Att finna en trygg hamn Äldste Joseph B Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum I de stormar vi drabbas av är Frälsaren vår tröst och vår tillflykt. Om vi söker frid måste vi komma till honom. Det känns som en förmån att få vara tillsammans med er i detta historiska ögonblick. För mig är detta magnifika konferenscenter, med sina väggar av hård granit, en symbol för ett storslaget verk i de sista dagarna ­ den sten som Daniel såg och som revs loss från berget utan människohänder,1 för att som Guds rike bestå för evigt. Oavsett om ni befinner er i denna eller i någon annan lokal berömmer jag er för ert val att vara en del av denna historiska generalkonferens, och jag ber om att Herren ska välsigna er för er trofasthet. För mer än 60 år sedan verkade jag som missionär i Österrike-Schweiz-missionen. Det var en krävande men underbar tid. Jag lärde mig älska människorna i den delen av världen och det kändes sorgligt att behöva lämna dem. Men min kallelse tog slut i slutet av augusti 1939 och jag förberedde mig för båtresan hem. Efter en lång färd över Atlanten, som vid denna tidpunkt var farlig på grund av kriget, fylldes jag med glädje när jag såg den vackra symbolen för frihet och demokrati, Frihetsgudinnan. Jag kan inte med ord beskriva min lättnad när vi slutligen nådde fram till en trygg hamn. Jag antar att jag kände något av det som Jesu Kristi lärjungar upplevde den där dagen när de, tillsammans med Frälsaren, gav sig ut på Galileiska sjön. Det står i skrifterna att Jesus var trött, och att han lade sig att sova på en dyna i aktern. 2 Snart mörknade det och "det blev så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna". 3 Stormen piskade. Lärjungarna drabbades av panik. Trots att det verkade som om båten skulle kantra sov Frälsaren. Till sist kunde de inte vänta längre utan väckte Jesus. Man kan nästan höra ångesten och desperationen i deras röster när de vädjade till sin Mästare: "Bryr du dig inte om att vi går under?" 4 Idag känner många oro och hopplöshet. Många tror att deras livs båt när som helst kan kapsejsa eller sjunka. Det är till er som söker efter en trygg hamn som jag vill vända mig idag, till er vars hjärtan är bedrövade, till er som är oroliga eller rädda, till er som bär på sorg eller bördor av synd, till er som tycker att ingen lyssnar till er gråt, till er vars hjärtan ropar: "Bryr du dig inte om att vi går under?" Till er vill jag lämna några ord av tröst och råd. Var förvissade om att det finns en trygg hamn. Ni kan finna frid mitt i de stormar som hotar er. Er himmelske Fader ­ som vet när till och med en sparv faller till marken ­ känner er hjärtesorg och ert lidande. Han älskar er och vill ert bästa. Tvivla aldrig på det. Även om han tillåter oss alla att fatta beslut som inte alltid är till vårt eget, eller ens andras, bästa, och även om han inte alltid ingriper i händelseförloppet, har han lovat de trofasta frid mitt under deras prövningar och vedermödor. Profeten Alma säger till oss: "Han skall gå ut och lida plågor, bedrövelse och frestelser av alla slag, och detta på det ordet skall uppfyllas, vilket säger: Han skall påtaga sig sitt folks plågor och sjukdomar." 5 Jesus tröstade oss med dessa ord: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet." 6 Närma er Herren Jesus Kristus. Han hyser en särskild kärlek till dem som lider. Han är Guds Son, en evig konung. Under sin jordiska verksamhet älskade han och välsignade dessa människor. För de ödmjuka och förkrossade var varje ord han uttalade fyllt av medlidande och uppmuntran. Till de sjuka gav han en helande balsam. De som längtade efter hopp, som längtade efter en ömsint beröring, fick det av denne konungarnas Konung, denne Skapare av hav, jord och himmel. Idag står Jesus Kristus på vår himmelske Faders högra sida. Tror ni att han idag är mindre benägen att komma till deras hjälp som lider, som är sjuka eller som vänder sig till Fadern i bön för att få hjälp? Var vid gott mod. Mannen från Galileen, Skaparen, den levande Gudens Son, glömmer inte bort eller överger dem vars hjärtan är nära honom. Jag vittnar om att den man som led för människosläktet, som ägnade