Äldste L. Tom Perry
i de tolv apostlarnas kvorum
Herren är bunden genom högtidligt förbund att välsigna vårt liv enligt vår trofasthet. Endast han kan göra oss till människor som har Guds ande, det vill säga den helige Anden.
Jag vill rikta mitt tal ikväll till er underbara unga män som bär det heliga aronska prästadömet. Vilken stor välsignelse det är att få bära Guds prästadöme som hjälper er att mångfaldiga era förmågor, talanger och er urskillningsförmåga. För att illustrera de välsignelser som denna förmån ger, vill jag gärna tala om två gudsmän som båda hette Josef.
Min far var med om en säregen upplevelse när han var i en prästs ålder. Det fanns ingen high school där han bodde. Han ville skaffa sig en utbildning. Han fick tillåtelse av sin far att flytta hemifrån för att söka få denna utbildning någon annanstans, men han måste försörja sig själv. När han kom till Salt Lake City hörde han talas om ett ledigt arbete hemma hos president Joseph F Smith. Han anställdes att ta hand om profetens två kor. På våra hemaftnar brukade vi vilja att pappa berättade om hur det var när han i unga år bodde hemma hos profeten. Vi fick höra berättelser som dessa:
Syster Smith lärde min far vad hans uppgifter var genom att förklara att korna ". . . är aristokrater, och du måste behandla dem väl. Håll dem så rena och lär dem så väl att om jag någon gång skulle vilja ta dem med till finrummet, så ska de vara rena nog att få komma dit in." Pappa sade att han förstod hur han skulle mjölka kor, men inte hur han skulle tvätta dem.
Innan korna mjölkades varje kväll och morgon, skulle de noggrant tvättas och torkas med varmt vatten, tvål och handdukar som ställts i ordning för detta syfte. De utfodrades med det bästa höet och mjölkades vid exakt samma klockslag två gånger om dagen.
Förutom att ta hand om familjen Smiths "aristokratiska" kor, blev min far också ombedd att då och då utföra en del hushållsarbete. Han berättade för oss:
"En mycket kall morgon skurade jag trapporna som ledde till presidentens tjänstebostad. Det höll på att leda till en katastrof, eftersom jag lät vattnet frysa innan jag torkade upp det. Sedan måste jag hämta kokhett vatten och töa upp isen med och handdukar torka stenarna. Trappan blev nästan ren, men mina klasskamrater gick förbi på väg till skolan innan jag var klar. Jag kände mig förnedrad."
Jag vill inte med dessa berättelser ge någon av er intrycket att min far var tvillingbror till Askungen. Familjen Smith lät denne fattige farmarpojke från Idaho bo i sitt hem medan han avslutade high school och gick på University of Utah. Han blev en del av familjen, fick sitta med vid bordet och delta i familjebönerna. Min far bar vittnesbörd för sin egen familj om att profeten Joseph F Smith verkligen var en gudsman:
"När jag knäböjde tillsammans med profeten i familjebönerna, och hörde hans uppriktiga bön om Herrens välsignelser för sin familj och deras flockar och hjordar, insåg jag att dessa simpla kor som jag arbetade med var föremål för hans välsignelser, och jag fick mig en tankeställare. De flesta stora män jag har känt har inte hållit måttet på nära håll. Men det gjorde profeten Joseph F Smith. Varje alldaglig handling gav ytterligare bevis för hans storhet. För mig var han profet till och med när han tvättade händerna eller knöt skorna."
Lärdomarna i allt detta fick oss att känna större uppskattning och kärlek för en Guds profet.
Min fars beskrivning av president Joseph F Smith påminner mig om faraos uttalande om Josef i Egypten:
"Finns det någon som har Guds ande som denne man?" (1 Mos 41:38.)
