Tiderna vi lever i President Gordon B Hinckley "Vår trygghet finns i omvändelsen. Vår styrka finns i lydnaden mot Guds bud." Mina älskade bröder och systrar! Jag står inför er i all ödmjukhet. Jag ber att jag må vägledas av Herrens ande i det jag ska säga. Jag har just fått ett meddelande om att USA har inlett en robotattack. Jag behöver inte påminna er om att vi lever i farofyllda tider. Jag önskar tala om dessa tider och om omständigheterna för oss som medlemmar i kyrkan. Ni är alla intensivt medvetna om händelserna den 11 september, för mindre än en månad sedan. Denna ondskefulla och fruktansvärda attack försatte oss i ett krigstillstånd. Det är det första kriget på tjugohundratalet. Nittonhundratalet har beskrivits som det mest krigshärjade seklet i mänsklighetens historia. Nu står vi inför ännu ett farofyllt företag som vi inte vet hur det kommer att utveckla sig eller sluta. För första gången sedan vi blev en nation, har Förenta staterna blivit allvarligt attackerat på det egna fastlandet. Men det var inte bara en attack mot Förenta staterna. Det var en attack mot goda människor och nationer överallt. Den var välplanerad och djärvt utförd med katastrofala följder. Det uppskattas att över 5 000 oskyldiga människor dog. Många av dem kom från andra länder. Det var grymt och illistigt, en utstuderat ond gärning. Tillsammans med några religiösa ledare i vår nation, inbjöds jag nyligen att komma till Vita huset för att där träffa presidenten. Han talade till oss rättframt och utan omsvep. Samma kväll talade han till USA:s kongress och nation på ett språk som inte gick att missförstå om Amerikas och dess vänners beslutsamhet att spåra upp terroristerna som var ansvariga för att ha planerat denna fruktansvärda attack samt alla som ger skydd åt dem. Nu befinner vi oss i krig. Stora krigsstyrkor har mobiliserats och kommer att mobiliseras. Politiska allianser bildas. Vi vet inte hur länge denna konflikt kommer att pågå. Vi vet inte hur många liv och hur mycket pengar den kommer att kosta. Vi vet inte på vilket sätt den kommer att utkämpas. Den kan inverka på kyrkans arbete på olika sätt. Landets ekonomiska situation har drabbats. Den var redan förut inte den bästa, och detta har förvärrat problemet. Många har blivit arbetslösa. Beträffande kyrkans medlemmar skulle det kunna inverka på välfärdsbehovet och även på kyrkans tionde. Det skulle kunna påverka vårt missionsprogram. Vi är nu en världsomspännande organisation. Vi har medlemmar i över 150 nationer. Att administrera detta världsomfattande program skulle möjligen kunna bli svårare. Vi som är amerikanska medborgare stöder enhälligt vår nations president. Vi måste modigt möta ondskans fruktansvärda makter och hålla dem ansvariga för sina gärningar. Detta är inte en fråga om en kamp mellan kristna och muslimer. Det gläder mig att se att livsmedel skickas till hungriga människor i ett utsatt land. Vi värdesätter våra muslimska grannar över hela världen och hoppas att de som efterlever sina trossatser inte ska behöva lida. Jag ber särskilt vårt eget folk att inte på något sätt förfölja de oskyldiga. Låt oss istället vara vänliga och hjälpsamma, beskyddande och stödjande. Det är terroristernas organisationer vi måste spåra upp och störta. Vi i den här kyrkan vet något om sådana grupper. I Mormons bok kan vi läsa om Gadiantons rövare, en illvillig, edsvuren och hemlig organisation med ondska och tillintetgörelse som mål. På sin tid använde de all sin kraft och alla sina medel till att störta kyrkan, att söka ställa in sig hos folket med spetsfundigheter och överta kontrollen i landet. Vi ser samma sak hända i nuvarande situation. Vi är ett fridsamt folk. Vi följer Kristus som var och är Fridsfursten. Men ibland krävs det av oss att vi försvarar rätt och anständighet, frihet och civilisation, liksom Moroni på sin tid samlade ihop sitt folk för att försvara deras hustrur, deras barn och frihetens sak (se Alma 48:10). På Larry Kings TV-show häromkvällen tillfrågades jag vad jag tyckte om dem som i religionens namn utför sådana avskyvärda handlingar. Jag svarade: "Religion erbjuder inte något skydd för ogudaktighet, för ondska eller sådant. Den Gud som jag tror på främjar inte sådana här slags handlingar. Han är barmhärtighetens Gud. Han är