Dela med oss av evangelie Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum "De duktigaste missionärerna, medlemmar och heltidsmissionärer, handlar alltid av kärlek . . . Om vi inte har denna kärlek till andra, bör vi be om den." Tack, president Hinckley, för ditt fina tal. Vi är alla innerligt tacksamma för ditt kraftfulla och inspirerade ledarskap i denna svåra tid. Under detta ledarskap främjar vi Herrens verk, som det finns ett så trängande behov av i denna oroliga värld. Att förkunna Jesu Kristi evangeliums glada budskap är en grundläggande princip inom den kristna tron. Tre av evangelisterna redogör för den befallning Frälsaren gav oss. I Markusevangeliet står det: "Och han sade till dem: 'Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd'" (Mark 16:15–16). Matteus citerar Frälsarens befallning: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn" (Matt 28:19). Lukas fastslår: "Det står skrivet . . . att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk" (Luk 24:46–47). Nutida profeter tillämpar Frälsarens befallningar i vår tid och har uppfordrat var och en av oss att dela med sig av evangeliet. President Gordon B Hinckley har låtit stridssignalen ljuda för vår tid. I ett världsomfattande satellittal till missionärer och lokala ledare ber han om "entusiasm" för missionsarbetet "på varje nivå i kyrkan". Även om missionärerna måste fortsätta anstränga sig till det yttersta för att finna personer att undervisa, sade han, finns det ett "bättre sätt . . . genom kyrkans medlemmar". Han bad var och en av oss att göra sitt allra bästa för att hjälpa missionärerna att finna personer att undervisa. Han bad också varje stavspresident och varje biskop "att ta på sig den fulla förpliktelsen och ansvaret för att finna och hålla kontakt med undersökare" inom sina enheter. President Hinckley nedkallade också Herrens välsignelse över oss när vi utför "den enorma uppgift vi har" (se president Gordon B Hinckley, "Finn lammen, föd fåren",Liahona, juli 1999, s 118–124). Fastän det har gått två och ett halvt år sedan president Hinckley kom med denna vädjan, har de flesta av oss ännu inte agerat kraftfullt för att fullfölja denna uppfordran. När jag under bön har studerat president Hinckleys ord och tänkt över hur vi kan dela med oss av evangeliet, har jag kommit fram till att vi behöver tre saker för att fullfölja vår profets uppfordran. För det första behöver vi en uppriktigönskanatt dela med oss av evangeliet. För det andra behöver vigudomlig hjälp. För det tredje behöver viveta vad vi ska göra. I. ÖNSKAN Att dela med sig av evangeliet börjar liksom så mycket annat med enönskan.Om vi ska bli dugligare redskap i Herrens händer för att sprida hans evangelium, måste vi uppriktigtönskadet. Jag tror att denna önskan uppnås i två steg. För det första måste vi ha ett fast vittnesbörd om sanningen i och vikten av Jesu Kristi återupprättade evangelium. Det innebär att ha ett vittnesbörd om hur oerhört värdefull Guds plan är för hans barn, hur nödvändig Jesu Kristi försoning är i den, samt vilken roll Jesu Kristi Kyrka har när det gäller att förverkliga denna plan i jordelivet. För det andra måste vi älska Gud och alla hans barn. I en nutida uppenbarelse sägs det till oss att "kärlek, med blicken endast på Guds ära, dugliggör [oss] till detta verk" (L&F 4:5). De första apostlarna i denna tidshushållning fick befallningen att deras kärlek skulle "överflöda till alla människor" (L&F 112:11). Genom vårt vittnesbörd om sanningen och vikten av det återupprättade evangeliet förstår vi värdet av det vi har fått. Genom vår kärlek till Gud och våra medmänniskor får vi vår önskan att dela med oss av denna underbara gåva till alla människor. Intensiteten i vår önskan att dela med oss av evangeliet är en bra måttstock på vår egen omvändelse. Mormons bok innehåller några underbara exempel på den inverkan vittnesbördet och kärleken kan ha. När Mosiahs söner, som hade varit "de avskyvärdaste ibland syndare" fick sitt vittnesbörd, "åstundade de, att frälsning skulle förkunnas för varje skapad varelse, ty de kunde ej uthärda tanken på att någon människosjäl skulle förgås" (Mosiah 28:3–4). I en senare redogörelse ropade Alma, deras missionärskamrat: "O, att jag vore en ängel . . . att jag måtte kunna gå omkring och tala som genom Guds domsbasun och med min röst skaka jorden" och förkunna "återlösningsplanen för varje själ . . . så att det icke skulle finnas mera sorg på hela jorden" (Alma 29:1–2). Jag tycker om att tänka på missionsarbetet som att "dela med sig av evangeliet". Ordendela med sigförsäkrar att vi har något ytterst värdefullt och att vi vill ge det till andra, till uppbyggelse och välsignelse för dem. De duktigaste missionärerna, medlemmar och heltidsmissionärer, handlar alltid av