Att ha ett evigt perspektiv Äldste Jay E Jensen i de sjuttios kvorum Om vi kan hjälpa människor att först förstå planen, kommer de att ges en djupare och varaktigare motivation till att hålla buden. Det går inte att med ord beskriva min känsla av otillräcklighet i samband med detta heliga kall, i synnerhet ansvaret att vara ett särskilt vittne om Jesus Kristus för hela världen (L&F 107:25). Jag förlitar mig särskilt på er tro och era böner. Den sanning jag vill tala om idag kommer från Alma. "Därför gav Gud dem bud, sedan han först kun-gjort återlösningsplanen för dem" (Alma 12:32). Ordningen i undervisningen enligt denna vers är att vår himmelske Fader först undervisade Adam och Eva om återlösningsplanen, sedan gav han dem bud. Alla bud har evig betydelse i den stora lycksalighetsplanen (se Alma 42:8; 34:9). Jag vet att denna sanning är en nyckel till omvändelse, till att behålla och aktivera. Om vi kan hjälpa människor att först förstå planen, kommer de att ges en djupare och varaktigare motivation till att hålla buden. Ett annat sätt att uttrycka det som Alma undervisade om kommer från en upplevelse som en av generalauktoriteterna berättat om. Han berättade att han talat med en syster i kyrkan som han kände, som för många år sedan gått igenom skilsmässa. Hon kontaktade honom för att tacka honom för de råd han gett henne när hon hade det som svårast. Hon påminde honom om att han sagt till henne: "Kära syster, förlora inte ditt eviga perspektiv. Se alltid till att du har ett evigt perspektiv." Hon sade att den sanningen hade blivit hennes stöttepelare. När vi förstår den stora lycksalighetsplanen, får vi ett evigt perspektiv och vi kan se buden, förordningarna, förbunden och upplevelserna, prövningarna och svårigheterna i deras sanna och eviga ljus. Kom emellertid ihåg att Satan dämpar klarheten i hoppet och det eviga perspektivet genom nuets mörka och tvingande angelägenhet. Så var fallet med de personer som nämns i Mormons bok som "avvikit från rättfärdighetens väg" (Helaman 6:31) och "voro på egen hand" (3 Nephi 1:29). Laman och Lemuel avvek från vägen och klagade över att de lidit därför att de inte haft tillgång till sina ägodelar, med vilka de sade sig "kunde ha varit lyckliga" (1 Nephi 17:21). Det var likadant med den förlorade sonen. Eftersom han genast ville ha sitt jordiska arv från sin far sade han: "Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min", och han tog den och "slösade bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar" (Lukas 15:12­13). Nephi beskrev andra om vilka han sade att djävulen "uppeggar dem till vrede över det som är gott . . . och invaggar (dem) i köttslig ro" (2 Nephi 28:20­21). De som inte har ett evigt perspektiv, eller de som förlorar det ur sikte, upprättar sina egna normer för att gynna sig själva och sina själviska intressen. Deras jordiska perspektiv blir deras norm och för vissa blir det deras gud. Ammon undervisade kung Lamoni om Gud, en gudomlig makt högre än kungen, som alltid hade levt efter sitt eget förgängliga ljus. Kungen "antog . . . att vadhelst (han) gjorde var rätt" (Alma 18:5). Men Ammons föredöme och budskap gjorde intryck på hans hjärta och han "började . . . hysa stor fruktan för att han hade gjort orätt" (Alma 18:5). Ammon förklarade därefter "återlösningsplanen för dem" (Alma 18:39). Efter det att den förlorade sonen hade gjort av med sin förmögenhet "kom han till besinning och tänkte: Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig" (Lukas 15:17­18). Det är betydelsefullt att han bekände sin synd mot himlen, för det finns verkligen en himmel, och en barmhärtig och rättvis Gud som härskar där. Han uppenbarade en gudomlig plan som omfattar den slutliga dom hans Son ska avkunna, "och han håller icke någon tjänare där", och där kommer vi alla en dag att stå (2 Nephi 9:41). Jag är evigt tacksam för mina underbara föräldrar och ett hem där evangeliet var i centrum, där jag först fick ett evigt perspektiv. Det perspektivet stärktes i min ungdom av ledare och lärare när jag gick i kyrkan och seminariet. Det viktigaste beslutet jag någonsin fattat i mitt liv, för att få ett evigt perspektiv och en fast insikt om den stora lycksalighetsplanen, var att gå på mission. Genom mina dagliga studier i Mormons bok och när jag undervisade i missionärslektionerna, upplevde jag sanningen som aposteln Paulus lärde, "att när du undervisar andra, undervisar du också dig själv" (Rom. 2:21). Jag lärde mig om lycksalighetsplanen genom att undervisa om den om och om igen. Bön, skriftstudier och tjänande i kyrkan hjälpte mig att få insikt om vår himmelske Faders plan, och jag fick och utvecklade ett evigt perspektiv, men jag uppskattar också mer det bidrag som heliga psalmer ger till omvändelse. I min barndom, ungdom och särskilt i Primär, var det psalmerna om återställelsen som skrevs av Guds sanna tjänare som särskilt påverkade min omvändelse till evangeliet och min insikt om hans plan. President Packer har sagt: "Om vi lyssnar lär de oss evangeliet, ty återställelsens hymner är i själva verket en kurs i läran" (Nordstjärnan, jan 1992, s 26). I första presidentskapets förord till vår nuvarande psalmbok påminns vi om att "inspirerande musik är en viktig del av våra möten i kyrkan. Några av de främsta predikningarna finner vi i psalmerna. Sångerna inspirerar oss att omvända oss och göra goda gärningar, bygga upp vittnesbörd och tro och trösta de sörjande och trötta, och de inspirerar oss att hålla ut till änden" (Hymns, ix). Många psalmer klargör lärdomarna om den stora återlösningsplanen. Några av psalmerna skrevs som resultat av stora uppoffringar, av vilka den slutliga var döden, och de ger oss en anda av helighet och helgelse som leder oss till att vända oss till Fadern och hans plan. I år betonas lärarutbildning, och föräldrar, lärare och missionärer kan förbättra sin undervisning om evangeliet genom att se till att de själva förstår planen och sjunger de psalmer som har samma anda. Sjung dem, inte på ett mekaniskt sätt, utan med ett ändamål ­ att inleda och avsluta möten och som en del av undervisningen, eller för att introducera eller sammanfatta lektionsbegrepp. Jag avslutar med orden från följande vackra psalm: Han lever, Fader vår, och älskar alla små. Ty Anden viskar det till mig och säger det är så. Jag följa vill hans plan och vara god och sann. Och Anden viskar så till mig och säger att jag kan. (Psalmer, nr 197) Jag vittnar om att den evige Gudens stora plan är sann. Gud lever. Jesus är hans gudomlige Son. Joseph Smith var en sann profet, och detta verk leds av Herren genom femton profeter, siare och uppenbarare. I Jesu Kristi namn, amen.