Återställelsens budskap är denna inbjudan att få veta
varför Jesu Kristi och hans sanna kyrkas evangelium återställts
genom en profet i vår tid.
Våra ord är det vi använder för att förmedla känslor,
kunskap eller information mellan människor. Bland dessa ord finns ett
som används för att finna orsak eller skäl till något.
När det används är det för att tillfredsställa vår
nyfikenhet, upptäcka det okända eller få svar på viktiga
frågor som rör jordelivet. Om det inte används upphör
tänkandet och okunnigheten härskar. Vilket är då detta
viktiga ord? Har ni gissat det? Det består av sex bokstäver, det är
ordet varför.
Varför är bland de första och vanligaste ord som uttalas
av barn, och särskilt tonåringar. Ett vanligt varför från
ett av mina barnbarn: ”Varför behöver jag äta grönsaker?” Senare
börjar varför utforska känslor: ”Varför dog
mormor?” Sedan kommer sökandet efter kunskap eller bekräftelse
av ansvar: ”Varför ska jag gå i kyrkan eller bli missionär?
Varför är vi befallda att ge av evangeliet till andra?”
Den sista frågan är en utmaning! Missionärsarbete är
också varje medlems ansvar att tala ”varnande ord, var och en
till sin nästa, med saktmodighet och ödmjukhet”. (L&F
38:41) Varför? Så att andra kan få del av Jesu Kristi
Kyrkas frälsande förordningar genom inbjudan att komma till Kristus.
(Se Moroni
10:32.) Återställelsens budskap är denna inbjudan att få veta
varför Jesu Kristi och hans sanna kyrkas evangelium återställts
genom en profet i vår tid.
Hur kan man ge någon en sådan inbjudan?
Först genom att förkunna att Gud vår Fader lever, älskar
oss och är en uppenbarelsens Gud. Hur kan vi veta det? Genom uppenbarelse
och profeters vittnesbörd.
Religionshistoriens tidslinje börjar med Bibeln. Den berättar
om Guds första uppenbarelser till hans profeter, som rör människorna.
Den börjar med berättelsen om Adam och Eva, våra första
föräldrar; deras skapelse; fallet med dess följder dödlighet
och skilsmässa från Gud samt deras första steg i jordelivet.
En av deras första frågor var troligen: ”Varför är
vi här?” För att få svar var deras enda utväg att åkalla
Herrens namn, deras enda källa
till sann kunskap. (Se 1 Mos 4:26.) Genom direkt uppenbarelse hörde
de Herrens röst befalla dem att tillbe Herren sin Gud och frambära
offer åt honom. (Se 1 Mos 4:4; Moses 5:4-5.) Genom ytterligare uppenbarelser
lärde Adam och Eva att offret var en symbol för Faderns Enfödde,
att Jesus Kristus var det enda namn varigenom de kunde få frälsning.
Sedan fick de löfte om den Helige Andens gåva, varigenom vadhelst
de bad om kunde ges till dem. (Se Moses 5:6-7, 6:52.)
Senare fick Adam genom den Helige Andens kraft ett säkert och osvikligt
vittnesbörd om att Jesus är Kristus, världens Frälsare
och Återlösare. Adam och Eva fick bokstavligen insikt om sitt
fallna tillstånd genom att de gavs kunskap om sitt förhållande
till Fadern, Sonen och den Helige Anden, kunskap om försoningen och
uppståndelsen och vidare kunskapen om frälsningens första
principer och förordningar.
På grund av det Adam hörde och såg kan han med rätta
kallas den förste profeten på jorden, ett personligt vittne om
uppenbarelser till människan. Hans främsta ansvar var nu att bevara
evangeliets sanning förutom att föra det vidare så som det
givits honom. Satan, å andra sidan, var motståndaren som ville
göra och lära allt för att förneka, förkasta eller
bortse från det evangelium som erhållits genom uppenbarelse för
att leda dem som accepterat det till avfall, förvirring, splittring,
till att överge eller ta avstånd från det de tidigare trott!
Resten av Gamla testamentet är sedan en religionshistoria om fortsatt
uppenbarelse genom olika profeter såsom Noa, Abraham och Mose i olika
tider som kallas hushållningar, för att återställa
det som gått förlorat genom förnyat avfall. Profeterna kallades
alltid av Gud, de gavs gudomlig myndighet, de hade prästadömets
nycklar, de hade gudomligt uppdrag att tala i Herrens namn och undervisa
och profetera om Jesu Kristi ankomst och försoning, om världens
Frälsare och Återlösare. (Se Amos 3:7.)
