Börja öppna låset till kunskapen om vem ni verkligen är
genom att lära er mer om era förfäder.
Mina kära bröder i Guds prästadöme runtom i världen,
till var och en av er framför vi vår kärlek och våra
hälsningar, var ni än är.
Tänk er en liten föräldralös sexårig flicka på väg över
Amerikas slätter. Hon heter Elsie Ann. Hennes mor dog när hon var
två. Hennes far gifte om sig, så en tid hade hon en styvmor.
Sedan dog hennes far i Winter Quarters när hon var fem. Hennes styvmor
gifte om sig och flyttade och lämnade den lilla föräldralösa
flickan hos Peter och Selina Robinson, som var släkt med styvmodern.
Elsie Ann lämnade Winter Quarters tillsammans med Peter och Selina Robinson
i juli 1849 och begav sig västerut. När hon såg hur Selina
skötte sin tio månader gamla flicka måste hon säkerligen
ha längtat intensivt efter sin egen mors kärlek. Ibland frågade
hon till och med: ”Var är min mamma?”
Jag känner starkt för denna lilla flicka när jag tänker
på hur hon står inför en osäker framtid utan några
nära släktingar att trösta och hjälpa henne. Elsie Ann
var min farfars mor. Det är inte länge sedan vi fick reda på vem
hennes mor var. I åratal trodde vi att Elsie Ann var Jane Robinsons
dotter. Först efter grundliga efterforskningar fick vi reda på vilka
hennes verkliga föräldrar var. Efter alla dessa år har hon
nu beseglats till
sin far, John Akerly, och till sin mor, Mary Moore.
Mina far- och morföräldrar har haft ett stort inflytande på mitt
liv. Trots att de varit döda i många år känner jag
fortfarande hur deras kärlek stöttar mig. Min farfar, James Akerly
Faust, dog innan jag föddes. Jag kände honom bara genom det som
farmor och mina föräldrar berättade om honom. Ändå känner
jag en stark frändskap med honom, för till en del är jag vad
han var. Bland annat var han cowboy, ranchägare och postmästare
i en liten stad i mellersta Utah. Vid ett tillfälle gjorde han en resa
på vintern till Idaho där han träffade en bekant som hade
fått det svårt. Det var kallt och farfars bekant hade ingen ytterrock.
Farfar tog av sig sin ytterrock och gav den till honom.
I kväll uppmuntrar jag er unga män att börja öppna låset
till kunskapen om vem ni verkligen är genom att lära er mer om
era förfäder. Alex Haley, författaren till boken Rötter,
sade: ”Inom oss alla finns det en hunger, ända in i märgen,
att känna till vårt arv – att veta vem vi är och varifrån
vi kommer. Utan denna berikande kunskap finns det en hungrig längtan.
Oavsett vad vi uppnår i livet, finns det fortfarande ett vakuum, en
tomhet och en ytterst oroande ensamhet.”1 Vi får spännande
upplevelser när vi lär oss om våra livfulla, dynamiska förfäder.
De var livslevande personer med problem, förhoppningar och drömmar
liksom vi.
I mångt och mycket är var och en av oss summan av det som våra
förfäder var. De dygder de hade kan vara våra dygder, deras
starka sidor våra starka sidor, och på sätt och vis kan
också deras svårigheter vara våra svårigheter. Somliga
av deras karaktärsdrag kan också vara våra karaktärsdrag.
För en tid sedan lade jag märke
till att ett av mina barnbarnsbarn hade ett intressant sätt att gå.
Min hustru sade: ”Han går precis som du!” Så nu undrar
jag efter vem
jag har ärvt detta karaktärsdrag.
Det är en glädje att lära känna våra förfäder
som dött för länge sedan. Var och en av oss har en fascinerande
släkthistoria. Att finna era förfäder kan vara något
av det mest intressanta som ni unga män kan arbeta på.
Var och en av oss måste börja detta arbete någonstans och
det kan göras av ung som gammal. I somras arbetade 170 barn i Lartebiokorshie
stav i Accra i Ghana på sina fyragenerationsträd i två timmar – över
74 barn färdigställde och visade upp sina stamträd.
Som president Boyd K Packer har sagt: ”Om du inte vet var du ska börja,
så börja med dig själv. Om du inte vet vilka uppteckningar
du ska få tag i, och hur du ska få tag i dem, så börja
med det du har.”2 Du kommer att lära dig om det fenomen
som är du. Det kan vara mer fascinerande än att titta på någon
film eller spela något dataspel. Du kommer att behöva ta reda
på vilka dina far- och morföräldrar och deras föräldrar
var och vilka förordningar som utförts för dem i templet.
Om du inte vet hur du ska få tag på dessa uppgifter, fråga
då någon i församlingen som vet hur det går till.
Fråga medlemmar i din familj vad de vet om din släkt. Titta på de
uppteckningar du har, till exempel familjebiblar, för att få fram
fler detaljer om dina förfäder. Sedan kan du anlita andra källor,
som befolkningsuppteckningar, kyrkoböcker, folkräkningar och soldatregister.
