En inbjudan med ett löfte Biskop Keith B McMullin andre rådgivare i presiderande biskopsrådet "Det är inte tillräckligt att bara vara medlem i denna kyrka. Inte heller räcker det att vara en likgiltig medlem." För dem som längtar efter andlig sanning, blir vissa saker självklara. Jag bär vittne om dessa saker. Gud är i sin himmel. Vi dödliga är hans andliga avkomlingar. Jesus är vår Återlösare. Joseph Smith var Guds profet och Gordon B Hinckley är hans profet i dag. Uppenbarelser erhålls som i forna dagar. Guds rike, vilket är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, finns åter på jorden. Djävulen är verklig och finns också på jorden. Han och hans legioner vållar förödelse bland människobarnen. Han talar inte sanning, känner ingen kärlek, verkar inte för något gott och vill bara ödelägga och förstöra. Därför höjer jag i dag en "varnande röst".1 Den är en enträgen, allvarlig påminnelse och uppmaning till goda män och kvinnor överallt om det som de redan känner till, och som de måste hålla fast vid. Lyssna till följande ord i en uppenbarelse som erhölls den 1 november 1831: "Därför har jag, Herren, kallat min tjänare Joseph Smith den yngre och talat till honom från himmelen och givit honom befallningar . . . ty jag har icke anseende till personen utan vill, att alla människor skola veta, att den dag snart kommer – stunden är ännu icke kommen men är nära för handen – då friden skall borttagas från jorden, och djävulen få makt över sitt eget rike."2 Herren talar om olyckor som kommer att drabba jordens invånare. Olyckor kommer i olika former. Allt emellanåt upprörs naturens krafter, och vi plågas svårt av deras förstörande krafter. Ännu mer ödeläggande är emellertid de olycksbringande onda krafter som ständigt överhopar oss. I enlighet med profetian, 1831, har friden nu borttagits från jorden, och djävulen har makt över sitt eget rike. Hans bedrägliga metoder hypnotiserar människorna. Frestelser finns överallt. Tarvlighet har blivit en livsstil. Det som en gång ansågs som fruktansvärt anses nu som ofarligt. Det som i början väcker nyfikenhet, fängslar snart och förgör sedan. Denna ondska kommer att fortsätta breda ut sig tills "hela världen . . . suckar under . . . syndens träldom".3 Därför denna "varnande röst": Var på er vakt mot världsliga lustar. De stimulerar sinnena, men förslavar själen. De som fastnat i sinnlighetens garn, märker att det inte är så lätt att ta sig loss. Var på er vakt mot världslig rikedom. Löftena om den är lockande, men glädjen därav är en illusion. Aposteln Paulus skrev: "Kärleken till pengar är roten till allt ont."4 Var på er vakt mot världslig självupptagenhet. Den medför bedrägliga belöningar och förtvivlan över misslyckanden. Kärleken, vänligheten, självförverkligandet och den äkta självkänslan finner vi när vi är i Guds och andras tjänst, inte när vi betjänar oss själva. Mitt bland dessa faror finns det en säker hamn. I uppenbarelsen som tidigare citerades finns följande försäkran: "Men Herren skall hava makt över sina heliga och regera mitt ibland dem och skall komma ned för att hålla dom över Edom eller världen."5 Det ger trygghet att vara en helig. Medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka i dag är kända som sista dagars heliga. Förutom att det är Herrens benämning på dem som tillhör hans kyrka, är det också en inbjudan av honom till att leva ett bättre liv. Detta stod klart för mig för många år sedan när jag, som ung far, behövde köpa några tempelkläder. När jag gick in i affären drogs genast min uppmärksamhet till en skylt på disken på vilken det stod: "Endast för sista dagars heliga." Budskapet fick mig att studsa till. Inom mig uppstod en dispyt. Varför står det 'Endast för sista dagars heliga'? frågade jag mig själv. Varför står det inte till exempel 'För medlemmar i kyrkan som fått sin begåvning'? Varför ta upp detta om att vara en 'sista dagars helig'? Under åren som gått sedan dess har min impulsiva natur dämpats. Denna argumentering med mig själv för länge sedan har blivit ett värdefullt, klargörande ögonblick. Erfarenheten lärde mig att det inte är tillräckligt att bara vara medlem i denna kyrka. Inte