Hur är det med oss? Äldste M Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum Det viktigaste var och en av oss kan göra är att granska vår egen hängivenhet till Herren Jesus Kristus. Det är underbart, mina bröder och systrar, att träffas i Herrens Jesu Kristi namn i detta fantastiska nya konferenscenter, i början av ett nytt millennium. För hundra år sedan stod president Lorenzo Snow i tabernaklet och öppnade kyrkans sjuttionde årliga konferens. Det var nittonhundratalets första konferens och den inträffade i slutet av en period med stora prövningar och svårigheter för kyrkan. Kyrkans totala medlemsantal närmade sig 300 000 och de flesta av medlemmarna bodde i Utah. Fredagen den 6 april 1900 sade president Snow: "Herren har gett oss stor framgång och vi utför ett stort verk just nu . . . Nu när vi närmar oss vårt sjuttioförsta år, förväntar sig Herren att vi gör något ­ något som får nationerna att häpna på samma sätt som de har häpnat över det som vi redan har gjort." Sedan ställde president Snow följande krävande fråga: "Nu frågar jag er, sista dagars heliga: 'Hur är det med oss?' Vi har fått evangeliet. Vi är en del av Guds rike, så som det har upprättats på jorden. Vi har upplevt svårigheter. Vi har blivit förföljda. Vi drevs ut från Ohio. Vi drevs ut från Missouri. Vi drevs ut från Nauvoo och en gång drevs vi ut från denna vackra stad för en tid. Många har förlorat tusentals dollar, sina hem och allt de ägde. Och några av bröderna har sett sin hustru och sina barn lägga ner sitt liv på grund av det lidande de varit tvungna att genomgå . . . Människor har förbluffade sett med vilken villighet de sista dagars heliga har utstått allt detta. Varför gör vi det? . . . Vad är det som gör att vi kan genomlida dessa förföljelser och ändå glädjas?" President Snow gav följande svar: "Det är för att vi har fått uppenbarelser från den Allsmäktige, för att han har talat till våra själar och har gett oss den Helige Anden . . . Denna kyrka kommer att stå kvar eftersom den har en stadig grund. Den har inte grundats av en människa, den grundar sig inte på studier av Nya testamentet eller Gamla testamentet. Den är inte ett resultat av kunskaper som vi fått från universitet eller seminarium, utan den har kommit direkt från Herren. Herren har visat oss den genom uppenbarelsens princip, genom den Helige Andens ljus, och varje människa kan erhålla samma ande" (Conference Report, april 1900, s 2­3). Det vore bra, mina bröder och systrar, om vi noggrant tänkte över samma fråga idag: "Hur är det med oss?" Ett århundrade har passerat. Vi befinner oss nu i vårt etthundrasjuttioförsta år som kyrka. Kyrkans medlemskap världen över närmar sig nu elva miljoner. Våra medlemmar är respekterade ledare inom nästan alla yrkesområden i så gott som alla länder. Kyrkan växer. Tempel byggs i en aldrig förut skådad takt. Missionsarbetet fortsätter att gå framåt. Kyrkans möten hålls regelbundet i nästan alla nationer. Ändå, som våra profeter har sagt, "förväntar sig Herren att vi gör något". Men vad? Vad är det som kräver vars och ens uppmärksamhet? När jag läser och begrundar skrifterna och noga tänker över Herrens råd till sina efterföljare i varje tidshushållning, synes det mig som att det viktigaste var och en av oss kan göra är att granska vår egen hängivenhet för Herren Jesus Kristus. Vi måste noggrant vara på vår vakt mot andlig likgiltighet och arbeta för att uppehålla vårt fulla mått av kärleksfull hängivenhet för Herren. Även om det stämmer att vi gör enorma framsteg i hela kyrkan, är det oerhörda arbete som ligger framför oss överväldigande. Enkelt sagt, har vi en skyldighet att hjälpa alla vår himmelske Faders barn på båda sidor av slöjan. Vad det beträffar har vi bara börjat skrapa på ytan av vår kallelse. Ett sant lärjungeskap utesluter därför självbelåtenhet. Herren förväntar sig att vi fortsätter föra kyrkan framåt och till och med att vi ökar takten