Självbehärskningens kraft President James E Faust Andre rådgivare i första presidentskapet Självbehärskning . . . är det yttersta provet på vår karaktär. Bröder, i kväll skriver vi historia. Vi har samlats till det största av alla prästadömsmöten som någonsin hållits under någon tidshushållning. Vi gläder oss över alla de hundratusentals som är närvarande på andra platser än detta stora konferenscenter. Att träffas för första gången i denna nya, storslagna byggnad är ett stort ögonblick i mänsklighetens historia. Vi står i tacksamhetsskuld till Herren för att han inspirerade president Gordon B Hinckley med den profetiska syn som åstadkom denna byggnad och möjliggjorde allt. Vi tackar biskop H David Burton, biskop Richard Edgley, biskop Keith McMullin och alla som har något att göra med dess uppförande. Nu när vi har fått den, måste vi använda den till att stärka tron hos vårt folk. I kväll skulle jag vilja tala om självbehärskningens kraft i dess vidare bemärkelse. Självbehärskning är nödvändigt för att kunna framkalla kraften i Guds prästadöme. Det beror på att denna storslagna, gudomliga handlingsfrihet endast kan utövas i rättfärdighet. Självbehärskning kräver beslutsamhet och karaktärsstyrka. Den förhöjer våra egna gåvor och talanger på ett enastående sätt. Den är kraften i ädel manlighet. Varje människa, särskilt de som bär prästadömet, har utmaningen att kontrollera sina tankar och lustar, sitt tal och humör samt sina begär. Ett sådant kan vara ett dåligt humör. När jag var pojke hade jag rött hår. Ibland anklagade min mamma mig för att ha ett humör som stämde med hårfärgen. De brukade kallade mig "rödingen", ord som fick mig att "se rött". Jag tror jag har lärt mig kontrollera det. Det är inte bara de som har rött hår som måste lära sig kontrollera ett besvärligt humör. Det krävs viljestyrka för att inte irritationer ska styra våra känslor. En lokaltidning rapporterade nyligen om ett fenomen till följd av den ökade trafiken på våra vägar: "Det är den vanliga bilden i rusningstid. Man tutar, kör tätt inpå varandra och gör oanständiga gester. Även det direkta våldet ökar i trafiken." Ibland tappar vi humöret. Vi kallar det vägvanvett. Jag har ofta undrat varför en del mäns personlighet ändras när de sätter sig bakom ratten i sin bil, säkra och trygga bakom glas och metall. På något sätt tycks det ursäkta deras otrevliga beteende. Vägvanvett beror inte på trafikstockningar utan på attityder. När en del förare blir otåliga och stridslystna, kan de tappa kontrollen och orsaka allvarliga skador, ja, till och med andras död på motorvägen. Att utöva självbehärskning är en utmaning för varje människa. Det är bara vi som kan kontrollera våra lustar och passioner. Självkontroll kan inte köpas med pengar eller ryktbarhet. Det är det yttersta provet på vår karaktär. Det krävs stora ansträngningar att ta oss upp ur vårt livs djupa dalar och klättra uppför vårt eget Mount Everest. Som heltidsmissionärer lär vi oss mycket om självbehärskning. Vi lär oss stiga upp när vi bör stiga upp, arbeta när vi bör arbeta, och gå och lägga oss när vi bör gå och lägga oss. Heltidsmissionärer möts i allmänhet av beundran och respekt, även om deras budskap kanske inte tas emot så väl som vi skulle önska. Första presidentskapet och andra generalauktoriteter träffar många statsöverhuvuden, ambassadörer och ministrar från hela världen. När ämnet kommer på tal uttrycker dessa mäktiga och inflytelserika män ofta sin beundran och respekt för missionärer som de har sett i sitt hemland. Våra unga äldster är förebilder för unga män. När de kommer hem klandras en del för att vara självrättfärdiga för att de bibehåller ett städat utseende och har håret snyggt och vårdat. Jag kan inte förstå varför en återvänd missionär anses självrättfärdig om han försöker leva upp till de normer och principer som han såsom en Herrens representant har undervisat människorna om där han verkat. Naturligtvis förväntas det inte av återvända missionärer att de hela tiden ska ha på sig vit skjorta och slips. Men att klä sig slarvigt och ha underliga frisyrer, för att förmodligen se trendig ut, passar inte någon som har prästadömets gudomliga uppdrag. Återvända missionärer utgör exempel för de unga männen i aronska prästadömet, som kommer att bli framtidens missionärer. Ofta påverkas dessa ungdomar i aronska prästadömet mer kraftfullt och övertygande av vad de ser än av vad de hör. Män