"Genom vilken kraft . . . har ni gjort detta?" President James E Faust andre rådgivare i första presidentskapet Guds prästadöme har blivit den främsta kraften för det som är gott i världen . . . Denna enastående kraft . . . har anförtrotts oss och vi får inte försvaga den genom att försumma våra skyldigheter. Mina älskade bröder! Jag vill uttrycka min kärlek och uppskattning för er hängivenhet och trofasthet som bärare av Guds prästadöme. Tidigare i år besökte mina tre söner och jag platser i Frankrike där min far stred i Förenta staternas armé under första världskriget. Alla som var med i första världskriget fick lida oerhört och utstå fruktansvärda konsekvenser. Miljontals människor miste livet. Min far dog inte, men han led av mentala och fysiska ärr till sin död. Trots det fruktansvärda han varit med om inledde han sin dagbok med följande ord: "Om jag var tvungen till det, skulle jag göra det igen, för det var min plikt."1 Då vi 80 år senare reste omkring i det vackra landskapet, besökte vi krigsskådeplatser och kyrkogårdar där stridande på båda sidor låg begravda. På militärkyrkogården utanför Paris, med handen på Stanford Hinckleys kors, ringde jag till president Hinckley på en mobiltelefon för att uttrycka vad jag kände vid det tillfället. Första världskriget var särskilt tragiskt för vår släkt därför att min far hade några sysslingar som stred på motståndarsidan på några av slagfälten. Så småningom lärde vi känna dessa släktingar och fann att de var hyggliga, gudfruktiga kristna. De hade inget att göra med storslagen geopolitik eller andra orsaker till kriget. Liksom min far tjänade de sitt land därför att det var deras plikt. Första världskriget och de krig som kom därefter medförde så mycket lidande och förorsakade oräkneliga oskyldiga människors död. Enkelt uttryckt uppstår krig ofta på grund av ett stort maktbegär. Jag vill denna kväll tala till er unga män som bär prästadömet, om makt och dess rätta användning och dess följeslagare, utförandet av plikten. Makt är ytterst attraktivt. Den kan vara både god och dålig. Ni unga män dras under era formbara år till maktgestalter av ett eller annat slag. Ofta är det fråga om idrottsstjärnor, artister, rika personer och de som har politisk makt. Tyvärr finns det unga män ­ särskilt bland dem som inte lyckas i skolan, som inte platsar i laget eller som inte får vara med i en viss kör, ­ som kanske känner sig utanför och lockas in i grupper som de tror ska kompensera deras känsla av otillräcklighet. Denna hunger efter erkännande eller makt drar dem likt flugor till en sockerbit till gatugäng och andra umgängeskretsar som kan vara våldsamma och inbjuda till vanor som är farliga för kroppen och själen. Ni unga bärare av prästadömet har tillgång till den största kraftkällan i världen. Det är Guds prästadöme. Tvärtemot andra kraftkällor fortsätter det heliga prästadömet, genom att utövas rätt, att bygga andlig och fysisk styrka som består i evigheterna. Denna kraft "står i oupplöslig förbindelse med himmelens krafter" och kan inte "användas utom genom rättfärdighetens principer".2 Profeten Joseph Smith sade om prästadömet: "[Det] är den kanal genom vilken all kunskap, alla lärdomar, frälsningsplanen och varje betydelsefull sak uppenbaras från himlen . . . Det är den kanal genom vilken den Allsmäktige . . . har fortsatt att uppenbara sig själv för människobarnen fram till denna tid och genom vilken han kommer att tillkännage sina avsikter intill tidens ände."3 Denna makt är en följd av vår trofasthet i att uppfylla våra plikter. Som profeten Joseph påpekade: "Herren har gett oss makt i förhållande till det verk som ska utföras och styrka för de utmaningar som ligger framför oss samt nåd och hjälp enligt våra behov."4 Till exempel kunde profeten Elia genom att använda sitt prästadöme nedkalla eld från himlen för att visa Guds makt. Innan president Hugh B Brown blev generalauktoritet tjänstgjorde han i England som officer i kanadensiska armén och hade stor makt. Män stod i givakt för honom och kallade honom "sir". En dag fick broder Brown meddelandet att någon ville att han skulle komma till sjukhuset. När han kom dit visade man honom till ett litet rum där en ung man låg sjuk. Broder Brown mindes att han en gång hade varit den unge mannens söndagsskollärare. "Broder Brown", sade den unge mannen, "vill du använda din auktoritet för att hjälpa mig? Läkarna säger att jag inte kommer att överleva. Vill du ge mig en välsignelse?" All stolthet som broder Brown kände över att bära kungens uniform försvann då han lade sina händer på pojkens huvud och gav honom en välsignelse. Den hjälp pojken behövde kom inte från någons auktoritet i kungens armé, utan från