En och en Äldste Ronald A Rasband i de sjuttios kvorum "Omfatta Frälsarens varma inbjudan att komma till Kristus, en och en, och bli fullkomnade i honom." Mina kära bröder och systrar, det känns som en stor förmån och heder att få stå vid den här talarstolen idag. Jag ber att den Helige Anden ska välsigna mig så att det jag säger må öka de andliga känslor vi alla upplever under konferensen. Jag skulle vara mycket otacksam om jag inte tog tillfället nu att uttrycka min uppriktiga tacksamhet till Herren för att jag kallats som sjuttio. Jag vill också tacka vår käre profet, president Hinckley, och hans medarbetare, för att de hyser förtroende för mig. Jag lovar dem och er alla att jag ska göra mitt bästa under de år av tjänande som ligger framför mig. Jag har använt många timmar till att reflektera och har i tankarna gått tillbaka till mina pionjärförfäder med djup uppskattning. Alla åtta av mina mor- och farföräldrars föräldrar blev medlemmar i kyrkans tidiga skede. Sex av dem immigrerade till Förenta staterna från Europa, där jag nu verkar. Jag känner en djup kärlek till och samhörighet med de heliga i Europa, och jag lovar högtidligt att göra allt jag möjligtvis kan för att stärka kyrkan och bygga upp Guds rike där, eller varhelst jag ges i uppdrag att verka. Jag uttrycker min kärlek och tacksamhet till min kära eviga livskamrat och till min underbara familj för deras hängivna stöd och kärlek. Jag önskar uttrycka min kärlek för våra vänner och kära missionärer som vi helt nyligen tjänade tillsammans med i New Yorkmissionen, norra New York. En av de största välsignelserna i mitt liv är högt värderade vänner och nära medarbetare som jag haft förmånen att känna och lära av. Under mitt liv har jag av erfarenhet lärt mig att vår himmelske Fader hör och besvarar våra personliga böner. Jag vet att Jesus är den levande Kristus och att han känner var och en personligen eller som det står i skrifterna: "den ene efter den andre". Denna heliga försäkran gavs kärleksfullt av Frälsaren själv när han besökte Nephis folk. Vi läser om detta i Tredje Nephi, kapitel 11, vers 15: "Och mängden gick fram och stack sina händer i hans sida och kände märkena efter spikarna i hans händer och i hans fötter. Detta gjorde de den ene efter den andre till dess de alla hade gått fram" (kursivering tillagd). För att ytterligare belysa att Frälsaren i sin verksamhet betjänade den enskilde läser vi i Tredje Nephi, kapitel 17, vers 9: "När han hade talat så, gingo alla de församlade enhälligt fram med sina sjuka och lidande, sina lama, blinda och stumma och med alla dem som på något sätt voro behäftade med sjukdomar, och han botade dem alla, allt efter som de fördes fram till honom" (kursivering tillagd). Därefter läser vi om den särskilda välsignelsen som gavs till de dyrbara barnen i vers 21: "När han hade sagt dessa ord, grät han, och mängden bar vittne därom, och han tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem" (kursivering tillagd). Det här var ingen liten folkmängd. I vers 25 läser vi: ". . . De voro till antalet ungefär två tusen fem hundra själar, och de voro män, kvinnor och barn." Förvisso finns det här ett mycket djupt och kärleksfullt budskap till oss personligen. Jesus Kristus betjänar och älskar oss alla, var och en. När vi tänker på vår Frälsares sätt att älska, stöder vi er, hängivna stavs- och församlingsledare, män och kvinnor med stor tro. Med tacksamhet ger vi er som arbetar med ungdomarna vårt erkännande för era många ansträngningar. Och vi uttrycker vår uppskattning till våra omtänksamma primärledare och lärare för deras kristuslika tjänande. Vi uppskattar varje gång ni betjänar medlemmarna en och en och tackar er, och snälla ni, fortsätt att göra detta. Kanske vi aldrig i hela mänsklighetens historia haft ett sådant behov av att betjäna den enskilde, som vi har nu. Under de sista månaderna på vår mission förra året, hade vi en upplevelse som återigen inpräntade denna djupa princip att Gud känner och älskar oss var och en. Äldste Neal A Maxwell skulle besöka staden New York på resa för kyrkans räkning, och vi underrättades om att han också ville hålla en missionskonferens. Vi var så glada över att få detta tillfälle att lyssna till en av Herrens utvalda tjänare. Jag ombads att välja en av våra missionärer till att uppsända inledningsbönen för mötet. Jag kunde på måfå ha valt en missionär till det, men kände att jag borde begrunda det och under bön välja den som Herren ville att jag skulle be om detta. När jag gick igenom missionärslistan, var det ett namn som jag särskilt lade märke till. Äldste Joseph Appiah från Accra i Ghana. Jag kände att Herren ville att jag skulle be honom hålla bönen under mötet. Före missionskonferensen intervjuade jag äldste Appiah enligt det vanliga schemat och berättade för honom att jag känt mig manad att be honom hålla inledningsbönen. Med ett uttryck av förundran och ödmjukhet började han gråta. Jag blev lite överraskad över hans reaktion och började säga att han inte behövde oroa sig, han behövde inte hålla bönen, när han upplyste mig om att han gärna höll inledningsbönen och att orsaken till att hans känslor svämmat över var den kärlek han kände till äldste Maxwell. Han berättade för mig att denna apostel är särskilt älskad av de heliga i Ghana och av hans egen familj. Äldste Maxwell hade kallat hans far som distriktspresident i Accra och hade beseglat hans mor och far i Salt Lake-templet. Jag visste nu inte något om allt detta som jag just har berättat om den här missionären eller om hans familj, men Herren visste det, och han inspirerade en missionspresident å en missionärs vägnar för att ge honom ett minne för livet och en erfarenhet som skulle stärka hans vittnesbörd. På mötet uppsände äldste Appiah en underbar bön och gjorde sitt ödmjuka tillägg till ett möte där äldste Maxwell undervisade missionärerna om Jesu Kristi egenskaper. Ingen som var där kommer någonsin att glömma den kärlek de kände till sin Frälsare. Jag har ett vittnesbörd i mitt hjärta, bröder och systrar, att Gud, vår himmelske Fader och Jesus Kristus känner och älskar oss var och en personligen. Jag är inte säker på att jag helt förstår hur, jag vet det bara, och har upplevt att de gör det. Jag uppmanar oss alla att när vi betjänar våra familjer och våra medmänniskor, vi då omfattar Frälsarens varma inbjudan att komma till Kristus, en och en, och bli fullkomnade i honom. Jag delger er detta vittnesbörd och hopp i Jesu Kristi namn, amen.