Kom till Hjälpföreningen Virginia U Jensen första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap Det spelar ingen roll varifrån ni kommer, vilka era svagheter är, hur ni ser ut ­ ni hör hit! Herren älskar er ­ var och en av er, som grupp och som individer. Under generalkonferensen i april i år gladdes vi som presidentskap för Hjälpföreningen när Boyd K Packer stod i denna talarstol och sade: "Det är min avsikt att ge odelat stöd åt Hjälpföreningen ­ att uppmuntra alla kvinnor att gå med och delta i den och prästadömsledare, på alla nivåer, att verka för att Hjälpföreningen ska blomstra."1 Systrar, det är också min avsikt i kväll. President Mary Ellen Smoot har talat till er om inbjudningar. Jag har också en inbjudan till er: Kom till Hjälpföreningen! Hjälpföreningen organiserades genom prästadömets myndighet och leds idag av samma myndighet. Profeten Joseph Smith sade om prästadömet: "Det är Guds eviga bemyndigande, genom vilket universum skapades och reglerades och stjärnorna på himmelen blev till."2 President George Albert Smith talade speciellt till kyrkans kvinnor år 1945 och sade om Hjälpföreningen att "det var Gud som gav er den och den kom genom uppenbarelse till Herrens profet."3 Hur borde vi se på en organisation som bildades genom denna profetiska prästadömsmyndighet? Som ledare i Hjälpföreningen verkar vi som en biorganisation till prästadömet för att hjälpa kvinnor och deras familjer att komma till Kristus. Vad är det hos Hjälpföreningen som bör få oss att "gå med och delta" som president Packer sade? Inom Hjälpföreningen finns program som kom till för att hjälpa oss som kvinnor att finna mening och syfte i livet, åt oss och våra familjer. Enligt president Spencer W Kimball "finns det ingen mer storslagen eller härlig rad löften till kvinnor än de som kommer genom evangeliet och Jesu Kristi kyrka."4 Varthän vi vänder oss i samhället är detta en tid då kvinnor och deras familjer är i kris. Äktenskap spricker med alarmerande fart. Alldeles för många barn kränks och försummas. Kvinnor försöker höra den rättfärdiga sanningens röst mitt i en förvirrande kakofoni av röster som övertalar och lockar dem till det som är opportunt eller politiskt korrekt. Många av våra egna 4,2 miljoner medlemmar i Hjälpföreningen är ledsna och förvirrade. Inser vi vad vi har, systrar? Förstår vi vilka vi är? Har vi kommit till insikt om att vi i Hjälpföreningens organisation har alla de redskap och resurser vi behöver för att lugna en enskild själ eller hela en oroad värld? Hjälpföreningens första mål är att bygga upp tron på Jesus Kristus och att undervisa om Guds rikes lära. Genom Hjälpföreningens lektioner, aktiviteter och gemensamma erfarenheter kan vi få ett vittnesbörd eller stärka det vittnesbörd vi redan har. När allt kommer omkring är detta kanske det viktigaste vi gör i Hjälpföreningen, för kyrkans kvinnors andliga styrka och fasta vittnesbörd är absolut väsentliga ­ för dem själva, deras familjer, deras grenar och församlingar och för världen själv. Hjälpföreningens andra mål är att hjälpa varje syster att förstå att hon är en älskad andedotter till vår himmelske Fader och att hon som sådan har gudomlig natur och bestämmelse, som innefattar den mest fantastiska av möjligheter: Evigt liv i Guds närhet som hans arvinge. Igen citerar jag president Kimball: "Var kan ni annars lära er vilka ni verkligen är? Var får ni annars nödvändig förklaring och förvissning om livets natur? Från vilken annan källa kan ni lära er om er egen unika identitet?"5 När vi till fullo förstår att vi är Guds döttrar med