Upprätta rättfärdiga traditioner Äldste Donald L Hallstrom i de sjuttios kvorum "Upplyftande traditioner . . . som främjar kärlek till Gudomen och enighet i familjer och bland människor är särskilt viktiga." Jag kommer alltid att vara tacksam för att jag föddes och uppfostrades på Hawaii, som är en del av vad som i skrifterna ofta kallas "havets öar". Öarna kallas för en smältdegel på grund av deras mångetniska blandning och många har kallat dem "en utsökt gryta", vari varje kultur bevarar sin identitet men blandas samman i en harmonisk samhällelig buljong som kan åtnjutas av alla. Eftersom jag dessutom varit på mission i England, tillbringat ganska lång tid på USA:s fastland och nu bor och verkar i Asien, har jag länge varit intresserad av kulturer och traditioner och hur de påverkar vårt utseende, våra tankar och våra handlingar. Kultur definieras som "sedvanliga trosuppfattningar, samhällsformer och . . . karaktärsdrag hos en . . . grupp" (Merriam- Websters Collegiate Dictionary, 10:e utg). Traditioner, etablerade beteendemönster som vidarebefordras från en generation till en annan, är en väsentlig del av en kultur. Vår kultur och dess tillhörande traditioner hjälper oss att grundlägga vår identitetskänsla och fyller det livsnödvändiga behovet att känna tillhörighet. Angående traditioner som stämmer överens med Jesu Kristi evangelium, förmanade Paulus thessalonikerna: "Stå . . . fasta , bröder, och håll er till de läror som vi har fört vidare till er" (2 Thess 2:15). I kyrkan påminner oss starka traditioner om våra förfäders styrka och uppoffringar, och inspirerar oss i våra ansträngningar. Bland dem räknas flit, sparsamhet och total hängivenhet till en god sak. Andra traditioner grundas på läror och normer som kan verka konstiga för världen men som överensstämmer med Guds mönster. De inbegriper kyskt uppförande, anständig klädsel, obesudlat språk, iakttagande av sabbatsbudet, trohet mot visdomsordet och tiondebetalning. Också i den etniska kulturen kan många traditioner understödja evangeliets normer och principer. Till exempel hade hawaiiborna i forna dagar en sedvana, vars anda fortfarande märks i dag hos många på öarna. När de hälsar på varandra ställer de sig ansikte mot ansikte och hälsar med ett "ha" och utstöter så sin andedräkt så att den andre kan känna den. Den bokstavliga översättningen av ha är "livsande". Det var ett sätt att ge av sig själv och visa någon annan stark broderlig kärlek och omtanke. När utlänningar först kom till Hawaii, visade de inte samma respekt för andra. De kallades för haole, ha-ole, som betyder "utan ha". Om det är något folk som borde ha "ha" ­ en stark kärlek och medkänsla för varandra ­ så är det medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. En sann sista dagars helig hyser en kärlek till andra som överensstämmer med tron att alla är bröder och systrar. Upplyftande traditioner spelar en stor roll när det gäller att leda oss till andliga ting. De traditioner som främjar kärlek till Gudomen och enighet i familjer och bland människor är särskilt viktiga. Traditionens makt utgör emellertid en betydande fara. Den kan få oss att glömma vårt himmelska arv. För att uppnå eviga mål måste vi göra vår jordiska kultur förenlig med läran om det eviga evangeliet. Denna process innebär att vi omfattar allt som är andligt uppbyggande i vår familj och i våra samhälleliga traditioner och förkastar sådant som utgör en barriär mot vårt eviga synsätt och framåtskridande. Vi måste förvandla oss själva från "naturliga" män och kvinnor, som kung Benjamin beskriver, och bli "heliga" genom att ge efter för "den Helige Andens maning" (se Mosiah 3:19). En annan varning för denna fara och dess allvar gavs av profeten Joseph Smith, som inspirerades att klargöra ett av Paulus brev till människorna i Korint, när han sade: "Barnen som blevo uppfostrade i lydnad för Moselagen, lyssnade på fädernas traditioner och trodde icke Kristi evangelium, varför de blevo oheliga" (L&F 74:4). Snälla ni, avfärda inte detta och tänk att denna princip bara gäller andra och deras kultur. Ni ska veta att den gäller er och mig, var vi än bor på jorden och hurdana våra familjeförhållanden än är. Oönskade traditioner är sådana som avleder oss från att utföra heliga förordningar och hålla heliga förbund. Vår vägvisare bör utgöras av läran som undervisas i skrifterna och av profeterna. Traditioner som nedvärderar äktenskap och familj, förnedrar kvinnor eller inte erkänner storheten i deras gudagivna roller, ärar jordiska framgångar mer än andliga eller lär att tilliten till Gud är en karaktärsbrist, leder oss alla bort från eviga sanningar. Av alla de traditioner vi bör odla inom oss och i våra familjer, bör en "tradition av rättfärdighet" vara den mest framstående. Kännetecken på denna tradition är en orubblig kärlek till Gud och hans enfödde Son, respekt för profeter och prästadömets kraft, ett ständigt sökande efter den Helige Anden, och en sådan disciplin i vårt lärjungeskap som förvandlar tro till handling. En tradition av rättfärdighet utgör ett levnadsmönster som för barn närmare sina föräldrar och båda närmare Gud och upphöjer lydnad från att vara en börda till att vara en välsignelse. I en värld där traditioner ofta blandar ihop rätt och fel: Inspireras vi av varje ung människas mod som helgar sabbaten, håller visdomsordet och förblir kysk när populärkulturen har etablerat det motsatta som inte bara acceptabelt utan förväntat. Inspireras vi av visdomen hos varje man som har format en karriär som på rätt sätt stödjer hans främsta ansvar att på andligt sätt leda sin familj, när rikedom och makt värderas högre av världen. Inspireras vi av varje ädel man och hustru som har etablerat ett förhållande med jämlikhet och vänlighet, när förhållanden med själviskhet och likgiltighet är så vanliga. När vi börjar förstå och erfara vårt livs gudomliga beskaffenhet, vill vi inte att något jordiskt ska få hindra vår celestiala resa. Jag är ödmjuk inför ansvaret men glad för möjligheten att förkunna evangeliet och bära vittnesbörd i hela världen, jag intygar att jag har kunskap om eviga sanningar och en evig kultur. Jag vittnar om 15 män med profetisk kallelse och apostolisk myndighet, och om en av dem, ja, president Gordon B Hinckley, som presiderar med värdighet, vision och en klar känsla för rättfärdiga traditioner. Viktigast av allt, jag vittnar om människosläktets Frälsare och Återlösare, om hans kyrka och om hans försonande kärlek, i Jesu Kristi namn, amen.