Om du har tillgång till dator kan du använda ditt datakunnande
och logga in på kyrkans webbsida: FamilySearch.org. Släktforskning
har blivit en avancerad aktivitet där datorer ger dig ofantliga resurser
till forskning. Du kan lätt få tillgång till en oerhörd
samling släktforskningsuppteckningar på din dator med hjälp
av Internet eller på närmaste släktforskningscenter.
Det finns nu släktforskningscentrer i 88 länder. De ingår
i ett ojämförligt uppteckningssystem som hjälper till att
bevara familjers släktarv i hela världen. I släkthistoriska
huvudbiblioteket i Salt Lake City korresponderar släktforskare ständigt
och lämnar in uppgifter om sin släkt. En person skrev: ”Vi
skickar fem barn i ett separat kuvert.”
Det stora arbetet att tillhandahålla frälsande förordningar
för våra döda släktingar är en viktig del av kyrkans
trefaldiga mission. Vi gör detta arbete i en bestämd avsikt, som är
att återlösa våra döda förfäder. Tempeltjänsten är
nödvändig både för oss och för våra döda
släktingar som väntar på att dessa frälsande förordningar
ska utföras för dem. Den är nödvändig för ”vi
kunna icke fullkomnas utan dem, ej heller kunna de fullkomnas utan oss”3.
De behöver de frälsande förordningarna, och vi behöver
beseglas till dem. Av det skälet är det viktigt att vi spårar
våra släktlinjer så att ingen lämnas utanför.
Att söka efter döda släktingar är inte bara en hobby.
Det är en grundläggande skyldighet som alla medlemmar i kyrkan
har. Vi tror att livet fortsätter efter döden och att alla kommer
att uppstå.4 Vi tror att alla familjer kan fortsätta
i nästa liv om de har hållit de särskilda förbund de
slutit i ett av de heliga templen med Guds makt och myndighet. Vi tror att
våra avlidna förfäder också kan förenas för
evigt med sina familjer när vi i deras ställe sluter förbund
i templen. Våra avlidna förfäder kan ta emot dessa förbund
i andevärlden, om de väljer att göra det.5
Det stora ställföreträdande arbetet för våra döda
släktingar i templen visar rättvisan i Jesu Kristi evangelium.
Profeten Joseph Smith förklarade vilket fruktansvärt dilemma Guds
barn skulle stå inför utan tempeltjänsten för de döda.
Han sade: ”Den ene dör och begravs utan att ha hört försoningens
evangelium. Till den andre sänds frälsningens budskap. Han hör
och tar emot det och blir arvinge till evigt liv. Bör den ene få del
av en härlighet och den andre överlämnas åt hopplös
förtappelse? Finns det ingen utsikt att han ska kunna undkomma?6 Lyckligtvis
kommer våra förfäder att få tillfälle att ta emot
och anta de frälsande förordningarna när vi identifierar dem
och utför dessa heliga förordningar för dem genom ställföreträdare.
Vi gör för dem vad de inte själva kan göra. Det skänker
stor tillfredsställelse.
I den storslagna synen i templet i Kirtland uppenbarade sig profeten Elia
för profeten Joseph Smith och Oliver Cowdery och överlämnade
tempeltjänstens och beseglingskraftens nycklar i Joseph Smiths händer.7 Därmed
gick Malakis profetia i uppfyllelse att Elia skulle sändas för
att ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnen till
fäderna på det att icke hela jorden skulle hemsökas med förbannelse”8.
Vad betyder det? Att vända våra hjärtan till fäderna är
att leta rätt på namnen på våra avlidna förfäder
och utföra de frälsande förordningarna för dem i templet.
Detta smider en obruten kedja mellan oss och våra förfäder
som till slut når ända tillbaka till fader Adam och moder Eva.
En elvaårig pojkes hjärta vändes till fäderna under
en familjens hemafton när barnen sammanställde egna minnesböcker.
Unge Jeff ville följa med sin mor till Nationalarkivet. Hon oroade sig
för att han kanske skulle störa de andra forskarna där. Men
han envisades och hon gav efter och tog honom med sig. När de hade forskat
i fyra timmar utropade han: ”Mamma, jag har hittat morfar!” Ja, han hade funnit sin gammelmorfars morfar.9 Men
det är inte alltid det blir så. I ett brev till Släkthistoriska
avdelningen skrev någon: ”Vi har tappat bort mormor. Kan ni vara
snälla och skicka oss en kopia?”
Jesu Kristi evangelium lär oss att den celestiala familjeorganisationen
kommer att bli ”en fullständig sådan”, det vill säga ”en
organisation i vilken far, mor och barn i ett släktled har sammanlänkats
med far, mor och barn i nästa släktled. På så sätt
utvidgar den sig fram till tidens slut”.10
När vi spårar våra familjenamn finner vi ofta att de stavas
på olika sätt, beroende på källan. Detta var fallet
med en universitetsstuderande i Provo i Utah som hade förstått
vikten av att länka samman generationerna. Han gick genom museet en
kväll och mindes att han hade hört någon i familjen Searing
berätta om en stad i delstaten New York som hade uppkallats efter en
förfader. Så han beslöt sig för att slå upp staden.