kärlekens Gud. Han är fridens och förtröstans Gud, och jag vänder mig till honom under tider som dessa för att få tröst och styrka." Kyrkans medlemmar i det här landet och i andra länder deltar nu med många andra i ett stort och internationellt åtagande. På TV ser vi militärer lämna sina nära och kära utan att veta om de någonsin kommer att återvända. Det drabbar vårt folks hem och härd. Som kyrka måste vi med förenade krafter falla på knä och nedkalla den Allsmäktiges kraft och styrka över dem som kommer att bära det här fälttågets börda. Ingen vet hur länge det kommer att hålla på. Inget vet exakt var det kommer att utkämpas. Ingen vet vad det kan föra med sig innan det är över. Vi har gett oss in på ett företag av en storlek och en beskaffenhet som vi just nu inte kan se. Sådana här slags händelser påminner oss mycket tydligt om att livet är ömtåligt, att freden är ömtålig, ja, även civilisationen är ömtålig. Ett lands ekonomi är särskilt sårbar. Vi har upprepade gånger uppmanats att vara oberoende, undvika skulder och vara sparsamma. Så många av våra medlemmar har satt sig i stora skulder för saker som inte är nödvändiga. När jag var en ung man, rådde min far mig att bygga ett enkelt hus, tillräckligt stort för min familjs behov, och att göra det vackert och tilltalande och tryggt. Han rådde mig att betala av huslånet så snabbt som möjligt, så att min hustru och mina barn skulle ha tak över huvudet vad som än hände i framtiden. Jag uppfostrades med sådan undervisning. Jag uppmanar kyrkans medlemmar att betala av sina skulder om så är möjligt och att lägga undan en sparad slant för framtida behov. Vi kan inte förbereda oss för alla eventualiteter. Men vi kan förbereda oss för många eventualiteter. Låt den rådande situationen påminna oss om att vi bör göra det. Som vi oavbrutet har uppmanats i över sextio år, låt oss se till att ha ett matförråd som kan uppehålla livet under en tid om så skulle behövas. Men låt oss inte bli panikslagna eller gå till ytterligheter. Låt oss vara kloka i alla avseenden. Och framför allt, låt oss gå framåt med tro på den levande Guden och hans älskade Son. Stora är Guds löften om Amerikas land. Vi har otvetydigt fått veta att detta är "ett utvalt land, och den nation, som äger det, skall vara fri från träldom och från fångenskap och från alla andra nationer under himmelen, om de endast vilja tjäna detta lands Gud, vilken är Jesus Kristus" (Ether 2:12). Detta är sakens kärna — att hålla Guds bud. Amerikas författning, som vi lever under och som inte bara har varit till vår välsignelse utan som också tjänat som en förebild för andra länders författningar, inspirerades av Gud och är vår nationella trygghet genom vilken vi ges frihet och självständighet, rättvisa och likhet inför lagen. Jag vet inte vad framtiden bär i sitt sköte. Jag vill inte låta negativ, men jag önskar påminna er om skrifternas varningar och profeternas lärdomar som vi ständigt har haft inför våra ögon. Jag kan inte glömma den lärdom man kan dra av Faraos dröm om de feta och magra korna och om de fullmatade och förtorkade sädesaxen. Jag kan inte låta bli att tänka på Herrens bistra varningar i Matteus tjugofjärde kapitel. Jag är lika bekant som ni med de nutida uppenbarelserna om att jorden en dag ska renas och jordens invånare drabbas av en obeskrivlig nöd, fylld med gråt, sorg och klagan (se L&F 112:24). Nu vill jag inte skapa panikstämning. Jag vill inte vara någon domedagsprofet. Jag är optimistisk. Jag tror inte att tiden är inne för en allomfattande katastrof på jorden. Jag ber i all uppriktighet att så inte må vara fallet. Det finns så mycket vi ännu måste uträtta av Herrens verk. Vi och våra barn efter oss måste utföra det. Jag kan försäkra er om att vi som har ansvaret för att sköta kyrkans angelägenheter kommer att fortsätta att vara kloka och försiktiga precis som vi hittills har varit. Kyrkans tiondemedel är heliga. De används på det sätt som Herren själv har angivit. Vi har blivit en mycket stor och sammansatt organisation. Vi driver många omfattande och kostnadskrävande program. Men jag kan försäkra er att vi inte kommer att överskrida våra inkomster. Vi kommer inte att sätta kyrkan i skuld. Vi kommer att anpassa det vi gör efter tillgängliga resurser. Vad tacksam jag