Äldste M Russell Ballard
i de tolv apostlarnas kvorum
"Om inte vi villigt undervisar andra om återställelsen av Jesu Kristi evangelium genom profeten Joseph Smith, vem ska då göra det?
I mars 1839 gav profeten Joseph Smith från den råkalla fängelsehålan Liberty Jail följande råd till kyrkan: "Ty det finnes ännu många på jorden ibland alla sekter, partier och religionssamfund, vilka äro förblindade av människofunder och. . . hållas borta från sanningen, blott emedan de icke veta var de skola finna den" (L&F 123:12).
Flera år senare kallades profetens brorson, Joseph F Smith, vid 15 års ålder att utföra en mission på Hawaii. Ni minns att han bara var fem år gammal när hans far Hyrum led martyrdöden. Hans mor, Mary Fielding, dog när han var bara 13 år. När den unge Joseph kom till ön Maui blev han allvarligt sjuk. Trots dessa och andra motgångar skrev han till äldste George A Smith: "Jag är redo att bära mitt vittnesbörd. . . när som helst, var som helst, och under vilka omständigheter jag än må hamna i. . . Jag är redo att gå genom eld för det verk jag är engagerad i" (citerat i Joseph Fielding Smiths sammanst av Life of Joseph F Smith [1938], s 176).
I dag måste vi fråga oss själva: Är vi redo och villiga att gå genom eld för det verk vi är engagerade i? Syns i våra ansikten den glädje över att leva enligt Kristi evangelium som trofasta lärjungar bör återspegla? Om inte vi förstår och villigt undervisar andra om återställelsen av Jesu Kristi evangelium genom profeten Joseph Smith, vem ska då göra det? Vi kan inte lägga bördan att föra ut evangeliet till alla människor enbart på heltidsmissionärernas ryggar. Familjer kommer inte att stärkas, inte heller personliga vittnesbörd, antalet omvändelsedop kommer inte att öka, inte heller kommer mindre aktiva att välkomnas tillbaka, förrän vi som medlemmar i kyrkan reser oss individuellt och kollektivt, hängivna och handlingskraftiga, för att hjälpa till att bygga upp Guds rike.
Vår plikt består i att genom Andens kraft hjälpa andra att få kunskap om och förstå evangeliets lärdomar och principer. Var och en måste börja känna att återställelsens lärdomar är sanna och av stort värde. Och varje människa som tar emot budskapet måste sträva efter att leva enligt evangeliet genom att ingå och hålla heliga förbund och genom att ta del av alla frälsningens och upphöjelsens förordningar. Vi tänker ofta på omvändelse som om den endast gäller undersökare, men det finns en del medlemmar som ännu inte är helt omvända och som ännu inte har upplevt den mäktiga förvandling i hjärtat som beskrivs i skrifterna (se Alma 5:12).
Bröder och systrar, sann och fullständig omvändelse är nyckeln till att påskynda kyrkans verk.
Vi vet att det är mer sannolikt att både medlemmar och icke medlemmar blir grundligt omvända till Jesu Kristi evangelium när det finns en vilja att undersöka ordet (se Alma 32:27). Detta är en inställning i både sinne och hjärta med en önskan att få veta sanningen och en vilja att handla efter denna önskan. För dem som undersöker kyrkan kan det innebära något så enkelt som att gå med på att läsa Mormons bok, fråga Gud i bön om den är sann och uppriktigt söka få veta om Joseph Smith var Herrens profet.
Sann omvändelse kommer genom Andens kraft. När Anden påverkar hjärtan, förändras de. När enskilda, både medlemmar och undersökare, känner Anden påverka dem, eller när de ser bevis på Herrens kärlek och barmhärtighet i sina liv, blir de uppbyggda och andligen stärkta och deras tro på honom ökar. Dessa erfarenheter av Anden blir en naturlig följd när någon är villig att undersöka ordet. Det är så vi börjar känna att evangeliet är sant.
Ett mycket viktigt bevis på vår omvändelse och på vad vi känner för evangeliet i våra liv, är vår villighet att berätta om det för andra och hjälpa missionärerna finna någon att undervisa. Sannolikheten att omvändelsen ska bestå ökar starkt när en icke medlem har en vän eller släkting som utstrålar glädjen över att vara medlem i kyrkan. Inflytandet från kyrkans medlemmar är mycket kraftfullt, och det är kanske därför president Hinckley har bett oss se till att var och en har en vän (se Nordstjärnan, juli 1997, s 47).