rättigheter och privilegier som räcker genom evigheten ­ att vi är berättigade till hans välsignelser, beroende på vår trofasthet ­ kommer vi att se på världen och vår plats i den och vårt ansvar gentemot den på ett annat sätt. Hör vad president Gordon B Hinckley, säger: "Vet att ni är Guds döttrar, barn med en gudomlig födslorätt. Gå i ljuset med huvudet högt och vet att ni älskas och äras, att ni ingår i hans rike och att ni har ett storslaget verk att utföra, som inte kan överlämnas åt andra."6 Vad är det för verk som president Hinckley talar om ­ ett verk som "inte kan överlämnas åt andra"? Svaret kan, som väntat, finnas i Hjälpföreningen. Enligt Hjälpföreningens tredje mål uppmuntras varje syster att nå ut i tjänande till sin familj, sin församling och sitt samhälle. Som systrar har vi förmågan och ansvaret att hjälpa andra att vandra i Herrens ljus. Oavsett var vi bor, vår ålder, nationalitet, civilstånd eller kallelse i kyrkan finns det människor omkring oss som behöver vår kärlek och vårt tjänande. Vi känner alla till den avlidna moder Teresas liv och tjänande. Hon tillbringade större delen av sitt liv i världens fattigas och utarmades tjänst och gjorde mycket för att lindra deras sorg och lidande. En gång när hon var i Australien erbjöd hon sig att städa en ensam urinvånares hydda. I hyddan fanns en vacker men släckt lampa. När hon frågade varför han inte tände den svarade han: "Ingen kommer hit". Hon fick honom att lova att tända lampan och lovade honom att sända nunnesystrarna till honom. Senare lät mannen hälsa moder Teresa: "Berätta för min vän att ljuset hon tände i mitt liv fortfarande lyser."7 Som systrar i Hjälpföreningen kan vi tjäna andra och inte bara ge dem hembakat bröd och mat, utan också bringa ljus i deras liv. Vi kan ge hopp, vi kan upplyfta och inspirera. Vi kan undervisa om Kristus och hjälpa andra finna frid och tröst i hans ljus. För oss kvinnor är det naturligt att älska och vårda. Kvinnor undervisar barn, stödjer vänner, uppmuntrar makar och lyfter de missmodiga. Kvinnor ger liv och vårdar de levande. Var och en av oss har något att ge, något att dela med sig av, någon att tjäna. Som Hjälpföreningens andra president, Eliza R Snow, sade: "Det finns ingen syster som är så isolerad . . . eller har en så liten sfär att hon inte kan göra mycket för att upprätta Guds rike på jorden."8 Hjälpföreningens fjärde mål är att stärka och skydda familjen. Har det någonsin tidigare i historien funnits ett mera förtvivlat behov av denna styrka och detta skydd? Det är min uppriktiga tro att det mäktigaste skyddet mot familjens sönderfall är en trofast, rättfärdig mor. År 1993 sade president Hinckley: "Jag påminner er mödrar överallt om heligheten i ert kall. Ingen annan kan nöjaktigt fylla er plats. Inget ansvar är större, ingen skyldighet mer bindande än den att ni fostrar i kärlek och fred och redbarhet dem som ni har fört in i världen."9 Som Hjälpföreningens presidentskap bekräftar vi ånyo att moderskapet är det ädlaste och mest betydande arbete en kvinna kan vara sysselsatt med. Men när vi gör det håller vi i åtanke att det finns många av kyrkans allra trognaste kvinnor som ännu inte har fått möjlighet att själva uppleva moderskapet. Äldste Dallin H Oaks ger dem insikt: "Vi vet att många värdiga, underbara sista dagars heliga för närvarande saknar de idealiska tillfällena och nödvändiga omständigheterna för sitt framåtskridande. Livet som ensamstående, barnlöshet, död och skilsmässa gäckar idealen och fördröjer uppfyllandet av de utlovade välsignelserna. Dessutom finns det kvinnor som skulle