Följ Joseph Smiths exempel och återställelsens mönster.
Sök i skrifterna. Knäböj i bön. Be i tro. Lyssna till
den Helige Anden.
Som ledare för kyrkan får vi ofta frågan: ”Hur får
jag ett vittnesbörd om Jesu Kristi återställda evangelium?”
För att få ett vittnesbörd och påbörja sin omvändelse
måste man börja med att studera och be. Sedan måste man
leva efter evangeliet med tålamod och uthållighet och inbjuda
och söka Anden. Joseph Smiths liv och återställelsens mönster är
utomordentliga exempel på denna process. När ni lyssnar på mitt
budskap idag om det som hände under återställelsen, sök
då efter stegen som leder till ett vittnesbörd: En önskan
att få reda på sanningen, att begrunda den i hjärtat och
sedan att känna och lydigt följa den Helige Andens maningar.
Joseph Smith föddes den 23 december 1805 i Sharon i Vermont i Förenta
staterna. Hans familj bad och studerade Bibeln. När han var ung intresserade
han sig för religion och upptäckte att det rådde en ”stor
förvirring” över Kristi lära, att ”präst stred
mot präst och omvänd mot omvänd”.1
Denna förvirring fanns inte bara i hans samhälle. Den började århundraden
tidigare under det som kallas det stora avfallet. Kristi dag skall inte komma,
sade aposteln Paulus, förrän efter avfallet.2
Några årtionden efter Kristi uppståndelse dödades
hans apostlar, hans lära förvanskades och prästadömet
togs bort från jorden. Men Paulus såg våra dagar och profeterade
att ”när tiden var fullbordad [skulle Gud genomföra planen]:
att i Kristus sammanfatta allt.”3 Han skulle återställa
Kristi sanna kyrka till jorden ännu en gång.
Under århundradena som följde förbereddes världen för
den återställelsen. Bibeln översattes och publicerades. Ett
nytt land upptäcktes. Reformationens anda svepte över den kristna
världen och en nation grundades på frihetens principer.
Joseph Smith föddes i denna nation och när han var 14 år
gammal fann han sig mitt i ett tumultartat religiöst ”meningsutbyte”.
Han frågade sig ofta: ”Om någon av [dessa kyrkor] är
den rätta, vilken är det då och hur skall jag kunna få veta
det?”4
Joseph vände sig till Bibeln för att få svar. ”Om någon
av er brister i visdom”, läste han i Jakobs brev, ”skall han
be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser,
och han skall få den”.5
Joseph följde Jakobs råd och gick till en skogsdunge nära
sitt hem och bad. När han bad till Gud sänkte sig en ”ljuspelare
mer strålande än solen” över honom och ”två personer” visade
sig. ”En av dem talade ... nämnande [Joseph] vid namn och sade,
pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör
honom.”6
Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus talade med Joseph. De svarade på hans
fråga. De talade om för honom att Kristi sanna kyrka inte längre
fanns på jorden. Joseph märkte att dessa medlemmar i gudomen var åtskilda
och påtagliga personer, att de visste vad han hette och att de ville
besvara hans böner. Himlarna öppnades, avfallets natt var över
och evangeliets ljus började lysa.
Liksom Joseph söker många av oss sanningens ljus. Och liksom
världen förbereddes för återställelsen har var
och en av oss förberetts för att ta emot evangeliets ljus i vårt
liv. Ibland kommer den förberedelsen genom en förändring i
vår situation – genom en ny vän, en ny bostad, ett nytt jobb, ett
barns födelse, en anhörigs bortgång, sjukdom, missöden
och till och med tragedier.
Under dessa tider av förändring söker vi svaren på livets
viktiga frågor: Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Varför är
vi här på jorden? Och vart tar vi vägen när vi dör?
Joseph föddes inte med den kunskapen och det gjorde inte vi heller.
Vi måste hitta den.
Liksom Joseph måste vi söka i skrifterna och be. För många
innebär detta att de måste övervinna en känsla av tvivel
och ovärdighet, ödmjuka sig och lära sig att utöva tro.