sitt liv åt att bota de sjuka och att trösta de bedrövade, ger akt på era lidanden, tvivel och hjärte-sorger. "Om det är så", undrar världen, "varför sover han när stormen rasar runt omkring mig? Varför stillar han inte stormen eller varför låter han mig lida?" Att betrakta en fjäril kanske kan ge oss svaret. Tätt innesluten i sin kokong måste puppan kämpa av all kraft för att bryta sig loss. Fjärilen kanske tänker: Varför måste jag lida så? Varför kan jag inte bara bli en fjäril på ett ögonblick?" Sådana tankar strider mot Skaparens avsikter. Kampen att bryta sig loss från kokongen gör att fjärilen lär sig flyga. Utan denna svårighet skulle fjärilen aldrig ha styrka att uppnå sin bestämmelse. Den skulle aldrig utveckla styrkan att bli något utöver det vanliga. President James E Faust förklarade: "I varje människas liv kommer dagar av smärta och förtvivlan, svårigheter och hårda motgångar. Det tycks finnas ett uppmätt mått av ångest, sorg och hjärtats vånda åt alla, också åt dem som allvarligt söker göra rätt och vara trofasta." 7 Och därefter säger han att de svårigheter vi får utstå gör att våra själar blir som lera i Mästarens händer. "Prövningar och svårigheter", lärde president Faust, "kan förbereda oss för att bli födda på nytt."8 Svårigheter kan stärka och luttra oss. På samma sätt som med fjärilen är svårigheter nödvändiga för att bygga upp den mänskliga karaktären. Även när vi kallas att färdas över oroliga vatten bör vi känna till hur svårigheterna bidrar till att forma vår gudomliga potential. Om vi bara kunde se bortom vårt nuvarande lidande och se våra besvärligheter som en tillfällig puppa. Om vi bara kunde ha tron och tilliten till vår himmelske Fader till att se hur vi, efter ett litet tag, kan komma fram ur våra prövningar mer förfinade och förhärligade. Vilken förälder skulle säga till ett barn: "Att lära sig gå är smärtsamt och svårt. Du kommer att snubbla, troligen att slå dig, du kommer att gråta många gånger när du ramlar. Jag ska göra så att du slipper det." Jag såg på när vårt yngsta barnbarn, Seth, lärde sig gå. Genom att på detta sätt få erfarenhet kan han nu gå med tillförsikt. Borde jag ha sagt till honom: "Eftersom jag älskar dig ska jag göra så att du slipper det"? Om jag hade gjort det, på grund av att jag inte hade stått ut med att se honom ramla ibland, skulle han kanske aldrig ha lärt sig gå. Detta är otänkbart för en kärleksfull förälder, far- eller morförälder. Ett barn måste, om han eller hon någonsin ska lära sig att gå, gå igenom den stapplande och ofta smärtsamma inlärningsprocessen. Vi uppmuntrade Seth att lära sig detta genom egna erfarenheter. Ja, även om vi vet att det blir svårt så vet vi, att den frihet och glädje som det för med sig att kunna gå överträffar all tillfällig smärta eller motgång. Mina bröder och systrar, vad är jordelivet, om inte en lång process som liknar att lära sig gå? Vi måste lära oss att gå på Herrens vägar. Ni är starkare än ni tror. Er himmelske Fader, universums Herre och Mästare, är er Skapare. När jag tänker på det får det mitt hjärta att klappa av glädje. Våra andar är eviga, och eviga andar har obegränsad förmåga! Vår Fader i himlen vill inte att vi ska vara rädda. Han vill inte att vi ska älta vårt elände. Han förväntar sig att vi ska räta på ryggen, kavla upp skjortärmarna och övervinna våra svårigheter. Denna anda ­ denna blandning av tro och hårt arbete ­ är den anda vi bör eftersträva när vi försöker nå den trygga hamnen i vårt liv. Bröder och systrar, ni är inte ensamma. I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga står miljontals människor vid er sida. De som följer Frälsarens undervisning och föredöme är "villiga att bära varandras bördor, på det de må vara lätta, ja . . . ären villiga att sörja med dem som sörja, samt trösta dem som behöva tröst." 9 Den fråga som Kain ställde till Herren: "Ska jag ta vara på min broder?" har besvarats av profeter i dessa de sista dagarna. "Ja, vi ska ta vara på vår broder",10 har president Thomas S Monson sagt. När vi arbetar tillsammans för att hjälpa de behövande så "tar vi bort den ensammes svaghet och ersätter den med styrkan hos många som tjänar tillsammans. Även om vi kanske inte kan göra allting så kan och måste vi göra någonting." 