Äkta vittnesbörd Äldste Joseph B Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum "Som särskilt vittne om Jesu Kristi namn i hela världen, lovar jag er att om ni söker Herren, så kommer ni att finna honom. Be, så ska ni få." Än en gång samlas vi i detta förunderliga konferenscenter och på många andra platser över hela världen. Under denna konferens kommer vi att höra och har hört vittnesbörd från många av Herrens tjänare. Om vittnesbörd skrev psalmisten: "Herrens lag är utan brist och vederkvicker själen, Herrens vittnesbörd är fast."1 För sista dagars heliga är ett vittnesbörd "en förvissning om Guds verklighet, sanning och godhet, om Jesu Kristi lära och försoning samt om sentida profeters gudomliga kallelse . . . Det är kunskap, stödd av gudomlig personlig bekräftelse genom den Helige Anden."2 Bärandet av ett högtidligt vittnesbörd har länge känts viktigt för Guds barn på jorden. Personliga vittnesbörd har stärkt denna kyrka från dess tidigaste dagar. En kväll i april 1836, till exempel, hade äldste Parley P Pratt dragit sig tillbaka med djupa bekymmer och tungt hjärta. Han visste inte hur han skulle klara sina ekonomiska förpliktelser. Hans hustru hade varit svårt sjuk och hans gamla mor hade kommit för att bo hos honom. Ett år tidigare hade huset han byggt blivit lågornas rov. Medan han var försjunken i tankar, hördes en knackning på dörren. Äldste Heber C Kimball kom in, fylld av profetians ande, och bad äldste Pratt att resa till Toronto i Canada, där han skulle "finna ett folk förberett för evangeliets fullhet", och att "många skulle föras till kunskap om sanningen".3 Trots sina bekymmer gav sig äldste Pratt av. När han kom till Toronto, tycktes först ingen intresserad av vad han hade att säga. Bland dem han mötte fanns John Taylor, som tidigare varit metodistpredikant. John tog emot äldste Pratt artigt, men svalt. John Taylor hade hört förvrängda rykten om en ny sekt, om deras "guldbibel" och om änglar som visat sig för en "olärd yngling, uppvuxen i utkanterna av New York".4 John Taylor var en klok man, och hade sökt sanningen under hela sitt liv. Han lyssnade på vad äldste Pratt hade att säga. Bland annat lovade denne främling från Amerika att alla som undersökte evangeliet kunde få veta för egen del, genom den Helige Andens inflytande, att det var sant. Vid ett tillfälle frågade John Taylor: "Vad menar du med den Helige Anden? . . . [Kan den ge] säker vetskap om de principer ni tror på?" Aposteln svarade: "Ja, . . . och om den inte gör det, så är jag en bedragare."5 Då John Taylor hörde detta, antog han utmaningen och sade: "Om jag finner denna religion vara sann, ska jag ta den till mig, vilka följderna än må bli, och om den är falsk, ska jag avslöja den."6 Han inte bara antog utmaningen, utan han "fick del av Anden genom lydnad mot evangeliet".7 Inom kort visste han för egen del vad miljoner andra sedan dess fått veta: att Jesu Kristi evangelium har återställts till jorden. Till sist blev denne man, som helgat hela sitt liv åt att söka sanningen, den tredje presidenten för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Under åren som gått har mycket i världen förändrats. En sak är emellertid densamma: Det löfte äldste Parley P Pratt gav John Taylor för 164 år sedan gäller lika mycket i dag som det gjorde då, den Helige Anden bekräftar Jesu Kristi återställda evangeliums sanningar. Det är ju logiskt att en kärleksfull himmelsk Fader inte överger sina barn utan att se till att de har ett sätt att få lära om honom. Ett av återställelsens stora budskap är att himlens fönster är öppna. Alla som söker få reda på sanningen kan, genom Andens uppenbarelser, få veta för egen del. Vi har välsignats med att leva i en tid då apostlar och profeter vandrar på jorden och bär högtidligt och säkert vittnesbörd om att Jesus Kristus är Guds Son. Många medlemmar ­ miljontals ­ lägger sina röster till den växande kör som vittnar om att Gud än en gång har talat till människan. President Joseph F Smith förkunnade: "Varje person bör veta att evangeliet är sant, eftersom detta är vars och ens förmån som döps och mottar den Helige Anden. . . . Jag vet att evangeliet är sant och att Gud är med sitt folk. Jag vet att om jag gör min plikt och håller hans bud, så kommer molnen att skingras och dimman försvinna."8 Hur skaffar man sig ett personligt vittnesbörd? Studera Moronis ord. Han levde för mer än 1500 år sedan. Denne profet hade sett hur hans folk nedgjordes och helt tillintetgjordes genom inbördeskrig. Hans nation låg i ruiner, hans nära och