Under de tre år som följde efter den första synen kände
Joseph sig mycket ödmjuk. ”Ofta”, sade han, ”kände
jag ... förebråelser för min svaghet och mina ofullkomligheter”.7 Men
han förlorade inte tron eller glömde bönens kraft.
Den 21 september 1823, då han var sjutton år, knäböjde
han för att be om förlåtelse för sina synder och dårskaper,
och för att be Gud tillkännage hans ställning och förhållande
till honom.8 När han bad såg han på nytt ett
ljussken som tilltog ”till dess rummet var mera upplyst än vid
middagstiden”.9 I det ljuset stod en person som var klädd
i en dräkt som var ”bländande vit”10. Han
kallade Joseph vid namn och sade att han hette Moroni. Han sade att ”Gud
hade ett verk för [honom] att utföra”11 och
berättade för honom om Mormons bok, en forntida historia som skrivits
på guldplåtar. Boken innehöll en uppteckning av evangeliets
fullhet, som Moronis förfäder hade undervisats om av Jesus Kristus.
Joseph uppmanades att ta fram uppteckningarna som var nedgrävda nära
hans hem i en kulle i närheten som nu heter Cumorah.
Nästa dag fann Joseph Smith plåtarna, men tiden var ännu
inte inne för att ta fram dem. Moroni befallde Joseph att möta
honom där samma dag varje år under de kommande fyra åren.12
Joseph lydde. Varje år gick han upp på kullen och fick ”instruktioner”13 av
Moroni om återställelsen av Kristi kyrka. Liksom Frälsaren
i sin barndom som den beskrivs i Nya testamentet, växte Joseph ”i
vishet [och] i ålder”14 och ”växte till
och fylldes av kraft”15.
Så är det också för oss. En del nyligen döpta
medlemmar tyngs ner av sin brist på visdom och ålder i evangeliet –
av det som de inte känner till. De glömmer att lydig strävan,
skolning i evangeliet och andlig mognad var en del av Josephs tidiga upplevelser.
De som varit medlemmar länge bör också komma ihåg att
regelbunden andlig undervisning och inlärning är nödvändig
för att vi ska växa till och fyllas av kraft.
Efter fyra år av fortsatt lydnad fick Joseph ta emot plåtarna
den 22 september 1827, då han var 21 år. Han fick också Urim
och Tummim, ett forntida redskap som skulle användas för att översätta
dem. Med hjälp av detta heliga redskap och den Helige Anden började
Joseph översätta plåtarna i december samma år.16 Efter
en tid fick han hjälp av en skollärare som hette Oliver Cowdery,
som skrev åt honom.17
Då Joseph var 23 år och arbetade med översättningen
av plåtarna, kom han och Oliver till ett stycke som handlade om dop
till syndernas förlåtelse. Liksom nya undersökare ville de
veta mer. Joseph visste vad de behövde göra.
Den 15 maj 1829 gick de två männen ut i skogen för att rådfråga
Herren. Medan de bad visade sig Johannes döparen ”i en ljussky”18.
Det var han som hade döpt Frälsaren. Han hade de prästadömets
nycklar som behövdes för att utföra den förordningen
med Guds myndighet.
Joseph och Oliver knäböjde framför Johannes och han lade
händerna på deras huvuden och förlänade dem det aronska
prästadömet.19 Från den dagen hade Joseph och
Oliver myndighet att döpa och förläna det prästadömet
till andra.
Idag inbjuds alla som vill veta om de bör döpa sig, att följa
Josephs och Olivers exempel och be. Och alla som är beredda och värdiga
att döpas kan bli döpta av någon som har fått myndighet
till detta i en obruten kedja från Johannes döparens händer,
med början i denna tidshushållning.
I slutet av maj eller tidigt i juni 1829, förlänades Joseph och
Oliver det melkisedekska, eller högre, prästadömet av apostlarna
Petrus, Jakob och Johannes.
Översättningen av Mormons bok blev också färdig under
juni och boken publicerades mindre än ett år senare, den 26 mars
1830.