vilja vara mödrar och hemarbetande på heltid, men som bokstavligen tvingats att gå ut och förvärvsarbeta på heltid. Men dessa missräkningar är endast tillfälliga. Herren har lovat att ingen välsignelse i evigheten skall förnekas hans söner och döttrar som håller buden, är trogna sina förbund och vill göra det rätta."10 Vårt femte mål är att hjälpa varje syster att känna sig behövd, delaktig, värdesatt och älskad. I Hjälpföreningen delar vi kärleken till varandra och till vår himmelske Fader. En syster berättade nyligen vad hon tyckte om att vara i Hjälpföreningen. Hon sade: "Jag har känt en underbar anda av systerskap och kvinnlighet, men det har också funnits en läkande kraft [i Hjälpföreningen] som jag inte har funnit någon annanstans." Alla är välkomna till Hjälpföreningen. Det finns inget mönster och ingen mall för en godtagbar kvinna i kyrkan. Det spelar ingen roll varifrån ni kommer, vilka era svagheter är, hur ni ser ut ­ ni hör hit! Herren älskar er ­ var och en av er, som grupp och som individer. Vi är inga vanliga kvinnor. Vi är förbundskvinnor, kvinnor som har känt igen sanningen, tagit emot Jesu Kristi evangelium och slutit förbund med Herren att följa honom och göra hans vilja. Och han behöver oss ­ var och en av oss ­ och behöver vår insats för att främja hans storslagna verk bland människornas barn i de sista dagarna. Vi behöver Hjälpföreningen, och Hjälpföreningen behöver oss. Vårt sjätte mål är att hjälpa varje syster förstå vikten av att stödja prästadömet, såväl som de välsignelser som kommer av att sluta och hålla heliga tempelförbund. I templet sluter vi eviga förbund med vår Fader i himlen. Vi ger honom löften och han ger oss i sin tur fantastiska löften. Tänk noga nästa gång du besöker templet, för dig själv eller för någon avliden, på de löften som Gud ger dig, hans dotter. De helgade rummen i varje del av Guds hus är fyllda av trösterika förbund ­ personliga, nära försäkringar om hans eviga kärlek. I det 115:e kapitlet i Läran och förbunden uppmanas vi: "Stån upp och lysen att edert ljus må vara ett baner för folken och att insamlingen till Sions land och dess stavar må vara till försvar och såsom en tillflykt undan stormen." 11 Systrar, må vi, när vi tänker på Hjälpföreningens program, låta dem bli ett försvar och en tillflykt undan stormen för oss och för andra. Som president Packer har sagt: "Starka hjälpföreningar har en starkt skyddande och helande inverkan på mödrarna och döttrarna, på den ensamstående föräldern, på ensamstående systrar, på de åldrande och svaga."12 Jag vittnar för er att Hjälpföreningen är en organisation med gudomligt ursprung. Vi inbjuder alla att komma till Hjälpföreningen. Låt den välsigna era liv såsom vår himmelske Fader avsåg. I Jesu Kristi namn. Amen. SLUTNOTER 1. "Hjälpföreningen", president Boyd K Packer, Nordstjärnan, juli 1998, s 75.) 2. Citerat av James E Faust, "Att hålla förbund och ära prästadömet", Nordstjärnan, jan 1994, s 35. 3. "Hjälpföreningen", Boyd K Packer, Nordstjärnan, apr 1979, s 10. 4. My Beloved Sisters (1979), s 43. 5. My Beloved Sisters, s 43. 6. "Live Up to Your Inheritance", Ensign, 1983, s 83­84. 7. Se My Life for the Poor: Mother Teresa of Calcutta, red José Luis González-Balado och Janet N Playfoot (1985), s 76. 8. Eliza R Snow, Woman's Exponent, 15 sept 1873, s 62. 9. "Vänj den unge vid den väg han bör vandra", Nordstjärnan, jan 1994, s 57. 10. "Den stora lycksalighetsplanen", Nordstjärnan, jan 1994, s 72. 11. Läran och förbunden 115:5­6. 12. "Hjälpföreningen", president Boyd K Packer, Nordstjärnan, juli 1998, s 77.