Lärjungeskap Äldste L Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum "Vi måste utforma . . . fortgående och ständiga rutiner som för oss närmare vår Herre och Frälsare så att vi kan räknas bland hans lärjungar." Min mor var duktig på att delegera. Varje lördagsmorgon när mina syskon och jag växte upp, gav hon städuppgifter åt oss med samma instruktioner som hon hade fått av sin mor: "Se till att ni städar ordentligt i hörnen och längs listerna. Om ni inte hinner göra allt, får ni utesluta något mitt i rummet." Hon visste mycket väl att om vi gjorde rent i hörnen, skulle hon aldrig ha några bekymmer med det som var kvar mitt i rummet. Det som syntes direkt skulle aldrig hoppas över. Under årens lopp har jag haft enorm användning av min mors råd på många olika sätt. Det är speciellt användbart på vårt andliga storstädningsuppdrag. De sidor av livet som är till allmänt beskådande sköter vanligtvis sig själva, eftersom vi vill göra ett så gott intryck som möjligt. Men det är i våra livs dolda hörn, där det finns saker som bara vi känner till, som vi måste vara särskilt noga med att se till att vi är rena. Ett av dessa hörn som vi har och som kräver speciell uppmärksamhet är tankarnas område. Vi måste ständigt vara på vår vakt mot dessa sysslolösa stunder, då vi låter våra tankar vandra till sådant som vi borde undvika. Vi läser i Ordspråksboken: "Ty så som en människa tänker i sitt hjärta, är hon" (Ords 23:7, engelska översättningen). Och Judas har skrivit följande: "Svärmare. . . skändar kroppen" (Jud 1:8). Våra tankar formar oundvikligen våra liv. James Allen har uttryckt det på följande sätt i sin bok As a Man Thinketh: "Liksom plantan skjuter upp från och inte skulle finnas till utan fröet, så uppstår människans alla handlingar från hennes dolda tankefrön, och de skulle inte ha kommit fram utan dem. Detta gäller såväl de handlingar som kallas 'spontana' och 'oavsiktliga' som de som utförs avsiktligt. . . I tankarnas vapenfabrik smider hon vapen som hon förgör sig själv med. Hon förfärdigar också verktyg med vilka hon bygger himmelska boningar av glädje och kraft och frid åt sig själv. . . Mellan dessa två ytterligheter finns alla sorters karaktärer, och människan är tankarnas skapare och herre. . . Människan är tankarnas härskare, karaktärens formgivare och förutsättningarnas, livsvillkorens och ödets skapare och utformare" (As A Man Thinketh [1983], s 7­10). Sedan tillade Allen: "Låt en människa radikalt förändra sina tankar, och hon blir förvånad över den snabba förvandling det har på de avgörande omständigheterna i hennes liv. Människor tror att tanken kan hållas hemlig, men det kan den inte. Den utkristalliseras snabbt till en vana och vanor formar snabbt karaktären" (Ibid, s 33­34). Våra tankar är verkligen ett av de hörn som vi flitigt måste vinnlägga oss om att hålla rent. Det idealiska är att hålla tankarna koncentrerade på andliga ting. Ett annat hörn som kan samla damm på grund av försummelse, är kanske den uppriktiga ledning vi ger våra familjer. President Kimball framhävde sin oro i dessa ord: "Vår framgång som enskilda och som kyrka kommer huvudsakligen att bero på hur trofast vi anstränger oss att efterleva evangeliet i hemmet. Endast om vi klart inser varje enskilds ansvar och familjens samt hemmets roll kan vi på rätt sätt förstå att prästadömets kvorum och biorganisationerna, ja till och med församlingar och stavar, huvudsakligen existerar för att hjälpa medlemmarna att efterleva evangeliet i hemmet. Då kan vi förstå att människor är viktigare än program och att kyrkans program alltid bör stödja och aldrig hindra evangelieinriktade familjeaktiviteter. . . Alla bör arbeta tillsammans för att göra