Äldste Wayne S Peterson
i de sjuttios kvorum
"Vi kan i de flesta situationer bestämma vilken sorts erfarenhet vi kommer att få genom hur vi reagerar."
För många år sedan, medan jag var på semester med min familj, hände det något som jag lärde mig mycket av. En lördag bestämde min hustru och jag att vi skulle ta med oss barnen på en åktur och samtidigt handla lite. Under åkturen somnade barnen och eftersom jag inte ville väcka dem, erbjöd jag mig att stanna kvar i bilen medan min hustru sprang in i affären.
Medan jag väntade kastade jag ett öga på bilen som stod parkerad framför min. Den var full av barn, och de tittade på mig. Jag tittade rakt in i en liten pojkes ögon. Han var sex eller sju år gammal. När vi såg på varandra, räckte han genast ut tungan åt mig.
Min första instinkt var att räcka ut tungan åt honom. Jag tänkte:Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Innan jag reagerade kom jag som tur var ihåg en princip som lärdes ut under generalkonferensen den föregående veckan av äldste Marvin J Ashton (seConference Report, okt 1970, s 36–38, ellerImprovement Era, dec 1970, s 59–60). Han undervisade om hur viktigt det var att agera istället för att reagera på det som händer runt omkring oss. Så jag vinkade till den lilla pojken. Han räckte ut tungan åt mig igen. Jag log och vinkade igen. Den här gången vinkade han tillbaka.
Snart smittade hans entusiastiska vinkningar av sig på en liten bror och syster. Jag svarade genom att vinka på olika sätt tills jag blev trött i armen. Då vilade jag den på ratten och fortsatte med alla kreativa vinkningar jag kunde komma på, alltmedan jag hoppades att deras föräldrar skulle återvända snabbt eller att min hustru snart skulle komma tillbaka.
Deras föräldrar kom till slut, och när de körde iväg fortsatte mina nya vänner att vinka tills jag inte kunde se dem mer.
Det var inte någon märkvärdig händelse, men det visade att vi i de flesta situationer kanbestämmavilken sorts erfarenhet vi kommer att få genom hur vi reagerar. Jag var tacksam för att jag hade valt att vara vänlig istället för att reagera på mina unga vänners barnsliga beteende. Genom att göra detta undvek jag de negativa känslorna jag skulle ha haft om jag hade följt min naturliga instinkt.
Bland Frälsarens befallningar till nephiterna finner vi: "Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem" (3 Nephi 14:12).
Tänk er vilken effekt det skulle ha på världen om alla efterlevde denna gyllene regel. Men att göra det verkar tvärt emot människans natur. Kung Benjamin lärde att "den naturliga människan är fiende till Gud" och kommer att fortsätta vara det tills hon "giver efter för den Helige Andens maning och avkläder sig den naturliga människan" och lär sig att vara "undergiven, mild, ödmjuk, tålig [och] kärleksfull" (Mosiah 3:19).
Med det höga tempot i dagens samhälle tycks det finnas en större benägenhet för människor att vara aggressiva mot varandra. Vissa blir snabbt förnärmade och svarar argt på verkliga eller inbillade skymfer, och vi har alla erfarit eller hört rapporter om aggressivt beteende hos bilförare eller annat oförskämt, okänsligt uppförande.
Tyvärr sprids en del av detta till våra hem, och skapar stridigheter och spänning i familjen.
Det kan kännas naturligt att reagera på en situation genom att ge tillbaka med samma mynt. Men det behöver inte vara på det sättet. När Viktor Frankl begrundade sina svåra krigsupplevelser, erinrade han sig följande: "Vi som levde i koncentrationsläger minns de män som gick runt i byggnaderna och tröstade andra, gav bort sin sista bit bröd. Trots att de inte var så många till antalet, ger de tillräckliga bevis för att allt kan tas ifrån en människa utom en sak: Den sista av människans friheter —att själv välja sin egen attityd vid alla tillfällen, att välja sin egen väg" (Man's Search for Meaning,[1985], s 86; kursivering tillagd).