och kvinnor försöker ofta få uppmärksamhet och godkännande från den grupp som de vill accepteras av. Sådant grupptryck kan få dem att göra sådant som de annars inte skulle göra. Detta är att handla av svaghet, inte av styrka. Moroni säger oss: "Om människorna komma till mig, så vill jag visa dem deras svaghet. Jag giver människorna svaghet, så att de må bliva ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor, om de ödmjuka sig för mig, ty om de ödmjuka sig för mig och hava tro på mig, vill jag göra det svaga starkt för dem."1 Enklast uttryckt är självbehärskning att göra sådant som vi bör göra, och inte göra sådant som vi inte bör göra. Det kräver styrka, viljekraft och ärlighet. När informationsflödet blir allt större, måste vi förlita oss mer och mer på våra egna moraliska filter för att kunna skilja det goda från det onda. Hur fantastiskt Internet än är, har det en förmåga att hypnotisera oss. Jag tänker då särskilt på att tillbringa oändligt med tid i chat-rum eller titta på de pornografiska hemsidorna. Jag övergår nu till att tala om att bemästra våra egna tankar. Inom detta område är samvetet den ende domaren som kan blåsa i visselpipan när vi tappar kontrollen. Om inte våra tankar tyglas, kan de härja vilt. Våra sinnen är en del av oss som verkligen behöver disciplineras och kontrolleras. Jag tror att den bästa tvättmaskinen för orena eller okontrollerade tankar är skriftläsning. För dem som är berättigade och värdiga, kan renheten i det heliga templet lyfta deras tankar över det jordiska. När jag deltog i idrott och var i det militära, hörde jag uttryck som fick mig att skämmas bara av att höra dem. Om, som Samuel Johnson föreslog, "språket är tankens kläder"2, då är språket som vi hör i TV, i filmer och till och med i våra skolor ett dåligt uttryck för dagens sätt att tänka. Jag oroar mig för att ungdomar blir okänsliga när de ständigt hör eller använder detta dåliga språk. Jag tror att en ung man med karaktär inte är ovårdad i sitt tal. Bärare av Guds heliga prästadöme bör aldrig använda sig av ett oanständigt språk eller obscena gester. Jag talar nu om den absoluta nödvändigheten av att kontrollera alla fysiska begär. Dessa kan i en bemärkelse kallas en "tagg som sticker".3 Harry Emerson Fosdick ger en viktig bild av självbehärskning: "Självförsakelse är inte det negativa, förbjudande som vi ofta skakar på huvudet inför. På sätt och vis finns det inget som heter självförsakelse, för det som vi kallar för självförsakelse är det nödvändiga priset vi betalar för det som vi önskar oss."4 En av de viktiga grunderna till personlig styrka är renhet. Alfred Lord Tennyson fångade detta när han skrev: "Min styrka är som tio mans styrka, eftersom mitt hjärta är rent."5 Av hela mitt hjärta uppmanar jag er ungdomar att inte ta med er någon ouppklarad synd in i äktenskapet. Ni kanske aldrig kan glömma den. Ni kommer att vilja gå genom livet med den styrka som kommer av ett rent samvete, vilket tillåter er att en dag stå inför er Skapare och säga: "Min själ är ren." Självförsakelsen är inte begränsande. Den är frigörande. Den är vägen till frihet. Den är styrka. Den är en viktig del av renheten. Shakespeare uttryckte det väl genom Hamlet: Betvinga er i natt, Och det skall göra återhållsamheten Allt lättare och lättare till slut, Ty vanan kan naturens stämpel ändra, Den tuktar djävuln eller driver ut 'en med underkraft.6 Heber J Grant var den förste president för kyrkan som jag hade förmånen att träffa. Han var verkligen en stor man. Vi beundrade honom för att en del av hans styrka låg i hans stora beslutsamhet att tillämpa självbehärskning. Då president Grant var bara ett år gammal dog hans far, och hans mor kämpade ensam med hans fostran. Han var samvetsgrann i att hjälpa och försöka ta hand om henne. "När han blev äldre och ville bli medlem i ett baseboll-lag . . . skrattade de andra pojkarna åt honom och kallade honom vekling för att han inte ens kunde kasta bollen mellan baserna. Hans lagkamrater retade honom så mycket att han bestämde sig för att han skulle spela i det lag som skulle vinna Utah-mästerskapet. Han köpte en baseboll och övade timme efter timme med att kasta bollen mot grannens gamla lada. Ofta värkte hans arm så mycket att han knappt kunde sova på natten. Han fortsatte att öva och förbättra sig och avancerade från ett lag till ett annat tills hans slutligen lyckades få spela med i laget som vann