Äldste Dallin H Oaks
i de tolv apostlarnas kvorum
De som bär aronska prästadömet gör det möjligt för alla kyrkans medlemmar som värdigt tar del av sakramentet att njuta av Herrens Andes sällskap och betjäningen av änglar.
Mina kära bröder, jag uppskattar möjligheten att få tala till er ikväll. Jag riktar mitt tal till de unga män som bär aronska prästadömet och till de biskopar och rådgivare som presiderar över dem. Jag ska tala om aronska prästadömets heliga uppgift att förbereda, välsigna och utdela sakramentet, Herrens måltid, till kyrkans medlemmar.
I.
Den 15 maj 1829 återställde Johannes döparen aronska prästadömet till jorden. Han gjorde detta genom att lägga sina händer på Joseph Smith och Oliver Cowdery och uttala dessa ord:
"I Messias' namn giver jag eder, mina medtjänare, Arons prästadöme, som innehar nycklarna till betjäning av änglar, till omvändelsens evangelium och dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse. Detta skall ej åter borttagas från jorden, förrän Levis söner ånyo offra ett offer åt Herren i rättfärdighet" (L&F 13:1).
Senare uppenbarade Herren även dessa sanningar:
"Det ringare prästadömet . . . innehar nycklarna till betjäning av änglar och det förberedande evangeliet,
vilket är evangeliet om omvändelse, dop och syndernas förlåtelse" (L&F 84:2627).
Vad menas med att aronska prästadömet innehar "nycklarna till betjäning av änglar" och vad betyder "evangeliet om omvändelse, dop och syndernas förlåtelse"? Innebörden finner vi i dopsförordningen och sakramentet. Dop är för syndernas förlåtelse, och sakramentet är en förnyelse av dopets förbund och välsignelser. Båda bör föregås av omvändelse. När vi håller förbunden som ingicks i dessa förordningar, är vi lovade att alltid få ha hans Ande med oss. Betjäning av änglar är en av denna Andes manifestationer.
II.
Vi börjar med lärosatsen, så som den undervisades av Herren. Under sin verksamhet här lärde Jesus att dopet är nödvändigt för frälsning. "Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike" (Joh 3:5). Dopet är den första frälsande förordningen. När vi döps ingår vi förbund om att påta oss Jesu Kristi namn och tjäna honom och hålla hans bud.
I slutet av sin verksamhet instiftade Jesus Herrens måltid. Han bröt bröd och välsignade det och gav det till sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp" (Matt 26:26). "Gör detta till minne av mig" (Luk 22:19). Han tog bägaren, tackade Gud och gav den åt dem och sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse" (Matt 26:28).
När Frälsaren instiftade sakramentet gav han också undervisning och löften om den Helige Anden. Vid detta heliga tillfälle, känt som sista måltiden, förklarade Jesus Hjälparens uppgift, vilken är den Helige Anden. Hjälparen skulle vittna om honom och uppenbara andra sanningar. Jesus förklarade också att han måste lämna lärjungarna för att Hjälparen skulle kunna komma till dem. När jag går, sade han, "skall jag sända honom till er" (Joh 16:7). Efter sin uppståndelse sade han till sina apostlar att de skulle stanna kvar i Jerusalem tills de erhöll "kraft från höjden" (Luk 24:49) Denna kraft kom när "löftet . . . den heliga anden" utgöts över apostlarna på pingstdagen (se Apg 2:33).
När Frälsaren på liknande sätt instiftade sakramentet i Nya världen lovade han: "Den som äter detta bröd, han äter av min lekamen till sin själ. Den som dricker av detta vin dricker av mitt blod till sin själ, och hans själ skall aldrig hungra, ej heller törsta utan han skall vara mättad" (3 Nephi 20:8). Innebörden i detta löfte är tydlig: "När alla de församlade hade ätit och druckit, se, då blevo de fyllda med Anden" (3 Nephi 20:9).
Det nära sambandet mellan att ta sakramentet och få den Helige Andens sällskap förklaras i den uppenbarade bönen för sakramentet. När vi tar brödet vittnar vi om att vi är villiga att påta oss Jesu Kristi namn och alltid minnas honom och hålla hans bud. När vi gör detta, har vi löfte om att vi alltid kommer att ha hans Ande hos oss (se L&F 20:77).
Att få ha den Helige Andens ständiga sällskap är det dyrbaraste vi kan äga här i dödligheten. Den Helige Andens gåva förlänades oss genom prästadömets myndighet efter vårt dop. Men för att förstå välsignelsen med denna gåva måste vi hålla oss fria från synd. När vi begår synd, blir vi orena och Herrens Ande undandrar sig oss. Herrens Ande bor inte i "oheliga tempel" (se Mosiah 2:3637; Alma 34:3536; Helaman 4:24), och inget orent kan bo i hans närhet (se Ef 5:5; 1 Nephi 10:21; Alma 7:21; Moses 6:57).