kärlek. Jag lärde mig denna läxa som ung man. Jag hade fått uppdraget att besöka en mindre aktiv medlem, en framstående yrkesman som var många år äldre än jag. När jag ser tillbaka förstår jag att jag hade föga kärleksfull omsorg om den man jag besökte. Jag handlade av plikt, med en önskan att rapportera att jag gjort min hemundervisning till 100 procent. En kväll i slutet av månaden ringde jag för att fråga om min kamrat och jag kunde komma över med detsamma och besöka honom. Hans förebrående svar lärde mig en oförglömlig läxa. "Nej, jag tror inte jag vill att ni kommer hit i kväll", sade han. "Jag är trött. Jag har redan gjort mig i ordning för natten. Jag ligger och läser och vill inte bli avbruten så att ni kan rapportera 100 procents hemundervisning den här månaden." Det svaret svider fortfarande för jag visste att han hade förstått mina själviska motiv. Jag hoppas att inga som vi kontaktar och inbjuder att lyssna till budskapet om det återupprättade evangeliet känner att vi gör det av någon annan anledning än äkta kärlek till dem och en osjälvisk önskan att dela med oss av något som vi vet är värdefullt. Om vi inte har denna kärlek till andra, bör vi be om den. Det profeten Mormon skrev om "Kristi rena kärlek" lär oss att be till Fadern av allt vårt hjärta, "att I mån vara fyllda med denna kärlek, som han har utgjutit över alla som äro hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare" (Moroni 7:47–48). II. GUDOMLIG HJÄLP — RÄTT TIDPUNKT Vi behöver också gudomlig hjälp som vägleder oss när vi delar med oss av evangeliet. Precis som våra önskningar måste vara äkta och grundade på vittnesbörd och kärlek, måste våra handlingar ledas av Herren. Det är hans verk, inte vårt, och det måste utföras på hans sätt och när tiden är rätt för honom, inte för oss. I annat fall är våra ansträngningar dömda att omintetgöras och misslyckas. Alla har vi familjemedlemmar eller vänner som behöver evangeliet men inte är intresserade just nu. För att kunna göra något måste våra ansträngningar för deras räkning ledas av Herren, så att vi kan handla på det sätt och vid den tidpunkt som gör dem mest mottagliga. Vi måste be om Herrens hjälp och ledning så att vi kan vara redskap i hans händer för någon som är redo nu — någon som han vill att vi ska hjälpa i dag. Sedan måste vi vara beredda att lyssna till och följa hans Andes maningar om hur vi ska fortsätta. Dessa maningar kommer. Vi vet genom otaliga personliga vittnesbörd att Herren på sitt eget sätt och i sin egen tid förbereder människor att ta emot hans evangelium. Sådana personer söker, och när vi försöker fastställa vilka de är, kommer Herren att besvara deras böner genom att besvara våra. Han kommer att mana och leda dem som önskar det och som uppriktigt söker vägledning om hur, var, när och för vem de kan dela med sig av hans evangelium. På så sätt ger Gud oss enligt våra önskningar (se Alma 29:4; L&F 6:8). I nutida uppenbarelser har Herren sagt oss att "det finnes ännu många på jorden ibland alla sekter, partier och religionssamfund, vilka äro förblindade . . . och många hållas borta från sanningen, blott emedan de icke veta var de skola finna den" (L&F 123:12). När vi står som "vittnen om Gud under alla tider och i allting" (Mosiah 18:9), kommer Herren att öppna vägar för oss att finna och på lämpligt sätt kunna meddela oss med dem som söker. Detta sker när vi söker ledning och när vi handlar av äkta och kristuslik kärlek till andra. Herren älskar alla sina barn. Han vill att alla ska få fullheten av hans sanningar och en stor mängd av hans välsignelser. Han vet när de är redo, och han vill att vi ska lyssna till och lyda hans maningar om hur vi ska dela med oss av hans evangelium. När vi gör det kommer de som är förberedda att låta sig påverkas av budskapet från honom som sade: "Mina får lyssnar till min röst . . . och de följer mig" (Joh 10:27). III. HUR DET SKA GÅ TILL När vi har en uppriktig önskan att dela med oss av evangeliet till andra, och när vi har sökt gudomlig ledning i våra ansträngningar, vad bör vi då göra? Hur går vi vidare? Vi börjar genom att börja. Vi bör inte vänta på någon mer inbjudan från himmelen. Uppenbarelse kommer oftast när vi håller på med något. Herren har gett oss dessa föreskrifter rörandevemochhur: "Och prediken . . . var och en till sin nästa, med saktmodighet och ödmjukhet" (L&F 38:41). "Vår nästa" betyder naturligtvis inte bara de som bor granne med oss och andra vänner och bekanta. När Frälsaren fick frågan "Vem är då min nästa?" berättade han om en samarit som kände igen sin nästa på vägen till Jeriko (se Luk 10:25–37). Vår nästa är alltså även dem vi möter i vårt vardagliga liv. Vi bör be, som Alma gjorde i forna dagar, till Herren om att han ska ge oss "kraft och visdom" så att