kära var dödade, hans egen far ­ en stor general och en rättfärdig man ­ var dödad. Denne store profet, Moroni, hade förlorat allt och stod ensam. Som den siste av sitt folk var han ensam vittne till den förödelse och förtvivlan som kommer av hat och raseri. Han hade lite tid och utrymme på sina plåtar att skriva några få sista ord. Då hans eget folk gått under, skrev Moroni för vår tid. Till oss skrev han sina dyrbara ord av farväl ­ sina sista ord till att råda oss: "Se, jag önskar uppmana er", skrev han, "att när I läsen dessa urkunder . . . I då kommen ihåg huru barmhärtig Herren varit mot människornas barn . . . övervägen det i edra hjärtan. Jag uppmanar eder, att när I erhållen dessa urkunder, I då frågen Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om dessa uppteckningar icke äro sanna, och om I frågen med ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt samt med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft."9 Ack om varje öra kunde höra det sista vittnesbördet från Moroni, denne jätte bland män, denne Guds ödmjuke tjänare. Vill du veta om de heliga skrifterna är sanna? Vill du bryta den barriär som skiljer dödliga från kunskapen om eviga sanningar? Vill du veta ­ verkligen veta ­ sanningen? Följ då Moronis råd så ska du förvisso finna det du söker. Var uppriktig. Studera. Begrunda. Be uppriktigt, med tro. Om du gör detta kommer också du att kunna stå tillsammans med de miljontals vittnen som betygar att Gud än en gång talar till människan på jorden. Ett vittnesbörd om evangeliets sannhet kommer inte på samma sätt till alla människor. Några får det genom en unik upplevelse som förändrar deras liv. Andra får sitt vittnesbörd långsamt, nästan omärkligt, tills de en dag bara vet. Studera president David O McKays ord om hur han i sin ungdom knäböjde och "bad innerligt och uppriktigt och med så mycket tro som en ung gosse kunde uppbåda" att "Gud för honom skulle förkunna sanningen om sin uppenbarelse till Joseph Smith". President McKay berättade att när han ställde sig upp, måste han medge att "ingen andlig manifestation har kommit till mig. Om jag är ärlig mot mig själv, måste jag medge att jag är precis samme . . . pojke som jag var innan jag bad." Jag vet inte hur den unge David kände sig just då, men jag är säker på att han måste ha varit besviken ­ kanske frustrerad över att inte ha fått den andliga upplevelse han hoppats på. Men detta hindrade honom inte att fortsätta sitt sökande efter den kunskapen. Svaret på hans böner kom, men inte förrän åratal senare, när han verkade som missionär. Varför dröjde svaret på hans bön så länge? President McKay trodde att hans andliga manifestation "kom som en naturlig följd av att han gjorde sin plikt".10 Frälsaren lärde en liknande princip. När sanningen i hans budskap bestreds, förkunnade han: "Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är av Gud eller om jag talar av mig själv."11 Tappa inte modet om svaret på din bön inte kommer omedelbart. Studera, begrunda, be, med uppriktig tro, och efterlev buden. "Motsägen därför icke, emedan I icke sen", lärde Moroni, "ty I mottagen ej någon förvissning, innan eder tro bestått provet."12 Jag minns hur jag som barn lyssnade på de vittnesbörd som gavs av de vuxna i min församling. Dessa vittnesbörd nådde in i mitt hjärta och inspirerade min själ. Vart jag än kommer i världen ­ oavsett språk, oavsett kultur ­ gläds jag att höra de heligas vittnesbörd. Nyligen fick jag brev från vår dotterson som är missionär. Han skrev att medlemmarna "som läser skrifterna och ber är mer villiga att dela med sig av evangeliet".13 Jag tror han har rätt. Ju mer vi studerar skrifterna och ber, desto lättare kan vi med entusiasm ge vårt vittnesbörd om evangeliet till andra. Kom ihåg att kyrkans medlemmar som fått ett vittnesbörd om evangeliet har ingått förbund att "stå såsom vittnen om Gud under alla tider och i allting och överallt".14 Det är helt klart att vi har en helig plikt att skaffa hänvisningar åt våra missionärer. Vittnen har särskild kunskap och ska bära vittnesbörd om "vad de hava hört och sett och förvisso tro".15 Vi säger enkelt, klart och direkt att vi vet att evangeliet är sant eftersom "Guds helige Ande har kungjort [det] för [oss]".16 Då vi bär ett sådant vittnesbörd och talar genom den Helige Andens kraft, har vi löftet att "den Helige Anden [skall] utgjutas för att bära vittne om allt, vad [vi] säger".17 Vi välsignas personligen när vi vittnar på detta sätt. President Boyd K Packer har sagt: "Ett vittnesbörd finner vi då vi