Är vi inte alla mödrar? Sheri L Dew andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap "Moderskap innebär mera än att föda barn . . . Det karakteriserar vårt innersta väsen som kvinnor." I somras hade fyra systerdöttrar i tonårsåldern och jag en nervpirrande upplevelse en söndagskväll när vi gav oss iväg från ett hotell mitt i en stad som vi var på besök i, för att gå till ett närliggande möteshus där jag skulle tala. Jag hade gått den vägen många gånger förut, men den här kvällen fann vi oss plötsligt omringade av en enorm mängd berusade paradbesökare. Det var verkligen ingen plats för fyra tonårsflickor, eller deras moster kan jag tillägga. Men eftersom gatorna var avstängda för trafik kunde vi inte göra annat än att gå vidare. Genom oväsendet ropade jag: "Håll er intill mig, flickor." När vi trängde oss fram genom folkmängden hade jag baraentanke i huvudet och det var flickornas säkerhet. Tack och lov kom vi slutligen fram till möteshuset. Men under en ängslig timme förstod jag bättre hur en mor känner sig som utan hänsyn till sin egen säkerhet gör allt för att skydda sitt barn. Mina syskon hade anförtrott mig sina döttrar, som jag älskar,och jag var villig att göra allt för att leda dem till säkerhet. Likaledes har vår Fader anförtrott oss kvinnor sina barn och bett oss älska dem och hjälpa till med att tryggt leda dem förbi jordelivets faror tillbaka till hemmet i himlen. Attälskaoch attleda.Dessa ord sammanfattar inte bara Faderns och Sonens allomfattande verk, utan också det väsentliga i vårt arbete, för vårt arbete består i att hjälpa Herren med hans verk. Hur kan då vi som systrar i kyrkan bäst hjälpa Herren med hans verk? Profeter har upprepade gånger besvarat denna fråga. Första presidentskapet besvarade den också för sex årtionden sedan när de beskrev moderskapet som "mänsklighetens högsta, heligaste tjänande".1 Har ni någonsin undrat över varför profeterna om och om igen undervisat oss om läran om moderskapet — för detären lära. Jag har det. Jag har funderat länge och grundligt på det arbete som Guds kvinnor har. Och jag har brottats med vad läran om moderskapet betyder för ossalla.Denna fråga har manat mig att knäböja i bön, att studera skrifterna och att besöka templet — vilket alltsammans på ett förädlande sätt undervisar oss om vår viktigaste roll som kvinna. Det är en lära som vi tydligt måste förstå om vi hoppas på att kunna vara "ståndaktiga och orubbliga"2när det gäller dessa ständiga frågor om kvinnans roll. För Satan har förklarat krig mot moderskapet. Han vet att de som gungar vaggan, kan sätta hela hans jordiska välde i gungning. Och han vet att utan rättfärdiga mödrar som älskar och leder nästa generation, kommer Guds rike att vackla. När vi förstår storheten i moderskapet, framgår det tydligt varför profeterna varit så angelägna om att beskydda kvinnans heligaste roll. Vi har en benägenhet att sätta likhetstecken mellan moderskapet och att föda barn, men på Herrens språk betydermodermycket mer än så. Av alla de ord som kunde ha valts för att beskriva Evas roll och egenskaper, valde både Gud Fadern och Adam att kalla henne för "moder åt alla levande"3— och de gjorde detinnanhon hade fött något barn. Precis som för Eva började vårt moderskap innan vi föddes. Liksom värdiga män förutordinerades att inneha prästadömet under jordelivet4, begåvades rättfärdiga kvinnor i det förjordiska livet med förmånen att åtnjuta moderskapet.5Moderskap innebär mera än att föda barn, även om det naturligtvis betyder det. Det karakteriserar vårt innersta väsen som kvinnor. Det anger klart vår identitet, vår gudomliga ställning och natur, och de unika egenskaper som vår Fader gav oss. President Gordon B Hinckley förklarade att "Gud ingöt något gudomligt i kvinnan".6Detta något är moderskapets gåva och gåvor. Äldste Matthew Cowley lärde att "männen måste ges något [under jordelivet] för att kunna vara frälsare för människor, men inte mödrarna, inte kvinnorna. De föddes med en medfödd rättighet, en medfödd myndighet, till att vara frälsare för människors själar . . . och att vara den livgivande