hemmet till en plats där vi älskar att vara, en plats för lyssnande och lärande, en plats där varje medlem kan finna ömsesidig kärlek, stöd, uppskattning och uppmuntran. Jag upprepar att vår framgång, enskilt och som kyrka, till stor del beror på hur trofast vi anstränger oss att efterleva evangeliet i hemmet" (Nordstjärnan, okt 1978, s 171­172). Mitt allmänna råd till er är att vi måste utforma levnadsregler som uppmuntrar till andlig storstädning ­ fortgående och ständiga rutiner som för oss närmare vår Herre och Frälsare så att vi kan räknas bland hans lärjungar. Huvudsyftet med vår jordiska prövotid är att förbereda oss att återförenas med Gud och ärva de välsignelser som han har lovat sina värdiga barn. Frälsaren fastställde mönstret under sin jordiska verksamhet och uppmuntrade dem som följde honom att bli hans lärjungar. Följande har skrivits om lärjungeskap: "En Kristi lärjunge är en som lär sig bli lik Kristus ­ lär sig tänka, känna och handla som han gör. Att vara en sann lärjunge, att fullborda denna inlärningsuppgift, är den mest krävande process människan känner till. Ingen annan skolning kan jämföras med vare sig kraven eller belöningen. Det innebär en total förvandling av en person från den naturliga människans tillstånd till en heligs, till någon som älskar Herren och tjänar av allt sitt hjärta, all sin förmåga, själ, sinne och styrka" (Chauncey C Riddle, "Becoming a Disciple", Ensign, sep 1974, s 81). Frälsaren instruerade dem som ville följa honom om lärjungeskapets innersta natur, när han sade: ". . . Om någon vill följa efter mig, låt honom då förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Och att ta sitt kors, innebär att förneka sig all ogudaktighet, och varje världsligt begär, och att hålla mina bud" (Se JST Matt 16:24, fotnot d). "Bryt inte mina bud för att rädda ert liv, ty den som vill rädda sitt liv i denna värld, skall mista det i den tillkommande världen. Och den som mister sitt liv i denna värld, för min skull, skall finna det i den tillkommande världen. Försaka därför världen, och rädda er själ" (Se JST Matt 16:27­29, Bible appendix). När anden besegrar köttet, blir köttet en tjänare i stället för herre. När vi har gjort rent i världslighetens hörn och är redo att lyda Herren, då har vi förmågan att ta emot hans ord och hålla hans bud. En dramatisk förändring inträffar i människors liv när de hänger sig åt att bli Herrens lärjungar. Ett av de mest levande exemplen jag kan komma på från skrifterna är den unge Almas omvändelse och den förändring som ägde rum i hans ansikte när han blev en Herrens lärjunge. Kom ihåg att Alma och Mosiahs söner räknades ibland de icke troende. Alma var en man som talade mycket och kunde smickra folket. Han förledde många att göra all slags synd. Han blev ett stort hinder för kyrkan, och listade sig till människors hjärtan och förorsakade stor oenighet ibland dem. Men tack vare hans fars ödmjuka bön visade sig en ängel för dem medan de höll på med sitt fördärv. Alma blev så förskräckt att han föll till jorden och ängeln befallde honom: "Alma! Stå upp och stig fram! Varför förföljer du Guds kyrka? Ty Herren har sagt: Detta är min kyrka, och jag skall fast grunda den, och intet skall störta den utom mitt folks överträdelse" (Mosiah 27:13). Han blev så svag att han inte kunde lyfta armar och ben och måste bäras. Han blev också stum. Man lade honom framför hans far. Hans far gladde sig och manade folket att be för hans son. "Sedan de hade fastat och bett två dagar och två nätter, återfingo Almas lemmar sin styrka och han stod upp och började tala till dem och bad dem att vara vid gott mod. Ty, sade han, jag har omvänt mig från mina synder och har blivit återlöst