Min fars berättelser säger oss mycket om president Smith, hans familj och hans kor, men de avslöjar också en del om hur tiderna har förändrats sedan början av 1900-talet. Jag tror inte min far ens kunde föreställa sig våra moderna små bordsdatorer som har hastigheter som mäts i gigahertz och minnen som mäts i gigabytes. Jag tror inte heller att han kunde föreställa sig det onda som Satan kan göra med samma förunderliga tekniker. På sitt ondskefulla sätt har Satan kunnat sprida många nya, smittosamma virus. Dessa virus kommer att förorsaka stora skador på våra andar, om vi inte har kraftfulla sätt att försvara oss mot dem. Det får mig att tänka på det bästa antivirusprogrammet av alla — den Helige Andens gåva.
President Joseph F Smith sade följande om denna gåva:
" 'Den Helige Andens gåva' är en speciell välsignelse som beseglas på dem som döpts och som har omvänt sig och tror på Jesus Kristus, och 'är ett beständigt vittne'. Guds ande kan avnjutas som en tillfällig påverkan genom vilken gudomligt ljus och kraft kommer till människan för speciella syften och tillfällen. Men den Helige Andens gåva, som apostlarna mottog på pingstdagen, och som ges vid konfirmationen, är ett bestående vittne och en högre skänk" [James R Clark, sammanst,Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, [1965–1975], 5:4].
Det är viktigt att era familjer hjälper er att få kunskap om vår Herres och Frälsares evangelium. Sedan måste vi allesammans förlita oss på att den Helige Andens gåva leder oss i att skilja mellan rätt och orätt. Detta kan vi allesammans få hjälp att lära oss genom det exempel som Josef i Egypten var. Han var en man som förlitade sig på Herrens Ande så fullständigt att till och med en person som var förblindad av att dyrka avgudar, det vill säga farao, insåg hans ovanliga karaktär och styrka.
Låt oss ikväll försöka ta reda på vilka storslagna budskap vi kan finna genom att studera de stora ledarna i skrifterna. Joseph Fielding Smith sade i sin bokAnswers to Gospel Questions:
"Det finns många bevis på att pojkar kallades och ordinerades i forna dagar. Från tiden före syndafloden, när människorna levde mycket längre, kallades en del att verka i jämförelsevis unga år. Enok var bara tjugofem år gammal när han ordinerades av Adam . . . och Noa fick prästadömet när han bara var tio år (L&F 107:48, 52). Hur gammal Josef, Israels son, var när han fick prästadömet står det inget om, men det måste ha varit när han var mycket ung. Han såldes av sina bröder när han var endast sjutton år och han måste ha haft prästadömet innan dess, för han utövade det i Egypten" (1 Mos 37:2; 40:8–19; 41:14–36). [Joseph Fielding Smith,Answers to Gospel Questions, [1957–1966], 2:9].
Läser vi i Första Moseboken i Gamla testamentet finner vi berättelsen om Josef. Josef tillhörde en familj med elva bröder — tio av dem var äldre än han. Hans far verkade föredra honom framför de andra. Han lät göra en hellång livklädnad åt honom, lät honom stanna hemma och beordrade honom att då och då att gå ut och se efter sina bröder som vaktade fåren ute på fälten. Josef hade också drömmar, vilket verkade ge honom en form av myndighet över sina andra bröder.
En dag när Josef skulle se efter sina bröder, när de vaktade fåren, bestämde de sig för att nu hade de fått nog av Josef och ville göra sig av med honom. Ett tillfälle kom att sälja Josef som slav till en karavan med ismaeliter som var på väg till Egypten.
Plötsligt befann sig Josef i ett främmande land, med främmande sedvänjor, en främmande religion och värst av allt — han skulle säljas som slav. Josef uppförde sig så väl och så skickligt att han köptes av "Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna" (1 Mos 37:36).
"HERREN var med Josef och [den ande han förde med sig hjälpte honom när] allt lyckades för honom. Han var i sin egyptiske herres hus,
och hans herre såg att HERREN var med honom, ty allt som han gjorde lät HERREN lyckas väl.
Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus, och allt han ägde överlämnade han åt Josef att sköta om.
Från den stund han hade satt honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade HERREN egyptierns hus för Josefs skull. HERRENS välsignelse vilade över allt han ägde, både hemma och ute på marken.
Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt. Josef var välväxt och såg bra ut" (1 Mos 39:2–6).