Han stötte på ett mycket gammal exemplar av en geografisk uppslagsbok
och läste om en man som hette Simon Searing som hjälpte till att
kolonisera Long Island i mitten av 1600-talet. Kunde Simon vara hans förfader?
Han måste få veta det. Han började forska på allvar
och spårade sin linje flera släktled bakåt. Men han behövde
fortfarande överbrygga klyftan mellan 1800-och 1600-talet. Då skedde
ett under. Han fann oväntat familjen Syrings släkthistoria.
Familjerna i boken slutade i samma generation som han hade nått ner
till i sin släktforskning. Han lyckades inte bara länka samman
flera generationer utan också länka ihop sig själv med den
tidige nybyggaren Simon Searing.11
Somliga som intresserar sig för släktforskning söker förhöja
sitt anseende genom att koppla ihop sig med framstående personer. Jag
har gjort helt andra erfarenheter. Jag har fascinerats av att lära mig
om några av de okända och vanliga människor vars uppteckningar
vittnar om heroiska liv. Arthur R Bassett sade en gång: ”Vem av
oss vill kasta sten på våra förfäder? Jag för
min del fängslas av deras strider – såväl deras segrar som
deras nederlag ... Jag fascineras av det som kan tyckas vara det mest alldagliga
av liv därför att jag har insett den spänning som ligger dold
i det alldagliga.”12
Det är inte troligt att ni kommer att finna några hästtjuvar
på er släktlinje. Men om ni gör det är det viktigt att
tempeltjänst utförs för dem, för vi tror också på omvändelse
för de döda.
”De döda som omvända sig komma att bliva återlösta
genom lydnad till förordningarna i Guds hus.
Och efter det de hava betalt straffet för sina överträdelser
och äro tvagna rena, skola de erhålla belöning i enlighet
med sina gärningar, ty de äro frälsningens arvingar.”13
Arbetet på att finna våra förfäder en efter en kan
vara svårt men är också spännande och givande. Vi känner
ofta andlig ledning när vi går till de källor som identifierar
dem. Eftersom det är ett andligt arbete kan vi förvänta oss
hjälp från andra sidan förlåten. Vi känner påverkan
av våra släktingar som väntar på att vi ska finna dem
så att förordningarna kan utföras. Detta är ett Kristuslikt
tjänande därför att vi gör något för dem som
de själva inte kan göra.
Många av er unga män har redan fått prova på tempeltjänst
när ni deltog i dop för de döda. När vi går tidigt
till templet ser vi ofta ungdomar i vita kläder som är redo att
delta i denna givande upplevelse innan de går till skolan. Vi berömmer
er för er hängivenhet i att utföra denna viktiga tjänst.
Genom att göra det har ni redan känt den frid och stillhet som
finns innanför våra tempels väggar.
Jag vittnar om att Gud är en rättvis Gud. Han kommer inte att
ge oss särskilda förmåner och undanhålla våra
förfäder dem. Men vi måste utföra dop, begåvningar
och beseglingar för dem genom ställföreträdare här
på jorden för att vi och de ska kunna länkas samman för
evigheten ”och ha del i den första uppståndelsen”14.
Jag vittnar vidare om att Herren vägleder och inspirerar president
Hinckley när han leder oss i detta viktiga arbete. Må den frid
vi får när vi trofast fullgör våra plikter i prästadömet
alltid vara med oss, i Jesu Kristi namn, amen.
SLUTNOTER
1. ”What Roots Means
to Me”, Reader’s
Digest, maj
1977, s 73-74.
2. ”Din släktforskning: Hur du börjar”, Liahona, aug
2003, s 15.
3. Läran och förbunden 128:18.
4. Se Apostlagärningarna 24:15;
Alma 11:41-45.
5. Se ”Why Family History?” Internet, www.familysearch.org.
6. History
of the Church, 4:425-426.
7. Se Läran och förbunden 110:13-14,
16.
8. Se Läran och förbunden 110:14-15.
9. R Scott Lloyd, ”Hearts
of the Children”, Church News, 14
sep 1986, s 16.
10. Joseph Fielding Smith, Frälsningens lära, del
2, s 152.
11. Bryan Searing, ”The Link Made”, Church News, 27
okt 1990, s 16.
12. ”The Relationship of Genealogy and History”,
Proceedings of the 1980 World Conference on Records, 13 delar, Archives of
The Church of
Jesus Christ of Latter-day Saints, 2:4.
13. Läran och förbunden
138:58-59.
14. Wilford Woodruff, The Discourses of Wilford Woodruff, utv
av G Homer Durham (1946), s 149.
Previous
