Sions änkor Äldste Earl C Tingey i de sjuttios presidentskap Herren älskar änkorna . . . [Vi] bör bry oss om och hjälpa änkorna i vår familj, vårt hem, vår församling och vårt bostadsområde. Jag har kallat mitt tal "Sions änkor". I uppslagsboken står det att en änka är en kvinna vars make är död och som inte har gift om sig.1 En del änkor är unga. Deras män har ofta dött en för tidig död. Om det finns små barn i hemmet har den unga änkan hela ansvaret för att fostra dem. Hon har en obesvarad fråga: "Varför hände det här mig?" Extrem ensamhet är inte ovanligt. Andra änkor är äldre. Deras män har efter ett liv i innerligt kamratskap dött av ålderdom eller sjukdom. Årtionden av kärleksfyllda minnen, delad glädje i att fostra en god familj samt gemensamt tjänande i kyrkan och samhället byts mot ensamhet och känslor av att inte vara behövd eller önskad. Frågan "Hur länge måste jag vänta innan jag får förenas med min eviga kamrat?" förblir obesvarad. Kanske tillbringar de mer tid i templet. Livet blir ofta svårare. De kanske flyttar hem till familjen eller till ett servicehem och lämnar det hem som är fyllt av en hel livstids minnen. Att vara ensam känns främmande för våra systrar som blir änkor. De vill hjälpa till och bidra till andras välbefinnande. Många har begränsningar på grund av svag hälsa. De vill förbli trofasta så att de en dag kan förenas med sin eviga kamrat. De kan lära oss mycket om tro. Kyrkans lära är mycket tydlig när det gäller änkor. I den forna kyrkan tillrättavisades ledarna för att de försummade sina änkor. "Sju män med gott anseende kallades att hjälpa till."2 Paulus uppmanade de heliga att ära änkorna.3 Han lärde att den som "inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har . . . förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott."4 När Brigham Young organiserade den första pionjärvandringen till Stora saltsjödalen 1847, gav han de heliga följande råd: "Varje kompani skall ­ i förhållande till dess ägodelars värde ­ bidraga lika till att medtaga de fattiga, änkorna, de faderlösa och deras anhöriga, vilka hava gått med armén, så att änkornas och de faderlösas rop icke komma upp för Herrens öron emot detta folk".5 Jag tror att ansträngningen att hjälpa änkorna att ta sig över prärien är ett av de största nutida exemplen på hur vi bör ta hand om änkorna. Nutida uppenbarelser visar kyrkans ordning. "Kvinnorna kunna fordra sitt uppehälle av männen tills dessa äro tagna hädan . . . Alla barn kunna fordra att föräldrarna skola försörja dem . . . och sedan skall kyrkan göra det."6 I Läran och förbunden står det vidare: "Förrådshuset skall fyllas med kyrkans frivilliga offer, och änkor, faderlösa och fattiga skola försörjas därmed."7 Jakobsbrevet innehåller en av de vackraste beskrivningarna av kyrkans lära angående vårt ansvar som familjer och vänner till änkor: "Att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och Fader."8 Termen änka används 34 gånger i de engelska skrifterna. I 23 av dessa verser åsyftar ordet änkor och faderlösa. Jag tror att Herren hyser ömma känslor för änkorna och de faderlösa, eller föräldralösa. Han vet att de kanske måste lita mer fullständigt på honom än på andra. Deras böner blir personligare och mer bestående, deras sätt att tjäna andra uppriktigare och deras tro större. Änkornas tro är välkänd i skrifterna. Änkan i Sarefat visade sin tro när hon gav profeten Elia en liten kaka bröd istället för att spara det sista mjölet och oljan och laga det åt sig själv och sin son och sedan dö. Skrifterna säger: "Då gick hon iväg och gjorde som Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut, och det fattades inte olja i kruset, i