"Du skall giva akt på alla hans ord" Äldste L Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum Teknikens fortsatta expansion kommer bara att föra budskapet till oss . . . Men varje individs och familjs utmaning blir att omsätta evangeliet i handling. Till broder Ted E Davis, Donald D Salmon, Frank M McCord: som medlem i kyrkan vill jag personligen tacka er för de oräkneliga timmar, dagar och år som ni har tillbringat med att övertyga mig om att allting i kyrkan, vad angår dess revision, utförs på ett korrekt sätt. Jag är säker på att detta djupt uppskattas av kyrkans nästan elva miljoner medlemmar. Tack så väldigt mycket. Under de senaste åren har vi med stor förväntan sett detta vackra konferenscenter byggas. Nu är vi här inne och njuter av en historisk generalkonferens med många tusentals fler människor närvarande för att lyssna till profeternas ord. Detta är sannerligen början på en ny tids-ålder i kyrkans historia ­ en tidsålder av större och mer djupgående räckvidd och påverkan, en tidsålder av större tillväxt och inflytande. Före första presidentskapets och de tolvs sista möte förra året föreslog president Hinckley, som kände att förändringar var på väg att hända, att vi skulle komma fastande till templet och avsluta året, århundradet och årtusendet med ett faste- och vittnesbördsmöte. Och för att inte dämpa vittnesbördets anda bad han att vi skulle avstå från att ta upp några angelägenheter vid detta speciella möte och istället spara dem till det nya året. Mötet blev en andlig fest, fylld med bekräftelser och vittnesbörd om vår Herre och Frälsare. När vi hade tagit sakramentet reste sig var och en av de tolv och bar sitt vittnesbörd om världens Frälsares, Jesu Kristi, uppgift. De avslutande tre vittnesbörden bars av medlemmarna i första presidentskapet, och det sista vittnesbördet bars av president Hinckley. Det var en allvarlig men på samma gång glad stund, då vi alla stärktes av våra bröders starka vittnesbörd. President Hinckley bar ett mäktigt, känslosamt vittnesbörd men tog också upp en rad bekymmer inför framtiden. Något av det han särskilt oroar sig för, stannade kvar inom mig. Hans ängslan gällde att i och med kyrkans stora tillväxt i världen kan det bli allt svårare för apostlarna att nå ut till alla kyrkans medlemmar och personligen uppmana dem att leva efter evangeliet. Alltså kommer framtiden att föra med sig ett större beroende av tekniken för att föra ut evangeliets budskap till den världsomspännande kyrkan. När vi ser tillbaka på den heliga historien som finns i skrifterna, finner vi liknande händelser när en Guds profet ser betydande förändringar vid horisonten. Intressant är att när sådana avgörande händelser inträffar, ges både det profetiska budskapet och sättet det framförs på stor och inspirerad uppmärksamhet ­ det vill säga, den teknik som används för att föra fram evangeliebudskapet. Jag påminns om kung Benjamins kraftfulla predikan till sitt folk, vilken återfinns i de första kapitlen i Mosiahs bok. Den rättfärdige kungen hade tjänat sitt folk länge och trofast. Det var dags för honom att överlämna ledarskapet till sin son. Innan han gjorde det ville han bära vittnesbörd om sin Herre och Frälsare för sitt folk. Han ville först undervisa sina söner "så att de därigenom måtte kunna bliva män med insikt och få kännedom om de profetior, som talats genom deras förfäders mun, vilka överlämnats åt dem av Herrens hand" (Mosiah 1:2). Han lärde dem också om de uppteckningar som fanns på mässingsplåtarna:"Mina söner! Jag önskar, att I viljen komma ihåg att om det icke vore för dessa plåtars skull, vilka innehålla dessa uppteckningar och bud, skulle vi hava lidit av okunnighet ända till nuvarande tid utan att veta något om Guds hemligheter" (Mosiah 1:3). Att hålla läran ren var det viktigaste för kung Benjamin, så han ville att allt folket skulle få hans vittnesbörd och hans ord. Han befallde att Mosiah, hans son och efterträdare, skulle föras fram för honom och han gav honom särskilda anvisningar för hur hans folk skulle samlas till denna hans sista konferens. Han sade: "Min son! Min önskan är, att du skall kungöra ett påbud överallt i detta land ibland alla dessa människor, nämligen Zarahemlas folk och Mosiahs folk, som bo i landet, på det de därigenom måtte bliva samlade, ty i morgon skall jag med mina egna läppar förkunna att du är konung och regent över detta folk, som Herren, vår Gud, har givit oss. Vidare skall jag giva detta folk ett namn, genom vilket det kan skiljas från allt det folk, som Herren Gud har fört ut ur Jerusalems land. Detta gör jag, emedan det har varit ett flitigt folk att hålla Herrens bud" (Mosiah 1:10, 11). Sedan gick Mosiah ut och förklarade för folket att de skulle församlas och bege sig till templet där de skulle få höra hans fars ord. Folket samlades och de "slogo upp sina tält runt omkring, envar med sitt husfolk, bestående av hans hustru, söner och döttrar och deras söner och döttrar, från den äldste ned till den yngste, varje familj för sig" (Mosiah 2:5). De slog upp sina tält med öppningen mot templet, så att de kunde höra kung Benjamins ord när han undervisade dem om det eviga livets lära. På grund av antalet människor som var församlade runt tempelmuren lät kungen bygga ett torn så att de kunde höra hans ord. Men han insåg att trots tornet skulle inte alla kunna höra, så han såg till att hans ord skulle skrivas ner och sändas ut bland familjerna som inte var inom hörhåll, så att alla skulle få del av hans ord (se Mosiah 2:6­8). Från tornet sade han till sitt folk att öppna sina öron och lyssna på hans