För några veckor sedan använde jag en motorsåg för att ta ner ett träd i min trädgård. Det var ett smutsigt jobb, och när jag var klar var jag alldeles nedstänkt med en smutsig blandning av sågspån och olja. I det tillståndet ville jag inte att någon skulle se mig. Jag ville bara bli renad i vatten, så att jag på nytt kunde känna mig väl till mods i andra människors närvaro.
Ingen av er unga män och ingen av er ledare har levt utan synd sedan ni döptes. Utan några åtgärder för ytterligare rening efter vårt dop är var och en av oss förlorad i fråga om andliga ting. Vi kan inte ha den Helige Andens sällskap, och i den slutliga domen skulle vi utan tvivel bli "evigt förkastade" (1 Nephi 10:21). Hur tacksamma är vi inte för att Herren har gett varje döpt medlem i sin kyrka tillgång till en metod att regelbundet bli renad från syndens smuts. Sakramentet är en viktig del av denna procedur.
Vi är befallda att omvända oss från våra synder och komma till Herren med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande och ta del av sakramentet i enlighet med dess förbund. När vi förnyar våra dopsförbund på detta sätt, förnyar Herren den renande effekten av vårt dop. På detta sätt blir vi renade och kan alltid ha hans Ande hos oss. Vikten av detta framgår av Herrens bud att vi ska ta sakramentet varje vecka (se L&F 59:89).
Vi kan inte överdriva betydelsen av aronska prästadömet i detta. Alla dessa viktiga steg som rör syndernas förlåtelse utförs genom dopets frälsande förordning och sakramentsförordningens förnyande. Båda dessa förordningar förrättas av aronska prästadömsbärare under ledning av biskopsrådet, som brukar nycklarna till omvändelsens evangelium och dop och syndernas förlåtelse.
III.
Dessa förordningar inom aronska prästadömet är också på ett närbesläktat sätt viktiga för betjäningen av änglar.
"Ordet 'ängel' används i skrifterna om varje himmelsk varelse som frambringar Guds budskap" (George Q Cannon, Gospel Truth, s 54). Skrifterna räknar upp många fall där en ängel visat sig personligen. Änglar som visade sig för Sakarias och Maria (se Luk 1) och för kung Benjamin och Nephi, Helamans son (se Mosiah 3:2; 3 Nephi 7:1718) är bara några få exempel. När jag var ung trodde jag att änglabetjäning bara betydde sådana personliga besök. Som ung bärare av aronska prästadömet trodde jag inte att jag skulle få se en ängel, och jag undrade vad sådana besök hade med aronska prästadömet att göra.
Men betjäningen av änglar kan också vara osynlig. Änglars budskap kan överlämnas genom en röst eller rätt och slätt genom tankar eller känslor som delges sinnet. President John Taylor beskrev "den verkan änglarna, eller Guds budbärare, har på våra sinnen, så att hjärtat kan förstå . . . uppenbarelser från den eviga världen" (Gospel Kingdom, i urval av G Homer Durham [1987], s 31).
Nephi beskrev tre slags manifestationer av änglabetjäning när han påminde sina upproriska bröder att (1) de hade "sett en ängel", (2) de hade "hört hans röst gång på gång" och (3) att en ängel "talat till [dem] med en mild och stilla röst" även om de "hade sådana känslor" att de inte kunde "förnimma hans ord" (1 Nephi 17:45). Skrifterna innehåller många andra uttalanden om att änglar sänds för att undervisa om evangeliet och föra människor till Kristus (se Heb 1:14; Alma 39:19; Moroni 7:25, 29, 3132; L&F 20:35). Det flesta meddelanden från änglar känns och hörs snarare än syns.
Hur innehar aronska prästadömsbäraren nycklarna till betjäning av änglar? Svaret är detsamma som för Herrens Ande.
I allmänhet är välsignelserna av att ha andligt sällskap och andlig kommunikation bara tillgängliga för dem som är rena. Som jag förklarade tidigare blir vi genom de aronska prästadömsförordningarna dopet och sakramentet renade från våra synder och lovade att om vi håller våra förbund kommer vi alltid att ha hans Ande hos oss. Jag tror att detta löfte inte bara handlar om den Helige Anden utan också om betjäning av änglar, ty "Änglar tala genom den Helige Andens kraft, och därför tala de Kristi ord" (2 Nephi 32:3). På detta sätt gör de som bär aronska prästadömet det möjligt för alla kyrkans medlemmar som värdigt tar del av sakramentet att njuta av Herrens Andes sällskap och betjäningen av änglar.
IV.
