Vår plikt mot Gud Äldste Cecil O Samuelson jr i de sjuttios presidentskap "Att inneha prästadömet och göra sin plikt mot Gud är alltså inte bara en mycket allvarlig uppgift, utan också en anmärkningsvärd förmån." Som ung man tog jag intryck av berättelsen i Gamla testamentet om Samuel, vars liv hade tillägnats Gud av hans tacksamma mor Hanna. När han fortfarande var en ung pojke fördes han till templet för att tjäna Gud. En natt kallade Gud på honom tre gånger, och varje gång svarade han: "Här är jag"1, eftersom han trodde att hans högpräst och lärare, Eli, hade ropat på honom. Den vise Eli, som visste att den unge "Samuel inte ännu kände HERREN, och HERRENS ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom"2, förstod att Herren hade ropat på pojken. Därför lärde han Samuel hur han skulle svara, och nästa gång Samuel kallades av Herren, svarade han: "Tala, din tjänare hör."3 När vi följer Samuels liv, inser vi att han uppfyllde sin plikt mot Gud och att "Samuel växte upp, och HERREN var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken".4Till följd av detta blev Samuel själv en stor profet och ledare. Jag hoppas att ni unga män som bär aronska prästadömet idag förstår att ni, precis som Samuel, också har en helig plikt mot Gud. Samuel hade en rättfärdig mor, Hanna, och en stor prästadömsledare, Eli. De flesta av er unga män har också underbara föräldrar och inspirerade prästadömsledare som bryr sig om er, och som står redo att hjälpa både er och era föräldrar i er strävan att uppfylla er plikt mot Gud. President Gordon B Hinckley har sagt om er och denna generation ungdomar: "Jag har . . . stor kärlek till de unga männen och kvinnorna i kyrkan . . .Vi älskar er så mycket, och vi ber ständigt om insikt att kunna veta hur vi ska kunna vara er till hjälp. Ert liv är fullt av svåra beslut, och med drömmar och hopp och längtan efter att finna det som ger frid och lycka . . . Jag ger er löftet att Gud inte kommer att överge er, om ni vandrar på hans vägar och låter er ledas av hans befallningar."5 Med detta löfte från profeten i minnet, låt mig påminna er — likt äldste Hales och brevet från första presidentskapet — om kyrkans resurser som görs tillgängliga för er som hjälp att uppfylla er plikt mot Gud. Aronska prästadömets avsikter hjälper er att: Bli omvända till Jesu Kristi evangelium och leva efter dess lärdomar. Ära era prästadömskallelser och uppfylla det ansvar som tillhör prästadömsämbetena. Tjäna andra på ett meningsfullt sätt. Förbereda er för att ta emot melkisedekska prästadömet och templets förordningar. Förbereda er för och utföra en hedervärd heltidsmission. Skaffa så mycket utbildning som möjligt. Förbereda er för att bli värdiga makar och fäder. Respektera kvinnor, flickor och barn. Programmet bakom Plikt mot Gud-utmärkelsen hjälper er att uppnå dessa aronska prästadömets mål. För att få Plikt mot Gud-utmärkelsen måste ni utföra och fullgöra aronska prästadömets mål, samt delta i familjeaktiviteter och särskilda kvorumaktiviteter, utföra ett tjänandeprojekt, föra dagbok och uppfylla personliga mål inom var och en av fyra kategorier: Andlig utveckling Fysisk utveckling Utveckling beträffande utbildning, yrke och personlig förmåga Medborgerlig och social utveckling Där scoutprogrammet finns märker ni att många av scoutuppgifterna motsvarar de nödvändiga kraven för Plikt mot Gud-utmärkelsen. Både aktiviteterna för Plikt mot Gud och scouterna lär oss att förbereda oss i "allt som behöves".6Att arbeta på att få Plikt mot Gud- utmärkelsen och elitscoututmärkelsen [eller liknande utmärkelser] går hand i hand. De står inte i motsatsförhållande till varandra. Första presidentskapet och de tolvs kvorum älskar er och vill stärka er i dessa allt svårare tider. Med denna kärlek och önskan har de gett er en reviderad version av broschyrenVägledning för de unga: Vår plikt mot Gudsamt ytterligare material för Unga män, Unga kvinnor, föräldrar och ledare. När ni unga män i aronska prästadömet strävar efter att få Plikt mot Gud-utmärkelsen så som Unga kvinnor arbetar med Personlig tillväxt, står ni också tillsammans med dem som vittnen om Gud. Detta vittnesbörd visar ni genom det ni säger, men också genom hur ni lever och håller buden. Ni vet att det inte är något slutmål