enlighet med det ord som Herren hade talat genom Elia."9 Följande mening kanske är en symbol för den tillit änkor har till Herren: "Då gick hon iväg och gjorde som Elia hade sagt." Hanna, en änka på 84 år som ständigt arbetade i templet, kände igen Jesusbarnet när han frambars i templet.10 När Jesus Kristus märkte tron hos änkan i Nain, uppväckte han hennes döde son, hennes ende son, när denne bars genom stadsporten för att begravas.11 Som ett exempel på givandets sanna anda lever berättelsen om änkans gåva för alltid kvar som en av de största bland Frälsarens alla lärdomar. "Folk lade ner pengar i [tempelkistan]. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar . . . Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: 'Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.'"12 Till er underbara systrar som är änkor säger jag: Ni ska veta att Gud älskar er. Ni är de främsta bland de utvalda. Jag vet vad jag talar om. Min egen mor har varit änka i nästan tre år. Hon presiderar som ädel matriark över en släkt på 247 personer. Min hustrus mor, som är 97 år gammal, fortsätter att vara trofast och hålla ut till änden, trots bristande hälsa. Kära systrar, era liv är exempel på rättfärdigt leverne och fortsätter att inspirera yngre familjemedlemmar att leva bättre. Ni fortsätter att vara lärare. Någon gång i Guds tidsplan kommer ni att återförenas med er eviga kamrat och tillsammans delta, för evigt, i det stora arbetet i andevärlden. Till er unga änkor med ett allt större familjeansvar säger jag: Ni ska veta att Gud är medveten om era behov, och han kommer att tillgodose dem. Fortsätt att utöva tro och göra gott. Trofasta medlemmar i familjen och kyrkan kommer att hjälpa er. Var villiga att ta emot hjälp från andra vid behov. Era barn kommer att veta att ni ger dem ett dubbelt mått av kärlek. Det är mitt vittnesbörd att vår himmelske Fader kommer att gottgöra er familj i överflöd med eviga välsignelser på grund av ert hjärtas godhet. Till familjer och vänner till änkor säger jag: Gud känner till ert tjänande, och han kan bedöma era gärningar efter hur väl ni hjälper änkan. President James E Faust återgav en gång en underbar berättelse för generalauktoriteterna om hur grannar och vänner i ett litet jordbrukssamhälle i centrala Utah behandlade änkorna. De fick alla ett visst antal timmar eller minuter att ta vatten för att konstbevattna sina trädgårdar. De kom överens om att alla skulle ta lite mindre vatten så att änkorna i området kunde få mer vatten till sina trädgårdar. Jag lade nyligen märke till fem äldre änkor som åkte tillsammans till ett möte i kyrkan i en enkel bil. De kom in tillsammans och satte sig bredvid varandra. De verkade få styrka och beskydd av varandra. Jag kände att de levt goda liv när jag såg dem umgås kärleksfullt med varandra på sin ålders höst. Bröder och systrar, Herren älskar änkorna. Jag vet att kyrkans ledare är angelägna om änkornas välfärd. Vi medlemmar bör bry oss om och hjälpa änkorna i vår familj, vårt hem, vår församling och vårt bostadsområde. Jag vädjar till er unga ­ primärbarn, ungdomar och unga vuxna ­ att ta tillfället i akt att hjälpa och hämta styrka från änkorna i er närhet. Må vi bli mer kärleksfulla och omtänksamma mot Sions änkor är min ödmjuka bön. I Jesu Kristi namn. Amen. SLUTNOTER 1. Webster's New Collegiate Dictionary, s 1330 2. Se Apostlagärningarna 6:1­3 3. Se Första Timotheosbrevet 5:3 4. Första Timotheosbrevet 5:8 5. Läran och förbunden 136:8 6. Läran och förbunden 83:2, 4­5 7. Läran och förbunden 83:6 8. Jakobsbrevet 1:27 9. Första Kungaboken 17:15­16 10. Se Lukas 2:36­38 11. Se Lukas 7:11­15 12. Markus 12:41­44 (se även Lukas 21:1­4)