Här har vi en viktig nyckel till framgång när det gäller påskyndandet av Herrens verk. Som aktiva medlemmar i kyrkan, och särskilt som ledare i prästadömet och biorganisationerna, behöver vi göra mer för att hjälpa till med att omvända, behålla och aktivera. Vi vet att trofasta medlemmar önskar tjäna Herren, men ibland förlorar vi ur sikte de viktiga resultat som vår tro och våra gärningar borde åstadkomma för att stärka engagemanget för evangeliet hos vår Faders barn.
Biskopar, ni är nyckeln. Ni ger visionen och inbjuder ert församlingsråd att hjälpa er att stärka den andliga omvändelsen hos dem som undersöker kyrkan, liksom hos alla era medlemmar. Uppmuntra rådsmedlemmarna att ständigt tänka på sådant de konkret kan göra för att bistå er att hjälpa era församlingsmedlemmar och deras vänner utanför kyrkan att bättre lära känna och förstå evangeliet. Vad kan de göra för att hjälpa dem känna att evangeliet är sant och stötta dem när de försöker leva enligt dess principer? Fråga er vad vi som prästadöms- och biorganisationsledare konkret kan göra för att uppmuntra en familj eller en enskild att undersöka Guds goda ord. Vad kan rådet göra som ledare och lärare för att se till att var och en som kommer till vår kyrkas möten känner Anden och stärks andligen?
Vi håller just nu på att lära oss hur vi ska inrikta oss på de rätta sakerna under våra rådsmöten, men alltför ofta inriktar vi oss fortfarande bara på allmänna frågor. I en stav, där man har stor framgång med att döpa och behålla nyomvända, inbjuds heltidsmissionärerna till församlingsrådet för att diskutera personerna som de undervisar. Rådsmedlemmarna söker inspiration när de fastställer vilka ledare och församlingsmedlemmar som bäst kan hjälpa missionärerna att vänskapskontakta särskilda personer och familjer och föra dem till kyrkan.
En del av er biskopar tycker att ni måste engagera er i varje åtgärd som era rådsmedlemmar vidtar. Detta är ett misstag, för om ni gör det kommer ni aldrig att få alla de kraftfulla resurser Gud har gett er att utvecklas till sin fulla styrka. Vid Hjälpföreningens allmänna möte för två veckor sedan sade syster Sheri Dew att hon trodde att systrarna är "Herrens hemliga vapen". Jag tror att hon har rätt. Våra kvinnliga ledare har en andlig mottaglighet som hjälper dem att veta hur de bäst ska få kontakt med och ge näring åt dem som missionärerna undervisar. Bästa platsen att till fullo börja utnyttja våra systrars talanger och visdom är genom det etablerade rådssystemet i kyrkan. Det står er fritt att vara flexibla i hur ni använder er av församlingsrådet.
Så sent som förra året sade president Hinckley detta till kyrkans biskopar: "Ni är inte bundna av strikta regler. Ni har obegränsad flexibilitet. Ni är berättigade till svar på era böner, till inspiration och uppenbarelse från Herren" ("Finn lammen, föd fåren", Liahona, juli 1999, s 124). Kanske det i vissa fall inte räcker med att bara ha rådsmöte en gång i månaden, för att ni ska kunna inrikta er på den andliga omvändelsen hos såväl medlemmar och icke medlemmar som ni har ämbetsansvar för. Det står er fritt att hålla råd så ofta ni anser nödvändigt.
Nyligen berättade en stavspresident en rörande historia för mig som visar kraften i rådssystemet för att bygga upp kyrkan. Han sade att både Hjälpföreningen och prästadömet hade arbetat med en familj i deras stav, men att de inte haft någon framgång med föräldrarna. Primärs ledare kom på lösningen. Föräldrarna gav sin tillåtelse att deras lilla dotter kom till Primär. Deras enda villkor var att hennes önskan att komma måste vara så stark att hon tog sig dit på egen hand. De fick inte skjutsa henne till kyrkan. Eftersom hon måste ta sig fram genom en mindre trevlig del av staden, såg församlingsrådet till att någon körde bredvid henne, när hon åkte på en gammal cykel till kyrkan. I sommarvärme, i regn och till och med i snö, fortsatte hon att ta sig till kyrkan. En ung man, som tillsammans med sin familj fått uppdraget att eskortera henne en snöig morgon, blev så rörd när han såg beslutsamheten hos denna lilla flicka, som tog sig fram i snön och kylan, att han bestämde sig för att gå på mission. Han sade att denna upplevelse blev vändpunkten i hans liv. Vid jultiden gav en familj i församlingen en ny, tioväxlad cykel till denna trofasta lilla flicka. Detta gjorde ett så djupt intryck på föräldrarna att även de började besöka kyrkan. I maj 1999 döptes den unga flickan. Det som gjorde dopet ännu mer speciellt var att det utfördes av den nyaste prästen i församlingen, hennes nyligen återaktiverade far.