vi kan föra våra medmänniskor till honom (Alma 31:35). Vi ber också för deras själars välfärd (se Alma 6:6). Vi måste förvissa oss om att vi handlar av kärlek och inte på något sätt försöker tillvinna oss något erkännande eller någon fördel. Varningen till dem som använder sin ställning i kyrkan till att tillfredsställa sitt högmod eller sin fåfänga (se L&F 121:37) går säkert att tillämpa på våra ansträngningar att dela med oss av evangeliet. Behovet av att handla av kärlek varnar oss också för att manipulera människor eller få dem att tro att vi gör det. Människor som inte delar vår tro kan ta illa upp när de hör oss kalla något ett "missionärsredskap". Ett "redskap" är något som används för att behandla ett livlöst föremål. Om vi kallar något för ett "missionärsredskap" kan vi ge intryck av att vi vill styra någon. Ett sådant intryck är raka motsatsen till den osjälviska, givmilda andan i vårt missionsarbete. I sitt viktiga budskap förklarar president Hinckley att "tillfällen till att sprida evangeliet finns överallt" (Liahona, juli 1999, s 119). Han nämner mycket som vi kan göra. Vi bör leva så att det som han kallade "den enorma kraften i en medlems föredöme" påverkar vår omgivning. "Den effektivaste broschyr vi kan bära med oss", sade han, "är godheten i vårt eget liv och vårt föredöme" (Ibid, s 118–121). Vi måste vara uppriktigt vänliga mot alla. President Hinckley påminde oss om att vi kan lämna "något av kyrkans litteratur" hos dem vi kommer i kontakt med. Vi kan öppna våra hem "för att där fortsätta med detta missionärsarbete". Missionärerna kan lämpligen "be medlemmarna om hänvisningar" (Ibid, s 119, 121), och när de gör så bör de få ett gensvar från oss. Som sammanfattning sade president Hinckley att varje medlem i kyrkan "ständigt [kan] arbeta med att finna och uppmuntra undersökare" (Ibid, s 121). Det finns annat vi kan göra, särskilt när vi handlar enligt profeten Mormons mäktiga uttalande: "Jag fruktar icke för vad en människa kan göra, ty fullkomlig kärlek utdriver all fruktan" (Moroni 8:16; se också 1 Joh 4:18). Vi kan inbjuda vänner till kyrkans möten eller till andra aktiviteter i kyrkan. Vi kan tala uppskattande om vår kyrka och den inverkan dess lärdomar har på oss, och fråga människor om de skulle vilja veta mer. Ännu lättare för oss är att vi kan ha med oss en bunt vackra "utdelningskort" och ge dem till människor — även till dem vi inte känner så väl — som vi kommer i kontakt med i våra dagliga liv. Dessa kort är ett idealiskt sätt att inbjuda människor att undersöka de ytterligare sanningar vi måste dela med oss av. Utan att vara påträngande erbjuder vi något dyrbart, men för att få gåvan måste mottagaren vilja ha den och ta eget initiativ. Det är vår erfarenhet att ett stort antal av dem som ringer för att få den erbjudna gåvan väljer att få den levererad av dem som kan berätta mer för dem. Kyrkan har just meddelat ett annat sätt att dela med sig av evangeliet, till hela världen — på Internet. Vad dess möjligheter beträffar är detta nya initiativ lika spännande som de tryckta broschyrerna var på artonhundratalet och vår användning av radion, televisionen och filmerna var på nittonhundratalet. Kyrkan har aktiverat en ny Internet-sida dit vi kan hänvisa människor som är intresserade av att skaffa sig information om kyrkan och dess lärdomar och hur de kan få reda på var vi har våra gudstjänster. Adressen ärwww.mormon.org.För missionärerna kommer värdet och nyttan av denna nya resurs att öka med erfarenheterna. För medlemmarna i kyrkan kommer den att hjälpa oss besvara vännernas frågor, direkt eller genom att hänvisa dem till hemsidan. Den gör det också möjligt för oss att skicka våra vänner elektroniska gratulationskort, som innehåller evangeliebudskap och inbjudningar. IV. AVSLUTNING Vi har blivit ombedda att fördubbla våra ansträngningar och vår effektivitet när det gäller att dela med oss av evangeliet, för att uppfylla Herrens avsikter i detta stora verk. Tills dess att vi gör det kommer dessa underbara heltidsmissionärer — våra söner och döttrar och våra ädla medarbetare i Herrens verk — att förbli dåligt utnyttjade i sin stora uppgift att undervisa om Jesu Kristi återupprättade evangelium. Vi har talat om en kärleksfull önskan, himmelsk vägledning och olika sätt att ta oss an den gudomliga befallningen att dela med oss av evangeliet till vår nästa. Jesu Kristi evangelium är det klaraste ljuset och det enda hoppet för denna förmörkade värld. "Därför måsten I", som Nephi lär oss, "sträva framåt med ståndaktighet i Kristus och hava ett fullkomligt klart hopp samt kärlek till Gud och alla människor" (2 Nephi 31:20). Jag vittnar om Jesus Kristus, vår Frälsare, och om hans önskan att vi helhjärtat deltar i detta hans verk, i Jesu Kristi namn, amen.