heller räcker det att vara en likgiltig medlem i denna tid av cynism och otro. En helig måste vara andlig och vaksam. En helig strävar efter att vara god, ren och redbar. En sådan person talar inte bara om dygderna utan efterlever dem. För de heliga är Guds rike eller kyrkan inte någon bisak, utan det är det centrala och grunden i deras liv. Hemmet är en "bit av himlen"6, inte enbart ett hotell. Familjen är inte bara en samhällelig eller biologisk enhet. Den är grundenheten i Guds rike där Jesu Kristi evangelium undervisas och efterlevs. Sista dagars heliga strävar verkligen flitigt efter att bli lite bättre, lite vänligare, lite ädlare i livets dagliga åligganden. Herren förklarar hur en sådan utveckling sker. Han sade: "Sök inte efter det som hör denna världen till utan sök först efter att bygga upp Guds rike och upprätthålla hans rättfärdighet"7 Genom att följa denna kurs får sista dagars heliga medlen till att undvika världslighetens förrädiska rev. Om kyrkans medlemmar lever på detta sätt kan de bli Herrens förbundsfolk. I vår tid har vi fått följande profetiska vägledning av president Hinckley om hur detta kan uppnås. Jag citerar: "Vi är ett förbundsfolk. Jag har haft känslan av att om vi bara kunde uppmuntra vårt folk att leva efter tre eller fyra förbund skulle allting annat ordna upp sig av sig självt . . . Det första av dessa är sakramentets förbund, i vilket vi påtar oss Frälsarens namn och lovar att hålla hans bud, med löftet om att han kommer att välsigna oss med sin ande. . . . Det andra är tiondets förbund . . . Löftet . . . är att han ska hålla förstöraren tillbaka och öppna himmelens fönster och utgjuta välsignelser som det inte kommer att finnas plats nog att ta emot. . . . Det tredje är templets förbund. Offer, villigheten att offra för detta Herrens verk – och i denna offerlag finns det allra väsentligaste i försoningen. . . . Helgelse, som är förenad med den, en villighet att ge allt, om det behövs, för att hjälpa till med detta stora verks utbredning. Och ett förbund att älska och att vara lojala mot varandra inom äktenskapets, trohetens, kyskhetens och sedlighetens ramar. "Om vårt folk bara kunde lära sig att leva i enlighet med dessa förbund, skulle allting annat ordna upp sig av sig självt, det är jag säker på."8 Världsliga lustar förlorar sin lockelse när det heliga sakramentet intar sin rättmätiga plats i vårt liv. Detta förbund gör det möjligt för de trofasta att hålla sig "obefläckade av världen".9 Världslig rikedom är inte längre farlig om vi samvetsgrant håller fast vid att betala Herrens tionde. Att lämna tillbaka en tiondel av allt han ger, framkallar hos givaren en kärlek till Gud som är större än all annan kärlek. Den för den lydige till den högre lagen, att ge utan att bli befalld därtill. Fasta och fasteoffer omfattas och kraften kommer att lossa orättfärdighetens bojor och lösa okets band, välsigna de mindre lyckligt lottade och stärka familjebanden.10 Tiondets förbund avvänjer den trofasta från kärleken till pengar och allt som följer i dess släptåg. Världslig självupptagenhet ger vika för offer, helgelse och de andra heliga förbunden i templet. Liksom världens Återlösare gav allt för att vi skulle kunna bli frälsta, får vi genom dessa förbund möjligheten att ge vårt allt för att fullborda vår himmelske Faders avsikt med sina barn. Frukta därför inte. Det som världen anser som svagt omstörtar det onda som verkar vara så mäktigt och starkt. Rättfärdiga män talar i Herren Guds namn. Tron tilltar på jorden. De eviga förbunden blomstrar i de sista dagars heligas liv. Fullheten av Kristi evangelium kungörs genom bud och föredömen till världens ändar. Och Herrens förbundsfolk bereder jorden för hans andra ankomst.11 Detta är vår plikt. Må Herren understödja oss i detta är min bön, i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. L&F 1:4. 2. L&F 1:17, 35. 3. L&F 84:49. 4. 1 Tim 6:10. 5. L&F 1:36. 6. David O McKay, i Conference Report, apr 1964, s 5. 7. JST, Matt 6:38; se Matt 6:33, fotnot a. 8. Teachings of Gordon B Hinckley (1997), s 146–147; kursivering tillagd. 9. L&F 59:9; se också v 10, 12–13. 10. Se Jes 58: 6–11. 11. Se L&F 1:19–23.