11 Biskopar, hemlärare, besökslärare och medlemmar i prästadömskvorum, i hjälpföreningar och andra biorganisationer, är alla redo att hjälpa till. Frälsarens undervisning och kyrkan är vår trygga hamn ­ ja, vår säkraste "tillflykt undan stormen".12 Naturligtvis är det inte meningen att bröderna och systrarna i kyrkan ska lösa era problem. Det är min erfarenhet att när vi gör för andra det som de kan och borde göra för sig själva, så försvagar vi dem istället för att stärka dem. Men era bröder och systrar finns där vid er sida för att stärka er, uppmuntra er och hjälpa er. När ni övervinner motgångar i livet så blir ni starkare. Ni får större förmåga att hjälpa andra ­ de som i sin tur försöker finna en trygg hamn undan stormarna som rasar i deras liv. När ni känner hur livets stormar rasar, när vågorna går höga och vinden tjuter, är det bara naturligt om ni i ert hjärta utbrister: "Mästare, bryr du dig inte om att jag går under?" När detta händer tänk då på den dag när Frälsaren vaknade i båtens akter, steg upp och näpste stormen. "Tig! Håll tyst!" 13 sade han. Ibland kan vi förledas att tro att Frälsaren är omedveten om våra prövningar. Faktum är att det motsatta gäller; det är vi som behöver väcka vårt hjärta för hans lärdomar. Använd er uppfinningsförmåga och all er kraft för att klara av era utmaningar. Gör allt ni kan och lämna resten åt Herren. President Howard W Hunter sade: "Om vårt liv och vår tro är inriktad på Jesus Kristus och hans återställda evangelium kan ingenting gå fel i det långa loppet. Om å andra sidan vårt liv inte är inriktat på Frälsaren och hans lärdomar kan ingen framgång någonsin bli bestående." 14 Att efterleva evangeliet innebär inte att livets stormar drar förbi oss, utan att vi är bättre förberedda att möta dem med allvar och lugn. "Rannsaken noga, bedjen alltid och haven tro", förmanade Herren, "så skall allting samverka till edert bästa, såframt I vandren uppriktigt."15 Närma er Herren Jesus Kristus. Var vid gott mod. Bevara tron. Tvivla inte. Stormarna kommer en dag att stillas. Vår käre profet, president Gordon B Hinckley, har sagt: "Vi behöver inte vara rädda. Gud står vid rodret . . . [och] han välsignar rikligen dem som vandrar i lydnad till hans bud."16 I de stormar vi drabbas av är Frälsaren vår tröst och vår tillflykt. Om vi söker frid måste vi komma till honom. Han själv uttalade denna eviga sanning när han sade: "Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."17 När våra själar är förankrade i Frälsarens trygga hamn kan vi med Paulus förkunna: "Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad."18 Profeten Joseph Smith, som upplevt mycket av livets stormar, utropade under en av sina mörkaste stunder: "O Gud, var är du och var är ditt gömställes paulun?"19 Medan han lyfte upp sin stämma kom Herrens rofyllda tröst till honom: "Frid vare med din själ! Dina motgångar och lidanden skola endast vara ett ögonblick, och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden; du skall triumfera över alla dina fiender."20 Evangeliet ger oss denna hamn av varaktig trygghet och frid. Den levande profeten och apostlarna är i dag som fyrar i stormen. Styr mot det återställda evangeliets ljus och de inspirerade lärdomarna från Herrens representanter på jorden! Jag bär högtidligt vittne om att Jesus är den levande Kristus, vår Frälsare och Återlösare. Han leder sin kyrka genom vår profet, president Gordon B Hinckley. Om vi lever efter Frälsarens lärdomar kommer vi helt visst att finna en trygg hamn i detta liv och i de kommande evigheterna. Jag vittnar om detta i Jesu Kristi namn. Amen. SLUTNOTER 1. Se Daniel 2:45. 2. Markus 4:38. 3. Matteus 8:24. 4. Markus 4:38. 5. Alma 7:11. 6. Johannes 14:27. 7. James E Faust, Nordstjärnan, okt 1979, s 87. 8. Ibid. 9. Mosiah 18:8­9. 10. Moses 5:34 11. Ensign, juni 1998, s 33. 12. Ibid s 38. 13. Markus 4.39. 14. The Teachings of Howard W. Hunter, Bookcraft, 1997, s 40. 15. L&F 90:24. 16. Ensign, maj 1995, s 71. 17. Matteus 11:30. 18. 2 Kor 4:8­9. 19. L&F 121:1. 20. L&F 121:7­8.