Äldste Ben B. Banks
i de sjuttios kvorum
Då ni håller er på den rätta stigen, är belöningen vid slutet av livets resa väl värd stunderna av motgångar ni möter längs vägen.
Bröder, jag är glad att få vara tillsammans med er idag. Jag vill särskilt tala med de unga män som bär aronska prästadömet. Jag älskar er och bryr mig mycket om er.
I den nya broschyrenVägledning för de unga, säger första presidentskapet följande till er: "Våra kära unga män . . . vi har stort förtroende för er. Ni är utvalda andar som har fötts i denna tid när ansvaren och möjligheterna, men också frestelserna, är som störst. Ni befinner er i början av er resa genom jordelivet. Er himmelske Fader vill att ert liv ska vara glädjefyllt och leda er tillbaka till hans närhet. De beslut ni fattar nu kommer till stor del att bestämma vad som ska hända senare i livet och i evigheten" (Vägledning för de unga, s 2).
Jag hoppas att ni i någon mån ikväll kan lära er något av min nästan sjuttio år långa resa längs denna väg som vi kallar livet. Era föräldrar eller mor- och farföräldrar kanske redan har sagt detta till er: "Ju äldre man blir, ju fortare verkar tiden gå." Det är som om vi ena sekunden är tolv år gamla med hela livet framför oss, och i nästa sekund nästan sjuttio med extra pondus på magen!
Det är svårt att tro att det är nästan 13 år sedan jag sist talade under det allmänna prästadömsmötet. Då berättade jag för bröderna om en cykeltur jag gjort med mina söner, och hur jag av den erfarenheten insett hur viktigt det är att förbereda väl för livets resa.
Idag vill jag berätta för er om andra resor som jag har gjort och dela med mig av det jag har lärt mig från dem.
Nyligen kom några i min familj överens om att det skulle vara roligt att cykla från Bozeman i Montana till Jackson Hole i Wyoming. Denna 36 mil långa tur skulle ta tre dagar och vi skulle korsa Continental Divide (Klippiga bergens vattendelare) tre gånger. Vi tänkte att färden genom bergspassen under vackert väder skulle vara en underbar upplevelse som skulle hjälpa oss att uppskatta Guds skapelser.
Efter noggrann planering och förberedelse påbörjade två av mina söner, vår enda dotter och jag vår första dag och cyklade mot vårt övernattningsställe i Big Sky i Montana. Det var en underbar morgon och vi väntade oss en trevlig resa. Men medan vi cyklade hopades mörka moln som förde med sig regn, som sedan blev snöblandat regn och hagel. Vi blev mycket kalla, blöta och eländiga. När vi avslutade resans första dag och kom fram till vårt övernattningsställe, kom jag att tänka på att livet kan vara just som den dagen. Som tur var hade vi förberett oss för alla väder; om vi inte hade gjort det skulle det ha varit svårt att fullfölja denna första dag på vår resa. Vi bör inleda varje etapp på livets väg fyllda av hopp och optimism, men vi bör ändå förbereda oss för att möta motgångar och svårigheter ibland.
Ert beteende som unga kan följa er under resten av ert jordeliv. Om ni fattar de rätta besluten nu, kommer ni att kunna välja den väg som hjälper er att utstå de kallaste och dystraste stunderna senare.
Om ni till exempel har för vana att använda svordomar, är det så att ju längre ni gör det, ju svårare är det att sluta använda dem. Det är bättre att redan nu välja en annan väg, en som leder till rena tankar, ord och handlingar, så att ni kan njuta av den Helige Andens sällskap. Tänk hur svårt det skulle vara att verka som missionär om dåliga ord kommer in i era tankar när ni behöver ha Anden med er som er ständige ledsagare. Om ett dåligt språk är ett problem för er, så är det dags att göra en ändring nu.
På vår resas andra dag cyklade vi mot staden West Yellowstone. Allt var som det skulle vara — cyklarna var välsmorda, våra ben utvilade, när vi färdades mot vårt andra delmål. Det var då som jag insåg att om vi inte aktar oss när allt går väl i livet, så kan vi frestas att glömma vår himmelske Fader och berömma oss själva för att vi har det bra. Gör inte det misstaget.
Profeten Joseph Smith lärde: "Lycka är vår tillvaros syftemål och bestämmelse och skall bliva dess slutmål, om vi fullfölja den väg, som leder till lycka. Den vägen är dygd, uppriktighet, trofasthet, helighet och hållandet av Guds befallningar" (Profeten Joseph Smiths lärdomar,s 219).