mästerskapet!"7 Ett annat exempel på hans självbehärskning var hans beslutsamhet att kunna skriva vackert. Hans handstil var så dålig att när två av hans vänner såg den, sade den ene: "Han skriver som en kråka." "Nej", sade den andre, "den ser ut som om blixten slagit ner i ett bläckhorn". Detta sårade naturligtvis den unge Heber Grants stolthet. Han arbetade flitigt medan han redan som tonåring arbetade som försäkringstjänsteman på H R Mann och Co:s kontor, och blev erbjuden tredubblad lön för att resa till San Francisco som skrivare. Han blev senare lärare i välskrivning och bokföring vid University of Utah. Faktum är att han, med ett prov som han skrivit innan han fyllde sjutton år, vann första pris före fyra professionella skrivare på territoriets mässa."8 Att sjunga var ett annat område som var en utmaning för president Grant. Som liten kunde han inte hålla tonen. När han var tio år försökte en lärare i musik lära honom den enklaste sången och gav slutligen förtvivlat upp. Vid 26 års ålder, när han var apostel, frågade han professor Sims om denne kunde lära honom sjunga. Efter att ha lyssnat på honom svarade professorn: "Ja, du kan lära dig sjunga, men jag skulle vilja vara sex mil härifrån när du gör det." Detta fick honom bara att anstränga sig hårdare.9 President Grant sade en gång: "Jag har övat på psalmen10 mellan tre- och fyrahundra gånger, och fast den bara har fyra rader, kan jag inte sjunga den än."11 Det sägs att på en resa till Arizona tillsammans med äldste Rudger Clawson och äldste J Golden Kimball frågade president Grant "om han fick sjunga etthundra sånger på vägen. De tog det som ett skämt och sade: 'Visst, gör det.' När han sjungit de första fyrtio försäkrade de honom att om han sjöng de andra sextio skulle båda få ett nervöst sammanbrott. Han sjöng de andra sextio."12 Genom att öva hela livet gjorde han vissa framsteg i att sjunga, men kanske inte lika mycket som inom baseboll och handskrift, som han bemästrade. President Grant hade ett favoritcitat av Ralph Waldo Emerson, som han levde efter: "Det som vi håller fast vid att göra blir lättare att göra; inte för att sakens natur har förändrats, utan för att vår förmåga att göra det har ökat." Som prästadömsbärare bör vi inte söka efter ursäkter när vi tappar självbehärskningen. Även om våra omständigheter kan vara prövande, kan vi alla göra en ansträngning att behärska oss. Stora välsignelser av personlig tillfredsställelse kan komma av detta. Självbehärskning har att göra med andlighet, som det är viktigt att eftersträva i jordelivet. Som president David O McKay en gång sade: "Andlighet är den medvetna segern över sig själv och förmågan att kommunicera med den Oändlige. Andlighet får oss att övervinna svårigheter och skaffa oss mer och mer styrka. Att känna sin förmåga öka och sanningen utvidga själen är en av livets mest storslagna erfarenheter."13 William Ernest Henley, som var obotligt handikappad, såg tappert bortom sitt yttre fysiska tillstånd för att triumfera i hjärta och sinne när han skrev "Invictus": Ur det djupaste mörker, den svartaste natt, som sagt till allt ljus farväl, tackar jag de gudar som måhända finns, för min okuvliga själ. Ej klagar jag på mitt grymma öde, ej flyr jag och gör ej revolt. Jag blöder, jag lider, jag plågas svårt, men med högburet huvud går jag rak och stolt. . . . Må så vara att porten är trång, må så vara att man förtalar min karaktär, jag är ändå herre över mitt öde, min själs befälhavare jag ensam är.14 Bröder, jag vittnar av allt mitt hjärta och hela min själ om att vi, genom självbehärskningens kraft, kommer att ärva de välsignelser vår himmelske Fader har i beredskap för sina trofasta söner. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Ether 12:27. 2. Oxford Dictionary of Quotations, 4:e uppl, utg. Angela Partington, s 368. 3. 2 Kor 12:7. 4. The Meaning of Service, (1920), s 83. 5. Oxford Dictionary of Quotations, s 689. 6. Hamlet 3:4.165­170. 7. Roderick L Cameron, Tenacity, Brigham Young University Speeches of the Year (1 dec 1964), s 3. 8. David C Call, Success ­ Spiritual and Temporal, Brigham Young University Speeches of the Year (30 nov 1965), s 6. 9. Se Cameron, Tenacity, s 2. 10. "Pris vare Gud", Psalmer, nr 171. 11. Conference Report, apr 1900, s 61. 12. Cameron, Tenacity, s 3. 13. Gospel Ideals (1953), s 390. 14. "Invictus. In Mem R T H B", som citerats i Oxford Dictionary of Quotations, s 332.