kraften för Guds barn."7 Moderskapet är inte något som blev över efter det att vår Fader hade välsignat sina söner med prästadömets ämbeten. Det var den mest förädlande gåva han kunde ge sina döttrar, ett heligt förtroende som gav kvinnorna en ojämförlig roll i att hjälpa hans barn hålla sitt andra tillstånd. Som president J Reuben Clark jr förklarade, är moderskapet "en lika gudomlig, lika evigt viktig kallelse som prästadömet självt".8 Dock är moderskapet ett känsligt ämne, för det framkallar några av våra största glädjeämnen och hjärtesorger. Så har det varit från begynnelsen. Eva gladde sig efter fallet när hon insåg att hon annars "aldrig [skulle] hava haft säd".9Men föreställ er trots detta hennes ångest över Kain och Abel. Somliga mödrar får erfara smärta på grund av de barn de fått, andra känner smärta på grund av att de inte får några barn här. Om detta sade äldste John A Widtsoe mycket tydligt: "Kvinnor som utan egen förskyllan inte kan ta direkt del i moderskapet, kan göra det ställföreträdande."10 Av olika anledningar som endast Herren känner till, krävs det av somliga kvinnor att de måste vänta med att få barn. Detta dröjsmål är inte lätt för en rättfärdig kvinna. Men Herrens tidsschema för var och en av oss omintetgör inte vår vårdande natur. Så därför måste en del av oss hitta andra sätt att vara som en mor. Runt omkring oss finns det människor som behöver kärlek och vägledning. Eva gav oss ett rättesnöre. Förutom att hon födde barn, var hon som en mor för hela mänskligheten när hon fattade det modigaste beslut som någon kvinna någonsin fattat och tillsammans med Adam öppnade vägen för vår utveckling. Hon var ett exempel på kvinnlighet som män kan respektera och som kvinnor kan följa. Hon var ett exempel på de egenskaper vi begåvats med: hjältemodig tro, stor lyhördhet för Anden, avsky för det onda och fullständig osjälviskhet. Likt Frälsaren, som "för att vinna den glädje som väntade honom uthärdade . . . korset"11, uthärdade Eva syndafallet för glädjen att hjälpa till med att påbörja den mänskliga familjen. Hon älskade oss tillräckligt för att hjälpa till med att leda oss. Som döttrar till vår himmelske Fader, och som döttrar till Eva, är vi alla mödrar och har alltid varit mödrar.Och alla har vi ansvaret att älska och hjälpa till med att leda det uppväxande släktet. Hur ska våra unga kvinnor lära sig leva som Guds kvinnor om de inte ser hurdana Guds kvinnor är, det vill säga vad för slags kläder vi bär, vilka filmer vi ser och vad vi läser, hur vi använder vår tid och vad vi fyller våra sinnen med, hur vi bemöter frestelser och otrygghet, var vi finner sann glädje, och varför anständighet och kvinnlighet är kännetecken på rättfärdiga kvinnor? Hur ska våra unga män lära sig värdesätta Guds kvinnor om vi inte visar dem värdet av våra dygder? Var och en av oss har den stora skyldigheten att vara föredömen i rättfärdig kvinnlighet, för våra ungdomar kanske inte ser den någon annanstans. Varje syster i Hjälpföreningen, som är den viktigaste organisationen för kvinnor på den här sidan om slöjan, har ansvaret att hjälpa våra unga kvinnor så att övergången till Hjälpföreningen blir glad och trevlig. Det betyder att vår vänskap med dem måste börja långt innan de fyller arton år. Var och en av oss kan vara som en mor för någon — vi börjar naturligtvis med barnen i vår egen släkt, men kan också sträcka oss långt utanför den. Var och en av oss kan genom ord och handling visa att kvinnornas verk i Herrens rike är storartat och heligt. Jag upprepar:Vi är alla mödrar i Israeloch vårt kall är att älska och hjälpa till med att leda det uppväxande släktet på jordelivets farliga vägar. Få av oss kan nå våra inneboende möjligheter utan den omvårdnad som vår egen mor gav oss och de mödrar som tålmodigt undervisade oss. Det gladde mig oerhört när jag nyligen träffade en av mina ungdomsledare för första gången på många år. Under tonåren när jag inte hade något självförtroende, försökte jag alltid hålla mig i närheten av den här kvinnan, för hon brukade lägga armen om mig och säga: "Du är en sådan fin flicka!" Hon