En dag när Josef arbetade i huset hamnade han i en svår situation. Potifars hustru gjorde oönskade närmanden mot honom. Josef visste genast att han befann sig på fel plats. Skriftens ord lyder:
"Här i huset har ingen större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?"
Hon grep honom i manteln och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde därifrån" (1 Mos 39: 9, 12).
Vi lär oss mycket av Josef. När han utsattes för en frestelse, tog han genast avstånd från till och med skymten av det onda. Vi är alla med om sådant i vårt liv som gör att vi hamnar i utmanande situationer.
När vi konfronteras med det som är ont och förnedrande, vare sig det handlar om fel slags musik, ett TV-program eller något på internet som placerar oss i fel omgivning, hur stärkande är det då inte att minnas berättelsen om Josef.
". . . och [han] flydde därifrån" (1 Mos 39:12).
Han avlägsnade sig från frestelsen.
Fastän Josef fattade rätta beslut undgick han inte de utmaningar han ställdes inför i livet. När Potifar kom hem beklagade hans hustru sig för honom och sade att Josef hade försökt förföra henne. Potifar blev så upprörd att han
". . . satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef som fånge.
[Åter] var HERREN med Josef och visade honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset.
[Snart] lät [föreståndaren] alla fångar i fängelset stå under Josefs uppsikt, och allt som skulle göras där fick Josef göra" (1 Mos 39:21-22).
Herren var med Josef och ännu en möjlighet öppnades för honom medan han var i fängelset. Två av faraos tjänare kastades också i fängelse. Båda hade en dröm som Josef kunde tyda. En av dem skulle mista livet i fängelset, den andre skulle efter tre dagar få tillbaka den ställning han haft som faraos hovmästare. Båda drömmarna uppfylldes. Hovmästaren som återvände till sin höga tjänst hos farao, glömde allt om Josef tills det gått två år.
Då hade farao en dröm. Ingen kunde tyda hans dröm. Hovmästaren kom till sist ihåg Josef. Han berättade för farao om Josefs förmåga att tyda drömmar.
"Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att föra ut honom ur fängelset, och han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao" (1 Mos 41:14).
Josef kunde tolka faraos dröm. Farao blev så imponerad av Josef att han gjorde honom till en av sina tjänare. Herren var åter med Josef. Snart fick Josef en högre ställning, den näst efter farao i hela Egypten. Det var något särskilt som utmärkte Josef bland alla de andra tjänarna. Farao lade märke till vad som skilde Josef från alla de andra tjänarna när han sade:
"Finns det någon som har Guds ande som denne man?" (v 38)
Ni kommer att märka att Herren var med Josef, i vilken situation han än befann sig. Det var lätt att inse den speciella ande han hade genom sättet varpå han levde och lyssnade till Herrens röst för att få ledning av honom.
Samma ande kommer definitivt att vara med oss när vi leds och styrs av hans Helige Ande. Lyssna till den stilla rösten i den stund ni måste fatta beslut. Den kommer säkerligen att vara en stark, varnande röst som säger att ni ska stänga av fel slags musik, fly från förnedrande TV-program eller stänga en webbsida som bara ger er dåliga tankar. Den Helige Anden låter er veta när ni är på förbjudet område.
Jag lovar er att om ni lyssnar till den Helige Andens varnande röst, och följer hans ledning, blir ni välsignade med betjäning av änglar, vilket ger visdom, kunskap och härlighet i ert liv. Kom ihåg att Herren genom högtidligt förbund är bunden att välsigna vårt liv enligt vår trofasthet. Endast han kan göra oss till människor som har Guds ande, det vill säga den Helige Anden.
Vilken välsignelse det är att bära Herrens heliga prästadöme och ha denna kraft och styrka inom oss. Må Herren inspirera och leda oss när vi läser berättelserna om de stora profeterna som har levt på jorden. Må vi från deras liv hämta det som för oss närmare vår Skapare och hjälper oss att få njuta av de välsignelser och frukter som kommer från vår Herres och Frälsares evangelium. Må vi så bli inspirerade att följa hans väg, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn. Amen.
Previous