Nya testamentet bekräftar Gamla testamentets profeters undervisning,
vittnesbörd och profetior. Det är en berättelse om Jesu Kristi,
den levande Gudens Sons födelse, liv och verksamhet, hans försoning
och hans uppståndelse. Där berättas om hur hans kyrka upprättas,
om hans gudomliga myndighet, hans evangelium och hans befallning till lärjungarna
att ”gå ut i hela världen och predika [Hans] evangelium
för hela skapelsen”. (Mark 16:15)
Nya testamentets budskap är klart: Det finns en fålla, en tro,
ett evangelium, ett prästadöme, en kyrka för att vi ska vara ”ett:
Kristi barn”. (4 Nephi 1:17)
Men återigen: förnekandet av gudomlig identitet och förkastande
av Kristi evangelium och hans bemyndigade prästadömsbärare
kännetecknade tiden efter uppståndelsen. Och religionshistorien
visar hur snabbt prästadömets myndighet ersattes av världslig
myndighet, hur den gudomliga läran byttes mot obeständiga och förvridna
människoläror, hur frälsningens förordningar förändrades
eller kunde köpas för pengar samt hur uppenbarelse ersattes av
en dunkel slöja som ledde till tidsåldrar av andligt mörker.
Men det kom en tid under detta stora avfall som profeterats om tidigare,
när religiösa strävanden åter kom till ytan – man frågade: ”Varför är
det så?” Män med stor tro kom fram och försökte
reformera falska läror samt falsk andlig myndighet. Deras ärliga
och uppriktiga arbete ledde bara till fler kyrkor med deras namn samt protester
som ledde till större förvirring och fler uppdelningar. Det var
i verkligheten två viktiga element som saknades i reformen: uppenbarelse
och myndighet, Herrens enda sätt att förmedla gudomlig sanning
till människan.
På vår fortsatta färd längs religionshistoriens tidslinje
finner vi ett datum och ett namn. Året är 1820, namnet är
Joseph Smith. Den här unge mannen begrundade sin tids religiösa
förvirring och kyrkornas uppdelning och sade till sig själv: ”Om
någon av de här kyrkorna har rätt, vilken är det, och
hur kan jag få veta det?” (Joseph Smith 2:10) Varför denna
förvirring? Det profetiska sättet var att fråga Gud. Religionshistorien
upprepades plötsligt enligt Guds sätt att besvara människans varför. Åter
kom en syn som svar, denna gång visade sig Fadern och Sonen. Återigen
gavs Faderns gudomliga vittnesbörd: ”Denne är min älskade
Son, hör honom!” (Joseph Smiths skrifter 2:17) Återigen
besvarades med direkt uppenbarelse Joseph Smiths fråga ”Vilken
av alla kyrkorna som var rätt och vilken jag skulle sluta mig till.
Jag fick till svar att jag inte skulle sluta mig till någon av dem,
ty de voro alla orätta.” (Joseph Smiths skrifter
2:18-19) Än en gång förkunnades avfallet av den sanna källan,
av Jesus Kristus själv. Och än en gång måste det följas
av en återställelse, och så skedde också.
Under åren som följde fick Joseph Smith genom uppenbarelse gudomlig
kunskap om läran samt myndigheten och prästadömets nycklar.
Slutligen, med början 1830, återupprättades Jesu Kristi Kyrka
av Sista Dagars Heliga med alla frälsningens lärosatser och dess
förordningar. Joseph Smith kan med rätta kallas återställelsens
profet i vår tid.
Bibeln är det påtagliga vittnesbördet om gudomlig uppenbarelse
till forna tiders profeter, och på samma sätt är Mormons
bok, ännu ett testamente om Jesus Kristus, ett nutida övertygande
vittne om att Joseph Smith var en profet som fick uppenbarelse och myndighet
liksom de. Ett vittnesbörd om Mormons boks äkthet hjälper
människor att finna svaret på varför Jesu Kristi evangelium
har återställts genom en profet och varför vi har
en levande profet i dag, nämligen Gordon B Hinckley. Den berättar
också varför alla förordningarna i evangeliet utgör
de största välsignelserna till förberedelse av vår frälsning
och uppfyllandet av vårt mål i jordelivet att skapa eviga familjer.
Detta återställelsens budskap är sant, för det är
gudomligt.
Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.