prästadömets auktoritet.5 Med prästadömets makt följer ett stort ansvar. Det är nämligen så, att vi endast kan åtnjuta kraft i prästadömet då vi gör vår plikt. Prästadömet i denna kyrka har i det förgångna fått lära sig en del svåra läxor beträffande denna plikt. De första bröderna hade inte alls prövats och var oerfarna. Under profeten Josephs ledarskap undervisade och sållade Herren dem. De förföljdes och drevs obarmhärtigt till att lära sig utföra sin plikt. Många misslyckades. Tre gånger fick en del av de första bröderna genomgå härdande, luttrande prövningar innan de slutligen fann en fristad bland dessa berg och dalar. Det första av dessa prov var Sions läger våren och sommaren 1834. Det andra kom bara fyra år senare då tusentals heliga måste flytta från staten Missouri till Illinois. Tolv år senare kom det enorma uttåget från Illinois till Winter Quarters, och året därpå till bergen och dalarna i västra delen av Förenta staterna. Sions läger bildades för att återupprätta de heliga i Jackson County i Missouri. Under detta "uppdrag att återlösa Sion"6 färdades omkring två hundra män drygt 160 mil under ytterst svåra förhållanden under profeten Joseph Smiths direkta ledarskap. George A Smith, 16 år gammal, blev utsedd att följa med lägret och han skrev om några av de lidanden, prövningar och vedermödor bröderna fick genomgå. Han skrev att den 26 maj 1834 "var det oerhört varmt och vi led mycket av törst och var tvungna att dricka vatten från träsken som var fulla med insekter. Här lärde jag mig att sila insekter mellan tänderna."7 Dagen därpå lade sig Solomon Humphrey utmattad ner på marken och somnade. När han vaknade såg han en skallerorm som hade ringlat ihop sig vid hans huvud . . . mellan honom och hans hatt, som han höll i handen då han somnade. Bröderna samlades runt omkring honom och sade: "'En skallerorm! Döda den!' Broder Humphrey sade: 'Nej! Det låter ni bli. Ni får inte skada honom, för han och jag har sovit gott tillsammans.'"8 Jag vill då inte ta en tupplur tillsammans med en skallerorm! Broder George A Smith berättade: "Profeten Joseph ansträngde sig lika mycket som vi andra under hela färden. Förutom arbetet med att ta hand om lägret och presidera över det gick han större delen av sträckan och hade lika mycket blåsor och blodiga sår på fötterna som vi andra, som man naturligtvis får av att gå mellan fyra och sex och en halv mil om dagen under stekheta sommardagar. Men aldrig att man hörde honom knorra eller klaga det minsta, medan de flesta männen i lägret beklagade sig för honom över . . . bristen på förnödenheter, det dåliga brödet, . . . maskätet fläsk och ost . . . Vi utgjorde Sions läger, men många av oss var inte bedjande, vi var tanklösa, oförsiktiga, bekymmerslösa, dåraktiga och besvärliga . . . Joseph fick stå ut med oss och fostra oss som små barn. Det fanns emellertid många i lägret som aldrig knorrade och som alltid var redo och villiga att göra som våra ledare ville."9 Trots att Sions läger misslyckades med uppdraget att återupprätta de heliga på deras landområden i Jackson County i Missouri var det ovärderligt som en sträng läxa. De lärde sig att tron är viktigare än livet självt. Vid en konferens som hölls den 14 februari 1835 utvaldes de tolv apostlarnas kvorum och de sjuttio bland de män som deltagit i Sions läger. Dessa trofasta bröder ledde kyrkan under de följande femtio åren. Herren undervisade om en annan betydelsefull prästadömsplikt under denna period av kyrkans historia. I kapitel 104 framlade Herren kyrkans ordning beträffande de fattiga: "Om någon därför tager av det överflöd som jag har berett, och icke delar med sig därav åt de fattiga och nödställda enligt mitt evangeliums lag, skall han upplyfta sina ögon i helvetet och plågas med de ogudaktiga."10 I enlighet med detta slöt många av bröderna i januari 1839, under uttåget ur Missouri, förbund att "invänta och hjälpa varandra . . . tills det inte finns någon kvar av dem som vill flytta från staten."11 I den bitande kylan i februari 1839, sade Daniel Stilwell Thomas när han tänkte tillbaka, "lastade vi ur vår vagn, innan vi tog oss över [Mississippifloden], och sände tillbaka den för att hjälpa de fattiga att komma iväg och på så sätt rädda dem undan pöbeln som fortfarande hotade dem."12 Daniel Thomas hade fem barn och bara ett par skor som de fick samsas om, ändå sände han tillbaka vagnen för att rädda de utblottade heliga. Senare, den 6 oktober 1845, samlades en skara prästadömsbärare i templet i Nauvoo och undertecknade högtidligt en skriftlig överenskommelse om att tillhandahålla det som behövdes för att de fattiga och utblottade tillsammans med huvuddelen av de heliga skulle kunna företa den stora utvandringen västerut. 