Trons sköld President James E Faust Andre rådgivare i första presidentskapet Aldrig tidigare i världens historia har behovet av tro på Gud varit större. Mina kära bröder och systrar, detta är en historisk dag. Det är den första generalkonferensen det här århundradet och årtusendet och den första som hålls i detta nya storslagna konferenscenter för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Tillsammans med er vill jag uttrycka beundran, respekt och uppskattning för vår store profet, president Gordon B Hinckley, och hans vision. Hans tro och mod gjorde att arbetet med detta stora projekt framskred. Med en tår av sorg lämnar vi vårt älskade tabernakel, den traditionella platsen för generalkonferensen. Som president Hinckley har sagt: "Vi har växt ur det." Vi stannar upp för att hylla Brigham Youngs och hans medarbetares tro, vision och inspiration, de som i tro byggde tabernaklet, vars konstruktion verkligen är anmärkningsvärd. Jag har sett tabernaklets takkonstruktion, där de ursprungliga bindningarna av ogarvat läder ännu sitter runt takbjälkarna. Även om bjälkarna sedan dess har förstärkts med stål, står det kreativa hantverk som kyrkans trofasta pionjärer utförde fortfarande som en symbol för deras stora tro. Jag tror att framtiden kommer att bli stor och härlig på många sätt. Möjligheterna till utbildning och inlärning har ökat och kommer att fortsätta öka dramatiskt. En person definierade det så här: "Utbildning är när man läser det finstilta. Erfarenhet är vad man får om man inte gör det."1 Nu och i framtiden blir omfattande mängder information lättare tillgänglig över hela världen genom elektronik i hemmet, på arbetet eller biblioteket. Men utmaningarna kommer att bli stora och problemen ändlösa på grund av att med denna våg av kunskap blir livet faktiskt mer komplicerat. Brigham Young sade: "Det uppenbarades för mig i denna kyrkas begynnelse att kyrkan skulle spridas, blomstra, växa och utvidgas, och att i samma mån som evangeliet skulle spridas bland jordens nationer så skulle också Satans makt växa."2 När vi går in i en ny tidsperiod har vi bara en säker kurs ­ att fortsätta framåt i tro. Tron blir vår starka sköld som skyddar oss från Satans brinnande pilar. Värderingar borde inte förändras med tiden eftersom tron på Jesus Kristus är oumbärlig för lycka och evig frälsning. Det största seklet av vetenskapliga och tekniska framsteg har precis avslutats. Ändå råder en mörkrets anda i vår tid precis som för många hundra år sedan när Jesus Kristus skulle kors-fästas. Dock, så som profeten Joseph Smith sade: "Stora välsignelser väntar oss nu och skall snart utgjutas över oss, om vi är trofasta i allt, ty vi är till och med berättigade till större andliga välsignelser än de var, emedan de hade Kristus personligen bland sig att undervisa dem om den stora frälsningsplanen. Vi har inte hans personliga närvaro, och därför behöver vi större tro."3 Tron är den första principen i Jesu Kristi evangelium enligt Joseph Smiths ord: "Vi tror på Gud, den evige Fadern, på hans Son, Jesus Kristus, och på den Helige Anden."4 Denna tro blir våra själars helgedom. Aldrig tidigare i världens historia har behovet av tro på Gud varit större. Även om vetenskapen och tekniken öppnar gränslösa möjligheter, för de också med sig stora faror, eftersom Satan använder dessa betydande upptäckter till sin stora fördel. Kommunikationens motorväg som går runt jordklotet är överfull med information som ingen tar ansvar för om den är sann eller varifrån den kommer. Brottsligheten har blivit mycket mer raffinerad och livet farligare. I krig har dödandet blivit mycket effektivare. Stora svårigheter ligger framför oss om inte kraften i tron, omdömet, ärligheten, anständigheten, självkontrollen och karaktären ökar proportionellt som kompensation för expansionen av världslig kunskap. Utan moraliska framsteg som sporras av tron på Gud, kommer omoralen i alla dess former att sprida ut sig och kväva godheten och den mänskliga anständigheten. Mänskligheten kommer inte att tillfullo kunna uttrycka människosjälens ädla inneboende möjligheter om tron på Gud inte stärks. I vår tid har tron på att vetenskapen och tekniken kan lösa alla mänsklighetens problem blivit en ny religion. Jag skulle misströsta om jag trodde att vår eviga frälsning berodde på vetenskaplig, teknisk eller världslig kunskap, skild från rättfärdighet och Guds ord. Guds ord som det talats av hans profeter genom århundradena rättfärdigar inte någon annan slutledning. Många tror att de upphöjda svaren på livets frågor finns i provrör, laboratorier, ekvationer