Detta är ett ädelt beteende och höga förväntningar, men Jesus förväntar sig inget mindre av oss. "Älska era ovänner", sade han, "be för dem som förföljer er" (Matt 5:44).
En favoritpsalm förstärker denna undervisning:
Vårda dina känslor, broder,
sök att forma rätt din själ!
Och låt vishet alltid tala,
alltid råda till ditt väl.
("Vårda dina känslor, broder",Hymner, nr 289.)
Besluten vi fattar och det sätt vi uppför oss på är det som i slutändan formar vår karaktär. Charles A Hall beskriver denna utveckling väl med följande ord: "Så en tanke och skörda en handling. Så en handling och skörda en vana. Så en vana och skörda en personlighet. Så en personlighet och skörda ett livsöde" (urThe Home Book of Quotations, utvalda av Burton Stevenson [1934], s 845).
Det är i hemmet som vårt uppförande är viktigast. Det är platsen där våra handlingar har störst slagkraft, på gott och ont. Ibland känner vi oss så "hemma" att vi inte längre tänker på vad vi säger. Vi glömmer att vara artiga. Om vi inte är på vår vakt, kan vi skapa en vana att kritisera varandra, tappa humöret eller handla själviskt. Eftersom vår make/maka eller våra barn älskar oss, kan de kanske vara snara att förlåta, men de bär ofta tyst inom sig osedda skador och outtalad hjärtesorg.
Det finns alltför många hem där barnen är rädda för sina föräldrar eller där hustrun är rädd för sin man. Våra ledare har påmint oss om att "fadern [skall] presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet", och varnade att "de som . . . förgriper sig på maka eller barn . . . en dag kommer att stå ansvariga inför Gud" (Familjen: Ett tillkännagivande för världen,Liahona, okt 1998, s 24). Motståndaren vet att om han kan underhålla en atmosfär av stridighet, konflikt och rädsla i hemmet, bedrövas Anden, och banden som borde förena familjen försvagas.
Den uppståndne Herren sade: "Ty sannerligen, sannerligen säger jag eder, att den som är stridslysten är icke av mig utan av djävulen, som är fader till oenighet och som uppeggar människornas hjärtan, så att den ene tvistar med den andre i vrede" (3 Nephi 11:29).
När vi känner att det finns ilska eller stridighet i våra hem, bör vi omedelbart inse vilken kraft som har tagit kontrollen över våra liv och vad Satan försöker göra. Salomo gav oss följande visa ord: "Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm" (Ords 15:1).
Vårt hem borde vara en fristad där varje familjemedlem känner sig säker, trygg, älskad och skyddad från den skarpa kritik och stridighet som vi så ofta möter i världen.
Kristus gav oss ett fullkomligt exempel vad gäller att behålla känslomässig kontroll vid alla tillfällen. När han stod framför Kajfas och Pilatus, blev han piskad, slagen, spottad på och hånad av sina plågoandar (se Matt 26; Luk 23). Den stora ironin var att de förnedrade sin Skapare, vilken underkastade sig lidandet på grund av sin kärlek till dem.
Under denna orättvisa behandling behöll Jesus fattningen och vägrade att handla ovänligt. Till och med på korset, mitt under den obeskrivliga smärtan, löd hans bön: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör" (Luk 23:34).
Han väntar sig samma sak av oss. Till dem som ville följa honom sade han: "Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar" (Joh 13:35).
Må vi visa vårt lärjungeskap genom att stärka våra hem på vänliga och kärleksfulla sätt. Må vi komma ihåg att "ett mjukt svar stillar vrede", och sträva efter att i våra relationer och möten med andra forma en karaktär som får Frälsarens godkännande.
Jesus Kristus är det fullkomliga exemplet. Han är vår Frälsare och Återlösare. Jag vittnar om honom! Vi leds av en levande profet idag. I Jesu Kristi namn. Amen.
Previous