Den 6 april, tolv dagar efter det att Mormons bok publicerats, organiserades
kyrkan formellt i Peter Whitmer den äldres hem i Fayette i New York.
Precis som Paulus hade profeterat blev Kristi forna kyrka återigen
upprättad på jorden.20
Men återställelsens verk var inte över. Liksom i forna dagar
befalldes kyrkans medlemmar att bygga ett tempel, vilket invigdes i Kirtland
i Ohio den 27 mars 1836. Den 3 april, en vecka senare, hölls ett möte
i templet. Efter högtidlig och stilla bön såg Joseph och
Oliver Herren Jesus Kristus stå framför dem. Han som en gång
sagt att ”rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men
Människosonen har inget att vila huvudet mot”21, hade
kommit till sitt heliga hus. Mose, Elias och Elia visade sig också där
och förlänade rikes nycklar, de frälsande förordningarna,
till Joseph.22
Bröder och systrar, ser ni mönstret? Varje viktigt steg i återställelsen – den första synen, Moronis besök och Mormons boks framkomst, återställelsen
av prästadömet och Jesu Kristi besök efter invigningen av
hans tempel – föregicks av bön.
Sedan dess har 116 tempel invigts. Jag har deltagit i flera av dessa heliga
möten. Invigningsböner har uppsänts. Den Helige Anden har
varit närvarande i rikligt mått. Under dessa stunder, bland många
andra, har jag känt hur Guds Ande obestridligen har vittnat, som en
brinnande eld i mitt hjärta, att det återställda evangeliet är
sant.
Hur fick jag veta detta? Nephi ger oss en klar och övertygande redogörelse
för den process som leder fram till detta, som omfattar att önska,
att tro, att utöva tro, att begrunda och sedan att följa Anden.
För att uttrycka det med Nephis ord: ”Sedan jag fått åtrå efter
kunskap om det som min fader sett [i en syn om livets träd], och
jag trodde, att Herren kunde uppenbara det för mig, satt jag
och grubblade över det i mitt hjärta. Jag blev då av
Herrens Ande upptagen, ja
... Anden [talade] till mig.”23
När vi väl
har fått ett vittnesbörd genom Anden stärks det genom studier
och bön och av att vi lever efter evangeliet. Vårt växande
vittnesbörd ökar vår tro på Jesus Kristus och hans
lycksalighetsplan. Vi motiveras att omvända oss och lyda buden, vilket,
på grund av vårt hjärtas förändring, leder till
vår sanna omvändelse. Och denna förvandling leder till gudomlig
förlåtelse, helande, glädje och en önskan att bära
vårt vittnesbörd för andra.
Nu undrar ni kanske hur man påbörjar en sådan process?
Låt mig föreslå att ni börjar med att följa Moronis
råd i Mormons bok. ”Jag uppmanar eder, att när I erhållen
dessa urkunder, I då frågen Gud, den evige Fadern, i Kristi namn,
om dessa uppteckningar icke äro sanna, och om I frågen med ett
uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt samt med tro på Kristus,
skall han uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft.
Och genom den Helige Andens kraft kunnen I lära känna all sanning.”24 För
en del sker detta snabbt. För andra sker det gradvis under årens
lopp.
Vi kan få denna andliga manifestation eftersom den Helige Anden är ”en
personlighet, som består av ande” och kan ”bo i oss”25.
Han uppgift är att vittna om Fadern och Sonen, att förmedla deras
vilja till oss och undervisa oss om ”allt vad [vi] skola göra”26.
Alla människor kan känna den Helige Andens inflytande då och
då under sitt liv. Men endast de som döpts och konfirmerats kan
få den Helige Andens gåva genom handpåläggning av
en som har myndighet därtill. Denna gåva gör det möjligt
för oss att få hans ständiga sällskap.