älskade mig, så jag lät henne leda mig. Hur många unga män och kvinnor finns det som förtvivlat längtar eftererkärlek och ert ledarskap? Inser vi till fullo att vårt inflytande som mödrar i Sion är oersättligt och evigt? När jag var ung hände det att min mamma väckte mig mitt i natten och sade: "Sheri, ta din kudde och gå ner till bottenvåningen." Jag visste vad det innebar. Det betydde att en tromb var på väg och det gjorde mig genast rädd. Men då brukade min mamma säga: "Sheri, allt kommer att ordna sig." Hennes ord lugnade mig alltid. Idag, årtionden senare, när livet känns överväldigande eller skrämmande, ringer jag till min mamma för att få höra henne säga: "Allt kommer att ordna sig." De hemska händelser som nyligen ägt rum i USA har betonat att vi lever i en osäker värld. Aldrig har det funnits ett så stort behov av rättfärdiga mödrar — mödrar som välsignar sina barn med en känsla av trygghet, säkerhet och tillförsikt inför framtiden. Mödrar som lär sina barn var de kan finna frid och sanning och att den makt som Jesus Kristus har alltid är större än motståndarens. Varje gång vi stärker en ung kvinnas eller ung mans tro eller goda egenskaper, varje gång vi älskar eller leder vem det vara må, om bara ett litet steg på vägen, är vi trogna mot vår gåva och vårt kall som mödrar och bygger samtidigt upp Guds rike. Ingen kvinna som förstår evangeliet skulle någonsin tro att det finns något annat arbete som är viktigare, eller någonsin säga "jag ärbaraen mor", för mödrar läker människors själar. Se er omkring. Vem behöver er och ert inflytande? Om vi verkligen vill påverka andra, kommer det att ske när vi är som mödrar för både dem vi gett livet till och dem vi är villiga att tålmodigt undervisa och älska. Om vi håller oss nära våra ungdomar, eller med andra ord, om viälskardem, kommer de i de flesta fall att hålla sig nära oss, vilket innebär att de kommer att låta ossledadem. Som mödrar i Israel är vi Herrens hemliga vapen. Vårt inflytande kommer från en gudomlig gåva som funnits sedan begynnelsen. När vår Fader beskrev vår roll för oss i föruttillvaron, undrar jag om vi inte stod där med vidöppna ögon i förundran över att han ville välsigna oss med ett sådant heligt förtroende som var så viktigt i hans plan, och att han ville ge oss gåvor som var så viktiga för att hans barn skulle få kärlek och vägledning.Jag undrar om vi ropade av glädje12åtminstone delvis på grund av den förädlande ställning han gav oss i sitt rike. Världen skulle inte säga något sådant, men Anden gör det. Vi får bara inte göra Herren besviken. Och om den dagen kommer då vi är de enda kvinnorna på jorden som anser moderskapet ädelt och gudomligt, må så ske. Förmorär det ord som definierar en rättfärdig kvinna som uppnått fullkomlighet i det celestiala rikets högsta härlighet, en kvinna som gjort sig förtjänt av evig tillväxt i efterkommande, visdom, glädje och inflytande. Jag vet, jag vet absolut, att dessa lärosatser om vår gudomliga roll är sanna, och när vi förstår dem kommer de att skänka frid och mening åt alla kvinnor. Mina kära systrar, som jag älskar mer än jag kan uttrycka i ord, vill ni anta utmaningen att vara mödrar i dessa farofyllda tider, även om det betyder att er uthållighet och tro och mod sätts på prov till det yttersta? Vill ni stå ståndaktiga och orubbliga som mödrar i Israel och som Guds kvinnor? Vår Fader och hans enfödde Son har gett oss ett heligt förvaltarskap och en helig krona i sitt rike. Må vi glädja oss över det. Och må vi vara värdiga deras förtroende. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Improvement Era,nov 1942, s 761. 2. Mosiah 5:15. 3. Moses 4:26. 4. Se Alma 13:2–4, 7–8. 5. Se Spencer W Kimball, "The Role of Righteous Women",Ensign,nov 1979, s 102. 6. Teachings of Gordon B Hinckley(1997), s 387. 7. Matthew Cowley Speaks(1954), s 109. 8. "Our Wifes and Our Mothers in the Eternal Plan",Relief Society Magazine,dec 1946, s 801. 9. Moses 5:11. 10. Priesthood and Church Government,sammanst. av John A Widtsoe (1939),s 85. 11. Hebreerbrevet 12:2 (1981 års bibelöversättning). 12. Se Job 38:7.