Biskopar, för att ni ska kunna åstadkomma det som första presidentskapet och de tolvs kvorum ber om, behöver ert församlingsråd fånga den här visionen och samarbeta mer ingående för att utföra Guds storslagna verk att åvägabringa odödlighet och evigt liv för alla sina barn. Tänk er den kraft som skulle bli resultatet om varje medlem i kyrkan sökte hjälpa alla medlemmar och undersökare att åtnjuta Andens sällskap. Låt oss alla arbeta hårdare med att se till att Anden är närvarande på alla våra möten för att åstadkomma en djupare andlig omvändelse. Då krävs det speciellt av församlingsråden att de hjälper biskopsråden att förbättra vördnaden på våra sakramentsmöten och bättre undervisa om Jesu Kristi evangelium på alla våra möten i kyrkan.
Var och en av oss bör ständigt tänka på att Frälsaren gav sitt liv för oss. Vi får aldrig glömma att han förkastades, förödmjukades, led obeskrivliga plågor och slutligen dog för att frälsa er och mig och hela världen från synd. Kan någon enda av oss stå inför honom någon dag i framtiden och säga att vi inte delade med oss av evangeliet till andra och hjälpte missionärerna att finna människor att undervisa, för att vi var alltför upptagna eller alltför blyga eller något annat skäl?
Detta är Guds verk. Han vill att vi tillsammans med honom och hans älskade Son ska delta i arbetet med att föra evangeliet in i alla hans barns liv. Herren har lovat oss att vår glädje kommer att bli stor om vi för bara en enda själ till honom (se L&F 18:1516). Låt oss utöva större tro och arbeta tillsammans, medlemmar och missionärer, med att föra många fler själar till honom. Må varje familj i kyrkan, i sina dagliga familjeböner, ta med en vädjan till Herren om att bereda vägen för deras familj och hjälpa dem att hitta någon som är beredd att ta emot budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium.
Nu är det dags för kyrkans medlemmar att mer modigt nå ut till andra och hjälpa dem att få veta att kyrkan är sann. Nu är det dags att med våra gärningar stödja det som president Gordon B Hinckley ber oss göra.
Lucifer släpper loss vulgär, upprorisk, våldsam och moraliskt nedbrytande smörja i avsikt att förstöra den andliga mottagligheten hos vår Faders barn. Vi för sannerligen krig mot dem som hånar Gud och skyr sanningen, så låt oss hålla våra förbund och beakta vår kallelse att verka. Låt oss samla alla Herrens resurser, inklusive kraften i våra vittnesbörd. Låt dem höras av många fler människor. Låt president Joseph F Smiths anda finnas i våra hjärtan. Låt oss säga: "Jag är redo att bära mitt vittnesbörd. . . när som helst, var som helst, och under vilka omständigheter jag än må hamna i." Det blir lättare att göra detta om vi ofta läser profeten Joseph Smiths egen berättelse och sedan delar med oss till andra av vår egen säkra kunskap om att fullheten av Jesu Kristi eviga evangelium ännu en gång har återställts till jorden. Vi måste gå framåt med löftet om att Anden välsignar oss, så att vi vet vad vi ska göra och vad vi ska säga när vi hjälper dem som söker efter att få veta sanningen. Låt oss gå framåt med mer tro och aldrig glömma att Herren hjälper oss när vi vänder oss till honom i mäktig bön. Vår himmelske Fader lever och älskar vart och ett av sina barn. Herren Jesus Kristus lever. Det mest betydelsefulla verk vi kan utföra är att hjälpa Guds barn att komma till full insikt om Jesu Kristi återställda evangelium. Detta vet jag är sant och jag vittnar om det i Jesu Kristi namn. Amen.
Previous
