorum. Om ni bor på en plats där det inte finns tillräckligt med bröder för att bilda ett kvorum, tillhör ni en prästadömsgrupp som kommer att bli ett kvorum. Bestäm er nu för att göra allt som står i er makt för att göra ert prästadömskvorum värdigt sitt namn, trofast sin uppgift. Studera tillsammans med bröderna i kvorumets klass. Stöd kvorumets broderskap. Arbeta tillsammans med dem när kvorumet tjänar. Kvorumet, bröder, kvorumet, i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Vaughn J Featherstone, Nordstjärnan, nov 1973, s 472­475. 2. Ett konungsligt prästerskap [Melkisedekska prästadömets lektioner 1975], s 163. 3. "Vad varje äldste bör känna till ­ liksom varje syster: Grundläggande principer för prästadömets styrelsesätt", Nordstjärnan, nov 1994, s 19. 4. L&F 102:9­10; 107:9, 22, 78­81, 91­92. 5. L&F 18:26­27; 107:23­24, 33, 35, 58. 6. L&F 107:25­26., 34, 38, 93­97. 7. Se L&F 20:38­45; 43:15­16; 107:7, 10­12, 17, 89; 124:133­135, 137. 8. Se L&F 20:46­60; 107:60­63; 85­88. 9. I Conference Report, okt 1938, s 118. 10. Moroni 6:4. 11. Se L&F 50:13­14. 12. Se L&F 88:127. 13. William Hartley, "The Priesthood Reform Movement, 1908­1922", BYU Studies, vintern 1973 [13:2], s 138. 14. Nordstjärnan, apr 1983, s 64. 15. I Conference Report, okt 1968, s 84; eller Improvement Era, dec 1968, s 84. 16. Mark 10:43­45. 17. "Prästadömskvorumens välfärdsansvar", Nordstjärnan, apr 1978, s 135.