De lärosatser jag just talat om finns i skrifterna. Från skrifterna vet vi också att de som officierar i prästadömet handlar i Herrens ställe (se L&F 1:38; 36:2). Jag vill nu föreslå hur lärare och präster och diakoner bör genomföra sitt heliga ansvar att handla i Herrens ställe när sakramentet förbereds, välsignas och delas ut. Jag tänker inte föreslå detaljerade regler, eftersom omständigheterna i olika församlingar och grenar i vår världsomfattande kyrka är så skiftande att en viss regel som verkar nödvändig i en omgivning kan vara mycket olämplig i en annan. Jag vill hellre föreslå en princip som grundar sig på lärosatserna. Om alla förstod denna princip, och handlade i enlighet med den, skulle det inte behövas så många regler. Om regler eller rådgivning behövs i enskilda fall, kan lokala ledare ordna med detta, i överensstämmelse med lärosatserna och principerna som hänför sig till dem.
Den princip jag föreslår ska styra dem som officierar vid sakramentet antingen de förbereder, välsignar eller delar ut är att de inte bör göra något som skulle kunna distrahera någon medlem i hans eller hennes dyrkan och förnyande av förbund. Denna princip om att inte distrahera för tanken till några åtföljande principer.
Diakoner, lärare och präster bör alltid vara rena till det yttre och på ett vördnadsfullt sätt utföra sina högtidliga och heliga ansvar. Lärarens speciella uppgifter att förbereda sakramentet är de som syns minst, men ska ändå utföras värdigt, tyst och vördnadsfullt. Lärarna bör alltid minnas att sinnebilderna som de förbereder representerar vår Herres kropp och blod.
För att undvika att någon distraheras vid detta heliga tillfälle ska prästerna uttala sakramentsbönerna klart och tydligt. Böner som rabblas snabbt eller mumlas ohörbart är inte lämpliga. Alla närvarande bör få hjälp att förstå den förordning och de förbund som är så viktiga att Herren föreskrev precis vilka ord som skulle uttalas. Alla bör få hjälp att koncentrera sig på dessa heliga ord medan de förnyar sina förbund genom att ta sakramentet.
Angående detta ämne känner jag att jag vill berätta om en smärtsam händelse i min ungdom. Som 16-årig präst hade jag just börjat ett deltidsarbete som hallåman vid en lokal radiostation. När jag uppsänt en bön vid sakramentsbordet i vår församling, sade en flicka som var där, att jag lät som om jag gjorde reklam för något. Kan ni tänka er hur jag skämdes? Efter 50 år svider den tillrättavisningen fortfarande. Bröder, minns innebörden i dessa heliga böner. Ni ber som en Herrens tjänare på hela församlingens vägnar. Tala så att ni hörs och förstås, och gör det uppriktigt.
Diakoner bör dela ut sakramentet på ett vördnadsfullt och ordningsamt sätt, utan onödiga rörelser eller uttryckssätt som drar uppmärksamheten till dem själva. I alla sina handlingar bör de undvika att distrahera någon medlem i församlingen från att dyrka och ingå förbund.
Alla som officierar vid sakramentet förbereder, välsignar och delar ut ska vara välkammade och lämpligt klädda. Ingenting i deras yttre ska dra till sig speciell uppmärksamhet. Både i fråga om utseende och handlingar bör de undvika att distrahera någon från att helt kunna ägna sig åt att dyrka och ingå förbund, vilket är avsikten med denna heliga förordning.
Denna princip om att inte distrahera gäller både sådant som syns och inte syns. Om någon som officierar i denna heliga förordning är ovärdig att delta, och detta är känt för någon närvarande, är hans medverkan allvarligt distraherande för den personen. Unga män, om någon av er är ovärdig, tala genast med er biskop. Få hans vägledning om vad ni ska göra för att bli kvalificerad att delta i era prästadömsplikter på ett värdigt och lämpligt sätt.
Jag har ett sista förslag. Med undantag av de präster som är upptagna med att bryta brödet, bör alla som bär aronska prästadömet sjunga med i sakramentspsalmen varigenom vi dyrkar och förbereder oss att delta. Ingen har större behov av denna andliga förberedelse än de prästadömsbärare som ska officiera. Mina unga bröder, det är viktigt att ni sjunger sakramentspsalmen. Gör det, är ni snälla.
Aronska prästadömet innehar nycklarna till "evangeliet om omvändelse, dop och syndernas förlåtelse" (L&F 84:27). Den renande kraften i vår Frälsares försoning förnyas för oss när vi tar del av sakramentet. Löftet om att vi "alltid må hava hans Ande hos oss" (L&F 20:77) är erforderligt för vår andlighet. Aronska prästadömets förordningar är nödvändiga för allt detta. Jag vittnar om att detta är sant, och jag ber att våra bröder i aronska prästadömet ska förstå betydelsen av sina heliga ansvar och handha dem värdigt, i Jesu Kristi namn, amen.
Previous
