"Emedan min Fader sänt mig" Äldste Loren C Dunn i de sjuttios kvorum En far har framgång när han står fram och accepterar sitt åtagande som far, och alltid visar kärlek, ber för och gör allt han kan för sin familj utan att ge upp. Jag var på en jäktig flygplats förra veckan och där, mitt ibland alla människor som rusade fram för att hinna med sina plan, stod en far på knä bredvid sin son och matade honom tålmodigt med en glasstrut som sonen var för liten för att hålla själv. Den lille pojken behövde hjälp, för han hade en tjock overall på sig för att hålla sig varm, och det gjorde det omöjligt för honom att böja armarna. Då tänkte jag för mig själv, vilken underbar pappa! Det borde inte finnas något ord som är mer betydelsefullt för oss än far eller mor, och det är ordet far jag vill tala om. Det handlar inte bara om hur man blir en bra far. Det finns mycket skrivet om detta, och många goda råd givna även vid denna konferens. Det är beslutsamheten att bli en god far som jag vill tala om också. Jesu Kristi evangeliums historia från Adam och Eva fram till nuvarande tid är nära förenat med far och mor och familj. När den store profeten Nephi i de inledande styckena i Mormons bok relaterade till prövningarna och välsignelserna vid den tiden, uttryckte han först sin uppskattning för sin far: "Jag, Nephi, är född av goda föräldrar, och har därför fått undervisning i all min faders lärdom, och ehuru jag i mina dagar sett många prövningar, har jag dock i hög grad blivit gynnad av Herren i hela mitt liv. Ja, alldenstund jag fått stor kunskap om Guds godhet och hemligheter, upptecknar jag vad jag utfört i mina dagar."1 På samma sätt uttryckte Enos först sitt erkännande för sin far för den förberedelse han fått: "Se, det begav sig, att jag, Enos, vet, att min fader var en rättvis man, ty han hade undervisat mig om sitt språk och likaså i Herrens tukt och förmaning. Välsignat vare fördenskull Guds namn!"2 När Joseph Smith först tog emot synen av ängeln Moroni, blev han anmodad att berätta det för sin far som i sin tur bekräftade att det var sant och att Joseph skulle följa Moronis anvisningar. Till och med vid återställelsen av evangeliet skiljde inte Herren sonen från hans rättfärdige far. När världens Frälsare gav oss en definition av meningen med evangeliet i Tredje Nephi, kapitel 27, sade han helt enkelt att han kommit för att ge oss frälsningsplanen och för att ge sitt liv för mänskligheten eftersom hans Fader hade sänt honom. Kärleken mellan Fadern och Sonen var så fullkomlig att Frälsaren angav den som det första skälet till att komma till jordelivet och frambära det offer han gjorde för oss i Getsemane och på korset. Evangeliet är utformat för att lära oss hur vi ska vara fäder och mödrar och det verkar som om när familjen är intakt kan vi verkligen göra det som är gott och ange som vårt första motiv "emedan min Fader har sänt mig"3 eller för att Fadern har visat oss vägen. Jag har haft glädjen att arbeta med kyrkans missionärer i över tre decennier, och jag vet att väldigt många av dem klarade av dessa första skälvande minuter, timmar och dagar av sin mission tack vare sin far och mor. Jag minns en erfarenhet som en ung man fick, som tillbringat sitt liv på en gård, precis som hans far gjort. När denne pojke kom ut på missionsfältet var allt annorlunda. För mycket människor och inga öppna landskap. Han ville bara åka hem. Slutligen fick missionspresidenten den unge missionären att ringa sin far. Fadern lyssnade tålmodigt när sonen berättade om sin hemlängtan och talade med honom på ett sätt som han förstod. När jag hörde talas om detta, kunde jag inte låta bli att le. Han sade med fasthet och kärlek: "Min son, du måste vara en tuff cowboy." Pojken visste precis vad det innebar och lärde sig att utstå de prövningar en mission kan innebära. Han visste att hans far inte skulle lämna honom i sticket. Oräkneliga är det antal unga människor som inte gav upp och återvände hem under de första dagarna i skolan eller på annan ort, borta från hemmet för första gången, tack vare sin fars och mors inflytande. När jag satt mittemot president David O McKay och kallades till detta ämbete för cirka 32 år sedan, minns jag att han, efter att ha berättat för mig vad som förväntades av mig, uppfordrade mig att tjäna genom att be mig utföra denna kallelse på sådant sätt att det skulle glädja min far. Det var tillräckligt för en livsuppgift. President McKay kände min far som varit stavspresident i 20 år, och jag ansåg att min far var en av de största män jag kände. Min första förståelse för hur betydelsfull jag var för min far och hur verklig Frälsaren är, var när jag hörde honom be för oss i familjebönen. Det finns också undantag, till exempel döden, och andra allvarliga omständigheter, men det som behövs i dag är fäder som är beslutna att vara fäder. Vad som än krävs. Att anta ansvaret och leva efter det. Att du må bli ett stöd för alla som kommer efter dig. Om det inte finns ett föredöme i ditt liv, gör då ditt bästa och försök att skapa det, och besluta dig för att detta föredöme ska börja med dig, om det inte finns någon annan. Om allt inte är felfritt hemma hos dig, låt det börja med dig. Det var president Harold B Lee som sade att uppmaningen att "vända barnens hjärtan till sina fäder och fädernas hjärtan till sina barn" inte endast var uppdraget att utföra arbete för de döda, utan det gällde också de levande och vikten av att bibehålla dessa familjerelationer i detta liv.4 Jag vill avsluta med några ord av poeten Edgar A Guest som skrev om en ordinär vardaglig man ­ en far ­ och hans familj. De sista orden i denna dikt lyder: ". . . detta är hans hyllning, om sådan behövs, som far han framgångsrik var."5 En far har framgång när han står fram och accepterar sitt åtagande som far, och alltid visar kärlek, ber för och gör allt han kan för sin familj utan att ge upp. Må vår himmelske Faders namn uttalas med vördnad i våra hem. Må Faderns namn föra med sig den kärlek och tillit som ger oss frid och hopp och rättfärdig beslutsamhet. Får jag i denna stund tillägga mitt eget vittnesbörd om att detta verk är sant, som tillägg till vad som sagts från denna talarstol under denna mäktiga konferens. Jag känner det som om jag stått med profeten Joseph i den heliga lunden när Fadern och Sonen visade sig, som om jag suttit med de heliga i Kirtland när Herrens tempel blev accepterat och invigdes, som om jag mottagit mina förordningar i Nauvoo, som om jag knäböjt på kyrkogården i Winter Quarters när en kär person blev begravd, som om också jag räckt upp handen för att understödja Brigham Young som kyrkans president, som om jag stått på Ensign Peak med broder Brigham dagen efter det att han kom till dalen, när han såg ut över vidderna som han redan hade sett i en uppenbarelse, och visste på grund av denna upplevelse var templet skulle byggas. Jag vet att detta verk är sant. Jag vet att Gud lever. Jag vet att han lever. Jag vet att Gud lever. Jag vet att Jesus Kristus är vår Förlossare och vår Frälsare, att profeten Joseph såg det som han sade att han såg, att Gordon B Hinckley bär nycklarna till detta stora verk i dag, och att detta är Jesu Kristi evangelium. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. 1 Nephi 1:1. 2. Enos 1:1. 3. 3 Nephi 27:13. 4. "Preparing to Meet the Lord", Improvement Era, feb 1965, s 123­124. 5. "Old Man Green", i Collected Verse of Edgar A Guest, (1934), s 560.