är för tiondelagen. Det är Herrens ekonomiska lag. Den beskrivs med några få ord i kapitel 119 i Läran och förbunden. Vi har fått den genom hans visdom. Till alla män och kvinnor, till alla pojkar och flickor, till alla barn i den här kyrkan som betalar ett ärligt tionde, vare sig det är stort eller litet, uttrycker jag min tacksamhet för tron som finns i era hjärtan. Jag påminner er, och dem av er som inte betalar tionde men som borde göra det, att Herren har utlovat underbara välsignelser till den som gör det (se Malaki 3:10–12). Han har också lovat att "den som betalar tionde skall icke brinna vid hans tillkommelse" (L&F 64:23). Jag uttrycker också min tacksamhet till dem som betalar fasteoffer. Detta kostar inte givaren någonting annat än att vara utan två mål mat en gång i månaden. Fasteoffret är grundstommen i vårt välfärdsprogram, avsett att hjälpa dem som har hamnat i trångmål. Nu vet vi alla att krig, stridigheter, hat och lidande av värsta slag inte är något nytt. Konflikten som vi ser i dag är en återspegling av konflikten som började med kriget i himlen. Jag citerar från Uppenbarelseboken: "En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga: 'Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes'" (Uppenbarelseboken 12:7–10). Det måste ha varit en fruktansvärd strid. Det ondas styrkor mätte sina krafter mot det godas styrkor. Den store lögnaren, morgonrodnadens son, övervanns och bannlystes och tog med sig en tredjedel av himlens härskaror. Moses bok och Abrahams bok sprider ytterligare ljus över denna strid. Satan ville frånta människan hennes handlingsfrihet och ta åt sig all förtjänst och ära och härlighet. I motsats till detta framlades Faderns plan som Sonen sade att han ville genomföra, och i enlighet med den planen kom han till jorden och gav sitt liv för att sona människornas synder. Från Kains dagar till vår tid har den onde varit hjärnan bakom de fruktansvärda konflikter som fört med sig så mycket lidande. Svek och terrorism började med honom och kommer att finnas kvar till dess att Guds Son återvänder för att regera i fred och rättfärdighet bland Guds söner och döttrar. Genom seklen har män och kvinnor, ja, en sådan stor mängd av dem, levat och dött. Några kanske dör i striden som ligger framför oss. Vi bär med visshet vittnesbörd om att för oss är döden inte slutet. Det finns ett liv härefter lika säkert som det finns ett liv här. Genom den stora planen, som var tvistemålet i striden i himlen, kommer människan att fortsätta att leva. Job frågade: "Kan en människa få liv igen som en gång dött?" (Job 14:14.) Han svarade: "Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans" (Job 19:25–27). Nu mina bröder och systrar, måste vi utföra våra plikter, vilka de än må vara. Frid kanske förnekas oss under en tid. Några av våra friheter kanske inskränks. Vi kanske får utstå en del obekvämhet. Det kanske till och med begärs av oss att vi får utstå något lidande på ett eller annat sätt. Men Gud, vår evige Fader, kommer att vaka över den här nationen och hela den civiliserade världen som vänder sig till honom. Han har sagt: "Saligt är det folk som har Herren till sin Gud" (Psaltaren 33:12). Vår trygghet finns i omvändelsen. Vår styrka finns i lydnaden mot Guds bud. Låt oss vara bedjande. Låt oss be om rättfärdighet. Låt oss be för det godas makter. Låt oss ge vår hjälp till välvilligt inställda män och kvinnor, vilken tro de än tillhör och var de än bor i världen. Låt oss vara ståndaktiga mot det onda, både hemma och utomlands. Låt oss leva värdigt himlens välsignelser och bättra oss om så behövs och vända oss till honom, allas vår Fader. Han har sagt: "Bli stilla och besinna att jag är Gud" (Psaltaren 46:11). Är våra tider farofyllda? Ja, det är de. Men det finns ingen anledning att frukta. Vi kan ha frid i våra hjärtan och frid i våra hem. Vi kan, var och en av oss, vara ett gott inflytande i den här världen. Må Gud i himlen, den Allsmäktige, välsigna oss och hjälpa oss när vi vandrar på våra olika vägar under de osäkra tider som ligger framför oss. Må vi se till honom med osviklig tro. Må vi värdigt förlita oss på hans älskade Son som är vår store Återlösare, vare sig det är i livet eller i döden, är min bön i hans heliga namn, ja, Jesu Kristi namn, amen.