bär det. Någonstans under sökandet efter andlig kunskap sker detta 'trons språng', som filosoferna kallar det. Det är det ögonblick när du kommit fram till ljusets rand och tar ett steg in i mörkret och finner att vägen är upplyst ytterligare ett steg eller två."18 Att du beslutsamt och öppet förkunnar din tro är ett sådant steg ut i det okända. Det har en mäktig inverkan till att stärka din egen övertygelse. Att bära vittnesbörd för din tro djupare in i din själ, och du tror mer innerligt än tidigare. Till dem som trofast bär vittnesbörd sade Herren: "I ären välsignade, ty det vittnesbörd I haven avlagt är upptecknat i himmelen att änglarna må se det, och de fröjda sig över eder; och edra synder äro eder förlåtna."19 Jag har försökt följa detta råd om att bära vittnesbörd. Får jag berätta hur jag fick ett vittnesbörd om detta stora sista dagars verks sannhet och gudomlighet? Jag är rädd att min upplevelse inte är särskilt dramatisk. Den är ingen berättelse om himmelska hosianna eller dånande rop. Det är ingen berättelse om blixtar, eld eller flodvågor. Men jag har alltid vetat att Gud är verklig och god. Från mina tidigaste minnen finns det där ­ ett säkert och varaktigt vittnesbörd om detta stora verk. Ibland kommer denna förvissning när vi känner Frälsarens kärlek då vi möter hans tjänare. Jag minns när jag var bara fem år och min familj flyttade till en ny församling. Den första söndagen kom biskop Charles E Forsberg, som var född i Sverige, fram till mig och kallade mig vid namn. Då visste jag. Under den stora depressionens kalla och grå dagar minns jag en underbar Frälsarens tjänare vid namn C Perry Erickson. Broder Erickson, som var entreprenör, hade svårt att få arbete. Han kunde ha stängt in sig. Han kunde ha blivit bitter och arg. Han kunde ha gett upp. I stället var han, när jag var tolv år, min scoutledare. Han använde oräkneliga timmar till att hjälpa mig och andra i min ålder att lära, att växa och att möta varje svårighet med självförtroende och optimism. Alla C Perry Ericksons scouter, utan undantag, fick sin "Eagle"-utmärkelse. Då visste jag. Ja, prästadömsledares och trofasta församlingsmedlemmars vittnesbörd hjälpte mig att veta. Jag minns mors och fars ord. Jag minns hur de visade sin tro och kärlek till sin himmelske Fader. Då visste jag. Jag kände Frälsarens medkänsla då jag, på begäran av min far, församlingens biskop, lämnade ut mat och kläder till församlingens änkor och fattiga. Jag visste, när jag som ung far tillsammans med min hustru samlade våra barn omkring oss och uttryckte vår tacksamhet till vår himmelske Fader för våra många välsignelser. Jag visste i april, när jag från denna talarstol hörde vår profet, president Gordon B Hinckley, som kallade Jesus sin vän, sitt föredöme, sin ledare, Frälsare och Kung. President Hinckley sade: "Genom att ge sitt liv, i smärta och outsägligt lidande, har han sträckt sig ner för att lyfta upp mig, och var och en av oss, och alla Guds söner och döttrar, från det eviga mörkrets avgrund som följer på döden. Han har gett oss något bättre, en sfär av ljus och insikt, tillväxt och skönhet."20 Jag vill nu bära mitt vittnesbörd om att jag vet att Joseph Smith såg det han sade sig ha sett, att himlarna öppnades och Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus visade sig för en olärd yngling, uppvuxen i utkanterna av New York. Som särskilt vittne om Jesu Kristi namn i hela världen, lovar jag er att om ni söker Herren, så kommer ni att finna honom. Be, så ska ni få. Jag ber att ni ska göra detta och vittnar till jordens ändar om att vår Herres och Frälsares evangelium har återställts till människan! I min väns, mitt föredömes, min Frälsares och Kungs Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Psaltaren 19:8. 2. I Daniel H Ludlow, red, Encyclopedia of Mormonism, vol 5 (1992) 4:1470. 3. Parley P Pratt, Autobiography of Parley P. Pratt, (1985), s 110. 4. B H Roberts, The Life of John Taylor (1963), s 34. 5. Deseret News, Semi-Weekly, 18 apr 1882. 6. The Life of John Taylor, s 38. 7. Deseret News, Semi-Weekly, 18 apr 1882. 8. Joseph F Smith, Evangeliets lära, s 35. 9. Moroni 10:3-4. 10. Cherished Experiences from the Writings of President David O. McKay, sammanställd av Clare Middlemiss (1955), s 16. 11. Johannes 7:17, kursivering tillagd. 12. Ether 12:6. 13. Brev från äldste Andrew Cannon, 30 aug 2000. 14. Mosiah 18:9. 15. L&F 52:36. 16. Alma 5:46. 17. L&F 100:8. 18. "That All May Be Edified", (1982), s 340. 19. L&F 62:3. 20. "Mitt vittnesbörd", Liahona, juli 2000, s 85.