För att få behålla detta sällskap krävs det att
kyrkans medlemmar gör en uppriktig ansträngning. Om vi inte lyder
evangeliets lagar, principer och förordningar drar den Helige Anden
sig undan. Han kan inte bo hos oss om vi känner ilska i vårt hjärta,
om vi bråkar med våra anhöriga eller kritiserar Herrens
smorda. Han lämnar oss om vi är upproriska, omoraliska, om vi klär
oss utmanande eller handlar oanständigt, om vi orenar eller vanhelgar
sinnet eller kroppen, om vi brister i våra ämbeten eller plikter
inom prästadömet eller begår andra synder, eftersom ”Herrens
Ande icke bor i oheliga tempel”.27
Vi måste därför oavlåtligen omvända oss, ta del
av sakramentet, vara värdiga en tempelrekommendation och tjäna
Herren med ”allt [vårt] hjärta, all [vår] förmåga,
själ, sinne och styrka”28.
När den Helige Anden är hos oss älskar vi Gud och alla hans
barn. Denna kärlek driver ut rädslan och fyller oss med en önskan
att öppna vår mun. Den största gåvan vi kan ge till
andra är att bära vårt vittnesbörd för dem. Den
största glädjen vi kan känna kommer av att föra blott
en enda själ till Kristus.29 Och det finns inget bättre
sätt att stärka vårt vittnesbörd om honom än att
dela med oss av det till världen. När vi gör det stärker
vi vår familj. Våra församlingar, stavar och samhällen
fylls med frid och kärlek och det kommer till sist att förbereda
jorden för vår Herre och Frälsare Jesu Kristi andra ankomst.
Jag vet att Jesu Kristi återställda evangelium är sant.
Jag vet att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är hans kyrka på jorden
idag. Jag vet att Joseph Smith är en Guds profet och att Gordon B Hinckley är
hans efterträdare och kyrkans profet och president idag.
Jag uppmanar er, jag ber för er – om ni inte har ett vittnesbörd
om detta, följ då Joseph Smiths exempel och återställelsens
mönster. Sök i skrifterna. Knäböj i bön. Be i tro.
Lyssna till den Helige Anden. Få vetskap om att vår himmelske
Fader vet vad ni heter och vad ni behöver, precis som det var för
Joseph. Lev efter evangeliet med tålamod och uthållighet. Och
i Jesu Kristi namn lovar jag er, att ”om I ... bedjen till [vår
himmelske Fader] med tro, förvissade om att I skolen få, och flitigt
hållen [Herrens] befallningar, skall detta utan tvivel bliva kungjort
för eder”30.
Jesus Kristus lever. Detta är hans verk. Om detta bär jag mitt
särskilda vittnesbörd, i Jesu Kristi namn, amen.
SLUTNOTER
1. Joseph Smiths skrifter 2:6.
2. Se 2 Tessalonikerbrevet
2:3.
3. Efesierbrevet 1:10.
4. Joseph Smiths skrifter 2:10.
5. Jakobs brev 1:5; se Joseph Smiths skrifter
2:11.
6. Joseph Smiths skrifter 2:16-17.
7. Joseph Smiths skrifter 2:29.
8. Joseph Smiths skrifter 2:29.
9. Joseph Smiths skrifter 2:30.
10. Joseph Smiths skrifter 2:31.
11. Joseph Smiths skrifter 2:33.
12. Se Joseph Smiths skrifter 2:52-53.
13. Joseph Smiths skrifter 2:54.
14. Lukas 2:52.
15. Lukas 2:40.
16. Se Joseph Smiths skrifter 2:59,
62.
17. Se Joseph Smiths skrifter 2:66-67.
18. Joseph Smiths skrifter 2:68.
19. Se Läran och förbunden 13;
Joseph Smiths skrifter 2:68-69.
20. Se Efesierbrevet 1:10.
21. Matteus 8:20.
22. Se Läran och förbunden 110.
23. 1 Nephi 11:1-2; kursivering
tillagd.
24. Moroni 10:4-5.
25. Läran och förbunden 130:22.
26. 2 Nephi
32:5.
27. Helaman 4:24.
28. Läran och förbunden 4:2.
29. Se Läran och förbunden
18:15.
30. 1 Nephi 15:11.
Previous