för att bokstavligen uppfylla Daniels profetiska syn angående "en sten lösriven, dock inte genom människohänder . . . som . . . blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden" (Dan 2:34­35). För att göra detta på ett effektivare sätt, måste var och en av oss följa Nephis råd att "sträva framåt med ståndaktighet i Kristus och hava ett fullkomligt klart hopp samt kärlek till Gud och alla människor . . . (Ty) om I så sträven framåt och glädjen eder i Kristi ord samt uthärden intill änden, se, så säger Fadern: I skolen hava evigt liv" (2 Ne 31:20). Den Helige Andens kraft kommer att fylla våra hjärtan och sinnen när vi vänder oss till Frälsaren för att få vägledning i livets alla utmaningar. Därför, mina bröder och systrar, är det viktigt att var och en av oss personligen vet att Jesus är Kristus och att han har återställt fullheten av sitt eviga evangelium till jorden genom profeten Joseph Smith. När vi strävar framåt i hans tjänst, kommer andliga erfarenheter att stärka vår tro och vi kommer att uppleva stor glädje. Vår förståelse för de viktiga läror och eviga sanningar som har återställts kommer att utgöra en fast grundval för vår tro. Och när vi personligen lär känna och förstår dessa sanna läror, kommer vi också att upptäcka att det finns ett stort behov av att vi berättar om vår kunskap och vår tro för andra, samtidigt som vi är måna om deras vänskap och välvilja. Även om vi bör vara glada över att kunna vittna om sanningen i Jesu Kristi återställda evangelium för alla som vill lyssna till vårt budskap, finns det tillfällen när allt vi kan hoppas kunna åstadkomma är att hjälpa dem som inte är medlemmar i kyrkan förstå våra grundläggande trossatser. Det finns många som vet lite om oss, som är nyfikna och som undrar men som inte är redo att ändra sin livsstil eller ingå eviga förbund. Vi behöver vara beredda att undervisa dem på sätt som de kan förstå och uppskatta, även om de inte för tillfället är beredda att låta sig påverkas av andliga maningar och ta emot evangeliet. Av erfarenhet vet jag till exempel att när vi låter oss vägledas av Anden, flyter våra konversationer med vänner och bekanta som inte är medlemmar lätt och naturligt över till Guds faderskap och människans broderskap. Oavsett ras, hudfärg eller trosuppfattning, tillhör vi alla vår himmelske Faders familj. De flesta delar denna uppfattning. Vår förståelse av och kunskap om denna grundläggande sanning borde förmå oss att älska alla Guds barn som våra bröder och systrar och förklara för dem att vi alla levde i en föruttillvaro som andebarn till vår himmelske Fader. Där lärde vi oss om och accepterade hans plan att vi skulle komma till jorden för att få en dödlig kropp och bli satta på prov. Vår djupt rotade respekt för hela människosläktet förstärks när vi förstår vårt förhållande till varandra i vårt förjordiska liv. Denna insikt gör det således möjligt för oss att tryggt förklara vår tro på vårt eviga förhållande till Jesus Kristus och vår djupa hängivenhet till honom. Vårt hopp och vår tro är rotade i den djupgående uppfattningen att han lever idag och att han fortsätter att leda sin kyrka och visa vägen för sitt folk. Vi gläder oss i kunskapen om en levande Kristus och vi erkänner vördnadsfullt de underverk han fortsätter att utföra idag för dem som tror på honom. Han är kyrkans överhuvud, och den bär hans namn. Han är vår Frälsare och Återlösare. Genom honom dyrkar vi och ber till vår himmelske Fader. Vi är oerhört tacksamma för den livsviktiga och överväldigande kraft hans försoning ger till vårt liv. Eftersom vi älskar Herren bör vi vara andligt lyhörda för tillfällen då vi kan berätta om evangeliets kraftfulla och viktiga sanningar för andra. Vad som kanske är ännu viktigare är att vi alltid bör sträva efter att rena oss själva och leva ett så värdigt liv att vi utstrålar Kristi ljus i allt vi säger och gör. Vårt dagliga liv bör stå som ett orubbligt