och teleskop. Denna vetenskapens teokrati utelämnar det slutgiltiga svaret på den övergripande frågan: "Varför?" Att känna till orsak och verkan är fascinerande men förklarar inte varför vi är här, varifrån vi kom och vart vi är på väg. Som Albert Einstein sade: "Jag kommer aldrig att tro att Gud spelar tärning med världen."5 President Harold B Lee sade en gång: "Oavsett människans vetenskapliga framgångar måste hon alltid underkasta sig den gudomliga försynens vilja och ledning. Människan har aldrig upptäckt någonting som Gud inte redan visste."6 Jag tror inte att denna stora kunskapsflod kom av en slump. All denna världsliga kunskap kom inte bara från mäns och kvinnors kreativa sinnen. Mänskligheten har funnits på jorden under lång tid. Under århundradena kom kunskapen i snigelfart. Jag tror att när Gud, Fadern, och hans Son, Herren Jesus Kristus, visade sig för Joseph Smith år 1820, öppnades himlarna, inte bara för den stora andliga kunskap som uppenbarades i denna tidshushållning, utan också för världslig kunskap. "Antropologer informerar oss om att under tusentals år kunde genomsnittsmänniskan vänta sig att leva i ungefär 25 till 30 år."7 Men sedan slutet av 1800-talet har livslängden i världen ökat till 64 år.8 Nya idéer, däribland vetenskapliga uppfinningar och upptäckter rörande förbättringar, producerades årligen med 39 om året från år 4 000 f Kr till år 1 e Kr, vilket kan jämföras med 3 840 nya idéer om året under 1800-talet, medan de idag skapas med en hastighet av 110 000 om året.9 Nu kommer utmaningen att förhindra att det vetenskapliga, tekniska och intellektuella kväver den andliga upplysningen i våra liv. Som någon sade en gång: "Den största outvecklade resursen [i vårt land] är tron och den största oanvända kraften är bön."10 Tekniken kan hjälpa oss att kommunicera med varandra och världen, men inte med Gud. Jag vill höja en varnande röst till detta folk. Jag förkunnar högtidligt att detta andliga trons rike kommer att gå framåt med eller utan oss personligen. Ingen ohelig hand kan hejda kyrkans tillväxt eller förhindra att dess uppgift fullgörs. Vem som helst av oss kan bli lämnad kvar, bortförd av sekulariseringens och materialismens förförande röster. För att främja tron måste var och en av oss vara ödmjuk och medkännande, vänlig och generös mot de fattiga och behövande. Tron främjas vidare genom dagliga doser av andlighet som kommer till oss när vi knäböjer i bön. Den börjar med oss som enskilda och når ut till våra familjer, som behöver befästas i rättfärdighet. Ärlighet, anständighet, redbarhet och moral är alla nödvändiga ingredienser i vår tro och ger vår själ en helgedom. Enkel tro på Gud, Fadern, på hans Son, Jesus Kristus, och på den Helige Anden är som en jättelik laddningsapparat som verkar i vårt liv. Som äldste Charles W Penrose sade: "En del människor vill inte tro på något som de inte kan förstå med sitt mänskliga förnuft eller se med sina naturliga ögon. Men välsignad är mannen som tror, välsignad är kvinnan som tror! För genom tron kan de se sådant som inte kan urskiljas med de naturliga ögonen. De kan nå ut till odödlighetens regioner, förstå eviga realiteter och omfatta Guds ord!"11 Det är så eftersom våra naturliga gåvor och möjligheter att prestera ökas mer och mer genom tron. Tron intensifierar och förstorar våra gåvor och förmågor. Det finns ingen större källa till kunskap än inspirationen som kommer från gudomen, som har all insikt och kunskap om det som har varit, som nu är, och som kommer i framtiden. Vid Haun's Mill lärde sig en hjältemodig pionjärkvinna, Amanda Smith, genom tro hur hon kunde göra något som låg bortom hennes förmåga och hennes tids vetenskapliga kunskap. Den hemska dagen år 1838, när skottlossningen upphörde och pöbelhopen gav sig av, återvände hon till kvarnen och fick se sin äldste son Willard bära på sin sjuårige bror Alma. Hon ropade: "O, min Alma är död." "Nej, mor", sade han. "Jag tror inte Alma är död, men far och broder Sardius är döda." Men det fanns ingen tid för tårar nu. Almas hela höftben var bortskjutet. Amanda berättade senare: "Köttet, höftbenet, leden och allt hade skjutits bort . . . Vi lade lille Alma på en säng i vårt tält och jag undersökte såret. Det var en förskräcklig syn. Jag visste inte vad jag skulle göra . . . Men där var jag, hela den långa, hemska natten, med mina döda och mina skadade, och ingen utom Gud som vår läkare och hjälp. 