vittnesbörd om Frälsaren. När han hade profeterat och burit vittnesbörd, gav han dem råd om hur de skulle återvända till sin himmelske Fader: "Vidare önskar jag, att I skolen betänka deras välsignade och lyckliga belägenhet, vilka hålla Guds bud. Ty se, de äro välsignade i allt, både timligt och andligt, och om de härda ut trofasta allt intill änden, mottagas de i himmelen, där de få bo hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycksalighet. O, kommen ihåg, kommen ihåg, att dessa ord äro sanna, ty Herren Gud har talat dem" (Mosiah 2:41). För att förvissa sig om att folket förstod kung Benjamins ord och höll sina förbund med Gud att hålla hans bud, tillsatte han slutligen "präster att undervisa befolkningen, så att de därigenom måtte få höra och lära känna Guds befallningar och bliva påminda om den ed de avlagt " (Mosiah 6:3). På många sätt använde kung Benjamin all den teknik som fanns på hans tid för att samla sitt folk, sprida Guds goda ord och förstärka ordet. Under en annan tidsperiod finner vi att en annan profet använder ett nytt medium för att se till att budskapet når folkets hjärtan. En speciell konferens hölls när kyrkan firade sin 100-årsdag. Vi finner denna uppteckning från den 100:e årliga rapporten från konferensen som hölls i tabernaklet söndagen den 6 april 1930: "Enligt de anvisningar som kyrkans första presidentskap tidigare gett, framfördes följande program i alla kyrkans församlingar och grenar med början klockan 10:00, söndagen den 6 april . . . där åtgärder hade vidtagits för att samla människorna i deras egna kapell och lyssna . . . till gudstjänsterna via radioutsändning från tabernaklet i Salt Lake City. Byggnaden var fullsatt, inga lediga platser fanns, gångarna och dörröppningarna var fulla och varje tillgänglig yta upptagen" (Conference Report, apr 1930, s 2). President Heber J Grant presiderade vid denna första radioutsända session av generalkonferensen. Han började: "Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet som det övergår min förmåga att uttrycka när jag ser ut över denna härliga församling av den levande Gudens prästadöme, tillsammans med ämbetsmän i våra biorganisationer, som församlats här till en konferens som firar 100-årsjubileet av när Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga organiserades. Jag ska läsa för er ett tal av kyrkans första presidentskap. Kopior av talet har sänts ut till alla församlingar, stavar och missioner i alla länder där kyrkan finns organiserad. Just nu läses detta budskap upp över hela världen för vårt folk" (Conference Report, apr 1930, s 3). Precis som kung Benjamin började president Grant med att bära sitt vittnesbörd om Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Sedan fortsatte han med att framhålla lite av den vetenskapliga kunskap, de uppfinningar och den industriella utveckling som har utnyttjat universums krafter och anpassats till människans bekvämlighet. Han sade: "Utan tvekan är århundradets största underverk bedriften att människorösten, med talarens särdrag, kan bevaras oändligt och återges med alla ursprungliga detaljer. När vi betänker århundradets betydande prestationer, som bara har nämnts helt kort, vill vi utbrista: Stora och förunderliga äro dina verk, o Herre!" Men du är densamme . . . evinnerligen." [Dina] planer skola icke fela, och ingen kan hejda [din] hand" (Conference Report, apr 1930, s 5). Nu, idag, den 1 april år 2000, är vi samlade i detta vackra konferens-center som har byggts så att många tusen fler kan se profeten och höra hans röst. Men till och med med denna byggnad och den ökade möjligheten till att resa till de heliga för att möta dem i så många andra länder, kommer färre att njuta av personlig kontakt med profeterna och apostlarna på grund av kyrkans tillväxt. Tekniken har välsignat oss med så många nya uppfinningar att sprida evangeliets budskap via satellit, vår egen hemsida, TV, radio, såväl som det skrivna ordet i våra tidningar. De bidrar alla till vårt kommunikationssystem, som i hög grad ökar vår förmåga att få del av det budskap som ges. Men tegelsten och murbruk och teknikens fortsatta expansion kommer bara att föra budskapet till oss. Vår utmaning förblir densamma från kung Benjamins tid till president Grants tid till idag ­ det vill säga varje individs och familjs utmaning att genom egna och gemensamma studier omsätta budskapet om vår Herres och Frälsares evangelium i handling i våra egna liv. Frälsningen finns inte i byggnaderna eller tekniken, utan i ordet. Enbart ordets kraft kommer att påverka våra liv och hjälpa oss att leva närmare vår Fader i himlen. Kom ihåg Herrens ord när han först undervisade de heliga i sin nyligen återställda kyrka den 6 april 1830. Han sade: "Se, en uppteckning skall föras ibland eder, och däri skall du kallas siare, översättare, profet, Jesu Kristi apostel, en äldste i kyrkan genom Gud Faderns vilja och Herrens Jesu Kristi nåd . . . Därför skall du, min kyrka, giva akt på alla hans ord och bud, som han skall giva dig såsom han mottager dem, och vandra i all helighet inför mig, Ty hans ord skolen I taga emot som från min egen mun, i all tålamod och tro" (Läran och förbunden 21:1, 4, 5). Det är härligt att vara i denna nya, vackra byggnad och ha tillgång till den nya tekniken som sänder ut konferenssessionerna över världen. Men det är budskapet vi får, som ­ om vi studerar och tillämpar det ­ ger oss evangeliets ljus som ytterligare förberedelse i vår stora strävan att få evigt liv. Detta är mitt ödmjuka vittnesbörd till er, och jag bär det i vår Frälsares, Jesu Kristi namn, amen.