i sig att få Plikt mot Gud-utmärkelsen, utan snarare att det får er att införliva de egenskaper som hjälper er att bättre inrikta er på er plikt mot Gud. Dessa utmärkande egenskaper håller er på rätt spår vad gäller värdighet och förmåga att ta emot de heliga uppgifter och möjligheter som ligger framför er. De hjälper er att vara lyckliga, rena och starka nu och också att förbereda er för händelser av evig betydelse som att få det heliga templets välsignelser, gå på mission och slutligen beseglas till en värdig livskamrat i Herrens hus. När Alma undervisade i Gideons land förklarade han detta med tidlösa ord: "Och nu, mina älskade bröder, har jag talat detta till eder, på det I mån vakna upp och bliva medvetna om eder plikt emot Gud, så att I mån vandra ostraffliga för honom, att I mån vandra efter Guds heliga orden efter vilken I blivit antagna."7 Ni som har fått prästadömet vill vandra efter denna "heliga orden" som ni har kallats och ordinerats till. Ni inser att för varje utlovad välsignelse finns det åtföljande ansvar. Genom att uppfylla detta ansvar får ni möjligheter att tjäna andra och själva utvecklas andligt. Detta är grundläggande steg i er utveckling att bli mer lika Jesus. Frälsaren, som led allt för oss8, stod inför utmaningar som liknade dem som vi möter under åren i aronska prästadömet. Ni minns Jesu erfarenhet vid ungefär den ålder då de flesta av oss blir diakoner. Han hade rest med sin familj och andra till templet. När det blev dags att återvända hem, var han inte tillsammans med Maria och Josef. De måste ha antagit att Jesus var med några goda vänner eller släktingar. Först när han hade varit försvunnen en längre tid blev de oroliga. Som ansvarsfulla föräldrar gjorde Maria och Josef vad era föräldrar kanske redan har gjort i liknande omständigheter: De letade efter honom. När de hittade Jesus i templet, kan nog bara föräldrar och far- och morföräldrar helt förstå de blandade känslorna av lättnad över att han var oskadd, men kanske också förvåningen över hans reaktion. Har någon av er någonsin haft en liknande upplevelse? Vi känner alla till dialogen som följde: "När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: 'Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig.' Då sade han till dem: 'Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?'"9 Jesus kunde ha sagt: "Vet ni inte att jag gör min plikt mot Gud?" President Harold B Lee lärde att innebörden i Jesu fråga finns i kapitel 64 i Läran och förbunden.10President Lee sade: "När man blir prästadömsbärare, blir man Herrens ombud. Vi bör betrakta vår kallelse som att vi går Herrens ärenden. Det är vad det innebär att förhärliga prästadömet. Tänk om Mästaren skulle fråga er, som denne unge gosse frågade Josef och Maria: 'Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?' Allt ni gör, som är enligt Herrens vilja, är att gå Herrens ärenden."11Att inneha prästadömet och göra sin plikt mot Gud är alltså inte bara en mycket allvarlig uppgift, utan också en anmärkningsvärd förmån. Ibland kan ni tycka att era föräldrar och ledare reagerar som Maria och Josef gjorde. När Jesus hade svarat dem genom att ställa den viktiga frågan om det som tillhör Fadern, skriver Lukas: "De förstod inte vad han sade till dem."12 Tänk likväl noga på vad Jesus gjorde! Det är ett exempel på vad vi måste göra om vi verkligen vill uppfylla vår plikt mot Gud. "Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem . . .Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor."13 Ni måste minnas att er plikt mot Gud är mycket tydligt sammanlänkad med er plikt mot er familj, särskilt era föräldrar. Det är först när vi inte bara lyder eller underordnar oss Gud på rätt sätt, utan också våra föräldrar och prästadömsledare, som vi verkligen kan uppfylla vår plikt mot Gud. Må vi vara som Samuel, som sade till Herren: "Tala, din tjänare hör."14I Jesu Kristi namn. Amen. SLUTNOTER 1. Se 1 Sam 3:4–8. 2. Se 1 Sam 3:7. 3. 1 Sam 3:10. 4. 1 Sam 3:19. 5. Gordon B Hinckley, "En profets råd till och förbön för ungdomar",Liahona, april 2001, s 30. 6. L & F 88:119. 7. Alma 7:22. 8. Se Alma 7:11; L & F 18:11. 9. Luk 2:48–49. 10. Se L & F 64:29. 11. Harold B Lee,Stand Ye In Holy Places, s 255. 12. Luk 2:50. 13. Luk 2:51–52. 14. 1 Sam 3:10.