av Herren. Se, jag är född av Anden" (Mosiah 27:23­24). Sedan berättar han om den stora bedrövelse och det lidande han gick igenom när han insåg att han var utestängd från Guds rike. Och han mindes sin fars undervisning och ropade till Herren att han skulle förskonas. Nu ser vi en dramatisk förändring när han blir vår Återlösares lärjunge. "Och nu begav det sig, att Alma från den tiden började undervisa befolkningen och likaledes gjorde de som voro med Alma, då Herrens ängel uppenbarade sig för dem. De färdades omkring i hela landet och kungjorde för människorna, vad de hade hört och sett och predikade Guds ord under många prövni- ngar. . . " (Mosiah 27:32). I min släkthistoria om pionjärerna finns det många berättelser om ädla själar som visade prov på sant lärjungeskap. Mina barns mormors far var en ståndaktig lärjunge till Jesus Kristus. Hans anhöriga var förmögna markägare i Danmark. Som omtyckt son skulle han ärva sin fars mark. Han blev kär i en vacker ung kvinna som inte hade samma sociala ställning som hans familj. Han uppmuntrades att inte fortsätta bekantskapen. Han var inte benägen att följa familjens råd, och en gång när han hälsade på henne, upptäckte han att hela hennes familj hade blivit medlemmar i kyrkan. Han vägrade lyssna till läran som hennes familj omfattat och sade kraftfullt ifrån till henne att hon fick välja mellan honom och kyrkan. Hon förklarade bestämt att hon inte skulle överge sin religion. Efter detta kraftfulla uttalande bestämde han sig för att han skulle lyssna på lärdomarna som var så viktiga för henne. Kort därefter berördes han av anden och han blev också omvänd till evangeliet. Men när han berättade för sina föräldrar om sitt beslut att bli medlem i kyrkan och gifta sig med den unga kvinnan, blev de arga på honom och tvingade honom att välja mellan sin familj och deras rikedom och kyrkan. Han gick sin väg från de bekvämligheter han haft i hela sitt liv, blev medlem i kyrkan och gifte sig med henne. De började genast förbereda sig för att lämna Danmark och resa till Sion. Utan familjens stöd måste han nu arbeta hårt och ta vilket arbete som helst för att spara ihop till resan till det nya landet. Efter ett års hårt arbete hade han sparat tillräckligt för deras överfart. När de gjorde sig i ordning inför resan kom deras grenspresident till dem och sade att det fanns en familj som behövde pengarna mycket mer än han och hans hustru. Han fick frågan om han ville ge det som han sparat, så att den familjen kunde ta sig till Sion. Lärjungeskap kräver offer. De gav upp sina besparingar till familjen som behövde hjälp, och de började arbeta hårt ännu ett år för att kunna spara så att de kunde finansiera sin resa till Sion. Så småningom kom de till Sion, men inte förrän de hade gjort många fler av de uppoffringar som hör ihop med sant lärjungeskap. Den rike unge mannen utsattes för det strängaste provet på lärjungeskap när han fick befallningen: "Sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga. . . Kom sedan och följ mig" (Luk 18:22). För många av oss är det ett lika svårt prov att göra sig av med dåliga vanor och världsliga tankar, så att vi är konfliktfria och kompromisslösa i vår hängivenhet till Herrens verk. Må våra liv som sanna Kristi lärjungar återspegla hans exempel. Må vi ta på oss själva hans namn och stå som vittnen om honom under alla tider och överallt (se Mosiah 18:9). Må Gud dessutom välsigna oss så att vi uppriktigt önskar göra vår andliga storstädning, göra rent i alla hörnen, städa bort allt som skulle kunna försvaga oss i rollen som en Herrens lärjunge, så att vi kan gå framåt och tjäna honom som är vår Kung och Frälsare, ber jag ödmjukt, i Jesu Kristi namn, amen.