vittne om vår tro på Kristus. Som aposteln Paulus säger: "Var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet" (1 Tim 4:12). När vi väl förstår dessa viktiga principer kan vi förklara och öka förståelsen hos vår Faders barn genom att berätta hur Jesus själv upprättade och organiserade sin kyrka i tidens mitt genom att göra "några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mer fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp" (Ef 4:11­12). Utifrån detta skriftställe kan vi hjälpa våra vänner och grannar förstå avfallet från den ursprungliga kyrkan som organiserades av Herren, vilket hade profeterats av dem som hjälpte till att upprätta kyrkan från början. Paulus skrev till de kristna i Thessalonike, som ivrigt såg fram emot Frälsarens andra ankomst, att "först måste avfallet ske" (2 Thess 2:3). Han varnade också Timotheos att "det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan . . . slår dövörat till för sanningen . . ." (2 Tim 4:3­4). Och Petrus antog att ett avfall skulle ske när han talade om tiden "då vi får vila ut" som skulle komma innan Gud återigen skulle sända Jesus Kristus "som han har bestämt . . . fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början" (Apg 3:19­21). Ser ni hur naturligt och lätt en princip om återupprättandet leder till nästa? Petrus profetia nästan tigger om en diskussion angående återställelsen av evangeliet i dessa sista dagar genom profeten Joseph Smith. Detta i sin tur kräver ett samtal om Mormons boks framkomst och det heliga prästadömets återställelse genom Guds gåva och kraft. Sedan blir det naturligt att berätta om principen om fortlöpande uppenbarelser och kyrkans organisation, lära och program. Bröder och systrar, Herren förväntar sig att vi gör något. Jag tror att vi förväntas stärka vår egen tro, skaka av oss eventuella känslor av likgiltighet och genom den Helige Andens kraft på nytt bekräfta vår hängivenhet och tjäna Herren mer. Sedan, när vi försöker stärka någons kunskap om kyrkan, kan våra liv ­ om vi lever rättfärdigt och trofast ­ tjäna som ett förstoringsglas, genom vilket andra kan granska effekten av att leva efter evangeliet. Genom vårt goda exempel kan Anden stärka kunskapen om kyrkan och dess mission för alla som vi har kontakt med. Vi behöver inte be om ursäkt för det vi tror på och inte heller gå ifrån det som vi vet är sant. Men vi kan berätta om det i en anda av kärleksfull förståelse ­ bestämt och med visshet, och "med blicken endast på Guds ära" ­ utan att pressa våra åhörare eller känna att vi har misslyckats med att utföra vår plikt om de inte genast accepterar det vi tror. När vi har den Helige Andens sällskap kan vi göra enkla saker för att hjälpa till att förbättra kunskapen om evangeliet hos mindre aktiva medlemmar såväl som hos dem som inte tillhör vår tro. Det behövs inte något nytt program för att göra detta. Vi behöver ingen handbok eller kallelse och inget utbildningsmöte. Det enda som behövs är att kyrkans goda medlemmar lär sig lita på den Helige Andens kraft och, med denna kraft, sträcker ut sin hand och påverkar vår Faders barns liv. Det finns inget större tjänande vi kan utföra än att dela med oss av våra personliga vittnesbörd till dem som saknar kunskap om Jesu Kristi återställda evangelium. Alltså, bröder och systrar, "Hur är det med oss?" Är vi redo att göra något? Kan var och en av oss idag besluta sig för att förbättra sina andliga förberedelser genom att söka den Helige Andens vägledning och sedan, med hans kraft som vår ledsagare, välsigna fler av vår Faders barn med förståelse och kunskap om att kyrkan är sann? Jag vittnar om att Frälsaren lever, och han kommer att välsigna var och en av oss om vi gör allt vi kan för att föra hans kyrkas stora verk framåt. Må var och en av oss, vid inledningen av detta nya årtusende, besluta sig för att göra ännu mer. Det är min bön, som jag ödmjukt uppsänder i Jesu Kristi namn, amen.