'O, min himmelske Fader', ropade jag, 'vad ska jag göra? Du ser min stackars sårade pojke och vet att jag saknar erfarenhet. O, himmelske Fader, vägled mig om vad jag ska göra!' Och sedan vägleddes jag som av en röst som talade till mig. . . . Vår eld pyrde fortfarande . . . Jag vägleddes att ta . . . aska och göra lut, och lägga en trasa indränkt med det rätt i såret . . . Om och om igen dränkte jag in trasan och lade den i hålet . . . och varje gång följde mosat kött och benflisor med trasan, och såret blev vitt som kycklingkött. När jag hade gjort vad jag vägleddes till, bad jag till Herren igen och fick åter anvisningar lika tydligt som om en läkare hade stått bredvid mig och talat till mig. I närheten fanns en alm. Jag tillsades att från det göra ett . . . grötomslag och fylla såret med det . . . Grötomslaget gjordes och såret, som krävde mer än två decimeter linne för att täckas . . . förbands ordentligt. Jag flyttade den skadade pojken till ett hus . . . och lade om hans höft. Herren ledde mig precis som förut. Jag påmindes om att i min mans koffert fanns en flaska balsam. Den hällde jag i såret och det lindrade avsevärt Almas plågor. 'Alma, mitt barn', sade jag, 'tror du att Herren skapade din höft?' 'Ja, mor.' 'Herren kan göra någonting annat där istället för din höft. Tror du inte att han kan det, Alma?' 'Tror du att Herren kan det, mor?' frågade barnet troskyldigt. 'Ja, min son', svarade jag. 'Han har visat mig det hela i en syn.' Sedan lade jag honom bekvämt på mage och sade: 'Ligg nu så och rör dig inte, så ska Herren göra en ny höft åt dig.' Så låg Alma på mage i fem veckor, tills han var helt återställd ­ en rörlig broskbit hade vuxit ut istället för den saknade leden och ledskålen, vilket läkarna än idag förundrar sig över. . . . Det är nu nästan 40 år sedan, men Alma har aldrig varit det minsta handikappad i livet, och han har rest under långa perioder som missionär för evangeliet och är ett levande underverk som vittnar om Guds kraft."12 Behandlingen var ovanlig för den tiden och utan motstycke i vår tid, men när vi hamnar i extrema omständigheter, som syster Smith, måste vi utöva vår enkla tro och lyssna till Anden som hon gjorde. När vi utövar vår tro blir den starkare. Som Alma lärde: "Om I viljen . . . utöva en smula tro . . . till dess I tron så mycket, att I kunnen giva en del av mina ord rum i edra hjärtan . . . Det måste så vara . . . att ordet är gott, ty det har börjat utvidga min själ, ja, det har börjat upplysa mitt förstånd . . . Se, skulle det icke styrka eder tro?"13 Rättfärdigheten är trons följeslagare. Stark tro förtjänas genom att man håller buden. Detta hjälper oss att, som Paulus sade, "ta på [oss] Guds rustning".14 Det finns för detta folk några absoluta sanningar som vår tro måste grunda sig på. De är grundläggande, eviga sanningar. Det är att: 1. Jesus, Faderns Son, är Kristus och världens Frälsare och Återlösare. 2. Joseph Smith var det redskap varigenom evangeliet återställdes i sin fullhet och helhet i vår tid. 3. Mormons bok är Gud ord och, som profeten Joseph Smith sade, slutstenen i vår religion och ännu ett testamente om Jesus som Kristus och hela människosläktets Återlösare. 4. Gordon B Hinckley innehar, precis som alla de föregående presidenterna för kyrkan, alla de nycklar och all den myndighet som återställdes genom profeten Joseph Smith. Detta är Guds verk. Jag tror på och vittnar om att, som Paulus sade, om vi kan komma "fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son",15 kan vi gå med stort hopp och förtröstan in i framtiden. Vi kommer att få styrka att övervinna alla svårigheter. Vi kommer att glädjas över våra välsignelser och finna frid i själen. Att vi ska kunna göra det ber jag ödmjukt i Jesu Kristi namn. Amen. SLUTNOTER 1. Pete Seeger. 2. Discourses of Brigham Young, sel. John A Widtsoe (1954), 72. 3. Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 78. 4. Första trosartikeln. 5. Familiar Quotations, John Bartlett, 14:e upplagan (1968), s 950. 6. Be Ye Not Deceived, Brigham Young University Speeches of the Year (4 maj 1965), s 6. 7. Stephen Moore, "Great American Century is Just Beginning", Arizona Republic, 9 jan 2000. 8. The New York Times 2000 Almanac (1999), s 484. 9. Se Charles I Jones, "Was an Industrial Revolution Inevitable? Economic Growth Over the Very Long Run", arbetsblad 7375, National Bureau of Economic Research, Cambridge, Massachusetts, 1999, s 32. 10. Roger W Babson, Religion and Business (1921), s 80. 11. Deseret News Semi-Weekly, 14 sep 1880, s 1. 12. "Amanda Smith", i Andrew Jensons Historical Record, 9 delar (1882­1890), del 5, s 84­86. Styckeindelningen och interpunktionen har ändrats. 13. Alma 32:27­29. 14. Efesierbrevet 6:11. 15. Efesierbrevet 4:13.