1846 beslutade rådet att förvaltarna också fick sälja templen i Nauvoo och Kirtland och all kyrkans egendom för att hjälpa de heliga flytta västerut.13 Den ständiga plikt som kyrkans prästadöme har i dag är att sörja för alla medlemmar, däribland fattiga och behövande, änkor, föräldralösa och ensamstående mödrar och deras barn. Vi har i vår tid en ytterligare plikt att öka våra ansträngningar att älska de andligt fattiga bland våra bröder så att de och deras familjer kan åtnjuta "frid i denna världen och evigt liv i den tillkommande".14 Ni unga män i aronska prästadömet har bara fått en glimt av den tillfredsställelse det ger att rättfärdigt utöva ert prästadöme. Detta prästadöme innehar "nycklarna till betjäning av änglar".15 En präst kan få utföra den heliga handlingen att döpa till syndernas förlåtelse. Aronska prästadömet välsignar och delar ut sakramentets heliga emblem. Båda förordningarna har ett direkt samband med Frälsarens försoning. Vidare ska ni som hemlärarkamrater vaka över kyrkan och uppmana medlemmarna "att bedja . . . samt att fullgöra alla sina familjeplikter".16 Det finns en annan plikt som särskilt gäller er, ni fantastiska unga män. Det är skyldigheten att följa råd och uppmaningar från dem som är era ledare. Lyssna på era föräldrar. Var lydiga mot dem även om ni inte har samma uppfattning som de. De älskar er mer än några andra och vill ert bästa. Lyssna på er kvorumpresident, er biskop, er stavspresident, apostlarna, siarna och uppenbararna ­ i synnerhet president Hinckley ­ och de övriga av kyrkans generalauktoriteter. De kommer att leda er till ett rättfärdigt liv. Guds prästadöme har blivit den främsta kraften för det som är gott i världen. Vi är inte längre en handfull människor i samhällets utkanter. Denna enastående kraft i det godas tjänst har anförtrotts oss och vi får inte försvaga den genom att försumma våra skyldigheter. Vi måste ta på oss rättfärdighetens vapenrustning. Vi har en skyldighet att vara värdiga i alla avseenden så att vi kan utnyttja all den oerhörda kraft som detta prästadöme har. Vi måste vara fullständigt ärliga i allt vi gör. Vi måste vara moraliskt rena. Vi måste hjälpa de fattiga och behövande. Som Guds stora armé har vi uppdraget att främja sanningens och rättfärdighetens sak över hela världen. Bröder! Vi är bemyndigade tjänare åt den uppståndne Kristus. Med denna myndighet följer skyldigheten att föra detta heliga verk framåt över hela världen. Vi tillhör det största brödraskapet i hela världen. Vi kommer att hållas ansvarig för vad vi gör med de nycklar, den kraft och den myndighet vi fått. Vi måste på alla sätt vara trogna detta stora förtroende. Då vi blickar in i framtiden kommer vi även i fortsättningen att möta hinder, svårigheter, utmaningar och motstånd. Satan har mer resurser till sitt förfogande än någonsin tidigare för att bedra, splittra och fördärva vårt folk. Vi kommer även i fortsättningen att sållas. En dag i framtiden kommer vi genom president Gordon B Hinckley att få svara inför profeten Joseph för vad vi har gjort med denna stora makt som Herren har förlänat oss. Vi är tacksamma över att Guds verk går framåt så mäktigt som det gör under president Gordon B Hinckleys ledarskap. Efter Frälsarens död utförde hans apostlar stora och förunderliga ting i hans namn. Kajafas och översteprästerna frågade Petrus och Johannes: "Genom vilken kraft . . . har ni gjort detta?"17 Liksom Petrus förkunnar vi för världen att allt detta sker med och genom det heliga prästadömets kraft och genom "nasarén Jesu Kristi namn".18 Detta är mitt högtidliga vittnesbörd i Jesu Kristi namn. Amen. SLUTNOTER 1. George A Fausts dagbok, i författarens ägo, s 1. 2. Läran och förbunden 121:36. 3. History of the Church, 4:39. 4. History of the Church, 1:175. 5. Bearbetning av ett tal av Hugh B Brown, "Be What You Will to Be", Brigham Young University Speeches of the Year (14 feb 1967), s 8­9. 6. B H Roberts, inledningen till History of the Church, 3:x1. 7. "History of George Albert Smith", maskinskrivet manuskript, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 17. 8. "History of George Albert Smith", s 18. 9. "History of George Albert Smith", s 33. 10. Läran och förbunden 104:18. 11. History of the Church, 3:251; se även 3:250, 252­255. 12. "To the Editor and Readers of the Lehi Post" (inget datum) Historiska avdelningen, arkivet, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 3. 13. Se Brigham Young, Manuscript History of Brigham Young, 1846­1847, sammanst av Elden J Watson, s 145. 14. Läran och förbunden 59:23. 15. Läran och förbunden 84:26. 16. Läran och förbunden 20:51. 17. Apostlagärningarna 4:7. 18. Apostlagärningarna 4:10.