Mormons bok är full av berättelser om dem som blev välsignade av Herren och sedan skröt om vad de åstadkommit. Till slut, på grund av sin stolthet, lämnade de den rätta vägen och förlorade allt som de hade genom att avfalla från sanningen. Försäkra er om att ni inte blir som nephiterna. Kom alltid ihåg varifrån era välsignelser kommer.
På vår resas tredje dag lärde jag mig att även om vi kanske måste övervinna höga hinder i livet, är det vår attityd som avgör hur vi möter dem. Den dagen korsade vi Continental Divide tre gånger, och arbetade oss upp från en höjd på 1500 meter till 2500 meter. Att ta sig upp för höga bergspass på cykel kräver rätt attityd för att komma till rätt altitud. På samma sätt fungerar livet. Genom att sätta goda mål och hålla blicken fäst på dem, kommer ni att lära er självdisciplin och åstadkomma mycket. Ja, det kändes ibland, när jag cyklade upp för den branta bergsleden, som om jag inte skulle klara det, men jag gav inte upp eftersom jag koncentrerade mig på att nå mitt mål.
Ni unga män som bär aronska prästadömet, jag uppmanar er att sätta upp personliga mål, till exempel att fullfölja seminariet, fullgöra en heltidsmission, skaffa er en utbildning och vara värdiga att gifta er i templet. Vid er ålder kanske de här målen känns avlägsna, men om ni börjar klättra nu, kommer ni att vara så mycket bättre förberedda för att uppnå dem.
För två år sedan hade äldste Richard G Scott i de tolv apostlarnas kvorum och jag tillfälle att paddla kanot i Quetico vildmarksområde i Ontario i Kanada. Vi bar kanoten från sjö till sjö. När vi kommit halvvägs över en av de större sjöarna, blev vädret sämre och det nyss lugna vattnet blev upprört och farligt och kastade vår lilla kanot hit och dit.
Vi måste fatta ett beslut. Skulle vi försöka nå vårt mål eller skulle vi styra mot närmaste ö och vänta på att stormen skulle bedarra. Svaret tycks självklart nu, men då var det inte ett lätt beslut att fatta. Om vi fortsatte skulle vi kanske komma fram till vår planerade lägerplats. Om vi sköt upp vår resa skulle vi komma fram mycket sent och kanske behöva ta oss fram i mörkret. Medan vi övervägde våra alternativ, kände vi oss manade att genast styra mot närmaste ö. På vägen dit drog en mycket värre storm in över oss. Om vi hade valt att fortsätta paddla, skulle vi ha riskerat livet.
Här i jordelivet måste vi fatta viktiga beslut, följden av dessa kan ha en avgörande inverkan på vår andliga framtid. Jag uppmanar er att alltid vara värdiga att söka Anden, så att ni kan få hjälp att alltid välja rätt.
I Mormons bok säger Nephi till oss: "Då ären I på den trånga och smala stigen, som leder till evigt liv, ja, I haven gått in genom porten. I haven handlat enligt Faderns och Sonens bud, och I haven undfått den Helige Anden" (2 Nephi 31:18).
När vår familj avslutade den 36 mil långa cykelturen lärde vi oss, att oavsett hur svårt det kan bli under denna väg som vi kallar livet, så väntar stor glädje dem som håller buden och är trofasta intill änden.
Ni unga män som bär aronska prästadömet har ett ansvar att fortsätta vara fast beslutna att nå ert eviga mål. Ja, livets resa kan ha många dalar och toppar. Ja, det kommer att vara dagar då det känns svårt. Men då ni håller er på den rätta stigen, är belöningen vid slutet av livets resa väl värd stunderna av motgångar ni möter längs vägen.
Första presidentskapet säger vidare iVägledning för de unga: "Må ni hålla era sinnen och kroppar rena från världens synder så att ni kan utföra det stora arbete som ligger framför er. Vi ber att ni ska vara värdiga att ta på er ansvaret att bygga Guds rike och förbereda världen för Frälsarens andra ankomst" (Vägledning för de unga, s 3).
Mina unga vänner, jag ber er inse vikten av att vara förståndiga och följa våra profeters råd. Då kommer ni att känna glädje under ert livs resa.
Detta vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.
Previous
